Generalstrejk

Det har varit stor strejk här i Marocko den här veckan. Anledningen till strejken är en ny trafiklag som regeringen har på förslag. Enligt den nya lagen ska alla trafikbrott straffas hårt, med mycket höga böter (upp till 7.000 DH, ca 5.800 kr, dvs ungefär 2 månadslöner för många) eller upp till 6 månader i fängelse. Går den här lagen igenom kommer den att drabba framför allt yrkesförarna. Jag tycker att det är jättebra att myndigheterna börjar ta tafikfrågan på allvar för det är på tok för många som dör i onödiga trafikolyckor varje år. Vägarna behöver också rustas upp och på många ställen finns inte ens riktiga trottoarer utan folk promenerar mitt i gatan. Men det känns rätt häftigt att gå från att i princip inte ha knappt några trafikregler alls till att ge fängelsestraff för minsta lilla förseelse.

Av och till de senaste veckorna har lastbilschafförerna strejkat. Det har gjort att maten här har blivit mycket dyrare för det lilla som har funnits på marknaden har många gånger körts dit av strejkbrytare, som givetvis velat få mer betalt. Jag har undvikit att handla så mycket, för att inte drabbas så hårt av varubristen. Att behöva betala 15 DH/Kg (ca 13 kr) för tomater som i vanliga fall kostar 3 - 4 DH känns inte så kul. Idag var första dagen som det kom frukt & grönt till markanden som vanligt, så redan idag började priserna att sjunka. I morgon är dom nog nere på normala nivåer igen. Jag passade ändå på att handla rätt mycket idag, för det passade mej rent tidsmässigt.

Det som jag har känt av mest under strejken har varit taxi- och busschafförernas strejk. Den varade i 3 mycket långa dagar. Taxiförarna strejkade innan jul också, men då varade strejken bara i 1 dag och det var gott om strejkbrytare. Den här gången var strejken så gott som total.

I onsdags märkte jag knappt av strejken, för när jag skulle upp till skolan fick jag tag på en taxi efter ungefär en kvart. Det var helt okey. När vi skulle hem på kvällen var det väldigt få taxibilar på taxihållplatsen, men vi hade tur för en taxichaffis som "känner" oss passade platser åt oss. Så på onsdagen var allt bra.

På torsdagen var det ännu färre taxibilar i omlopp så jag fick åka buss upp. På kvällen däremot blev det totalt kaos för vår del! Barnen och jag stannade kvar i sta'n efter skolan. Dom gick hem till en kompis och lekte, jag gick och hälsade på mina svärföräldrar. Först efter 20 begav vi oss hemmåt. Så dags brukar barnen sova i vanliga fall, men vi var på Skärtorsdagsmässa och då blev det ju lite sent. Det var lite läskigt att vara ute på sta'n för det var en stor demonstration på Plaza Primo och mycket folk och mycket poliser. När vi kom till taxihållplatsen stod det flera taxibilar inne men förarna satt antingen på fiket eller stod ute på gatan och pratade. Det var tydligt att ingen av dom jobbade. Vi försökte ta bussen istället. Men många av bussförarna hade också gått ut i strejk, så på den 1½ timme lite drygt som vi stod och väntade på bussen kom bara 2 bussar - i vanliga fall går det en buss ungefär var 10:e minut på dagtid och var 20:e minut på kvällen) - och dom var så knökfulla att dörrarna inte gick att stänga! Folk t.o.m. stod på trappstegen utanför och höll sej fast. Det duggregnade och var ruggigt kallt. Till slut funderade jag på ifall vi skulle gå hem till svärföräldrarna och sova över, för där kunde vi ju inte stå hela natten i mörkret. Men då dök en granne upp som en räddande ängel. Han hade precis ringt sin svåger som skulle komma upp från Martil för att hämta honom, så vi kunde få åka med. Vi kom hem till slut, fast då var klockan en bra bit över 22 och G däckade så fort han la sej i sängen. B däremot envisades med att göra klart sina läxor. Jag värmde soppa som B och jag sedan åt i lugn och ro medan vi småpratade. Det var faktiskt riktigt mysigt att äta middag mitt i natten, utan lillebror som alltid håller låda. B somnade lite efter 23, med nästan alla läxorna gjorda.

I går kom jag iväg hemifrån alldeles för sent så att åka buss upp var uteslutet. Jag trodde strejken skulle vara över så jag försökte mej på att få en taxi. Nope, det var omöjligt! Jag var väg att ge upp när en taxi stannade till slut. Det visade sej vara en kompis pappa som körde. Han skulle skjussa sonen till jobbet och jag fick åka med. Men pappan vågade inte köra hela vägen in till sta'n för strejkvakterna hotade med stryk och förstörda bilar för dom som bröt strejken. I Rabat hade dom misshandlat 3 taxiförare och förstört deras bilar. Pappan körde mej till Sania D'rmel, ungefär halvvägs till barnens skola. Tanken var att jag skulle försöka få tag på en "petit taxi" som skulle ta mej resten av vägen. Men det fanns knappt några gula taxibilar heller i tjänst så jag bestämde mej för att gå istället. Det är ungefär 6 km och uppförsbacke mest hela tiden. Jag var påpälsad som bara den, det har regnat nästan konstant i 2 veckor och varit riktigt kallt. Men i går klarnade det helt plötsligt upp och det blev varmt och soligt. Jag gick upp till Babla Okla, men det fanns inga taxibilar där heller. Det kändes verkligen märkligt, så öde på nått sätt. Det finns ju tusentals taxibilar i Tetuán och under strejkens sista dag såg jag nog inte mer än kanske 50 och av dom var 45 inte i tjänst. Jag genade genom medinan. Det är tur att jag hittar så pass bra där nu, för annars är det lätt att komma vilse och irra runt där i timmar. Totalt tog det mej ca 30 minuter att ta mej till skolan. Jag var helt yr när jag kom fram.

Vi var bjudna på lunch och mellis hos svärföräldrarna. Tyvärr hade jag fått ett telefonsamtal från Maroc Telecom (telefonbolaget) under min promenad. Jag var och felanmälde min telefon i onsdags och nu ville dom skicka en tekniker för att kolla på telefonen. Så det var ju bara för mej att lämna barnen hos svärföräldrarna, rusa till busshållplatsen och åka ner till Martil igen. Sedan fick jag ta bussen upp igen. Jag var framme i Tetuán efter 16 igen, så det blev en sen lunch. På kvällen fick vi skjuss hem, för säkerhets skull, fast strejken är över nu.

Jag har inte sett på nyheterna idag så jag har inte hört hur det har gått med strejken, men vad jag har hört har den drabbat hela landet väldigt hårt. Jag måste försöka komma ihåg att se på nyheterna i morgon. Varje kväll sänder dom en nyhetssändning på spanska på den marockanska TV:n, så tack vare den kan jag hänga med i vad som händer i landet. Fast tyvärr glömmer jag oftast att kolla på nyheterna, det är sällan jag ser på TV.