Kulturkrockar - kedjeinlägg

Jag har nappat på Tolkens förslag om en kedja av inlägg på samma tema. Den 20:e varje månad kommer medlemmarna i kedjan att blogga om ett visst ämne. Den här månaden är ämnet KULTURKROCKAR.

Jag skulle kunna skriva en hel roman om kulturkrockar. Hela mitt liv har ju bestått av kulturkrockar iom att mina föräldrar kommer från olika länder och jag själv är född och uppvuxen i Sverige.

I år firar jag dessutom 20-årsjubileum som "världsmedborgare". Hösten 1987 flyttade jag till Granada i Spanien för att studera på universitetet. Det var också då jag besökte Marocko för första gången. Sedan dess har jag flyttat mellan länderna och oavsett var jag har bott för tillfället har jag alltid längtat till de andra två länderna samtidigt som jag har smält in i samhället jag för tillfället bott i. På sätt och vis kanske det har gjort mej lite splittrad men samtidigt har det gett mej väldigt mycket att likt en kameleont kunna förflytta mej mellan olika kulturer och känna mej hemma på mer än en plats. Med åren har också kulturkrockarna blivit färre och mindre chockerande. Men visst händer det ännu att jag då och då råkar ut för oväntade situationer eller reaktioner, i alla mina kulturer.

De marockanska kulturkrockarna är nog trots allt dom som gett mej flest goda skratt. Som det här med folktron kring sjukdomar t.ex. För vad sägs om att man absolut måste ha ett linne eller en nätbrynja under t-shirten/skjortan så man inte blir kall eller svettig, för i så fall blir man garanterat sjuk - oavsett att det kanske är över 40 grader varmt? Och har man inget linne tar man en t-shirt under t-shirten - och allra helst en skjorta över detta, även på sommaren... Jag misstänker att marockaner har någon specialutvecklad kroppstemperaturreglerare för just lager på lager är väldigt populärt här. En liten mössa eller hatt på huvudet är det många män som har, året runt. Lite mer extrema män går med stickade toppluvor eller rediga skinnmössor med öronlappar även sommartid. Ööööööh, hur klarar dom det utan att krevera i sommarvärmen? Det övergår faktiskt mitt förstånd.

En annan rolig kulturkrock är att man absolut inte får gå ut med fuktigt hår, inte ens på sommaren. Har man bråttom iväg och inte hinner vänta på att håret självtorkar så lindar man in huvudet i nått, gärna en färgglad handduk modell större eller varför inte en bordsduk?!?. *fnissar* Jag skulle just vilja se någon gå längst Drottninggatan i Stockholm med huvudet inlindat i en badhanduk. Undrar just vad folk skulle tänka...

En annan "synd" som folk börjat acceptera lite nu är glassätande på vintern. Här ansåg man tidigare att man endast kunde äta glass riktigt varma dagar på sommaren, för kylan från glassen gör halsen och magen kalla och då blir man antingen förkyld eller magsjuk. Fast det är inte så länge sedan glass på vintern blev accepterat i Spanien. Mina första år i Granada fick jag faktiskt övertala ägaren till en godisaffär att spara lite glass i frysen till mej till längre in på hösten, så jag skulle kunna äta glass även efter september månad. Sedan insåg väl folk att man faktiskt inte blir sjuk av glass, inte ens när temperaturen går ner under 20 grader varmt.

Att dricka kylskåpskall dryck är rena rama döden här, man drar på sej en förkylning direkt! Näää, rumstempererat ska det vara... Måste erkänna att rumstemperarad läsk inte är speciellt gott när solen steker och man helst av allt är sugen på nått svalkande, gärna med ett gäng isbitar i glaset. Men det är som sagt "farligt" och en last vi ägnar oss i hemlighet hemma hos oss. Numera har jag både en flaska vatten i kylen och en i köket, så jag kan erbjuda vatten med rätt temperatur till den som är törstig.

Den roligaste kulturkrocken måste väl ändå vara denna - migrän botas med doften av brinnande LP-skivor! Min man hade en massa LP-skivor som han fått/köpt när han var yngre. När han åkte till Granada för att studera lämnade han skivorna hemma hos föräldrarna. Några år senare ville han ta med sej skivorna men fick då veta att det inte fanns några kvar, för dom hade en moster behövt för att bota sin migrän. Tydligen så ska migrän botas genom att man lägger sej i ett mörkt rum och blundar samtidigt som man andas in lukten av en brinnande LP-skiva. Det ska visst vara mycket mer effektivt än all världens migränmedicin. Tacka 17 för det, man blir väl hög av plastångorna? *s*

En annan kulturkrock som kan ställa till med lite problem och ge upphov till både pinsamma och roliga situationer är hälsningsprocedurerna. Marockaner är väldigt fysiska människor, som tycker om att sitta nära, hålla handen, gå arm i arm och ge kindpussar. Mellan kvinnor är det alltid kindpussar som gäller, alltid minst 3 stycken. Det spelar ingen roll vilken sida man börjar på. Om det är någon man tycker väldigt mycket om kan det bli bra många fler än 3 pussar, men då får man de sista pussarna på samma sida. Ett "puss-schema" kan alltså se ut så här: en puss till höger, en puss till vänster och sedan en till tio pussar på höger. Män emellan är den vanligaste hälsningen att man först tar i hand, behåller handtaget och kindpussar minst 3 gånger och sedan fortsätter man hålla i hand en lång stund efter att man pussats klart. När en man och en kvinna hälsar på varandra så ser hälsningen lite olika ut beroende på släktskap, vilken relation man har till varandra och hur pass religiösa de är. Mer strikt religiösa tar inte i hand och kindpussas aldrig, medan mer moderata praktiserande tar varandra lite lätt i hand. Är man däremot vänner eller släkt är det kindpussar som gäller även där. När pussandet är avklarat påbörjas den längsta ritualen - hälsningsfraserna! Huvva! Där brukar mitt tålamod tryta... Tänk er följande situation: en kvinna, A, träffar en väninna, B, och dennes man, C, ute på stan. A och C är släkt med varandra. A är gift med D och har 3 barn: E, F och G. B och C har 2 barn: H och J.
- A: Salaam aleikum! (Frid vare med er, dvs Hej!)
- B och C: Aleikum salaam! (Fred vare med dej med, dvs Hej!)
- A: Hur mår du B?
- B: Bara bra, gudskelov. Hur mår du själv?
- A: Bara bra, gudskelov. Hur mår C? (som då alltså står brevid och lyssnar men inte svarar själv)
- B: Bara bra, gudskelov. Hur mår D?
- A: Bara bra, gudskelov. Hur mår H?
- B: Bara bra, gudskelov. Hur mår E?
- A: Bara bra, gudskelov. Hur mår J?
- B: Bara bra, gudskelov. Hur mår F?
- A: Bara bra, gudskelov. Hur mår din mamma?
- B: Bara bra, gudskelov. Hur mår G?
- A: Bara bra, gudskelov. Hur mår din mamma?
- B: Bara bra, gudskelov. Hur mår din pappa?
- A: Bara bra, gudskelov. Hur mår din pappa?
- B: Bara bra, gudskelov. Hur mår...?
Sedan går man vidare och frågar hur syskonen mår, hur kusinerna mår, grannen mår, hur hönsen mår, osv. När man inte kommer på någon fler att fråga om går A över till att ställa exakt samma frågor till C. Och om någon av barnen är närvarande och är så pass stora att dom kan svara så börjar man om med samma omgång frågor även till dom, en i taget. Det gör att en hälsningscermoni kan ta lång tid, mycket mycket lång tid.... Först när den slutgiltiga frågan kommer (Så allt är alltså bra?) vet man att hälsningen närmar sej slutet och man kan gå vidare. Själv brukar mitt tålamod tryta rätt snabbt så jag går rakt på avslutningsfrågan så fort mina barn är avklarade. Det anses nog vara fruktansvärt oartigt men jag fixar bara inte dessa evighetslånga frågor om och om igen. Tur att dom bara skakar på huvudet åt mej stackars utlänning som inte lärt mej marockanskt hyfs ännu.

Har NI några roliga kulturkrockar ni varit med om? Dela gärna med er av era erfarenheter så får vi alla oss ett gott skratt. Det kan vi behöva så här i vintermörkret. :-)

Övriga medlemmar i kedjan: Emma,
Johanna, Thérèse i Stockholm (tidigare Madrid), Anna i Málaga, Linda i Brasilien, Krokofanten i Frankrike, Sofia och Robban i Frankrike och Pumans Dotter.