Tyst och tråkigt

Min kompis C har åkt vidare. Hon kom i tisdags eftermiddag och åkte tillbaka på fredag morgon, så det blev ett kort och intensivt besök.

I tisdags åkte jag och hämtade henne. Barnen var bjudna på avskedskalas så jag lämnade av dom på väg till gränsen. Båten skulle ha kommit in 14.45 marockansk tid men kom inte iväg i tid från Algeciras så min kompis dök inte upp förrän närmare 15.30. Och jag som hade stressat så för att hinna i tid.... *suck* Vi gick och åt lite grann innan vi tog bussen till gränsen. Sedan åkte vi hem till mej innan vi stack tillbaka i riktning mot gränsen för att hämta barnen. Barnen var trötta men glada över det skojiga kalaset, samtidigt som dom var jätteledsna över att kompisarna ska flytta till Ukraina. B är den som tar det hårdast, för en av bröderna gick i hans klass i 2 år och var hans allra bästa kompis. Det är tur att han har andra kompisar också, men visst kommer han att märka att L flyttat när dom kommer tillbaka till skolan i höst.

Under de här dagarna C varit här har vi bara ätit frukost hemma. Alla andra mål har vi ätit ute på sta'n: shawarma, pizza och fisk. Mums, mums. Det är tur att det fortfarande är relativt billigt att äta ute här. Vi hann inte med ens hälften av det jag hade planerat, så till nästa gång hon kommer behöver jag inte planera så mycket. *s* Hon var ungefär lika trött och stressad som vi var, så det var skönt att bara ta det lugnt och ta dagen som den kom. Vi hann iaf med ett besök på barnens skola, på mitt jobb, en promenad inne i centrala Tetuán med tillhörande shopping, en promenad i medinan, ett besök hos min svärfar, en lååååång promenad längst stranden, ett antal fikor på stan, shopping på torget i Martil och en massa taxiresor. Plus en väldans massa prat och fniss och total sömnbrist, pga pladder fram till småtimmarna. Men jag har haft vansinnigt ROLIGT och just nu känns det väldigt tyst och tråkigt här.