tisdag, maj 30, 2006

Jag lovar...

... att om jag klarar körkortet på första försöket så ska jag skriva in barnen och mej på Franska Institutet till hösten. B har sagt att han ska välja franska som första främmande språk i skolan så då passar det ju bra att gå på extra aktiviteter på franska utanför skoltid. Dom har tydligen ett stort bibliotek, biosalong och en massa andra saker, så det blir säkert roligt för killarna. Och ett språk till.

Jag har läst franska i 6 år. På högstadiet hade vi en underbar lärare som verkligen levde för att undervisa i sitt favoritspråk. Hon åkte till Frankrike flera gånger/år, hade alltid med franska tidningar till lektionerna och hennes lektioner var genomtänkta, omväxlande och roliga. Vi pratade franska jämt på lektionerna och det spelade inte så stor roll at det blev lite fel ibland.

På gymnasiet fick vi en riktigt torr gubbe som lärare. Om ni läst 91:an någon gång så kan ni tänka er den där furiren som alltid är sur och vresig. Ungefär så såg vår lärare ut, lite mer flintskallig bara. En riktig militärtyp. Hans lektioner var inte ett dugg roliga. Han tyckte inte att vi hade nått behov av att prata franska utan det enda viktiga var att kunna grammatiken bra. Helst skulle man kunna böja alla oregelbundna verb som ett rinnande vatten, då kunde man franska. Han var också snabb på att rätta till våra fel och dåliga uttal. Resultatet blev att vi alla fick total tunghäfta. Jag förstår nog en hel del franska, men jag kan absolut inte tala det. Jag har dessutom ett extremt spanskt uttal när jag försöker mej på att säga nått på franska, det blir spranska. *s* Min man, som är utbildad översättare i franska, får ryckningar i hela kroppen när jag pratar franska, så dålig är den. Men kanske, om jag skulle börja om från scratch och med en bra lärare, så skulle jag kunna lära mej franska jag med. För det är ju trots allt inget fel på språket eller dom som talar det, det är bara jag som blivit totalt anti pga en liten hårlös gubbe...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hejsan!

Jag har läst franska i fem år och alltid haft underbara lärare. På högstadiet hade vi en kille som lärde ut franska på talets grund. En teknik som finns men om den används idag eller om det är en utbredd teknik vet jag inte. Vi fick själva välja ett ämne som vi skulle studera vidare och lära oss gångbara fraser att använda i vardagen. Sen fick vi redovisa det för varandra. Vi kontaktade också användare av kortvågsradio tror jag det var och pratade med andra fransktalande på några lektioner. Vi fick också översätta sångtexter. Tyvärr drabbades vår lärare av en tragedi när hans sexårige son dog på operationsbordet under terminen. Vi var alla jätteledsna men vi skrev kort till honom på franska som gladde honom mycket. Han pratade med oss länge när han kom tillbaka. Jag har varit i Frankrike en gång på tjänsteresa och kunde göra mig förstådd hjälpligt på hotellet. Jag har inte fortsatt att studera språket men jag tycker ju det är ett vacket språk! Vilket ju inte du gör? Kram Ann

Nejma sa...

Ann, jag önskar att vi hde haft din lärare eller en lika bra på gymnasiet istället för den där militärgubben. I så fall hade jag säkert pratat franska obehindrat nu.

Det är ju inte så att jag tycker att franskan är ett fult språk, men jag tycker inte heller att det är speciellt fint. Problemet är att jag asocierar franska till den läraren och då får jag kalla kårar... Han pratade nämligen en sån där parisisk överklassfranska. Däremot gillar jag "afrikansk franska", den tycker jag är gullig. Så vem vet, än finns det kanske hopp för min franska... *s*

Förresten, var det i 7:an eller 8:an som man började med B-språk? Blir osäker på om jag läste franska i 5 eller 6 år....

/Nejma

Anonym sa...

I really enjoyed looking at your site, I found it very helpful indeed, keep up the good work.
»