måndag, juli 03, 2006

Svårt att somna...

Min man är på väg hit! Jippie, hurra!!!! I går morse startade han och en kompis resan från Stockholm. Dom ska bila ner för första gången. Igår skickade han SMS från Tyskland, nu ikväll fick vi en godnatthälsning från Belgien... Det är inte så lång väg kvar nu, "bara" Frankrike och Spanien. Så om 2 - 3 dagar är vi en fulltalig familj igen. *längtar*

Det har gått 4 månader sedan min man åkte härifrån sist. Det känns lite pirrigt att träffas igen, efter så många månader. Fast samtidigt härligt att bli nykär igen. Fördelen med distansförhållanden är att man aldrig hinner tröttna på varandra och så ger det en lite speciell kick att gå och sakna varandra mellan träffarna. Men jag hoppas att vi inte behöver ha det så här så länge till, för det är samtidigt väldigt slitsamt att inte kunna dela vardagen med den man älskar.

Thérèse frågade en gång hur det funkar att ha ett distansförhållande och jag lovade skriva om det. Så här kommer nu mina svar...

Hur går det för barnen att inte träffa sin pappa? Vilken realation får dom till honom?
Barnen är jättespända nu och räknar nästan timmarna tills pappa kommer. Pappa är givetvis deras största idol, t.o.m. större än Ronaldinho. Och det vill inte säga lite det inte... *s* När min man är här är han verkligen en superpappa, hittar alltid på en massa saker med barnen, pratar jättemycket med dom och försöker ta igen all förlorad tid. Jag tycker att dom har en bra relation trots allt. Vi har pratat jättemycket om varför pappa inte bor med oss just nu och att det är helt okey att sakna pappa. Och dom saknar honom jättemycket. Han finns nästan alltid med i våra samtal så han är en del av vår vardag fast han inte finns här rent fysiskt. Dessutom är dom inte dom enda barnen på deras skola som har pappa utomlands, så ingen här tycker att det är speciellt konstigt. Marocko är ju ett fattigt land så väldigt många män jobbar utomlands och har fru & barn kvar i Marocko. Jag tror att det hjälper mina barn att se att andra barn har det likadant.

Jag tror att alla barn, och speciellt små killar, har ett behov av manliga förebilder så jag har sett till så det finns andra killar/män i deras närhet som dom kan relatera till. Dom kan ju aldrig ta pappas plats men jag tror det enda kan hjälpa dom att ha män i sin närhet som dom kan se upp till, pappa eller någon annan. Så dom får lite balans i livet och inte blir alltför "mammainspirerade".

Hur håller ni förhållandet "i gång" ?
Vi gör väl inget speciellt... Vi försöker se till så vi får lite egen vuxentid när min man är här. *s* Det är väl också allt.... Man lär sej att stänga av vissa delar av sej själv och se frammåt mot nästa tillfälle vi får ha vardagsliv ihop. Visst finns risken för att vi växer ifrån varandra men den risken finns ju också i förhållanden där man lever tillsammans. Innan vi flyttade hit pratade vi väldigt mycket om hur vi skulle få det att funka, vi har ju ett gemensamt mål för vad vi vill med våra liv och vår särbotid är ju bara ett steg på vägen mot målet. Så förhoppningsvis, om några år, kan vi se tillbaka på den här tiden och se den som en parentes i vårt förhållande. Efter 18 år tillsammans har vi ett rätt starkt förhållande. Och det verkar klara att vara interkontinentala särbos...

Nu är kl 3 på morgonen här och det är dags att kliva upp och be. I vanliga fall hör jag nästan aldrig böneutroparna på nätterna, men nu när jag är vaken hör jag ju dom. Själv ska jag borsta tänderna och krypa i säng.... Om några få dagar är vi en riktig familj igen.

5 kommentarer:

Thérèse sa...

Fint skrivet. Man riktigt känner din kärlek till din man. Intressant att höra hur ni får det att funka så bra. En del av mig funderar på distansförhållande mellan två länder nästa år , får se.

Anonym sa...

Kul att din man skall komma! Måste kännas underbart både för dig, men framför allt för barnen. Är säkert lite svårare ändå för dom att förstå det här, att ni bor i Marocko och pappa i Sverige. Fast är det som du berättade att det är vanligt att fru o barn stannar kvar o mannen är i något annat land o jobbar, och sen kommer hem ibland så kanske det underlättar.

Men nu har du väl inte tid att uppdatera sidan som förut =(( Fast jag unnar dig att njuta av sommaren o njuta av tillvaron med din man! = )) Hoppas ni får en trevlig sommar!

Nejma sa...

Thérèse - Distansförhållande...? Det låter spännande. Jag hoppas du utvecklar det lite mer på din blog. Blir det Frankrike för din del då, eller vad...?

Maria - Risken finns ju att det blir lite färre uppdateringar nu dom dagar min man är här. Jag kommer ju att ha lite annat att tänka på. *s* Fast misströsta inte! Se det istället som att jag samlar på mej stoff och bilder till en massa nya inlägg. Jag har inte glömt "önskeinläggen" om marockansk mat och om Casablanca. Dom kommer i augusti eller så, när maken rest hem till Sverige igen.

Faktum är att det är rätt vanligt här att männen arbetar antingen utomlands eller i någon annan stad i Marocko. Många statliga anställda blir ju omflyttade lite då och då och det är ju inte alltid pappornas nya arbetsplatser passar med barnens skolor och så, så då stannar mamman & barnen kvar hemma medan pappan åker iväg och jobbar... Så visst underlättar det! Och dessutom så tycker nog dom andra barnen att det är lite spännande att mina barn har pappa ända borta i Sverige, så det ger ju lite status... *s*

/Nejma

Thérèse sa...

Nja jag vill hitta jobb , tänkte ge Sverige en chans men jag kan inte bestämma mig. Är inte så sugen på klimatet och livsstilen där men kanske lättare att hitta jobb än här.

Nejma sa...

Thérèse - Och jag som är så avis på dej för attdu bor i Madrid. Skulle jag göra det skulle jag helt klart gå en sån där yogalärarkurs och skaffa jobb på ett yogacenter. Det verkar ju finnas hur många center som helst i Madrid nu... *avis*

/Nejma