Blogstafetten utmanar

Jag är med i Bloggtidningens Stafett och har blivit utmanad av Slutstadium att skriva om fördomar. Frågan lyder:

Jag vill att du, Nejma, bloggar om Fördomar. Ge din syn på saker som:
Är fördomar någonsin bekvämt, att man slipper utforska verkligheten?
Vilka besitter mest fördomar?
Är det som man pratar om det lite klyschigt de äldre som besitter de värsta och flesta fördomarna?
Den mest utbredda falska föreställningen om något, d v s den största fördomen enligt dig!

Oj, det var svåra frågor, men ett ämne som berör mej väldigt mycket. Jag skulle kunna skriva en hel roman om fördomar, både självupplevda och andras.

Jag är totalt övertygad om att det är bekvämt med fördomar. För tänk vad enkelt det är att säga att alla från "Xland" är maffiamedlemmar och att alla från "Yland" är på jakt efter svenska tjejer för att få uppehållstillstånd medan frugan och 15 barn väntar i hemlandet. Fördomarna gäller ju inte bara vilket land man är född i eller vilken färg man har på håret utan även yrke, sexuell läggning, modersmål, fritidsintressen, musiksmak, husdjur, antal barn, klädval, ekonomi, intelligens och allt annat som kan skilja en person från en annan. Genom att gömma sej bakom fördomar slipper man ju ta reda på hurdan "Nisse" från "Xland" är som person, för honom har vi ju redan klassat som brottsling...

Känner ni igen den här klassikern? "Min föredettas kusins svägerskas jobbarkompis hade en granne från "Xland" som minsann åkte fast för snatteri, så det är bevisat att dom är tjuvar hela bunten" Hm....

Fördomar har vi allihopa, mer eller mindre. Rädslan för det okända verkar vara något vi har inbyggt i oss. Kanske är det en rest från när vi levde i grottor och var tvugna att försvara vårt byte och vårt revir. Men vid det här laget kan man ju tycka att vi borde ha kommit över det och våga möta våra medmänniskor för det dom är, medmänniskor... Men tyvärr verkar det inte vara så enkelt.

Jag tror inte att äldre är mer fördomsfulla än yngre. Jag tror att äldre kan använda sej av ett ordförråd som i dagens Sverige inte är politiskt korrekt, för att det inte var laddade ord när vår äldre generation växte upp. Samtidigt tror jag att äldre har lättare att ta sej tid och lära känna nya personer, se människan bakom den "annorlunda fasaden" -är man en redig person är man det oavsett utseende och ursprung. Yngre pratar så mycket om hur fördomsfria dom är men jag är inte så säker på att det inte bara är snack. Fördomsfri, ja visst - så länge det inte drabbar mej...

Det finns så oerhört många fördomar i omlopp. Var tid har sina fördomar. Just nu verkar fördomar mot muslimer vara populära, liksom att sjukskrivna fuskar och snor skattebetalarna på pengar eller att asiatiska tjejer/tjejer från de f.d. öststaterna är direktimporterade från någon herrklubb... Det är så tragiskt...

Fördomar lär man sej tidigt och oftast är det föräldrarna som för över sina fördomar till sina barn. Det som har påverkat mej djupast är det en kompis berättat om hur folk reagerat på hennes sons funktionshinder. Han är född med bl.a. LKG (läpp- och gomspalt, dvs en synlig missbildning i ansiktet) och när han var liten var det t.o.m. föräldrar som höll för deras barns ögon så dom skulle slippa se "monstret" och föräldrar som gått av bussen när hon gått på, för att slippa se hennes son. Eller kanske av rädsla att missbildningen var smittsam? Jag blir lika ledsen varje gång jag tänker på detta. Att dömma ett litet barn måste väl ändå vara höjden av okunskap och grymhet?

Lämnar nu över pinnen i Blogstafetten till Spero, som jag misstänker fått uppleva många fördomar i egenskap av "aspie", dvs person med Aspergers . Min fråga är kort och gott - om det gick att leva en annan persons liv under en vecka, vem/vilka personer skulle du vilja skulle få prova på att ha Aspergers? Tror du att dom skulle förändras på något sätt om dom verkligen kunde få känna hur det känns att ha AS? Tror du det skulle öka samhällets förståelse för er med AS?