måndag, april 17, 2006

Att vara vegetarian i Marocko

Innan jag träffade min man var jag vegetarian i en massa år. Det hela började som ett vad. Min mamma är kokerska och hon hade gått på kurs i vegetarisk matlagning. Det här var i början på 80-talet, i början av den gröna vågen som kom då. Jag gillade INTE grönsaker, utan den enda vettiga maten för mej var fläskkotlett och potatis med bearnaisesås. *s* Min mamma och jag slog vad om att hon skulle lyckas laga god vegetarisk mat under en månad och jag sulle se att det faktiskt var gott med grönt. Sagt och gjort. Behöver jag säga att jag blev fast i den gröna vågen? När månaden var slut ville jag inte alls återgå till att äta kött utan jag höll mej till mina grönsaker. *s* Så rullade det på i några år. Det enda i köttväg som kunde få mej att "bryta" mot mina regler var jamón serrano. Det är fortfarande min stora svaghet...

I Marocko anser de allra flesta att en måltid utan kött och bröd inte är någon riktig måltid. Visst finns det många vegetariska rätter, men dom äts oftast som sidorätt eller förrätt. Att komma till Marocko och säga att man är vegetarian är ungefär som att presentera sej som kannibal, man anses inte riktigt vara vid sina sinnens fulla bruk. Min man hade väldigt svårt för mina matvanor i början och efter en tid gav han mej ett ultimatum - äta kött eller skaffa ny pojkvän. Så det var bara till att börja äta lite kött igen. Jag kan förstå honom. En gång skulle jag laga köttbullar, men iom att jag tyckte att köttfärsen var så äcklig ville jag inte smaka på vare sej smeten eller dom färdiga köttbullarna. Jag hade såna kväljningar när jag skulle tillaga dom där köttbullarna att jag helt enkelt missade att jag saltade en 10 gånger eller så... Min man gråter inte särskilt ofta men den dagen grät han, så salta var köttbullarna. *s*

Min svärfar är omgift pga att min mans mamma gick bort i cancer. Den första gången min nya svärmor skulle bjuda hem mej på mat hade hon lagat något som anses som en äkta delikatess här i Tetuán - grillade koben! Det är få förunnat att bli bjudna på denna rätt, som visst ska vara något mycket fint. Ni som aldrig smakat denna rätt kan säkert tänka er hur det ser ut - ett fat med ben på, långa koben utan skinn... Till det lite aprikoser, eller om det var plommon, fint upplagda runt serveringsfatet. Jag trodde jag skulle dööööö när jag såg vad dom bar in för mat. Att kräkas mitt över maten första gången man träffar svärmor är ingen hit, så jag satt och försökte svälja ner kväljningskänslorna. Och min svärmor, på typiskt marockanskt manér satt och malde "Ät!", "Du äter ju ingenting", "Smaka på maten" och så försökte hon trycka in en bit kött i min mun.... Fyyyy, vad jag skämdes! Min man, som visste att jag inte åt kött, hade teaterviskat att jag borde försöka svälja ner åtminstone en liten minitugga för att inte göra bort mej - men jag kunde inte... Det slutade med att jag fick rusa iväg på toaletten och kräkas... Jag misstänker att min svärmors första intryck av mej inte var så bra. :-( Jag får fortfarande kväljningar när jag ser slaktarnas kärror med koben som dom drar fram genom medinan på väg till någon köttbutik. *urk*

Min yngste son var oerhört överkänslig för de allra flesta livsmedel när han var yngre. Det var i princip rent kött, mjöl, havre och kokosmjölk han tålde. Så det var inget snack om vad vi åt hemma hos oss... Jag kan säga så här - köttbullar med havresmak är ingen hit, men vad gör man när ens barn inte tål så mycket annat? Men sedan några månader tillbaka verkar han tåla allt. Jippie! Och det betyder givetvis att vårt kök börjar fyllas av vita bönor, linser, kikärter och annat smaskens. *s* Idag ska vi äta spenatlasagne med vita bönor och ostfyllning. Lasagnen står i ugnen och luktar mums. Jag hoppas att barnen ska tycka det med. Dom håller på att vänja sej vid våra nya matvanor, jag tar ett steg i taget. Vi kommer inte att helt sluta med kött för dom behöver en massa protein för att växa ordentligt och med det begränsade utbudet av specialprodukter som finns här skulle jag inte klara av att ge dom en fullvärdig vegetarisk kost. Men istället för att äta kött varje dag så blir det kanske en dag per vecka + pålägg på smörgåsen. Det är skönt att mina barn älskar grönsaker så det är sällan det blir nått tjafs om maten. Och B som alltid varit oerhört kinkig med maten har en ny favoriträtt - vita bönor i tomatsås. Det lagade jag i går och jag ljuger inte om han åt 3 vuxenportioner. Jag trodde han skulle spricka! Men det är skönt att se att han äter så bra. Inte så konstigt då att han växt 8 cm på 9 månader...

3 kommentarer:

Thérèse sa...

Svara här också.Åh tack så mycket Nejma. Jag vill verkligen åka till Marocko , var i Tanger för några år sen , hade tänkt åka till Marrakesch men köpte en underbar matta för en stor del av reskassan istället. Så jag måste ju till Marrakesch. Är även nyfiken på Ceuta. Vet du något om kommunikationer mellan Ceuta och Marocko? Kan man ta sig därifrån till Marrakesch eller behöver man åka via Tanger?

Jag är glad att jag slapp ett sånt mottagande av min svärmor. Hon har alltid gärna köpt quorn och sånt till mig. Jag slutade äta kött och fisk när jag var 16 år och sommarjobbade på äggfabrik 5 veckor. Så jag har varit veg. i 19 år i sommar och tror aldrig att jag kommer att sluta. Det har verkligen blivit en vana. Länge åt jag inte heller ägg men kan nu fuska om det inte smakar ägg som t.ex majonäs eller sockerkaka
Maken och barnen äter kött och fisk men oftast äter vi vegetariskt hemma och dom äter kött/fisk i skolan/på jobbet eller om vi äter ute. Ibland har dom någon liten fisk elle kött bit till maten. Men jag tillagar inte kött eller fisk fast maken har inga problem att göra det.
Jag ska försöka skriva något om dom länder jag har rest i som vegetarian vid något tillfälle. Är för trött ikväll. Har delat en flaska vi med maken och blivit härligt seg.

Nejma sa...

Halloj Thérèse!

Ceuta är faktiskt en rätt fin liten stad, på sitt egna lilla vis. Många kyrkor, en jättefin liten moské (iaf på utsidan, som icke-muslim får man inte gå in i den), många museum, en väldans massa cuarteles (Massvis med soldater och Guardia Civil)... Fina torg och lekmöjligheter för barnen. Mina barn blir alldeles saliga när vi åker upp till Ceuta, för här finns ju inte en endaste lekpark i hela sta'n.

Om man inte åker med egen bil är det enklaste sättet att ta sej från båten till gränsen att åka buss. Linje 7 går till gränsen ("frontera") och stannar precis vid stängslet. Att ta sej över gränsen är ett kapitel för sej, som man vänjer sej vid efter ett tag, men som kan vara väldigt tålamodsprövande första gången. Jag kan skriva mer om gränsen en annan dag.

Väl inne på marockanskt territorium kommer man ut på en stor öppen plats. Till vänster står blå taxibilar. Det är bara att säga namnet på stället man vill åka till så blir man slussad rätt. Alla rutter har fasta priser om man delar taxi. Det betyder 4 personer i baksätet och 2 personer brevid föraren i fram. Vill man åka "corsa" betalar man för hela taxin och då måste man förhandla om priset.

Visst går det att åka till Marrakech från Ceuta. Det finns 3 alternativ: a) taxi till Tetuán och långfärdsbuss därifrån; b) taxi till Tetuán, långfärdsbuss/direktbuss till tågstationen i Tanger och sedan tåg därifrån eller c)taxi hela vägen från gränsen till Marrakech (inget jag skulle rekommendera om man inte har en väldigt tjock plånbok). Jag skulle definitivt satsa på alternativ b, med direktbussen från Tetuán till tågstationen! det finns ingen tågstation i Tetuán, pga att staden ligger mitt bland bergen och det är för kostsamt att bygga ut järnvägen hit. Men det verkar funka jättebra med den nya direktbussen, så vi är inte längre avskurna från resten av landet. :-)

Sov så gott Thérèse! Jag ska också nanna snart, i morgon ska jag upp till Ceuta en snabbis på morgonen.

/Nejma

Linn Svensson sa...

Hej! Jag ska aka en vecka till Marrakech och ramlade over din blogg. Jag ar vegetarian, och undrar, kan jag hitta nat att ata, vet de vad vegetariskt innebar pa restaurangerna elelr blir det frukt- och gronsaksdiet i en vecka? Inte mig emot iofs" mvh linn svensson