Posten, del 2

Jag åkte till Ceuta i morse, för att höra vad 17 som hänt med min post egentligen. Jag var arg som ett bi!

Vid gränsen hade jag jättetur. Jag tog tid. Det tog 8 minuter från det att jag kom till Marockanska gränsen till det att jag stod på busshållplatsen i Ceuta (promenaden över ingemansland inräknad). Det är nog mitt personbästa hitills. *s*

Väl uppe i centrum gick jag direkt till posten. Döm om min förvåning när det låg post i min box! Och det som jag blev mest förvånad över var en paketlapp. Japp, paketet som skickats tillbaka till Sverige har nu tydligen kommit tillbaka till Ceuta. Jag förstår inte hur det hela har gått till, men paketet låg där i allafall. Och jag som inte tagit med mej någon väska. Bara min vanliga väska med pass & pengar. Så det var bara att kånka iväg med mitt 11-kilo tunga paket under armen...

Förklaringen jag fick av postgubben (som mycket väl kom ihåg mej sedan sist) var att normalt sett tar det 3 dagar från det att man betalar en postbox tills den är fullt registrerad och fungerande. Men det hade varit nått tekniskt trassel med datorerna (vad annars? Är inte det standardsvaret nu för tiden?) så det hade tagit 10 dagar för min box att bli registrerad. Sedan hade en av postens gubbar kollat fel och avregistrerat min box av misstag (det var då låset byttes) och den post som kommit under dessa två perioder skickades tillbaka till avsändaren med motiveringen "Adressaten okänd". Men samma dag som jag var där sist (efter jag skällt och gnällt på gubbarna) aktiverades min box igen. Så nu ska allt funka som det är meningen... Så ni som fått adressen av mej, det ÄR rätt adress!

Jag lämnade tillbaka nyckeln till det gamla låset. Trodde jag... Först när jag kom hem upptäckte jag att det var fel nyckel! Jag har lämnat nyckeln till vår brevlåda!!!! *asg* Så nu måste jag åka upp i morgon igen, för att byta tillbaka. Så kan det gå när haspen är på....

Det första jag gjorde efter posten var att gå till min favoritbar, "El Conejo" för att äta frukost. Jag hade nämligen inte ätit nått hemma på morgonen, jag hann helt enkelt inte. G var på sitt bästa "Jag ska inte..."-humör och morgonen gick åt till att få upp honom ur sängen, få honom till frukostbordet och få på honom kläderna... På "El Conejo" öppnade jag paketet och insåg snabbt att det inte skulle räcka med att flytta över innehållet till en plastpåse eller två. Det var en massa böcker och mycket, mycket lakrits. Ägaren sa att jag kunde lämna paketet i deras kök och springa iväg till en affär runt hörnet och köpa en väska. Sagt och gjort! Jag köpte en strandväska som såg rätt stabil ut. Det fanns såna där pensionärstaxi också, men dom var lite dyrare och jag trodde att det skulle funka med väskan. Så här i efterhand ångrar jag att jag var så snål, för mina axlar VÄRKER nu.... Men men, paketet är hemma och det är det viktigaste.

Jag hade tänkt tillbringa dagen med att fönstershoppa. Jag har ett behov av det, efter allt pluggande på sista tiden, men med en proppfull väska på varje axel kändes det inte lika lockande längre att promenera runt i en massa affärer och trängas med folk. Men en sak skulle jag bara ha med mej hem, det hade jag bestämt mej för. Kartong till att göra kort!

Att hitta stadig kartong var inte det lättaste. Jag var inne på 4 - 5 affärer (så mycket för att inte gå i affärer... *s*) och frågade. Till slut hittade jag ett tryckeri som säljer kartong. Dom har bara vit kartong men jag fick ett stort ark för 1 euro. Det blir många kort av det arket. *s* Jag får väl färga kartongen med vattenfärg eller nått, så blir det lite roligare. Jag frågade killen som jobbade på tryckeriet om dom också sålde färgat papper. Det gjorde dom inte, men han förklarade vägen till en pysselaffär.

Jag säger bara "Oh, hjälp!". Så fort jag såg skyltfönstrena var jag helt såld. ÄNTLIGEN en affär i min smak! Kvinnan som äger affären är verkligen hur trevlig som helst. Jag var säkert i affären i närmare en timme. Ni som liksom jag är pysseltokiga förstår nog hur jag kände mej. Tänk er, 11 månader utan att pyssla och så kliver man in i en affär som säljer vellum, skärmaskiner, stämplar, dry embossing-grejer, färg, gips och en massa, massa annat.... Jag var verkligen i paradiset.... Hon berättade att scrappingen är väldigt ny i Spanien, det började komma för ungefär ett år sedan, så hon har inte så mycket grejer ännu, men om det är nått jag vill ha så tar hon hem. Jag köpte bara ett ark cardstock i storlek jumbo, helt enkelt för att jag redan hade alldeles för mycket grejer att släpa på, men nästa gång (i morgon redan) ska jag nog ta med mej lite mer grejer.

Vi kom in på det där med handgjorda kort och det märks att hon är intresserad. Jag ska göra en del kort så snart jag hinner och ta med till henne. Kanske vill hon sälja dom i sin affär. Och kanske är hon intresserad av att ha kurser i scrapbooking... Det verkar som jag gjort en väldigt bra bekantskap idag. *s*

Vägen hem gick ännu snabbare. Det tog bara 6 min över gränsen. Och preciiis när det var min tur att få passet stämplat gick axelremen på min nya väska sönder och väskan brakade i backen. Tyyyyyypiskt! Så sedan var det bara att släpa grejerna.... Men men, nu är vi hemma som sagt. Och jag har redan hunnit smälla i mej en påse Turkisk peppar - salmiakmix. Ooooh, vad bra jag mår nu!!! TACK MAMMA!

Nu ska jag gå och förbereda middagen och dricka några liter vatten. Man blir törstig av lakrits...