Våndan av att inte kunna språket

I går var barnen och jag på Marjane för att bl.a. handla ballonger. Vi hittade en stor påse med ballonger och barnen var jätteglada - tills vi kom hem och upptäckte att istället för att köpa vanliga ballonger har vi köpt vattenballonger. *suckar* Det var ju inte riktigt vad vi hade tänkt oss... Så kan det gå när man inte tar sej tid att staka sej igenom franskan eller försöka tyda arabiskan. I morgon får jag göra ett nytt försök, men då går jag till en affär där jag vet att dom pratar spanska så jag får vad jag vill ha!

En annan sak som är rätt irriterande med bristande språkkunskaper här är att om man inte pratar arabiska tror folk att man är turist på genomresa. Turist = fullproppad plånbok. Det verkar som folk glömmer bort att det faktiskt bor en hel massa utlänningar här och inte alla har kappsäckar fulla med euro. Det kan göra mej rätt less ibland, för jag vet ju att man på många ställen försöker lura på mej varor till ett helt annat pris än om jag vore marockan. En rysk mamma säger att det är rasism, att det är för att alla marockaner är rasister och ser oss utlänningar som vandrande spargrisar, det är bara att mjölka oss på pengar. Jag kan inte hålla med henne, för jag vet att köpmännen i medinan gör precis samma sak mot marockaner som inte har pejl på priserna. Och då är det knappast frågan om rasism, snarare om viljan att tjäna lite extra på någon annans bekostnad. Så min strategi för att handla är att alltid fråga någon väninna om vad en viss grej brukar kosta. Om det är nått dyrare jag ska köpa frågar jag minst 2 -3 personer. Det är ju inte säkert att den första har fått det bästa priset. När jag vet ungefär vad en vara bör kosta börjar jag kolla runt lite, fråga om priserna lite här och där. Sedan börjar förhandlingen... Försäljaren säger ett pris, jag kontrar med ett annat bud, jag får ett nytt bud, jag sänker.... Om jag är på humör för att pruta ordentligt kan det ta en bra stund innan jag är nöjd. Är jag inte på humör för att pruta slutar det ofta med att jag bara går därifrån. För inte tänker jag betala mer än jag måste bara för att försäljaren ser mej som en dum turist... Och jag blir bara mer och mer övertygad om behovet av att kunna prata bra marockanska. Jag säger bara, huka er alla gubbar i medinan! Den dagen Nejma kan pruta på marockanska kommer jag att pruta brallorna av er! Åh, vad jag ser fram emot den dagen!

I morgon återupptar jag mina arabiskastudier. Det ska bli sååå himla kul! Jag ska gå 3 gånger/vecka och varje lektion kostar 25 DH. Det blir alltså 75 DH/vecka, 300 DH/månad. Det bästa av allt är att vi bara blir 3 elever i gruppen, så förhoppningsvis kommer vi att lära oss jättemycket. Jag har fått tips om en språkskola inne i Tetuán, som tydligen ska vara väldigt bra. Dom har intensivkurser i marockanska. Där går man mellan 9 - 13, 5 dagar/vecka. För 20 lektioner/vecka betalar man 2000 DH har jag för mej. Ju fler veckor, desto billigare per vecka. Jag undrar vilket som är bäst egentligen. Superintensivt i 1 vecka eller långsamt tempo i 1½ månad... Antalet lektioner blir ju ungefär densamma, men skillnaden i pris är enorm. Jag kan tänka mej att språkskolan har bättre utbildad personal, kanske språklabb, riktigt kursmaterial, osv. Tjejen som ska lära oss pluggar på universitetet och behöver tjäna lite pengar till kurslitteratur, osv, så hon har ingen lärarutbildning. Men hon verkar vara väldigt intresserad av att lära ut och kommer säkert att förbereda sina lektioner väl. Så jag tror att det kommer att funka bra. Jag får ju dessutom träning i språket varje dag, så varje ord jag lär mej kommer snabbt att fylla på mitt ordförråd.