lördag, februari 09, 2008

Årets lastbil har kommit

Varje år vid den här tiden kommer en lastbil och några pickuper med saker skänkta till de behövande här i Tetuán och Martil. Behovet är ENORMT! En grupp som har sin bas på mitt jobb arbetar med direkthjälp. Varje år uppdaterar dom en lista med behövande familjer, besöker dom och ser vad dom behöver rent konkret (antal barn, ålder, inkomst, bostadsförhållanden, hälsosituation, osv). Oftast handlar det om mat, kläder, skor och mediciner men i vissa fall delar dom även ut rullstolar, proteser, barnvagnar, spjälsängar, madrasser och filtar.

Eldsjälen bakom projektet med lastbilen är en spansk lärare som under ett helt år genomför olika kampanjer, pratar med myndighetspersoner, skolor, organisationer och privatpersoner för att dom ska skänka mat, kläder, skolmaterial, pengar, osv. Sedan hyr hon en lastbil med släp och kommer hit. Lastbilens innehåll lastas av, sorteras och inom loppet av några få dagar är allt utdelat till de behövande. Det är en febril aktivitet som råder, för varje sak ska packas om till rätt familj, barnhem eller organisation enligt deras lista.

Det skrivs mycket om bistånd i svenska medier. Att skänka till behövande är bra, både för den som får hjälpen men också för den som ger. Att dela med sej till behövande ger en härlig känska i själen. Tyvärr verkar det som ju större organisation desto mindre hjälp kommer fram, för det är många händer på vägen som behöver få sitt. Det gör ju att många drar sej för att skänka pengar, för vem vill ge av sina sparpengar för att någon höjdare ska kunna köpa nya snygga bilar eller ett privatplan? Det förstår jag. Men det finns andra lösningar, där det mesta av pengarna faktiskt kommer fram. Det gäller bara att hålla ögon och öron öppna för de mindre projekten, de som fungerar på ett personligt plan, där man ser resultaten direkt.

Att starta en insamling är inte särskilt svårt. I Spanien kör man ofta med "Kiloinsamlingar". Varje familj som vill/kan skänka nått skänker ett kilo (eller flera) av någonting, t.ex. ett kilo mjöl, ett kilo kikärter, en liter olja... För de allra flesta européer är inte ett kilo någon stor uppoffring men för en fattig familj kan ett kilo linser innebära mat i flera dagar.

Nu är det snart påsk och i Sverige drar bl.a. kyrkorna igång olika insamlingar. Tänker du skänka pengar till någon insamling i år? Brukar du skänka pengar regelbundet? Har du något fadderbarn? Hur ser du på biståndsverksamhet?

5 kommentarer:

KARLAVAGNEN sa...

Klart att jag kan! Å gör! Fast helst via postgiro eller dyl, Å nästa gång jag handlar ska jag lägga med några kilo ris eller dyl (de små korten som hänger vid kassorna).

Fast å andra sidan skulle jag vilja veta mer om läraren som fixar insamlingen. Undrar om man kunde kombinera något med jobbet om folk ville skänka och köra ner till läraren? En idé bara...

Nejma sa...

Du bor i Madrid, eller hur? Den här kvinnan bor och arbetar i Salamanca. Vi skulle vilja få ner en lastbil till sommaren, men problemet är att lastbilsföretaget tar över 1000 euro för 3 dagars arbete och väldigt få vill skänka pengar. Skulle hon bara få ihop pengarna till lastbilen skulle hon nog kunna få ihop saker till ännu en last i år. Behovet är STORT!

Hör du med jobbet och andra, för ju fler som vill vara med och hjälpa dessa barn desto bättre. Dom behöver det!

/Nejma

Pumita sa...

Heder åt såna människor!
Jag har som bekant fadderbarn i Sydamerika, vilket jag har bloggat ganska mycket om och så deltar jag i Solidaritetsbloggen. Vi skickar iväg en hundring till olika välgörande ändamål som Rädda barnen, Läkare utan gränser osv.

Della sa...

Kanonbra att det finns människor som hjälper till.
Jag försöker hjälpa genom att stötta mina tre fadderbarn, en pojke i Togo, en flicka Tibet och en flicka på Filippinerna. Dessa barn får en chans till en lite bättre situation och jag får en chans att hjälpa till = alla vinner.

KARLAVAGNEN sa...

Har lärarinnan någon websida? Du kan få tag i mig via Anna i Malaga. Jag kan inte lova något men jag kan ju ialla fall se vad jag kan göra...