lördag, januari 27, 2007

Barnen leker på svenska

Innan vår resa till Sverige hade jag mina funderingar kring G:s svenska. Han verkade ha glömt väldigt mycket, både passivt och aktivt ordförråd. De första dagarna i Sverige sa han knappt mer än "ja" och "nej". Jag misstänker att han kände sej ovan vid att prata svenska och var rädd för att det skulle bli fel. Han gör nämligen precis likadant på arabiska. Jag vet ju att han förstår arabiskan (ja, en del i alla fall) men han känner sej inte bekväm med att prata det och säger sällan en hel mening.

Men det verkar som allt vände med svenskan under vår resa till Finland. Då lekte han med mina kusiners barn och det fanns helt enkelt inget annat sätt att kommunicera med dom än att prata svenska. Och dom brydde sej inte ett dugg om att det blev lite fel ibland.

Sedan vi kom hem till Marocko igen har jag någon gång läst godnattsaga på svenska för G och jag har sett att han har förstått det mesta. Det han inte har förstått har jag förklarat på spanska och sedan har jag läst om meningen på svenska.

När dom ser på svenska filmer nu syns det att G förstår och att han tycker att det är roligare än förr. B och G har dessutom börjat leka med varandra på svenska. Det har faktiskt t.o.m. hänt att G har lekt själv på sitt rum på svenska!

Jag tror att jag inte behöver oroa mej mer över G:s svenska. Han kan tillfälligt tappa ordförråd men det kommer att komma tillbaka. Det är möjligt att hans svenska inte blir lika bra som någon som bott hela sitt liv i Sverige, men den dagen han tillbringar en längre period i Sverige kommer hans svenskakunskaper att blomstra och efter någon vecka kommer det inte märkas att han tillbringat flera år utomlands. Han har ju redan fått en bra grund i språket och han kan alla ljuden. Allt det andra är bara byggstenar som kan komma och gå.

7 kommentarer:

Anna Malaga sa...

Samma här (som du vet). Latenta kunskaper kan man kanske kalla det... i alla fall är jag inte orolig, för vi är ju trots allt i Sverige under lânga perioder och dâ tar han igen mycket.
Hur har G det med uttalet? D har ju en klar spansk brytning, trots att han har hört svenska sen han föddes. Nu har han börjat säga ett ordentligt "u" i alla fall. Alltid nâgot ;-)

Nejma sa...

Jag tycker att G uttalar svenskan riktigt bra. Ok, vissa vokaler blir ju lite annorlunda (jo, man kan nog kalla det spansk brytning hos honom med *s*) men det blir det ju när min mamma pratar också, och hon har ju ändå svenska som modersmål (hon kommer från Vasa). B däremot pratar riktig stockholmska.

Kram,
Nejma

Tolken sa...

De passiva kunskaperna ska man inte underskatta. Makens kusiner i Tyskland (lite närmare språk, men ändå) pratar nästan samtliga väldigt bra svenska trots att tyska alltid talades hemma hos dem. De säger att orsaken till att de lärde sig svenska var:
1 Sommarveckor i Sverige
2 Mamma talade i telefon med sina systrar två gånger i veckan och så gällde det att hänga med för det avhandlades alltid spännande saker.

Thérèse sa...

Jag instämmer med Anna och Tolken , det låter inte som om du behöver oroa dig för hans svenska.
Att läsa godnattsagan på svenska och regelbundet titta på svenska filmer och barnprogram kan ju vara en bra idé.
På svt.se finns jättemycket man kan se via webben. Vi följde julkalendern och såg då och då barnprogram i Madrid via deras sida

Nejma sa...

Tolken - Nyfikenhetsgrejen skulle definitivt funka för G! *s* Men visst är ett passivt ordförråd viktigt. Det sitter ju där det sitter och den daen det behövs är det bara att plocka fram det. Nu har mina föräldrar skaffat Skype också, så nu kan dom prata med killarna utan att det kostar ett öre. Mina killar är överlyckliga.

Thèrése - Vi försökte kolla på julkalendern i julas på datorn men det gick aldrig. Datorn stod bara och tuggade. :-( Synd, för jag har hört att den var väldigt bra. Men visst finns det mycket på SVT:s sida, jag ska nog parkera dom vid den lite oftare i fortsättningen.

Kram,
Nejma

Anna Malaga sa...

Du har förresten mail ;-)

Nejma sa...

Anna - Tack för mailet! Jag klurar på svaret...

Kram,
Nejma