måndag, november 26, 2007

Vart tog helgen vägen?

Usch, vilken kort helg det har varit! Helgen kan sammanfattas i ett enda ord: SPÖREGN!

I fredags var vi på jobbet/biblioteket i några timmar. Killarna passade på att göra sina läxor och jag pluggade. Det var mysigt. Sent, sent på kvällen hade vi utbildningsträff. Studierektorn från Cervantes kom och höll kurs för oss. En oerhört intressant föreläsning som ska följas av ytterligare 4 kurstillfällen under våren. Tyvärr regnade det rätt kraftigt när vi skulle hem så vi fick springa.

I lördags morse ville inte killarna följa med mej till bibblan så dom fick vara hemma själva - för första gången! Gissa om dom tyckte att det var spännande? Dom har tjatat om det i flera veckor nu, för dom anser sej vara "stora" nog för att vara hemma själva. Så jag får väl börja lämna dom hemma själva kortare stunder. Dom mår bara bra av att få växa med uppgifterna. Dom är ju trots allt 8 och 10 år gamla. Jag skulle aldrig lämna dom hemma själva i flera timmar och absolut inte för att sticka iväg på några längre vägar, men kortare stunder för att uträtta ärenden inom kvarteret eller gå till jobbet (på dagtid) tycker jag känns okey. Dessutom har dom en laddad mobil hemma, så om nått skulle hända skulle jag kunna vara där på under 5 minuter. Jag är kanske aningen överbeskyddande, men "better safe than sorry" är liksom mitt motto. Från vilken ålder har ni låtit era barn vara hemma själva och för hur lång tid?

Vi var bjudna på lunch på jobbet så vi klädde oss ordentligt med regnkläder (killarna alltså, själv har jag varken regnkappa eller gummistövlar, sånt säljs inte i vuxenstorlek här), tog våra paraplyer och sprang iväg. Det var gott! En av peruanerna hade lagat paella. Den var jättegod och helt perfekt. Riset var fluffigt och hade precis rätt tuggmotstånd. Några andra hade gjort omelett och sallad. Totalt var vi över 20 stycken som trotsade regnet och dök upp för gemensam lunch. Vi är ett FN i miniatyr, för det finns gott om nationalitetet representerade: spanjorer, marockaner, guineaner, en togoles, ett gäng peruaner, en tysk, en guatemaltek, några senegaleser... Som vanligt hade vi jättekul! Mätta blev vi och nöjda var vi efter en massa roliga och intressanta samtal. Men regnet ökade och det var världens oväder med åska och blixtar. Det gick helt enkelt inte att ta sej därifrån! Så vi fick snällt stanna kvar i flera timmar och först efter 7 på kvällen lugnade det ner sej så pass mycket att vi kunde springa hem.

I går, söndag, fortsatte regnet med oförminskad styrka, så vi kunde inte gå ut. Jag var ändå tvungen att skriva klart en kort uppsats om Juan Ruiz, Arcipreste de Hita och hans "Libro de Buen Amor" (ett boktips för alla som gillar medeltidsspanska och halvsnuskiga berättelser), och killarna passade på att se på TV. Det fanns ju inte så mycket annat att göra....

På hemmafronten har jag fixat en hel del, men det får ni läsa om i morgon, för nu håller jag på att falla ihop av trötthet....

4 kommentarer:

nina sa...

Jag har ju inga barn, men minns att jag fick vara ensam hemma kortare stunder ganska tidigt, kanske 6-7 år. Jag gillade inte fritids och när jag var 8 fick jag äntligen vara ensam hemma ett par timmar efter skolan. Tyckte det var jättemysigt att göra mellanmål själv och vara herre i huset. :-)Men passande ålder beror mycket på barnets personlighet, min lillebror var bra mycket vildare och fick gå på fritids ett par år längre än jag.

sara sa...

Hej,jag hetar sara bengtsson.såg din blogg av en slump,men kände att ja skulle läsa vidare.har kännt ett tag att jag ska till marocko.det var som om det var meninmgen att jag "hittade" dig.det skulle vara kul om du kunmde svara på detta, skulle betyda mycket. //sara

Cattis sa...

Spännande läsning som vanligt om livet i Marocko.
När barnen kan vara ensamma hemma har nog mycket med ålder och mognad att göra. Och om de tar hand om varandra eller om de hittar på bus tillsammans ;-)
Men en 8 och 10åring bör väl klara en stund. Är det tryggt för barn i Marocko?

Nejma sa...

Nina - Mina barn är lugna, oftast i alla fall. Men jag vet inte om jag vågar lämna dom hemma själva på kvällen, för när dom blir trötta blir dom snabbt övertrötta och då hittar dom på bus. :-(

Sara - Välkommen till bloggen! Har du någon anknytning till Marocko eller vill du bara hit? Har du konkreta frågor svarar jag gärna.

Cattis - tack! Tryggt och tryggt för barn i Marocko? Oj, svår fråga! Är det tryggt för barn någonstans i världen egentligen?
Fördelen med Marocko är att folk oftast hjälper till att ta hand om även andras barn. Barn är ett kollektivt ansvar. Men inte alla har det så, barnarbetarna är det inte några som bryr sej om t.ex. Det finns mycket gatubarn och problem med droger och prostitution. Men i allmänhet så får barn vara barn längre än i Europa.

/Nejma