2 blev 10, blev 8, blev 6...

Idag har vi gett bort ytterligare 2 hamstrar, 2 honor den här gången. Jag har haft lite svårt att se skillnad på dom tidigare men tror att jag börjar fatta hur man ska kolla. *s* Det känns så trisst att behöva ge bort dom, men hellre ger jag dom till bekanta än till djuraffären. I djuraffären verkar dom ju inte ha en susning om hur man sköter djur så dit vill jag inte behöva ta våra små hårbollar.

Barnen är lite ledsna över att det blir färre hamstrar hemma. Dom hoppas ju fortfarande att jag ska få ett ryck och gå och köpa 3 burar till, så vi behåller alla vi har just nu. Men det kan jag ju inte! Förhoppningsvis ger vi bort ytterligare 2 den här veckan och sedan fattas bara en till. 3 hamstrar är rätt lagom.... Det är lustigt hur fäst man kan bli vid dom små liven. Japp, jag erkänner! Jag är ett hamsterfreak, tycker att dom är perfekta sällskapsdjur. Så det svider i hjärtat att behöva ge bort fler. Barnen vill inte ge bort Speedy Gonzalez och jag är lite förtjust i en som jag kallar Federico. Äsch, ska jag köpa en bur till...?

Rymling!!!

Jag satt och chattade med en kompis i matsalen när jag tyckte mej höra en duns inifrån G:s rum. Det är ju inget konstigt, med tanke på att 8 hamstrar bor där inne och dom är rätt livliga så här dags. En stund senare hörde jag nått som lät som hamstertassar som promenerade runt där inne. Inbillning, tänkte jag och fortsatte med mitt men ropade ändå på barnens hamstrar. Då började det krafsa på dörren!

Jag öppnade dörren och mycket riktigt, där satt Mochi, G:s hamster. Hon är vår tamaste hamster så hon lät mej plocka upp henne, men småchockad som jag var fick jag inget bra tag om henne så hon sprattlade sej loss och for iväg under matbordet. *suck* Hamsterjakt var ju inte direkt vad jag hade planerat till ikväll... Så det var ju bara att rusa och stänga till alla dörrar och titta noga var jag satte fötterna och kolla efter rymlingen. Det tog inte många minuter att hitta henne och sedan var det bara att plocka upp henne igen. Den här gången fick jag ett bättre tag och kunde gosa lite med henne på vägen tillbaka till buren.

Jag säger bara en sak - hamstrar är himla smarta och finurliga! Och det är ju en himla tur att hon är så pass tam så att hon bara promenerade lugnt och nosade och lät mej plocka upp henne. Det lustiga är att buren var stängd! Det finns inget "lås" på hennes bur, så vi har stängt till locket med en metalltråd (sån som kommer med elapparater och så, för att hålla alla sladdar på plats i lådan). Hon hade lyckats pilla upp luckan en 2 cm och tagit sej ut.... HILFE!!! Vi har visst fått en riktig Houdini i familjen... Hon gillar INTE att vara i sin bur. Jag har en känsla av att hon kommer att bli en "knähund", en sån hamster som man måste gå och bära omkring på jämt för att hon ska vara nöjd... Min förra hamster var sån. Hon älskade att sitta på min axel när jag gick omkring i lägenheten och att sitta på skrivbordet när jag pluggade. Så jag borde kanske flytta ner hennes bur till golvet, den står på ett högt bord nu. För ska hon fortsätta att rymma är det ju lika bra att skydda henne från fallskador. Hamstrar bryter ju benen väldigt lätt, dom är ju så mjuka i skelettet. Någon här som också har/har haft en rymling till hamster?

Äppelmonster

Chiquitas ungar ÄLSKAR äpple. Det är så skojigt att se när dom äter, för dom är som små pirajor. Äppelbitarna försvinner i ett nafs. Ungarna är ju fortfarande nästan nakna och tar sej oftast runt med slutna ögon. Öronen på de flesta ligger bakåtvikta men inom de närmsta dagarna kommer dom att resa sej, precis som på vuxna hamstrar. Deras huvuden är nästan lika stora som kroppen i övrigt så dom är totalt fel proportionerade än så länge men man ser hur dom växer dag för dag. 3 av ungarna är riktigt stora, nästan dubbelt så stora som de 3 minsta.

Vi har fått sätta "lås" för burarna, för hamstrar är smarta djur och tjejerna har redan listat ut var man kommer ut ur buren. Jag har ingen större lust att jaga hamster över hela lägenheten så jag har satt ett metalgem som "lås".

B är helt orädd tillsammans med hamstrarna och hjälper verkligen till med att ta hand om dom. G är mer reserverad och vågar knappt hålla i sin Mochi, av rädsla för att hon ska ramla i golvet eller rymma. Men han tycker att det är jättekul att vakta henne när hon springer runt i "bollen". Jag tror nog att rädslan kommer att släppa för honom med, precis som för Mochi. Jag tror att det är bra för barn att få ta ansvar för djur och hamstrar är ju relativt lättskötta och tacksamma små krabater.

Jag har fått flera synpunkter på att hamstrar inte ska ha hö i buren. Hö är vasst och kan skada deras kinder. Det förstår jag. Men enligt spanska hamstersidor rekomenderas hö faktiskt till guldhamstrar. Rätt eller fel? Jag har valt att ha hö i burarna just nu för att utbudet på strömaterial här är så begränsat. Antingen har man bara kattsand eller så har man sågspån. Jag har bara hittat den allra finaste varianten av sågspån än så länge och den gillar jag inte. Jag är på jakt efter det lite grövre spånet, det som är i remsor. Jag har bara inte hunnit vara på snickarverkstadsjakt ännu. På fredag hoppas jag hinna gå och leta efter en annan snickare som kan ge/sälja några påsar spån.



I morgon ska ännu en bur inhandlas. Huvva! Att skaffa hamster blev betydligt dyrare för ekonomin än jag räknat med... Men vi behöver en bur till för att kunna sära på pojkarna och flickorna medan vi letar efter nya hem till våra 8 bebbar...

Storfamilj

Idag fyller hamsterbebisarna 2 veckor. Dom är fortfarande minimlat små, knappt håriga och kravlar runt med slutna ögon.

Egentligen rekomederar "experterna" att man inte rör bebisarna innan dom fyllt åtminstone 3 veckor för risken är stor att mamman förskjuter dom eller t.o.m. äter upp dom om dom luktar "konstigt". Men idag stod jag inte längre ut med stanken från buren. Vi visste ju inte om at det var bebisar på gång utan det var ju en total överraskning när dom föll ner ur huset på övervåningen. Huset är väldigt sött och så, men helt klart inte dimensionerat för en bebisinvasion och helt enkelt inte byggt för att det ska fyllas med hö som blir fuktigt av allt bebiskiss och som sedan inte kan bytas pga att man inte ska störa ungarna. Det luktade URK i huset! Halvruttet kissigt hö, halväten mat och avföring.... *bläääää*

Så idag tog jag tjuren vid hornen och lät mamman få leka en stund i bollen på golvet. Hon var överlycklig, först.... Men när hon fattade att vi gjorde nått med buren och hennes ungar var hon inte lika glad. Buren var enkel att städa ur, men huset.... Jösses! Hon hade proppat varje kvadratcentimeter med hö, täppt igen fönstren. Jag fattar inte hur dom lyckades andas där inne.... Att få ut bebisarna var inte det enklaste, för allt var så hopklibbat. Jag fick vrida och vända på huset, dra ut höt, strå för strå, och sedan försiktigt bära över ungarna till den nystädade buren. Huset är satt på desinfektering och kommer inte tillbaka förrän bebisarna har flyttat för jag vill inte riskera att hon proppar det fullt med hö igen. Istället fyllde jag hela nedervåningen med hö så hon kan bygga ett bo på burens golv. Helt klart mer praktiskt för henne och för oss. Nu kan vi ju hjälpa till med matningen av bebisarna och vi kan se hur dom mår. Mamman var rätt stressad först, för vi släppte in henne i buren först och sedan bar jag över ungarna. Jag hade gummihandskar på, så att dom inte skulle lukta konstigt. Stackars Chiquita! Jag hade ju möblerat om i buren, så inget var sej likt. Vi var rädda för att hon skulle äta upp ungarna, men det verkar ha gått bra. Hon bar omkring på ungarna en stund, upp och ner för trappan, och letade efter boet. Men sedan lyckades vi få henne intresserad av mat istället och då slappnade hon av. Jag hoppas att natten blir lugn, för än kan vi ju inte ropa "hej". Men överlever alla första natten utanför huset lär hon fortsätta att ta hand om dom som hon gjort hitills.

Vi har hela tiden trott att hon hade 3 ungar. Det var ju helt perfekt, för barnens kompisar har tingat 3 stycken. Så det var ju med blandade känslor jag upptäckte att det fanns 8 små minihamstrar i huset. Jag fattar inte hur dom lyckats andas där inne... Så just nu har vi alltså 10 guldhamstrar. Barnen är överlyckliga! Nackdelen med guldhamstrar är att dom inte kan dela bur, så det finns inte en chans att vi kan behålla 5 ungar, för då skulle vi få flytta ut på balkongen för vi skulle ha lägenheten full med burar....