Gränsövergången

Mimo skrev i en kommentar igår: Hur funkar det att ta sig över gränsen till de spanska enklaverna? Mycket köer och formaliteter?

Vi funderar på att ta oss till Melilla och därifrån bila runt i nordöstra Marocko. Jag antar att du har marockanskt uppehållstillstånd, själv har jag spanskt. Vet inte om det påverkar.

När man kommer in från spanska fastlandet till någon av de två spanska enklaverna Ceuta och Melilla finns det ingen gräns att passera. Man är ju fortfarande i Spanien, fast på den afrikanska sidan. Det är bara att gå/åka av båten på vanligt sätt. Ska man bara tillbringa dagen i enklaverna behöver man bara sitt pass, precis som i övriga Spanien.

Ska man däremot åka in i Marocko måste man ta sej till någon av gränsstationerna. Den i Ceuta
heter Tarajal/Bab Sebta. Till gränsen kommer man antingen med taxi från färjan eller med buss (Linje 7, Frontera/Plaza de la Constitución) från någon av hållplatserna en liten bit utanför hamnområdet. Åker man med egen bil är det ordentligt skyltat med "Marruecos Frontera" (Marocko gränsstation) hela vägen från hamnen.

Första intrycket av gränsen brukar vara totalt KAOS. Det är människor, bilar, tomma kartonger, kärror och försäljare överallt. Gränsen är som ett eget universum. När man kommer fram till spanska delen av gränsen möts man av ett flera meter högt metallstaket. Så här långt kan man ta sej med buss eller taxi. Åker man inte egen bil måste man promenera resten av vägen. Till höger har man en "korridor" genom vilken fotgängare tar sej in i Almadraba, ett stort lagerområde där det mesta av smuggelgodset byter händer. Det är också ett bra ställe för shopping om man vågar sej in, för det ser betydligt värre ut än vad det är. Det är som en stor outlet med mat, kläder, elektronik, leksaker, kontorsvaror och krimskrams. Allt är helt lagligt men med varierande kvalitet. Det gäller att undersöka sina varor ordentligt innan man betalar, för mycket är andrahandssorteringar från affärer ute i Europa blandat med Made In China.

Den spanska delen av gränsen brukar sällan ge några problem. Det finns gott om poliser, Guardia Civil och Militärpoliser men dom finns mest där utifall att... Sedan kommer man till Ingenmansland, en sträcka som inte hör till varken Spanien eller Marocko. Jag vet inte om det är inbillning eller om Ingenmansland verkligen blir mindre och mindre för varje år men numera tycker jag att man är över så fort att man knappt märker att man varit där.

Den marockanska delen av gränsen kan vara lite trögare. Men det har blivit bättre, mycket bättre faktiskt, om man jämför med hur det var för 20 år sedan. Det bästa man kan göra är att se till så man är mätt i magen och har varit på toaletten innan man kommer fram till gränsen. En flaska vatten nära till hands är ett annat hett tips. Allt för att inte stressa upp sej i onödan. Gränsövergången tar den tid det tar. Visst kan man muta gränsvakterna så man kommer över fortare, men oftast vinner man inte så mycket på det. Tur nog är det en sed som börjar försvinna, i takt med att administrationen blir bättre.

Kommer man med bil måste man ställa sej i någon av köerna, som finns utmärkta med skyltar. Man måste se till så man har alla papper i ordning, alla skatter betalda och allt annat som hör till bilen. I luckan får man några papper som ska fyllas i. Ett tips är att inte vänta tills man kommer fram till luckan utan låta någon av passagerarna gå fram till luckan och hämta papprena medan bilen fortfarande står långt bak i kön. Då har man allt ifyllt när det är ens tur att få stämplarna.

Både fotgängare och bilburna måste stämpla passen vid både in- och utresa. De enda som undantas från den regeln är spanjorer med pass utfärdade i Ceuta. Man behöver också ett gränspapper. Kolla på fotot. Detta papper får man i luckan eller av de män som arbetar som "utdelare". Anlitar man en "utdelare" får man hjälp med att fylla i pappret och för några dirham extra kan man komma några steg närmare i kön. Annars kan man själv gå fram till luckan, gå emellan lite fint och be om papper. Börja med att säga "Salaam aleikum" ("Guds frid med dej", en hälsningsfras man använder överallt) så blir folk genast mer sammarbetsvilliga. Ett tips - be om dubbelt så många när du ändå står där, så har du till tillbakaresan.

När det gäller köer så är det precis som med allt annat här i världen. Vissa dagar och vissa tider är det mer köer än andra tider. Måndagar är inga bra dagar för att ta sej över gränsen för då brukar det alltid vara långa köer i båda riktningarna beroende på att många människor bor på ena sidan gränsen och arbetar på den andra. Juni - september brukar det också vara mer människor i rörelse pga utlandsmarockanernas semestrar och turister.

Eventuella uppehållstillstånd påverkar inget. Bara man har ett giltigt pass och inte har någon nationalitet som kräver visum så kommer man in i Marocko. Enligt internationell lag får man vistas i Marocko i max 3 månader som turist och behöver inget uppehållstillstånd eller annat papper.

Jag har aldrig varit i Melilla eller den marockanska grannstaden Nador, så jag kan inte uttala mej om den gränsövergången, men rent administrativt måste det gå till på samma sätt.

Ett sista tips - det är förbjudet att fotografera inne på gränsområdet! Låt kameran ligga kvar i väskan. Och på tal om väskor, lämna inte ditt bagage obevakat, varken där eller någon annanstans i världen.