Storfamilj

Idag fyller hamsterbebisarna 2 veckor. Dom är fortfarande minimlat små, knappt håriga och kravlar runt med slutna ögon.

Egentligen rekomederar "experterna" att man inte rör bebisarna innan dom fyllt åtminstone 3 veckor för risken är stor att mamman förskjuter dom eller t.o.m. äter upp dom om dom luktar "konstigt". Men idag stod jag inte längre ut med stanken från buren. Vi visste ju inte om at det var bebisar på gång utan det var ju en total överraskning när dom föll ner ur huset på övervåningen. Huset är väldigt sött och så, men helt klart inte dimensionerat för en bebisinvasion och helt enkelt inte byggt för att det ska fyllas med hö som blir fuktigt av allt bebiskiss och som sedan inte kan bytas pga att man inte ska störa ungarna. Det luktade URK i huset! Halvruttet kissigt hö, halväten mat och avföring.... *bläääää*

Så idag tog jag tjuren vid hornen och lät mamman få leka en stund i bollen på golvet. Hon var överlycklig, först.... Men när hon fattade att vi gjorde nått med buren och hennes ungar var hon inte lika glad. Buren var enkel att städa ur, men huset.... Jösses! Hon hade proppat varje kvadratcentimeter med hö, täppt igen fönstren. Jag fattar inte hur dom lyckades andas där inne.... Att få ut bebisarna var inte det enklaste, för allt var så hopklibbat. Jag fick vrida och vända på huset, dra ut höt, strå för strå, och sedan försiktigt bära över ungarna till den nystädade buren. Huset är satt på desinfektering och kommer inte tillbaka förrän bebisarna har flyttat för jag vill inte riskera att hon proppar det fullt med hö igen. Istället fyllde jag hela nedervåningen med hö så hon kan bygga ett bo på burens golv. Helt klart mer praktiskt för henne och för oss. Nu kan vi ju hjälpa till med matningen av bebisarna och vi kan se hur dom mår. Mamman var rätt stressad först, för vi släppte in henne i buren först och sedan bar jag över ungarna. Jag hade gummihandskar på, så att dom inte skulle lukta konstigt. Stackars Chiquita! Jag hade ju möblerat om i buren, så inget var sej likt. Vi var rädda för att hon skulle äta upp ungarna, men det verkar ha gått bra. Hon bar omkring på ungarna en stund, upp och ner för trappan, och letade efter boet. Men sedan lyckades vi få henne intresserad av mat istället och då slappnade hon av. Jag hoppas att natten blir lugn, för än kan vi ju inte ropa "hej". Men överlever alla första natten utanför huset lär hon fortsätta att ta hand om dom som hon gjort hitills.

Vi har hela tiden trott att hon hade 3 ungar. Det var ju helt perfekt, för barnens kompisar har tingat 3 stycken. Så det var ju med blandade känslor jag upptäckte att det fanns 8 små minihamstrar i huset. Jag fattar inte hur dom lyckats andas där inne... Så just nu har vi alltså 10 guldhamstrar. Barnen är överlyckliga! Nackdelen med guldhamstrar är att dom inte kan dela bur, så det finns inte en chans att vi kan behålla 5 ungar, för då skulle vi få flytta ut på balkongen för vi skulle ha lägenheten full med burar....