Språksituationen i Marocko

Igår ögnade jag igenom en väldigt intressant artikel om språksituationen i Marocko. Tyvärr fick jag inte läsa klart hela artikeln, men jag fick i alla fall ett litet hum om det hela. Nu tänkte jag dela med mej av det jag läste, på ett ungefär.

Marocko är ett stort land med en befolkning som består av olika folkgrupper. Vissa områden är det fortfarande svårt att resa till, där finns det bara åsnestigar över bergen och det gör det ju svårt att ändra på folks urgamla livsstilar och språk. Dessutom var landet uppdelat i en fransk del och en spansk del under ca 50 år och det har påverkat både kultur och språk. Det finns knappt något område där man endast talar ett språk, utan det vanligaste är att folk pratar dagligdags både två och tre språk - eller fler.

Oficiellt språk är arabiska, men det talas inte av hela befolkningen. Man måste dessutom skilja på klassisk arabiska (fussha) och marockanska (daarija). Mer om det längre fram.

Både i norr och söder finns olika berbergrupper. Berberna är Marockos ursprungsbefolkning och ingen vet exakt var dom kom ifrån eller när. Det finns ett flertal olika berberspråk och dom skiljer sej mycket sinsemellan. Det sägs att nordberberna, som kommer från Rif-området, har vikingablod och det kan kanske stämma för många rifeños är storväxta, blonda och har blå ögon. Dessutom finns det många ord i deras språk som lingüister säger härstammar från något germanskt språk.

I södra delen av landet är franska inoficiellt språk och i många avseenden det administrativa språket. Tidigare lästes all högre utbildning på franska men sedan kanske 10 år tillbaka har man övergått till arabiska istället. Reser man i denna del av Marocko klarar man sej bra på franska eftersom dom flesta åtminstone förstår grundläggande franska,

I Casablancaområdet finns det många som har en sorts pidginfranska som modersmål. Det är en marockansk franska utblandad med en del arabiska ord.

I norra Marocko, framför allt i och omkring Tetuán, är spanska det inoficiella språket. Dom flesta äldre här talar flytande spanska. Gatuskyltar, namn på affärer, osv står på spanska. Ser man inte marockansk ut utgår folk från att man är spanjor och tilltalar en på spanska. Franskan fungerar här med. Tidigare var det få som talade franska eftersom det endast var spanska som gällde, men de senaste 4 - 5 åren har många sydmarockaner flyttat hit och dom har tagit franskan med sej.

Engelska är det inte som många som talar här i norr men i turistområdena i söder är det inte så ovanligt att få tag på en engelsktalande guide. Engelska blir allt mer populärt och språkskolor växer upp som svampar ur jorden.

Och nu lite info om arabiskan. Den klassiska arabiskan (fussha) består av 2 delar - ett skriftspråk och ett talspråk. Det finns ingen nu levande människa som har klassisk arabiska som modersmål. Man kan jämföra den med latin. Skriftspråket däremot är det samma, för det är språket Koranen är skriven på och det gör att folk än idag skriver som på Mohameds tid. Det betyder att även om man talar ett språk som skiljer sej markant från den klassiska arabiskan så är det på klassisk arabiska man skriver. Här i Marocko talar nyhetsuppläsarna klassisk arabiska, men det är nått dom studerat och inget dom talar till dagligdags. Många marockaner förstår inte klassisk arabiska.

Den marockanska arabiskan består endast av ett talspråk. På grund av att man endast accepterar den klassiska arabiskan som skriftspråk stoppar det marockanskan och andra "dialekter" från att klassas som språk. Skulle man satsa på att ta fram grammatiska regler och skrivregler för marockanskan så skulle det kunna räknas som ett eget språk, skilt från libanesiskan, irakiskan eller egyptiskan, m.fl. men skillnaderna mellan de olika "dialekterna" är stora, ungefär som mellan franskan och portugisiskan. Vissa mellanösteraraber skryter med att deras arabiska är den rätta, att dom talar klassisk arabiska, men även deras språk har utvecklats och innehåller en mängd låneord, både från franskan och engelskan. Så min åsikt är klar - INGEN talar klassisk arabiska till dagligdags, det är ett dött språk som endast lever kvar i skriftlig form. Men alla som lär sej läsa och skriva på arabiska måste lära sej grunderna i fussha, det är en sak som alla som skriver på arabiska har gemensamt.

Marockanskan skiljer sej från den klassiska arabiskan på flera sätt och vis. T.ex. i uttalet. Marockanskan är lite som sydspanskan, en hel massa bokstäver har försvunnit, man drar ihop flera ord så det låter som ett, vokalerna försvinner ibland... Det kan tyckas korthugget och kanske lite aggressivt för någon som är van att lyssna på den melodiska libanesiskan som har väldigt långa vokaler. Marockanskan har också lånat ord från flera språk - de olika berberspråken, franska, spanska... Sedan skiljer det också mycket på de olika dialekterna inom marockanskan. Ett tränat öra hör snabbt vilken del av landet man kommer ifrån, om man kommer från landsbygd eller stad, om man studerat eller inte...

Jag har tidigare pluggat egyptisk arabiska, för den förstår dom flesta arabisktalande. Egyptisk film är världskänd och visas i alla länder i arabvärlden. Man kan säga att egyptiskan är som en bro mellan de olika arabiska språken. Men nu när jag bor här i Marocko är det marockanska jag vill tala. Läsa och skriva på klassisk arabiska kan jag redan. Tjejen som lär mej daarija (betyder "dialekt" på arabiska) skriver också på daarija - hurra! Det betyder att jag kommer att lära mej ett skriftspråk också, även fast det oficiellt inte existerar. Men nog är det på tiden tycker jag.... Tänk er själva om ni talade svenska hemma och med alla ni känner men var tvugna att skriva brev, läsa böcker, se på nyheterna, osv på tyska....