En annorlunda dag, minst sagt

Idag har vi varit med om en MYCKET annorlunda dag. Först var det meningen att vi skulle ha åkt till Ceuta men när vi gick till kyrkan i går kväll för att se matchen bad P ("spindeln i nätet" i kyrkan) mej att jag skulle följa med M på en välgörenhetsgrej idag på kvällen. Det skulle vara en liten tävling och M och jag skulle ingå i en jury för att välja ut de bästa artisterna. Det skulle vara sånger och uppträdanden på både spanska och marockanska. Det skulle ta max 3 timmar och det var helt okey att ha med barnen. Det lät ju helt okey... Så vi sköt upp Ceutadagen till i morgon.

I morse steg vi upp tidigt för att åka till Marjane och handla. Vi kom iväg vid 10 och var framme vid 11. Det var SMOCKFULLT på bussen så jag var glad att vi fick en sittplats, men det blev trångt att sitta 3 personer på en plats. Marockaner har tydligen kortare ben än svenskar, eller så har man klämt in fler stolsrader i dom marockanska bussarna för avståndet mellan sätena är minimalt. Det var såååå skönt att få kliva av bussen!

Vi shoppade i lugn och ro på Marjane och hittade en hel del saker som killarna behöver till skolan. Så nu kan vi bocka av dom på inköpslistan. Varje barn får en lååååång lista på saker som ska tas med till skolan första skoldagen, bl.a. vilken sorts blyertspennor och hur många, antal suddigummin, hur många tuschpennor av vilket märke, osv. I år tänker jag köpa sakerna lite i taget, jag tror det blir betydligt billigare så än att panikköpa allt i sista stund som vi gjorde i fjol.

Att ta oss hem blev en pärs, för det verkar som dom allra flesta taxichaffisarna tar lunchrast vid den tiden vi ville åka hem, så vi fick stå en bra stund i solen innan det dök upp en taxi. Och när vi bytte taxi fick vi vänta ännu längre inne i taxi nr 2 innan den blev full, så det tog nästan 1 timme att komma hem. Och väl hemma upptäckte jag att jag missat att packa ner G:s yoghurt, den blev stående i affären... *grrrrr* Inte lätt alla gånger att hålla koll på växelpengar, barn som flyger och far, femtielva kassar och allt som ska i dom... Ja ja, detär sånt som händer... Det hade kunnat vara värre.

Väl hemma panikfixade jag lunch, vi åt, jag diskade och bytte om. Jag hade tänkt duscha men det hann jag ju inte. Så det blev rätt stressigt...

När vi kom fram till palatset tävlingen skulle hållas i höll jag på att få en chock! Det var ju inte alls någon liten välgörenhetsgrej utan en riktigt stor sak. Det enda som fattades var TV. *s* Det var hur mycket folk som helst, folk var uppklädda till tänderna (och där satt jag i t-shirt och sliten jeanskjol och kände mej som värsta lantlollan....) och folk var så allvarliga. Det visade sej vara en riktig casting för unga talanger. Och förrutom M och jag var dom andra jurymedlemmarna riktiga lokalkändisar, musiker, skådisar, osv. Jag blev presenterad för juryn och publiken som lärare och arabisktalande. Hm... Inte en stavelse rätt där inte. :-( Och inte blev det några 3 timmar inte... Och näää, ingen spanska... Jag var den enda utlänningen (förrutom mina barn alltså) och det var bara marockanska som gällde... Där skulle jag sitta och bedömma marockansk humor, rap (!) och klassiska arabiska sånger - och jag fattade inte ett ord. Jag hade med glädje sjunkit genom golvet... Överläggningarna med juryn var en riktig pärs för då kunde jag inte sitta och låtsas att jag fattade för vi skulle ju diskutera och komma fram till vinnarna i dom olika kategorierna. Det blev över 5 timmar med bara arabiska, förrutom ett och annat ord på spanska...
Jag är såååå trött i huvudet nu, jag tror det håller på att sprängas. Ibland undrar jag hur jag hamnar i såna här konstiga situationer, det var en totalt psykodelisk upplevelse... Jag hade ju lika gärna blivit inkastad i en kinesisk tävling, jag hade ju fattat lika mycket av vad som hände... För ju tröttare jag blev desto färre arabiska ord rymdes i min hjärna... Men det var en väldigt intressant kväll och jag är glad att vi gick. Killarna och jag fick en mycket annorlunda upplevelse. Det ska bli kul att se om dom tar upp den i sina dagböcker den här veckan.

Under terminen somnar mina killar kring 20, idag var vi hemma först efter 23. Och om vi ska komma iväg någorlunda bra till Ceuta i morgon borde vi stiga upp vid 6. Fast jag tror att det är en omöjlig ekvation. Så bara vi hinner till posten innan dom stänger så är det okey. McDonalds stänger ju inte för lunch och inte Hipersol heller. Så även fast vi kanske inte hinner gå i affärerna i centrum på FM så har vi ju möjligheten att ta en vända där när dom öppnar igen efter siestan. Vi har ju inga tider att passa, vi kan ju stanna i Ceuta så länge vi vill. Det känns bra att ha sommarlov! Men en ordentlig sovmorgon hade definitivt inte varit fel...