onsdag, juli 18, 2007

Nästan halvtid

Nu har jag jobbat i 1½ vecka och det går jättebra! Jag stormtrivs och känner att jag ÄNTLIGEN har hittat rätt. Det är lärare jag ska bli "när jag blir stor". Jag får verkligen utlopp för alla mina dolda talanger, för det gäller att vara finurlig och komma med oväntade saker för att fånga elevernas uppmärksamhet och få dom att lära sej utan att dom märker det.

Jag började förra veckan med 2 elever i spanska. I onsdags fick jag en tredje elev. I torsdags startade jag upp en datakurs och fick 3 elever på direkten. I måndags kom en fjärde elev till min spanskagrupp. I morgon ska jag få min femte och sista elev. Det blev inte den rusningen jag hade hoppas på, men det känns trots allt bättre att ha börjat med en liten grupp. Nu känner vi varandra rätt bra och vi har verkligen jättekul på lektionerna. Mina elever är supermotiverade och jobbar på jättebra på lektionerna. En av tjejerna har lite svårt med både uttal och grammatik, men gör alla mina tokiga uppgifter (jag går rätt mycket utanför böckerna och hittar på egna grejer, för jag tror på att man lär sej mer när man är aktiv och har roligt) med glädje för hon märker ju själv hur mycket hon utvecklas. Tjejen som kom i måndags är nog inte mer än en 13 år eller så och pratar med en tydlig fransk accent, men den jobbar vi på. *s*

Förra veckan var totalt vansinnig. Jag var inte van vid att förbereda lektioner och var nog lite överambitiös, så det blev MASSVIS med timmars planering. Jag räknade ut att jag jobbade cirkus 50 timmar förra veckan - då räknade jag in lektionstid, lektionsförberedelse, extra hjälp till eleverna, administrativt jobb på jobbet, redaktionsmöten (jag är med i redaktionen för föreningens tidning och tekniskt ansvarig), bloggande och PR för min engelska blog, några skrivarjobb och lite extra grejer som hade med jobbet att göra. Det var en rätt tuff första vecka, så när helgen kom var jag så trött att jag mådde fysiskt illa.

Den här veckan hoppas jag blir lugnare. Hitills känns den rätt okey. Kl är midnatt och jag är inte speciellt trött. Jag tror jag börjar komma in i arbetslunken. Jag måste läsa lite inför i morgon men det är allt. Vi har varit på "barnbio" på jobbet nu på kvällen och sett "Happy Feet", en gullig film om pingviner och miljöförstöring. Vi kom hem lite i 11, så barnen dök nästan direkt i säng. Jag hoppas komma i säng innan 1 i alla fall, för morgondagen blir rätt lång - jag jobbar både morgon och kväll.

Nu är det prick 1 vecka kvar av jobbet. Jag kommer att sakna det! Jag ska vara ledig i augusti för då kommer min man och mina föräldrar hit. Inte vill jag jobba då heller!

Jag har fått min lön nu ikväll. Det blev inga miljoner direkt men ändå betydligt bättre än vad jag hade väntat mej. *glad* Nu har jag fått ihop startplåten till mina kommande universitetsstudier. Hurra! Jag är ett steg närmare mitt mål... Nu är det bara resten kvar.

I september hoppas jag kunna börja med privatlektioner igen, åtminstone 2 kvällar/vecka. Och i oktober hoppas jag kunna köra igång åtminstone en datakurs på jobbet och en konversationsgrupp privat. Privatundervisningen ger mer pengar men att ha kollegor och att jobba med folk som inte har råd med privatundervisning ger en annan dimension på läraryrket så jag hoppas kunna kombinera båda delarna. Men givetvis är det mina barn som kommer först! Dom är mina "huvudarbetsgivare" och dom som betalar allra, allra bäst. *s* Om alla mina planer går igenom kommer jag att ha alltannatän en långtråkig höst...

4 kommentarer:

annasv sa...

Vad glad jag blev av att läsa det här inlägget! Vad roligt att du trivs så bra! *s*

Kram,
AnnaSv

Johanna sa...

Spännande att läsa din blogg! Min man är från Marocko, på lördag åker vi ner och stannar en månad.

Ska bli skönt med lite semester och träffa släkten.

Kul att ni har flyttat ner! Jag blir verkligen avundsjuk, livet är mycket lättare på många sätt, tycker jag, i Marocko.

Sofia i bilder sa...

Härligt att du trivs med läraryrket! Jag blir inspirerad när jag läser om ditt liv, och får god förhoppning om att även jag skulle hitta saker att sysselsätta mig med om/när jag flyttar till Tunisien. :D

Kram!

Sara sa...

Jag log när jag läste din blogg, jag känner igen mig. Jag har precis gjort min första manad som engelskafröken i Taiwan... Kaotiskt, roligt och utmattande. Och en utmaning. Stort lycka till!