Skolprylar???
Om mindre än en månad börjar mina barn skolan igen. B börjar 4:an och G 3:an. Jag kommer alltså att ha 2 mellanstadiebarn, eftersom varje stadium här är 2 år. Efter 6:an börjar man gymnasiet.
Nästa vecka måste jag upp till Ceuta för att köpa skolböcker och skolmaterial. Listan är lång: block, blyertspennor, suddgummin, pennvässare, bläckpennor, Tip-ex, klister, tuschpennor, färgpennor, passare, linjaler och säkert en hel massa till som jag har glömt/förträngt. Skolstarten gräver alltid ett stort hål i ekonomin.
Jag hittade en artikel i Aftonbladet.se om vad barnen behöver inför skolstart i Sverige och jag höll på att sätta läsken i halsen. BEHÖVER en 7-åring verkligen en mobil, en mp3-spelare och en miniräknare??? Är det ett måste i svenska skolor idag? Jag trodde i min enfald att barnen gick till skolan för att lära sej matte och använda huvudet - vad ska man då ha miniräknaren till? På lågstadiet är det väl dessutom mest plus och minus, det måste dom väl ändå kunna räkna i huvudet? Och ska barnen inte lyssna på läraren och sina kamrater när dom är i skolan - vad har då mp3-spelaren och mobilen för funktion? Någon som kan förklara logiken i detta?
På mellanstadiet har kraven ökat ytterligare. Nu är det en bärbar dator som är det nya? Varför ska en 10-åring ha sin egen dator? Har dom så mycket skolarbete som måste göras på nätet att en familjedator inte längre duger? Eller är standarden så hög nu i Sverige att alla 10-åringar förväntas ha en egen dator? Och en bärbar dessutom? Kameramobilen vet jag inte heller om jag tycker är en sån nödvändig grej. BEHÖVER en 10-åring en kameramobil? Vad ska dom ta kort på? Någon som kommer ihåg den gamla vanliga kameran, finns inte såna längre i Sverige?
Pryltokighet är nått som går längre och längre ner i åldrarna verkar det som. När jag jobbade på en skola innan jag flyttade hit var det en 6-åring som berättade för mej att han hade fått en ny superavancerad mobil och en superduperdigitalkamera i födelsedagspresent PLUS en massa annat. Men hallå? Vart har leksakerna tagit vägen? Leker inte barn längre i Sverige? När slutar barnen att leka med varandra och när övergår dom till att vara små minivuxna, var och en inne i sin egen prylbubbla, där man bara kommunicerar med hjälp av tekniska prylar?
För nått år sedan läste jag en artikel i en svensk tidning om barn och leksaker - svenska barn slutar leka med leksaker kring det att dom är 6 år, för då går dom in i förpuberteten och önskar sej apparater istället för leksaker. Jag tycker att det är skrämmande! Någon annan som tycker som jag eller är jag "skadad" av att ha bott utomlands för länge? Jag kommer ihåg när jag var liten. Mina kompisar och jag brukade leka med plasthästar och tillbehör tills vi var 13 - 14 i alla fall och det var inte alls särskilt konstigt på den tiden. Jämfört med dagens barn hade jag alltså en barndom som var mer än dubbelt så lång. Hur kommer dagens barn att vara som vuxna, när dom inser att dom förlorat sin barndom? Kommer dom att börja leka vid 40 fyllda eller blir dom kanske aldrig riktigt vuxna, för alltid fast i någon sorts limbo mellan barndomen och vuxenlivet?
Mina barn leker fortfarande med leksaker, precis som dom allra flesta barnen här i Marocko. G fick 2 Action Man-gubbar i födelsedagspresent av mommo och moffa och han är överlycklig. Han leker med sina gubbar varje dag. Och jag är glad, för han har en chans att få vara barn så länge han vill/behöver. Någon mobiltelefon kommer han inte att få än på ett bra tag och en egen kamera har han inget behov av. Någon mp3-spelare har han inget behov av än. B, som fyllde 10 förra månaden, har fått en egen mobil, min gamla. Den har varken kamera eller några avancerade funktioner men det går att ringa med den och skicka SMS. Det räcker gott. Någon kamera eller mp3 har inte han heller, men däremot ska han få en egen CD-spelare nästa gång jag åker upp till Ceuta. Jag hoppas att mina barn inte blir så pryltokiga, för själv ser jag ingen som helst lycka i att ha en massa prytlar och pinaler. Det finns annat som är viktigare.
Det skulle vara intressant att höra hur ni andra resonerar kring detta med barn och prylar och leksaker och barndom. Har ni några synpunkter på det jag skrivit?
Inlägg
7 kommentarer:
Håller med dig, det har verkligen gått för långt... barn kan väl få vara barn så länge som möjligt... Ibland får jag nästan dåligt samvete för att min 4 åring inte har blivit introducerad till dataspel ännu, men jag tycker att det är för tidigt faktiskt!
Jag kan bara hålla med om allt du skriver ang. detta. Det är så sorgligt att se alla dessa minivuxna. På väg till jobbet brukar jag möta små 9-11 åriga flickor på väg till skolan. Ibland undrar jag vad dom skulle svara om jag frågade vad som var viktigast att vara fin eller sexig. Tyvärr tror jag att många av dem skulle svara det senare. Det är så sorgligt. Och alla små tjejjer och killar som springer runt med en mobiltelefon vid örat i stället för att leka är också sorgligt tycker jag. Låt barnen vara barn så länge dom kan.
Jag håller också med! Min snart-nio-åring har en egen CDspelare som han bara får ha här hemma, inte ta med till skolan. Sen har de lite TVspel, Nintendo DS och sånt, men de leker mest med "vanliga" leksaker. Det skulle aldrig falla mig in att köpa mobiler och annat till barnen nu, det är ju helt befängt! Jag VET att de skulle tappa bort dem eller ha sönder dem, såna är mina barn. Möjligen när de blir tio-tolv år eller så, inte en sekund tidigare.
Ja jösses! Jag läste en insändare skriven av en pappa som var besviken på att badet på orten där han bodde hade stängt "en vecka för tidigt" (enligt honom, då det var en vecka kvar av sommarlovet). Istället för en dag på badet med barnen blev det istället en dag framför datorn för barnen. Eh, jaha. Så om man inte kan bada så måste man sitta framför datorn?
Jag har ju inga egna barn, men kan däremot tycka att min systers barn har fått sitta och sitter allt för mycket framför datorn. De har inga som helst begränsningar i tv- eller datatid, och har idag varsinna datorer. Mellanpojken har en bärbar från skolan, som de får låna under skoltiden och sen får köpa ut för en billig penning när gymnasiet är över. Minstingen har precis fyllt 13 och har hållt på med datorer och dataspel så länge han kan minnas.
Jag minns hur vi lekte med barbie, klippdockor, lekte skola, lekte med våra kaniner, byggde snökojor, etc etc. Vi LEKTE! Det verkar man som sagt bara göra upp till sex-sju årsåldern idag... Kram!
Hej på dig.
Ja du ibland undrar man vad tidningarna menar eller vad de lever i för värld.
Mobiltelefon för en sjuåring.. tror inte det.
Miniräknare?? Har inte hört talas om att någon skola uppmuntrar sådana hjälpmedel då och MP3 Spelare... som du säger? NÄR ska de användas i skolan?!
Dumheter på alla plan.
Däremot tror jag att föräldrar ofta kan tro att det är prylar som "ALLA ANDRA" ungar har och skaffar i rädsla för att deras barn inte ska ha det senaste MER än att barnen har behov/önskemål om det hela... och det är ju tragiskt.
HOPPAS så klart jag har fel där...:)
Skönt att se att jag inte är den enda som reagerat på den listan! Det kändes rätt overkligt att läsa om mobiler till 7-åringar och bärbara datorer till 10-åringar....
Pia-pralin - ha inte dåligt samvete! Ditt barn kommer hinna med dataspel. Låt honom/henne leka med leksaker så länge han/hon trivs med det. Tids nog hinner dom med dataspel och andra blippande grejer. Mina barn började iof tidigt med dataspel, men jag ahr altid haft stenkoll på VAD dom spelat så det ska vara åldersanpassat och våldsfritt.
Victoria - Min 10-åring har precis fått sin första mobil och den får han bara ta med ut om han ska iväg på nått speciellt. Barn i den åldern klarar ju knappt att hålla koll på sin gympapåse, hur ska dom då fixa att ha koll på em mobil?
Sofia - Nog måste det väl finnas annat att sysselsätta sej med än bad och dataspel? I Sverige finns det ju massvis med barnanpassade aktiviteter. Här måste vi vara lite påhittigare. Iof har vi stranden runt hörnan, där finns det alltid nått att göra.
Ingela - Visst kan det vara så som du skriver. Tidningarna säljer ju på reklampengar och på att folk är köptokiga. Det finns säkert fler än en förälder som av olika anledningar har dåligt samvete när det gäller barnen och försöker köpa sej fria från det. Och ingen vill väl att ens barn ska ha mindre än grannens, så då hamnar man lätt på en annan "bräcka grannen-arena". När man inte längre kan bräcka grannarna med att ha nyaste, häftigaste bilen får man ta upp kampen på nått annat, som vems barn har dom häftigaste grejerna i ryggan. Tragiskt.... Och tyvärr kan det säkert också ligga en rädsla för mobbing i det hela också.
/Nejma
Ja, nog tycker man att det borde finnas annat att göra än att sitta framför datorn när badet är stängt... Men men, det är andra tider nu tydligen än när man själv var ung för inte aaaaallt för länge sen. :)
Kram, Sofia
Skicka en kommentar