fredag, augusti 10, 2007

Hur jag hamnade i Marocko

Det har tillkommit en massa nya läsare å sista tiden och alla kanske inte orkar gå 2 år tillbaka i tiden här på bloggen för att läsa om vår flytt hit, så jag tänkte dra historien en gång till. *s*

Min man kommer från Tetuán i Marocko och vi träffades i Spanien. I början av vårt förhållande ville han att vi skulle flytta till Tetuán men jag ville inte. Jag var helt enkelt inte redo för att bo i Marocko då. I stället flyttade vi till Stockholm.

För 7 år sedan köpte vi vår lägenhet här i Río Martil och för mej var det kärlek vid första ögonkastet - om man nu kan bli kär i en lägenhet. *s*Det var meningen att vi skulle ha lägenheten som semesterbostad för att bo här 3 - 4 veckor om året. Men för varje sommar som jag tillbringade här växte min önskan att kunna bo här permanent. Jag mår så otroligt bra här i Martil! Det känns som att ha kommit "hem" - fast å andra sidan så känner jag mej hemma i Granada och Stockholm också. Vad det är som gör att jag trivs så bra här vet jag inte. Jag tror det måste vara en kombination av havet, ljuset, solen och alla vackra berg vi har runt om. Jag tröttnar aldrig på att titta på bergen, dom ändrar färg och form hela tiden.

När barnen började skolan började dom komma med märkliga frågor och kommentarer hemma - "Vad är muslimerna för konstiga människor som bara bombar och mördar?" "Jag tycker inte om muslimer" Det kändes inte alls bra att mina barn skulle få en sån negativ bild av muslimer. Deras pappa är ju muslim. Men det är svårt att ge en positiv bild av islam och muslimer i Sverige för medias bild är så vinklad och ju märkligare saker som skrivs, desto bättre säljer nyheten. Min man och jag kände att vi behövde hitta en lösning så våra barn kan växa upp och vara stolta över sitt arv - en muslimsk pappa och en katolsk mamma som vill ge sina barn det bästa av båda religionerna och tillgång till alla sina kulturer (Sverige, Spanien, Finland och Marocko). En tanke började ta form - låta barnen få tillbringa ett år i Marocko, så dom kunde lära känna kulturen inifrån och förhoppningsvis lära sej språket med.

För 3 år sedan började vi planera på allvar. Barnen och jag skulle tillbringa ett år i Martil, barnen skulle gå i skola här och jag skulle plugga arabiska. Om vi trivdes skulle vi stanna kvar och vänta på att min man skulle kunna flytta efter. Om vi inte trivdes skulle vi flytta tillbaka till Stockholm, för då skulle barnen ändå ha fått prova på att bo i pappas hemland och fått en mer nyanserad bild av sitt ursprung.

Det var inte många som trodde att vi skulle trivas här. En utländska, ensam med två små barn, i ett mansdominerat samhälle med en annan religion och kultur, utan att ens kunna språket. Nej, det kunde ju aldrig gå bra! Ett halvår max trodde många att jag skulle fixa här. Men det dröjde inte många månader innan jag insåg att jag inte alls ville flytta härifrån. Så när året började gå mot sitt slut bävade jag nästan för min mans fråga - "vill ni stanna kvar eller flyttar ni tillbaka?" Jag ville ju inte alls flytta härifrån!

Nu har vi bott här i snart 2 år och 2 månader. Det har varit jobbigt många dagar och ibland har jag blivit så oerhört frustrerad över hur saker och ting funkar här och folks brist på hyfs att jag bara velat krypa ner under täcket och grina, men jag kan ändå inte tänka mej att flytta härifrån. Jag BOR här nu. Det här är mitt HEM. Jag är en del av ett kvarter, jag har vänner som älskar mej precis som jag är och som bryr sej om mej, jag bor på en av världens vackraste platser och jag är LYCKLIG! Det måste väl ändå vara målet med livet?

18 kommentarer:

annasv sa...

Tänk vilka minnen du väcker hos mig när du skriver om tiden innan er flytt, om alla tankar och så... Kan bara föreställa mig hur det känns för dig att tänka tillbaka. *s*

Att det gått mer än två år redan! Otroligt!

Kram,
AnnaSv

Marsala sa...

Du talar klokt som plockar russinen ur alla kakorna. Jag gör mitt bästa för att ge en mer nyanserad bild av muslimer. Det finns ju galningar här också...
Jag har en relation med en muslimsk man och han är det mildaste och goaste man kan tänka sig. Utan att vara mesig. Vi lär varandra om våra kulturer. Jag skrev en lång artikel om mans- och kavinnorollerna hos muslimer i exil. Vill du ha den så hör av dig.

Sofia sa...

Det väcker minnen hos mig också när jag läser om er flytt och tiden innan flytten! Säger som Anna, att det gått mer än två år, REDAN!

Att du trivs ger mig förhoppningar om att även jag ska kunna trivas utomlands. Jag vet att alla är olika, och jag vet att du iaf kunde ett av språken som talas där. Men ändå! Det känns tryggt att läsa om svenskar som trivs utomlands! :D

kramar, Sofia

Kent Filppu sa...

Kul att läsa om din historia. Hoppas att du fortsätter att vara lycklig. Själv har jag bara haft några månader i exil, men känner redan att det kommer att bli svårt att flytta tillbaks till Sverige.

Pia-Pralin sa...

Det måste vara skönt att känna så, många människor skulle nog vilja pröva på livet i utlandet men vågar eller kan inte. Fortsätt Njut av ditt liv :-)

Flisan sa...

Ja, herregud, Nejma... Säger som AnnaSv, minnena väcks till tiden för Dina planer och det är helknasigt att det redan har gått två år!

Härligt att Ni har hittat rätt :)

Kram
Flisan

Dubbelörnen sa...

Helt otroligt så snabbt tiden går!! Det var ju som igår ni alla var i "koogen" o låstes in på dasset o överraskningarna haglade över dig *gapskratt*. 2 år??!!! Helt otroligt!!!

Kram

Pumita sa...

Vad kul att du berättade igen! Jag har följt din blogg ett bra tag men hade inte läst om hur ditt beslut att flytta hade växt fram. Intressant! De stunder du tycker att det är jobbigt i Marocko kan du försöka tänka på att det inte är problemfritt i Sverige heller. Det hör livet till! Un abrazo fuerte från Pumita :)

Lallis sa...

Tänk, Nejma..
Det är alltså över 2 år sedan du flyttade!
Jag följde ju dig och dina planer länge innan och nu är du där och har varit ett bra tag:)
Härligt att du trivs tycker jag!
Kommer snart igen och hälsar på dig nu när jag har hittat till dig igen.
Kram Lallis (fd. lallaland)

Fotavtryck i Asien sa...

Intressant verkligen. Kan inte förstå varför så många människor måste engagera sig att det inte skulle vara möjligt att få bor där man vill och trivas där man trivs..

Låter lite jante över de personerna onekligen. Kul att du trivs o har hittat hem

Flisan sa...

Nejma, jag har länkat till dig hoppas att det är ok!

Kram
Flisan.

Nina på Johangården sa...

Känner faktiskt för att dra iväg någon annanstans i världen. Där jag nu bor, i norrland, är ju i alla fall inte mitt hemma. Det är i Uppland.

Kan mycket väl tänka mig Marocko... eller var som helst där klimatet är någorlunda.

Lisa sa...

Vad kul att läsa om hur det hela började! Det är inspirerande att läsa om människor som vågar göra saker och ge sig ut på äventyr. Måste vara skönt att ha hittat sitt hem. Jag söker fortfarande...

Jove sa...

Sådana här inlägg blir jag så glad av att läsa. Vad underbart!

Nejma sa...

Tack alla snälla för era kommentarer! Hinner inte svara var och en individuellt just nu, för jag försöker begränsa min datatid lite just nu så jag ska få mer tid med familjen istället.

AnnaSv, Flisan, Sofia, Elisabeth - visst är det OTROLIGT att det gått över 2 år sedan överraskningarnas helg i "koogen" och allt vårt fniss och flams. Saknar er jättemycket och brukar tänka tillbaka på den helgen när det känns tufft. Jag är så oerhört glad och tacksam över att jag har er, ni är nog världens bästa kompisar! Älskar er och önskar jag kunde beama över er hit på fika lite då och då!

Marsala - Ja, det skulle vara jätteintressant att läsa din artikel! Maila mej på mayogimom AT gmail punkt com är du snäll.

Kram,
Nejma

Brazilian Linda sa...

*bööööööööööööööl* man får inte skriva såna här vackra inlägg. Du e toppen gumman! tänk vad tiden flyger iväg. kraaaam!

Annelie sa...

Hej Nejma,
Har precis hittat till din blogg, men kommer med all sannolikhet att besöka den ofta. Jag var i Marocko för två år sen och kommer definitivt tillbaka dit också, ett härligt land med underbara dofter.
Kram Annelie

Madelenhanafi sa...

Halloj bor du fortfarande i marocco? hade varit jättekul o komma i kontakt med en annan svensk som oxå bor i marocco... Maila mig gärna på Madelenhanafi@hotmail.com