Månadens inlägg - min resa

6 dagar för sent kommer så här mitt inlägg i kedjan av inlägg som Tolken startade för några månader sedan och som för varje månad får fler och fler medlemmar. Ett jätteroligt initiativ tycker jag!

Den resa som haft störst påverkan på mitt liv har inte gått till något exotiskt eller annorlunda land. Det var snarare en resa för att "gräva i rabatterna", hitta mina rötter och min identitet. Min resa gick till Spanien, min pappas hemland. Jag hade en rätt jobbig tonårsperiod, med mycket tankar kring vem jag var och var jag hörde hemma. Utåt sett var jag som vilken annan välanpassad svensk tjej som helst men på insidan var jag inte alls lika säker. Att vara andra generationens invandrare är inte alltid så lätt. Oavsett om man är född i landet eller flyttat som liten så är man inte riktigt "som alla andra", hur mycket man än anstränger sej för att passa in i mallen. Det kan vara små grejer, som en lätt brytning eller att man inte förstår alla nyanser i språket eller att man inte känner till alla oskrivna regler eller att man har vissa drag som inte finns hos majoritetsbefolkningen... En vuxen kanske inte bryr sej så mycket om dom små nyanserna för att han/hon är trygg i sin identitet, men just under tonåren kan sådana små skillnader vara tunga att bära.

Sommaren efter 1:a ring hade jag lyckats övertala mina föräldrar att få resa till Spanien på egen hand och få resa runt och bo hos olika släktingar och vänner till mina föräldrar. Först var det meningen att jag skulle tillbringa 2 dagar mitt inne i Barcelona, 3 veckor i Granada och så några dagar hos min farmor och farfar uppe i deras by i bergen i Tarragona innan jag skulle återvända hem till Sverige igen. Men familjen jag bodde hos i Barcelona ville att jag skulle tillbringa 2 veckor med dom i en liten by på Costa Brava innan jag for upp till byn och efter lite tjat gick mina föräldrar med på det. Så mina 4 veckor hade redan hunnit bli 6 veckor innan jag ens kom upp till byn. Jag kom väl inte så där jättebra överens med min farmor och farfar (kombinationen envis tonåring och äldre människor med fixa idéer är inte alltid så lätt, så det blev en del generationskrockar) men stannade i alla fall i en vecka ungefär. Under tiden bjöd min ena farbror mej att tillbringa några dagar hemma hos hans familj i en annan by och det förslaget nappade jag på direkt. Så jag fick ringa hem till mamma och pappa - igen och ändra min biljett - igen... Jag stortrivdes hemma hos min farbror och hade kunnat stanna hur länge som helst men tyvärr så började sommarlovet ta slut och mina stackars föräldrar ömsom hotade och ömsom bad mej om att komma hem igen. Om jag inte minns helt fel så var jag tillbaka i Stockholm igen bara dagarna innan höstterminen skulle börja, så min månad i Spanien blev till slut mer än det dubbla. Det var helt klart mitt bästa sommarlov någonsin!

Jag kom tillbaka hem till Stockholm med ett bättre självförtroende, egen identitet, en känsla av att veta var jag hör hemma och framför allt - både spanska och katalanska i bagaget. Jag förstår att det var jobbigt för mina föräldrar att släppa iväg mej så där på egen hand men det var det bästa dom kunde göra för mej, för det botade definitivt min identitetskris. *s*

Med i kedjan är också:Tolken, Johanna, Thérèse, Anna, Sofia och Robban, Krokofanten, Pumita, Jove, Agnes och Carin. Listan uppdateras när fler får upp sina inlägg.