tisdag, juni 27, 2006

Hemmafru

Jag har suttit på tok för länge vid datorn ikväll. Jag borde ha sovit för flera timmar sedan. Men jag surfade runt lite och hamnade på http://www.bloggportalen.se, där jag reggade min blogg för några dagar sedan. Jag har tydligen fått bra recesioner och hamnat på toplistan. Nu finns det väl kanske inte fler än typ 7 bloggar i kategorin "Utlandssvenskar" så det är väl inte någon megastor merit att ha hamnat på deras Top 5, men roligt är det i alla fall! *s* Så länge det nu varar...

Jag fastnade på en blogg http://web.mac.com/megus/iWeb/Webbplats/Blogg/Blogg.html om en svensk familj i Kina. Jätteintressant att läsa men hjälp vad mammans liv känns olikt mitt! Vi är båda tvåbarnsmammor och hemmafruar, men där tar likheterna slut. Om jag fattat det hela rätt bor dom i nått slags "utlänningsområde" i närheten av Svenska Skolan, dom har hemhjälp, äter ofta ute eller tar hem färdiglagad mat, har chafförer som kör dom dit dom vill, umgås bara med svenska familjer och lever i princip på samma sätt som hemma i Sverige, fast med annat klimat. Absolut inget fel med det! Så är nog tillvaron för väldigt, väldigt många utlandssvenskar. Och det är nog så man i Sverige tror att man lever som svensk utomlands. Men jag tror inte att jag skulle klara av ett sånt liv...

Det här är mitt utlandsliv: Jag bor i en stad där det vad jag vet inte finns några andra skandinaver. Närmsta svenska som jag känner bor i Agadir med sin marockanske make och deras barn. Jag umgås mest med marockaner, spanjorer och blandpar. Jag försöker fira svenska högtider men den enda jag lyckats ordentligt med är julen, som för mej är årets höjdpunkt (jag har redan börjat planera för årets jul!). Jag lever rätt integrerad i det marockanska samhället och kämpar på med marockanskan. För mej är det en SJÄLVKLARHET att man ska lära sej språket i det land där man befinner sej, oavsett om man planerar att bo där resten av livet eller bara 1 år. Det spelar ingen roll om man är kurd i Sverige eller svensk i Spanien, det är den inflyttades skyldighet att lära sej kommunicera med lokalbefolkningen. Mina barn går visserligen på en privatskola med en annan inriktning än den vanliga här i Marocko, men dom allra flesta barnen på den skolan är faktiskt marockaner. Mina barn leker bara med marockaner eller andra blandbarn. Vill vi åka nånstans är det lokaltrafik som gäller, skumpabuss eller knökfull taxi.

Att vara hemmafru i Marocko verkar vara nått helt annat än att vara hemmafru i Kina eller andra länder där utlänningarna lever separerade från lokalbefolkningen. Jag har ingen hemhjälp, men jag är också rätt ovanlig på det sättet. Här är det väldigt vanligt att ha hemhjälp, åtminstone några dagar/vecka. Jag har en kvinna som kommer och städar trappan 1 gång/vecka, men det är också den enda hjälpen jag har. Jag skulle önska att jag hade någon som kunde handla på torget åt mej några ggr/vecka, för det är rätt tidskrävande. Öht är hemmafrulivet här rätt tidskrävande. Men samtidigt ger det en stor frihet att jobba åt sej själv. Jag har ingen chef som skäller på mej och jag kan lägga upp min arbetstid som jag vill. Bara jag ser till att barnen alltid är mätta och har hela, rena kläder och gör sina läxor är det lugnt. *s* Så om jag bodde i en större bostad skulle jag nog kunna tänka mej att ha hemhjälp. Men i vårt lilla dockhus skulle jag bli tokig om jag hade någon annan här hela dagarna.

Så här ser en vanlig dag ut i mitt liv (när killarna har skola alltså):
- Klockan ringer 5.30. Jag ligger kvar till 5.45 ungefär. Sedan går jag upp, tvättar mej och klär mej. Om jag kom upp på direkten kör jag lite yoga. Sedan sätter jag på tevatten.
- Klockan 6 ringer nästa klocka, då väcker jag barnen. Frukost, tandborstning, påklädning. Genomgång av barnens ryggsäckar. Jag fixar deras mellanmål och packar ner dom. Jag dricker te men äter sällan frukost med killarna. Vi planerar dagen och tar det lugnt. Jag HATAR att stressa på morgonen! Vi mjukstartar alltid, det brukar ge en bättre dag.
- Klockan 7.25 går vi hemifrån. Jag följer killarna till ett torg i närheten, där dom blir hämtade av en annan mamma som kör dom till skolan.
- Ca 7.45 är jag hemma igen. Ibland går jag förbi bageriet på vägen hem och ibland går jag en promenad. När jag kommer hem äter jag frukost i lugn och ro. Sedan följer morgonsysslorna - bädda sängarna, plocka upp från golven, diska, tvätta dagens första maskin. Ibland kopplar jag upp mej redan när jag kommer hem, andra dagar först senare. 3 dagar/vecka har jag arabiskalektion mellan 8+ - 9+, men oftast håller vi på i 1½ timme ungefär. Sedan beror det på vad jag har planerat för dagen: handla på torget (tar MINST 1 timme), handla hos slaktaren (väldigt sällan nu för tiden), gå till supermarket (en europainspirerad liten affär som har ett större urval varor än dom vanliga affärerna i zouken), städa, pyssla, sitta vid datorn, yoga, pyssla med växterna...
- Vid 12 börjar jag förbereda middagen. Jag gör klart allt så det bara är att plocka fram och värma när vi kommer hem. Sedan äter jag nått lätt till lunch.
- Senast 15.20 går jag hemifrån. Jag går en liten promenad innan jag stoppar en taxi, för vid mitt favvoställe brukar man inte behöva vänta många minuter på en taxi.
-Väl framme vid taxistoppet i Tetuán väntar en hiskelig trappa för att komma upp till den högre delen av staden. Promenaden upp till barnens skola (uppförsbacke hela vägen) brukar ta en kvart ungefär. Medan jag väntar på att det ringer ut pratar jag med en del kompisar.
- Oftast är barnen jättehungriga när dom kommer ut från skolan så vi brukar gå raka vägen ner till taxistoppet. Men ibland går vi en promenad och fönstershoppar.
- Vi brukar kliva ur taxi vid zouken och gå och handla bröd på vägen hem. Oftast kommer vi hem kring 17.15 och medan killarna börjar med läxorna värmer ag middagen.
- Kring 18 äter vi middag. Sedan fortsätter läxläsningen och jag hjälper dom med läxorna. Efter det brukar dom leka eller se på TV.
- 19.30 är det tandborstning och sedan läggdags för killarna. Jag brukar sitta vid datorn medan dom somnar.
- När dom somnat plockar jag fram våra kläder för nästa dag, diskar, plockar iordning i vardagsrummet, går igenom almanackan, kollar igenom killarnas ryggsäckar, pluggar/skriver rent anteckningar, läser körteori... Sedan sitter jag antingen en stund vid datorn eller så ser jag på TV. Och på nått mysko sätt har klockan blivit runt midnatt och det är dags att sova...

I morgon ska vi till skolan för att hämta ut killarnas betyg. Pirrigt värre! Killarna hade jättesvårt att somna idag, jag tror att dom är lite spända över morgondagen. Men jag förväntar mej inga större överraskningar utan betygen är nog rätt bra. Jag hoppas jag får rätt. I så fall ska vi fira lite i morgon. Det blir nog dubbel glassportion på La Glacial i så fall. Och i övermorgon ska vi fira ordentligt i Ceuta. Med lek i bollhav, lunch på McDonalds, lek i olika lekparker, köpa någon leksak... Det blir en dag som dom får bestämma. Det enda jag absolut ska fixa är besök på posten, hälsokosten och pysselaffären. Resten är upp till dom. *s* Så på onsdag kväll är vi nog rätt trötta och somnar ovaggade. Men först väntar alltså betygen i morgon...

6 kommentarer:

Anna Malaga sa...

Hej Nejma,

Jo, det är väldigt stor skillnad pâ hur man bor och lever som utlandssvensk. Isolerade svenskkolonier finns ju bland annat i Madrid, Fuengirola, Marbella, och Alicante. Kanske i Marocko ocksâ?
Själv bor jag ju ocksâ i en liten by och lever ett spanskt liv. Här finns inga svenskar.
Mânga mâste tydligen ha en otrolig massa aktiviteter bâde för sig själva och barnen och dâ behövs nästan hemhjälp. Det sociala livet ser annorlunda ut, det är en massa happenings och planerade aktiviteter.
Här umgâs man pâ ett annat sätt mer spontant. Mânga i min omgivning är hemmafruar och vi träffas med barnen och hittar pâ saker utan krângel :-)
Spännande med barnens betyg!

Maria, Sverige sa...

Tycker att det låter som om du har ett bra liv! Och skulle du ha hemhjälp så skulle du ha fullt upp ändå ;) Tycker nog att det känns bra att göra allt själv, så vet jag att det blir riktigt gjort också. Det är väl min styrka o svaghet. Ibland skulle jag nog må bättre av att låta någon annan göra vissa saker åt mig. För mig är en hemma fru hemma och tar hand om hemmet o barnen, och om man inte gör det, vad skall man göra då? Sitter dom och dricker kaffe el thé hela dagarna? Nej, man känner sig nog mer tillfredställd och veta att man gjort något vettigt på dagen.

Men mycket skiljer sig mellan ditt liv o ett liv i Sverige, på gott o ont. Ungefär 2 timmar för att hämta barnen låter mycket, fast mysigt för ni måste ju få tid tillsammans och då det är bra väder låter det som en skön promenad och gå och prata med barnen. Prata lite om dagen, saker e vägen mm. Den tiden kan inte jag påstå att jag har med mina barn. Jag skall göra allt du gör; tvätta, städa, handla, hjälpa barnen m läxor, skjutsa dom till kompisar o olika aktiviteter mm. Och jag skall hinna allt det + att jag skall jobba heltid. 8 timmar per dag, sen en timmes lunch och restid, så jag är väl borta 9 ½ timme om dagen. Är det konstigt att man inte orkar?

Anonym sa...

jag kan mycket väl tänka mig båda sortens liv. att fixa allt själv och integrera sig ger någon slags inre styrka, man vet ju att man kan o.s.v. att ha hemhjälp och leva som i sverige fast med ett annat klimat låter inte alls fy skam det heller. det låter bekvämt och roligt. den värsta sorten är jag *skrattar* ! jag känner mig ibland alltför trött för att riktigt orka integrera mig så som jag skulle vilja, men råkar bo på ett ställe som är alldeles svensktomt.

tycker att din dag låter utmärkt ;).

evangeline

Nejma sa...

Anna - Jag vet inte om det finns någon svenskkoloni här i Marocko. Innan vi flyttade hit mailade jag ambassaden i Rabat för att höra mej för, om dom kunde hjälpa mej att förmedla kontakt med någon svensk familj här i norra Marocko, men det kunde dom inte. :-( Jag vet ju att det finns andra familjer, men inte var eller hur pass integrerat dom lever.

Iof lever vi kanske lite som i en spansk koloni här, vi umgås ju väldigt mycket med spanjorer och vårt gemensamma språk med alla icke-spanjorer är ju spanska. Fast i vår umgängeskrets är det nog 50/50 spanjorer och marockaner så helt isolerade är vi ju inte.

Jag förstår att man behöver hemhjälp om man har ett väldigt aktivt liv. Här är det ju ett krav om man ska kunna jobba, det går inte att få ihop det annars. Många arbetsplatser har ingen lunchrast utan man jobbar sina timmar som ett enda pass medan dom flesta skolor har ungefär 2½ timmes lunchrast mitt på dagen och har man ingen hemhjälp eller släkting som kan ta hand om barnen - vem tar hand om dom då?

Maria - Ja, jag tycker att jag har ett bra liv! Visst är det tufft emellanåt, men samtidigt ger det mej väldigt mycket tid med mina barn och det är guld värt. Det blir ju lite drygt en timme varje eftermiddag som vi pratar igenom dagen och så innan vi kommer hem och sätter igång med läxläsningen. Det var ju faktiskt en av anledningarna till att jag valde att provflytta hit, jag kände att jag inte hade tillräckligt med tid/ork för mina barn. Och en annan sak - jag gillar inte det marockanska sättet att städa (skriver nog om det i ett inlägg någon gång snart *s*), så jag föredrar att städa själv så vet jag att det är ordentligt rent. *s* Däremot skulle jag gärna vilja ha hjälp med att handla på torget för det är så omständigt att stå och förhandla om priset på marockanska. Men visst, min marockanska har blivit betydligt bättre, just tack vare att jag måste använda den jämt och ständigt så egentligen borde jag kanske se torginköpen som nått positivt. *s*

Evangeline - Visst låter det som ett bekvämt liv, men tror du inte att risken finns att man tröttnar efter ett tag eller att man blir så insyltad i sitt sociala liv att man tappar bort sej själv? Jag vet inte, jag har aldrig levt så. Mycket beror nog på hur pass bra man är på att sysselsätta sej och vilka man umgås med. Hittar man bra vänner som man kan hitta på vettiga aktiviteter med så är det säkert helt okey, men vad händer om dom enda man kan umgås med är ett gäng surkärringar som bara vill spela bridge och knyppla hela dagarna?

/Nejma

Anonym sa...

Tips: www.mobila-posten.se
Skitcool tjänst!

Anonym sa...

l?rt en masse