Vart har veckan tagit vägen?

Det är lördag kväll och klockan är 20.30 här i Marocko. Vart 17 har den här veckan tagit vägen? Det har gått så oerhört fort, jag fattar det bara inte. Iof har jag gjort en MASSA saker den här veckan, det har verkligen varit en aktiv vecka.

I måndags hade jag storstädning här hemma. Jag hann med hela lägenheten förrutom köket. Mitt kök är jag så less på att jag bara vill kräkas när jag går in där. Och just nu är det ännu värre eftersom jag hoppas kunna köpa en ny köksmöbel på måndag, så jag har tömt en bokhylla jag hade där förrut och allt jag hade i den är nu inklämt i resten av skåp, hyllor och lådor. På måndag kommer en kompis hit och då ska jag tömma två väggskåp för att vi ska kunna plocka ner dom från väggen. Efter det ska vi gå och kolla in möbeln jag vill köpa. Förhoppningsvis kan dom bära hem den åt mej på direkten, så jag kan ägna måndag kväll till att få ordning i köket. Och det innebär att jag ÄNTLIGEN kan få ordning i resten av lägenheten.

I tisdags åkte jag med barnen upp till Tetuán. Vid skolan träffade jag min kompis A och vi uträttade några ärenden i Tetuán innan vi åkte hem till henne för att fixa en del grejer. Jag fastade och för en gångs skull mådde jag inte alls bra. Ärligt talat mådde jag pest! Jag har aldrig mått så dåligt när jag fastat så det var väl ett tecken på att jag inte var riktigt frisk ännu. Klockan 13 var vi tillbaka på skolan, för jag skulle på föräldramöte. idiotiskt nog hade dom lagt föräldramötet för lågstadiet kl. 13 och för mellanstadiet kl. 13.10. Så jag var tvungen att välja. Jag gick på B:s möte, för att träffa hans nya lärare och höra vad som är planerat får 3:orna. Men jag fick så oerhört ont i huvudet så till slut trodde jag att jag skulle svimma. Vi kom inte ut från skolan förrän efter 15-tiden. Barnen hade lekt på skolgården under tiden jag var på skolan, så dom var ordentligt hungriga när vi kom hem.

I onsdags skulle A och jag egentligen ha åkt till Ceuta, men hennes bil var på verkstaden. Hon skulle ha gjort bilbesiktning på onsdagen så hon lämnade den på en verkstad på tisdagskvällen för att få bilen ordentligt städad både invändigt och utvändigt. Men dom hade för högt tryck på vattnet och lyckades fylla motorn med vatten och ha sönder några smådelar inuti motorn. Så bilen blev kvar på verkstaden.... Istället för Ceuta ägnade vi dagen åt att jaga papper här i Martil. Inte det lättaste under Ramadan, för alla affärer och kontor öppnar när dom har lust, så vi fick gå till samma pappershandel flera vändor innan det äntligen var öppet. Vi behövde såna där små klisterlappar som är så populära i både Spanien och Marocko (säkert i fler länder). Dom ska sitta på alla officiella dokument och ska stämplas och signeras. Det är bara en enda pappershandel här i Martil som säljer såna, så vi fick snällt vänta tills ägaren behagade öppna. A hämtade ut sin bil precis i tid för att åka upp till Tetuán och hämta sina barn från skolan. Men bilen var inte okey trots allt, så hon fick lämna in den på nytt efter hon hämtat barnen.

I torsdags följde jag med A till Tangier. Hon skulle på jobbintervju och ville ha "moraliskt stöd". Jag hoppas hon får jobbet, det skulle passa henne perfekt! Jag ska nog söka dit jag med, trots att jag egentligen inte har någon lust att börja jobba heltid ännu. Lönen är helt okey, med marockanska mått mätt - fast långt under svensk minimilön. Det skulle innebära ett bra tillskott till min ekonomi, trots att jag i så fall skulle vara tvungen att ha hemhjälp några timmar/vecka.

I fredags morse skulle vi ha åkt till Ceuta klockan 8. Men A:s bil startade inte! Det slutade med att hennes son fick åka upp till skolan med en annan familj och hennes dotter fick vara hemma från skolan. A försökte få bilen att starta men icke! En granne kom och hjälpte henne att få igång motorn med startkablar. Bilen startade, grannen körde iväg - och motorn la av.... Hon fick tag på en annan granne som hämtade några kompisar och så knuffade dom runt med bilen och försökte få den att starta. Men nääää, den var totalt död. A fick ringa till "sin" bilmekaniker så han skulle laga bilen. Han kom, han fixade nått och motorn spann som en liten katt. Så trots att klockan redan var 10 bestämde vi oss för att dra iväg till Ceuta. En ovanligt dum idé, visade det sej. Vi kom upp till Ceuta utan problem och vi åkte till bilbesiktningen. Bilen gick igenom med några få anmärkningar!!! Och där försvann mitt förtroende för den spanska bilprovningen. Min kompis bil är nämligen en total skrothög... Vi stressade runt och var klara och på väg hem till Martil. När vi började närma oss gränsen la bileländet av igen!!! Vi fick knuffa den ett antal hundra meter till vi kom till ett ställe med mer folk. Tur nog finns det en moské precis där, så en man som var på väg dit gick och letade upp några mekaniker som var och bad. Tyvärr hade knuffandet ätit upp vår tidsmarginal, så klockan var nästan 13. Jag måste vara hemma innan 13.30 för att ta emot mina barn när dom kommer från skolan. Jag var tvungen att lämna A och hennes dotter i Ceuta och rusa mot gränsen. Efter några försök fick jag tag på mamman dom åkte hem med och jag bad henne ha killarna till jag kom fram. Stress, stress, stress.... Jag kom hem till henne lite efter 14... Piiiinsamt! På vägen hem fick vi syn på A:s bil. Det visade sej att mekanikerna hade fått liv i motorn igen så hon kunde rulla hemmåt, men hon hade fått köra i 40 km/timmen hela vägen hem. Hon lämnade mina shoppingkassar och rullade iväg till mekanikern. Stackars henne!!! Det här har verkligen inte varit hennes vecka.

Idag har jag inte gjort många knop. Jag känner mej helt slut! Jag har iaf lappat några plagg som det var hål på. G är expert på at ha sönder sina kläder. Ibland undrar jag om han inte rullar runt på skolgården, för han har hål överallt... Och om det är någon hushållssyssla jag avskyr så är det att sy!! Jag funderar faktiskt allvarligt på att samla ihop alla trasiga plagg och ta dom till en skräddare, för det är ju bara så trisst att sy.... Jag har också plockat iordning i vardagsrummet och rensat lite. Och så har jag gjort äppelkaka. Men sedan då? Ich weiss nicht, dagen har bara försvunnit... Jag hoppas jag har lite mer energi i morgon så jag kan känna att jag får nått gjort. Och förhoppningsvis blir nästa vecka lite lugnare...