måndag, april 30, 2007

Månadens inlägg - att flytta

Jag är en "orolig själ". Jag har svårt att bo någon längre tid på ett och samma ställe. Jag älskar att flytta, börja om på nytt, upptäcka nya kvarter, städer, länder... Jag tror jag skulle dö av leda om jag var tvungen att bo 20 år i samma lägenhet.

Jag har flyttat många gånger i mitt liv. Under mina nästan 6 år i Spanien hann jag med 8 studentlägenheter, trots att jag bodde 2 år i en och 1½ år i en annan. Min första bostad var ett "colegio mayor", en sorts internatskola. Vi var runt 35 tjejer från 13 år och uppåt som delade på ett hus och hade gemensamt badrum (med en väldans massa duschkabiner och toalettbås), gemensamt vardagsrum och ett studierum. Det var en mysig tid och jag fick kompisar som jag fortfarande har kontakt med. Jag bodde där i 3 månader, för utegångsreglerna var stränga och passade inte alls med mitt schema på universitetet. Vi hade ofta lektioner på kvällstid och olika kulturella grejer som vi skulle gå på och det gjorde att jag missade middagen på skolan och/eller fick utegångsförbud följande helg. Så jag var tvungen att flytta till en lägenhet nere i centrum istället. Och sedan rullade det på...

Att bo i studentlägenhet var väldigt lärorikt. Som minst var vi 3 tjejer i en liten lägenhet, som mest var vi 5 killar och så jag i en stor lägenhet med takterass och utsikt över hela Granada. Jag har bott i andra hand och i tredje hand, oftast utan kontrakt och med risk för att bli utkastad precis när som helst. Allt jag ägde fick plats i en sportväska: lite kläder, någon filt till vintern, en massa böcker... Och jag behövde inte mer än så. Jag har nog aldrig varit så lycklig som då.

Mina första 20 år tillbringade jag i samma Stockholmsförort, först i en lägenhet som vi delade med min mormor och andra släktingar och sedan i en egen lägenhet i samma höghus. Inte så speciellt äventyrligt, så man kan ju fråga sej varifrån jag har fått denna rastlöshet. Kanske är det inget man ärver, kanske föds man bara helt enkelt med den oron i kroppen. Eller så är det så att var och en har en plats på jorden där man hör hemma och vissa personer hittar den platsen direkt och vi andra måste röra på oss tills vi hittar "hem". Jag tror iof att jag redan hittat mitt "hem" - Granada, och jag tror att jag kommer att flytta dit igen.

I går kväll såg jag en film som länge velat se: "Den vita masajen". Jag har inte läst böckerna ännu, har länge velat göra det men har inte fått tag i dom än. Hon kom till Kenya med en väska och reste därifrån med samma väska. Jag beundrar folk som kan leva så, som kan resa lätt genom livet. Sedan jag fick barn har jag samlat på mej alldeles för mycket grejer och numera är det svårare för mej att flytta. Men när jag tänker efter så skulle jag nog relativt lätt släppa det mesta av det jag har, bara jag får ta med mej mina foton + album, min yogamatta, min dator och en del böcker. Allt annat kan man skaffa på den nya bostadsorten.

Jag kommer säkert att flytta igen. Jag har väldigt svårt att tro att jag ska klara av att tillbringa resten av mitt liv i den här staden. Inte för att jag inte trivs utan för att det finns så mycket här i världen som jag inte upptäckt ännu. Efter 11 flyttar skulle det kännas märkligt att bli kvar "för alltid" på samma plats... För varje flytt innebär att man måste öppna ögonen, se saker ur andra perspektiv, lära känna nya människor, lära sej hitta på nya platser... Det är som att födas på nytt, man får en ny chans.

Många skakade på huvudet när jag berättade att jag skulle flytta till Marocko. Fler än en trodde nog att jag skulle flytta tillbaka till Sverige långt innan vårt prövoår var över. Nu har vi snart bott här i 2 år och jag känner att jag fortfarande har mycket att lära mej och upptäcka här. Än har jag en bra bit kvar innan jag "bott klart" här.

Övriga inlägg i kedjan: Anna, Thérèse, Johanna, Tolken, Krokofanten, Haydee. Listan uppdateras allt eftersom fler inlägg dyker upp i kedjan.

8 kommentarer:

Anna Malaga sa...

Intressant, som vanligt!
Jag antar din utmaning, mâste bara tänk alite först och lyssna pâ alla dina lâtar!

barajagjohanna sa...

Jag är lite nyfiken på vad du tyckte om Den vita masajen? Jag har läst boken (samt Den vita masajens dotter) och älskade den (dock inte fortsättningen). Ikväll var jag jättenära på att hyra filmen, men tog en annan istället...

Nejma sa...

Anna - Jag ser fram emot att se/höra vad du lyssnar på. :-)

Johanna - Jag hade gärna velat läsa böckerna först, innan jag såg filmen men nu blev det som det blev. Jag tycker att filmen var bra, men jag kan tänka mej att dom plockat bort en massa. Jag tror man hittar mer flyt i filmen om man har hela handlingen klar för sej. Sedan är min kopia rätt dåligt gjord så ibland så är ljudkvaliteten jättedålig och man hör knappt vad dom säger.

Det finns säkert dom som tycker att hon var jätteknäpp som gav sej ut i bushen så där bara, till en man hon inte känner. Men jag har också varit så där tokkär och hade lätt flyttat till andra sidan jordklotet med min man om han hade velat. I övrigt tycker jag att hon var en tuff tjej som flyttade och bodde kvar så länge som hon gjorde, men tråkigt att hon kände sej tvungen att flytta därifrån. Hade jag läst boken hade jag kanske fattat varför... Den står på önskelistan.

barajagjohanna sa...

Okej, tack för svaret. Jag är nyfiken på filmen. Och du: läs boken! Jag tror nog att man får mer förståelse då.

Thérèse sa...

Mycket intressant inlägg. Jag har läst bokenom den vita massajen men blev väl inte stomförtjust i den omjag ska vara ärlig. Visst det är en spännande hstoria men jagvet inte varför jag inte fastnade för den

tolken sa...

Har inte läst den alls, men det verkar jättebra, får ta tag i det. Jag beundrar dig som bytt världsdel, det är ett ännu större steg än att byta land. Även om du har nära till Spanien och Europa.

Haydee sa...

Intressant läsning! :)

Och jag håller med, du måste läsa boken! Själv har jag läste båda böckerna men inte sett filmen, än.

Pumans dotter sa...

Jag tycker att du är tuff som har flyttat till Marocko. Det låter både häftigt och spännande men kan tänka mig att det blir ganska mycket krockar också, speciellt i början. Man växer som människa när man konfronteras med sina förutfattade meningar och är tvungen att kompromissa.

P.S. Nu har jag äntligen fått till ett Månadens inlägg också.