måndag, december 04, 2006

Ny karriär

Jahapp, så har jag nu påbörjat en ny karriär! Som lärare....

Nu ikväll har jag haft min första privatlektion här hemma. Det är egentligen min kompis elev men nu under 2 veckors tid kan hon inte ta hand om honom så jag ställer upp som stand in. Oj, vad jag har hört mycket om den här killen! Om hur hopplös han är och hur svårt han har att fatta och vilken tid allt tar... Så det var med blandade känslor jag tog emot honom idag. Men jag vet inte om han var på ett extra soligt humör idag eller om han alltid är lika mysig, för killen som var här idag var ett 9-årigt charmtroll. Visst, killen har enorma problem med språket och när det gäller vissa grejer så ligger han långt efter min 7-åring, men han känns inte alls svår att jobba med. Tvärtom! Jag hoppas att den känslan håller i sej, för han kommer hit i morgon igen. Och 3 kvällar nästa vecka. Han har prov i Lengua (spanska) i morgon och vi har gått igenom det som kommer på provet. Han kan allt hur bra som helst, så jag hoppas att han får ett bra betyg. Det behöver han, för på sista provet fick han bara en 4:a (= icke godkänt). Min kompis suckar och himlar med ögonen när hon pratar om sin elev. Såååå himla jobbig var han ju inte. Jag undrar om det är frågan om att dom två inte går ihop som personer eller att hennes undervisningsstil inte funkar på honom. Alla är vi ju olika som personer och fungerar på olika sätt.

Jag gillar att undervisa. Nej, fel! Jag älskar att undervisa! Jag tycker att det är nått av det roligaste som finns och nått som ger så oerhört mycket. När jag var liten sa alltid min mamma att jag säkert skulle bli lärare när jag blev stor, men istället blev jag tolk, översättare, dagisfröken, webmaster och programmerare. Och nu är jag på väg mot läraryrket...

I januari är det nu oficiellt att jag börjar jobba som lärare. Fast som voluntär, så jag kommer inte att få betalt. Till att börja med ska jag ge en introduktionskurs till centrets lärare och sedan ska jag dra igång en kurs i datakunskap för nybörjare. Som det är sagt nu kommer jag att jobba en timme varje lördagseftermiddag. Kanske blir det mer när jag fått lite mer erfarenhet.

Klockan är nu 21.40 och jag dricker te och äter kakor. Jag känner mej alldeles vimmelkantig för det har varit en väldigt stressig dag. Och den timmen jag skulle undervisa idag blev till nästan 2½ för mamman kom med honom tidigare och hämtade senare... Jaja, jag överlever nog 5 såna här maratonpass. Men skulle det vara min elev skulle det inte funka för jag är ingen bra lärare utan paus. 4 pass kvar nu och sedan återgår allt till det vanliga igen.

Just nu håller jag på och förbereder mina lektioner til i januari. Jag har ju bara pluggat data på svenska och nu ska jag undervisa på spanska, så jag måste översätta alla facktermer för trots att jag talar flytande spanska så kan jag faktiskt inte alla dataord. Och jag har ingen lärobok att luta mej emot heller utan måste förbereda min alldeles egna kurs. Det innebär myyyycket jobb! Så om ni tycker att jag är osynlig på nätet så vet ni nu varför, jag jobbar...

7 kommentarer:

Anonym sa...

Hejsan! Vad roligt med jobb! Det är kanske så att du är helt rätt person att undervisa den lille killen. Ibland klickar det helt enkelt. Jag antar att du kommer att få ut lika mycket av att undervisa honom, som han kommer lära sig kunskap av dig.
Vilken kul utmaning att börja undervisa i datorkunskap på spanska! Vad är det för center du ska jobba på?
Ha det bra i natten!
/Andrea

Anonym sa...

Hej!

Vad kul att läsa vad som händer i ditt liv. Det stämmer att personkemi måste nog stämma överens mellan eleven och läraren när det gäller privatlektioner. I en klass behövs det inte så mycket då det är många elever.
Roligt med annorlunda syselsättning och att undervisa är roligt, känna att man gör någon nytta och lär ut något till någon. Jag själv har velat bli lärare en gång i tiden men nu istället hålller på att bli ekonom.

Hoppas att det går bra med datakursen.

Lycka till nu med allt!

Anonym sa...

Visst är det kul att undervisa! Mina barn tycker jag är superjobbig som så gärna vill hjälpa till med läxorna :-) Här i Frankrike är det nästan mer regel än undantag att någon kommer hem på eftermiddagarna och hjälper barnen med läxor eller har extra undervisning. Om man har pengar förstås.

Nejma sa...

Andrea - Jag är ju bara stand in för min kompis som inte kan ha honom de här veckorna, så det är ju bara tillfälligt. Men det känns som en rolig uppgift att hjälpa någon annan än mina barn med läxorna. Och så får mina barn vila lite... *s*

Jag ska arbeta på ett kulturcenter, där alla lärare är voluntärer och den administrativa personalen knappt får betalt dom heller. Undervisningen är inte gratis men väldigt billig ändå. Det finns allt från alfabeteringskurser (en mycket stor del av Marockos befolkning är analfabeter) till gitarr och dans. Det finns även kurser för barn och läxhjälp.

Yasmine - Ja, personkemi är viktigt! Även i en klass tycker jag. För visst lär man sej mer av någon som man kommer överens med än av någon som man sitter och irriterar sej på hela tiden? Att undervisa är jätteroligt! Det är synd bara att lärare tjänar så dåligt, det är ingen hög status på det yrket.

Tolken - Kan inte låta bli att skratta. Dina barn har samma problem som mina, en ambitiös mamma som älskar att läsa läxor med dom. Men det är ju så himla kul att följa deras framsteg. Privatlärare är jättevanliga här med och det finns i alla prisklasser. Tyvärr är inte alla lärare bra och många gånger stjälper dom mer än dom hjälper....

/Nejma

Victoria sa...

Vad kul! Lycka till med den nya karriären! Kram/Victoria

Anonym sa...

Fantastiskt trevligt att läsa om ert liv i Marocko!! /Ella

Nejma sa...

Victoria - Tack! Jag hoppas att det går bra, det känns lite pirrigt att börja på ny kula så där mitt i alltihopa.

Ella - Tack!

/Nejma