Analfabetism
Ni som läst på min blog ett tag vet säkert att jag arbetar som voluntär, dvs jag undervisar gratis på min fritid. Här i Tetuán-området är vi ett 30-tal voluntärer i min organisation. Många av voluntärerna samarbetar också med olika organisationer som kämpar för att förbättra villkoren för barn, ungdomar och outbildade kvinnor. Bl.a. finns ett nära samarbete med ett barnhem och med en organisation som hjälper gatubarn så dom istället får gå i skola eller bli lärlingar.
Analfabetismen är fortfande ett stort problem i Marocko. Enligt UNICEF:s statistik (som verkar vara från 2006) är endast 40 % av kvinnorna i Marocko läskunniga. Det påverkar också deras sätt att uppfostra sina barn, liksom deras möjligheter att försörja sej själva. De senaste åren har det satsats mycket från statens sida för att förbättra kvinnornas situation. Bl.a. gjordes en ändring i Familjerätten 2004 som gör kvinnan jämställd med mannen inför lagen. Det var en välbehövlig lagändring! Tidigare stod det i lagen: "Mannen är familjens försörjare och den som bestämmer, kvinnan ska lyda sin make". Numera står det ungefär så här: "Mannen och kvinnan är jämställda och båda har samma ansvar för familjens försörjning och skötsel". Det är ett väldigt stort steg för ett samhälle där mannens ställning alltid har varit väldigt stark. Men bara för att lagen säger att kvinnan är jämlik sin make så betyder det ju inte att det alltid fungerar så i praktiken. Det kommer nog att ta minst en generation innan den synen slagit igenom överallt. Det finns ju fortfarande många samhällen som ligger väldigt isolerade, där man inte har varken TV eller tidningar och dit det inte går att komma med bil.
Jag tror att det bästa sättet att förbättra kvinnornas situation i Marocko i det långa loppet är genom att satsa på utbildning. Den dagen analfabetismen är borta kommer många andra problem försvinna av sej själv.
UNICEF bl.a. har flera projekt i Marocko. Läs om Aicha som går i skolan mot alla odds. DU kan också hjälpa till! Om du blir Världsförälder ger du 100 kr/månad till att stödja barn i olika länder, med rent vatten, skolgång och tillgång till sjukvård. Det kan göra stor skillnad i varje individuellt barns liv. 100 kr är inte mycket i sverige, men i ett land som Marocko kan det betyda skillnaden mellan misär och ett drägligt liv.
Rädda Barnen finns också i Marocko, bl.a. här i Tetuán ( Läs mer, på spanska, om ett projekt för att hjälpa övergivna barn, ett projekt i området Jebel Dersa och Centro Hanan för funktionshindrade barn). Jag ska försöka skaffa fram lite mer information om deras konkreta arbete här i stan och förhoppningsvis kunna låta er följa deras arbete. Svenska Rädda barnen har en tidning som vänder sej till barn och ungdomar.
5 kommentarer:
Vilket intressant och bra inlägg!
Att bara 40% av Marockos kvinnor är läskunniga, det är verkligen extremt lâgt.
Här finns det en del äldre kvinnor (och män) kvar som inte kan läsa och signerar med tumavtryck. Men det har ju gâtt framât nâgot otroligt pâ tvâ generationer.
Visst är andelen läskunniga väldigt låg! Marocko är ju fortfarande till stor del ett jordbruksland och ute på landsbygden lever man ju "som man alltid gjort". Är inte mammorna läskunniga är dom givetvis inte lika benägna att skicka sina barn till skolan. Så alfabetiseringen är jätteviktig för barnens framtid. Jag tror inte att det räcker med 2 generationer här för att genomföra det, men kanske 3...
/Nejma
Instämmer med Anna vilket intressant inlägg men verkligen skrämmande att baa 40% avmarockos kvinnor är läskunniga. Jag hade nog gissat på en högre siffra. Antar att det kommer att ndras för dom flesta unga gå väl i skolan?
Thérèse - Det finns väldigt, väldigt många barn som inte går i skolan. Antingen för att föräldrarna är för fattiga för att köpa böcker åt dom (skolan är gratis men föräldrarna måste köpa skolmaterial) eller för att föräldrarna behöver barnen som arbetskraft. Tyvärr!
/Nejma
Hej Nejma!
Jag har lite frågor till dig. Jag o min man ska flytta till marocko i år och har länge planerat att öppna ett barnhem!Vet du hur man ska börja, hur det fungerar när det gäller tillstånd osv? Är dessutom lite orolig över hur deet ska gå för våra egna barn när det gäller att anpassa sig både socialt och i skolan.Har du nån erfarenhet av det? maila mig gärna poå sara.bourdouane@live.se
Skicka en kommentar