Träningsvärk

Det var helgdag här i Marocko igår. Kungen firade 8 år på tronen. Skolan var stängd så jag passade på att ta barnen med mej och sticka till Ceuta. Jag vill ju börja plugga till hösten, för att utbilda mej till lärare i spanska men via att läsa lingvistik istället för på lärarlinjen. När jag var på U.N.E.D. (Spanska Distansuniversitetet) i juni sa dom att jag måste ansöka om att få min studiedossier skickad från Granada (där jag studerade tidigare) till Ceuta och att det måste göras i juli månad. Nu har jag ju jobbat hela juli månad så jag har inte kunnat ansöka om förflyttning så jag var rädd att jag inte skulle kunna börja till hösten pga detta. Så när jag fick veta att vi inte skulle ha lektioner igår bestämde jag mej för att åka upp till Ceuta, trots att det troligtvis skulle bli extra svårt med transport pga att det var helg.

Sagt och gjort. I går morse kl 5.30 gick vi hemifrån. Det var nästan folktomt och det var fortfarande alldeles dimmigt (nattfukten gör att det blir dimma varje morgon) och det var lite småkyligt. För säkerhets skull bestämde vi oss för att resa via Tetuán, vilket är en både längre och dyrare väg, men chanserna för att hitta en taxi är större. Det stod 2 taxibilar inne på hållplatsen i Tetuán. I den ena satt chaffisen och sov i framsätet. Klockan var 6 när vi satte oss i taxin och 6.30 rullade vi iväg mot gränsen. Taxin går inte förrän den är full, dvs 4 personer (vuxna eller barn) i baksätet och 2 på framsätet. Allt flöt på bra och vi kom över gränsen relativt snabbt, trots en smärre trevlig upptäckt. Mitt uppehållstillstånd har gått ut! I förra veckan. Men det är ingen stor grej, jag blir inte deporterad pga det eller så. Alla utlänningar har rätt att stanna max 3 månader i landet utan uppehållstillstånd. Sedan räcker det att man åker över gränsen och är borta några timmar så man får en ny stämpel på vägen tillbaka. Det finns dom som hållit på så i flera år. Men sedan kan man ju ha otur också och träffa på någon nitisk gränsvakt som vägrar släppa in en igen om han upptäcker att man satt det i system, så om man vet med sej att man ska stanna en längre tid är det bäst att skaffa sej uppehållstillstånd, trots allt.

Vi tog bussen till universitetet. Det är helt perfekt för den stannar nästan utanför dörren. Vi kom fram 7.35 marockansk tid, dvs 9.35 spansk/svensk tid. Det är 2 timmars tidsskillnad så här års. På en stor lapp på dörren står det: "Öppettider: 9.30 - 14.00". Vi satte oss på trappan och väntade.... och väntade... och väntade.... När inget hänt efter 10 min beslöt vi oss för att komma tillbaka senare.

Vi började gå in till centrum. Det tog ca 30 min. Det var jätteskönt för nu hade solen börjat värma lite mer och det var precis lagom varmt. Från centrum gick vi vidare till posten, det tog ytterligare ca 30 min. Dom håller på och renoverar postkontoret så posten är numera inhyst i en liten lokal på helt andra sidan Ceuta. Och sedan gick vi tillbaka till centrum, tittade lite i afärer och så promenerade vi tillbaka till universitetet. Nu var det VARMT! Riktigt varmt att promenera i solen, så vi var rätt svettiga innan vi kom fram. Jag fick mitt kuvert - och nu visade det sej att det inte alls är någon panik. *morr* Tänk om dom kan bestämma sej någon gång! Spanska funktionärer är förtjusta i att snacka för snackandets skull, inte för att dom alltid har nått vettigt att komma med. *suckar* Jag har hela augusti på mej att fylla i papprena och lämna in dom på posten. Jag hade kunnat fylla i papprena där och postat dom i går, men det kändes inte så lockande att promenera tillbaka till posten... Jag ska fylla i papprena hemma och ta med dom nästa gång jag åker upp till Ceuta.

Killarna ville inte åka hem ännu, så vi promenerade upp till ett köpcentrum som ligger på lite drygt 45 minuters promenad från universitetet. Japp, vi GILLAR att promenera! Mina barn vande sej tidigt vid att promenera och det är vårt favoritsätt att ta oss fram. När dom blir lite större planerar jag att gå El Camino de Santiago med dom. Vi lullade runt i köpcentret i några timmar, men det var fortfarande varmt när vi promenerade iväg med våra inköp. Tur nog tar det bara runt en halvtimme att gå till busshållplatsen därifrån. Totalt tror jag vi gick i cirkus 5½ timme, shoppingtid inte inräknad.

Vägen hem blev rätt strapatsrik. Fram till gränsen var det lugnt som vanligt, men vid gränsövergången var det lite kaosartat. MYCKET folk och STOOOOOORA bilar/husvagnar/husbilar/bussar.... Mannen som stämplade pass i vår kö var inte så snabb igår eller så var det problem med någons papper för kön kröp fram. Vi stod på en minimal trottoar, så smal att en matkasse knappt fick plats på den. De stora husbilarna skulle köra förbi där och marginalen var många gånger inte mer än någon centimeter. Jag var livrädd att någon chaffis skulle slinta på handen och köra rakt in i oss eller att någon av killarna skulle vingla till och ramla omkull för då skulle han bli mosad direkt. Det var inte någon rolig erfarenhet. Killarna var dessutom övertrötta, efter att ha varit igång i 12 timmar. Jag var rädd för att tullmannen skulle ha nått att säga om mitt uppehållstillstånd men han sa inget. Han kände väl igen mej och brydde sej inte om att mitt ID-kort gått ut.

Jag försökte få tag på en taxi direkt till Martil. Ibland går det, om det är flera som ska hit som befinner sej vid gränsen samtidigt så man kan fylla en hel taxi. Men igår gick det inte, så jag bestämde mej för att åka via Tetuán igen. Den här gången behövde vi inte vänta särskilt länge innan taxin var full så vi kom iväg. Barnen somnade som klubbade sälar innan vi lämnat Castillejos. Fram till avtagsvägen innan Rincón var allt som vanligt men sedan hände grejer. Chaffisen svängde av och jag trodde att han skulle ta vägen bakom Rincón och sedan ta vanliga vägen upp till Tetuán. Men icke! Helt plötsligt ser jag en skylt där det står "Motorväg". Wow! Då stämmer det alltså, vi har fått motorväg i Tetuán. Efter en väldigt skarp kurva var vi uppe på motorvägen och chaffisen ökade farten. Han körde i bra mycket över 100 km/timme kan jag ju säga, för i vanliga fall tar det ca 45 min till Tetuán från gränsen och i går var vi inne i stan på lite drygt 20 min! Vägtullar ska det visst också bli när allt är klart och om jag fattat allt rätt ska man kunna köra upp på motorvägen precis bakom kullarna vid gränsen och sedan fortsätta hela vägen till Rabat. Marocko håller på att bli ett modernt land, helt klart.

Hem kom vi till slut, efter att ha stannat till på jobbet en stund för att höra hur det gått med redaktionsarbetet. När vi kom hem hade vi varit hemifrån i över 13 timmar och vi var alla rätt trötta. Killarna var snarast övertrötta, så det tog en stund innan dom gått ner i varv. Kl. 21 sov dom och jag slocknade vid 21.30.

Idag har jag lite lätt träningsvärk! Jag hoppas att jag kan yoga en stund efter att killarna somnat i kväll, men det vete fåglarna. Jag jobbar ikväll, min näst sista kväll. På fredag börjar min semester - eller rättare sagt, då återgår jag till att vara en helt vanlig hemmamamma igen. Det ska bli skönt!