Ekonomisk boom

Det pågår en ekonomisk boom i Marocko. Det byggs och investeras, nya företag startas och gamla bygger ut... Det är en otrolig snurr på pengarna just nu. Än har gemene man kanske inte märkt så mycket av boomen, annat än att priserna gått upp på sista tiden och att det satsas väldigt mycket krut på att förbättre infrastrukturen, men förhoppningsvis visar sej boomen snart i konkreta saker som folk kan ha nytta av i sitt dagliga liv.

Bara i vårt lilla kvarter byggs just nu 5 hus om. Från att ha varit enplans- eller tvåplanshus i mer eller mindre fallfärdigt skick kommer åtminstone det ena att bli minst 4 våningar högt. Dom andra har inte kommit lika långt i byggandet så än hinner dom växa mycket på höjden innan dom är klara för inflyttning. Här byggs ju husen från grunden, tegelsten för tegelsten. Inga färdiga cementväggar som smälls upp på en dag här inte utan arbetet med att bygga ett hus tar flera veckor, ibland till och med månader. Från tidig morgon till sent på kvällen veckans alla dagar jobbar gubbarna med att forsla upp tegelstenarna och få dom på plats. Det är rätt spännande att följa deras framsteg dag för dag.

I våras byggdes hela Rincóns strandpromenad och centrum om. Det var tidigare en sömnig fiskeby som med den nya strandpromenaden tagit klivet in i 2000-talet. Och än är det inte klart! Ett shoppingcenter av europeisk modell och ett gigantiskt akvarium håller på att byggas i anslutning till strandpromenaden. Snart är lantortsidyllen ett minne blott och Rincón blir nästa turistmagnet.

I samband med att Rincón byggdes om började man också bygga en ny väg dit från Tetuán. Samtidigt passade man på att göra flera nya rondeller och broar och asfaltera om en massa gator i närheten av den nya vägen. Vägen mellan gränsen och Rincón byggdes om för inte så länge sedan, så snart kommer vi att ha modern, bred och fin väg hela vägen mellan Tetuán och gränsen. Hurra! Snart tar det nog bara en dryg halvtimme att köra dom knappt 45 km fågelvägen som skiljer Ceuta och Tetuán. Första gången jag åkte samma sträcka tog det närmare 2 timmar....

En av dom mest trafikerade vägarna här sommartid är givetvis vägen till Martil. I somras var det riktigt riktigt illa, med köer på upp till 10 km - i vardera riktning!!! Nu har dom visst påbörjat en helt ny väg som ska bli mycket kortare och framför allt flerfilig. Vägen är tvåfilig (en i varje riktning) just nu, men det hindrar ju inte bilisterna från att köra fyrfiligt allt som oftast. Det är MYCKET trafik på vägen mellan städerna så den dagen den nya vägen invigs kommer en stor sten att falla från mångas bröst.

Under nästan hela förra hösten, vintern och våren höll dom på att riva upp, täcka igen, riva upp och täcka igen en av huvudlederna ut ur Tetuán. Det är tydligen ett nytt reningssystem som ska ta hand om föroreningarna i avloppsvattnet innan det rinner ut i havet. Det är ju verkligen på tiden! Det har varit ett megaarbete men nu ar dom klara och trafiken flyter på som vanligt. Jag hoppas att reningsfiltren ger den önskade effekten för miljötänket ligger ännu bra mycket efter Europa. Men inte p.g.a. bristande intresse utan p.g.a. bristande infrastruktur och ekonomi. Jag hoppas att boomen ger mer klirr åt miljön, det är inte en dag för tidigt. Och förhoppningsvis lite mer klirr i folks plånböcker.

En annan sak som slagit mej är att det blir allt vanligare med datorer har. Numera är det nästan omöjligt att gå till nått kontor utan att hitta minst en dator, oavsett hur gammal den är. Fast oftast är det riktiga tekniska vrålåk som står där, såna datorer som man bara drömmer om att ha. Datorn har definitivt tagit sej in i den marockanska administrationen. Dom stackars handläggarna har det lite tufft, för har man aldrig använt en dator tidigare tar det lite tid i början, men datoriseringen är ett faktum. Gubbarna vid gränsen har verkligen fått in snitsen nu, jag tycker det nästan känns som dom alltid haft dator och ändå är det bara lite drygt ett år.

Kösystem med nummerlapp börjar också bli allt vanligare. På Maroc Telecoms betalkontor i Tetuán har dom haft det så länge jag bott här och där funkar det hur bra som helst. På deras andra kontor, där man beställer abonemang och felanmäler, har dom visserligen ett kösystem men ingen vet hur det funkar egentligen, det verkar bero mest på personalens dagsform. Man tar en nummerlapp och väntar på sin tur, men sedan pekar handläggarna på den dom vill hjälpa och då är det dennes tur. Det gör att man aldrig riktigt vet när det är ens tur, men nummerlapp måste man ha i vilket fall som helst. Ingen nummerlapp = ingen hjälp.

Den här månaden har dom installerat kösystem med nummerlapp på Amendis kontor här i Martil. Jag säger bara - totalt kaos och förvirring! Inte alla marockaner har telefon hemma och än mindre internet så dom har inte kommit i kontakt med Maroc Telecoms kölappar. Men dom allra flesta marockaner här i området har el och vatten i sina hem, oavsett hur litet hem dom än har. En gång i månaden kommer bergsbönderna från området kring Martil och Cabo Negro in till Amendis kontor för att betala el och vatten. Och vad möts dom av denna månad? En minimal liten apparat brevid en pelare där man ska trycka på en skärm på rätt ställe för att få ut en papperslapp med krumelurer på. Lappen är nämligen skriven på franska för att passa sydmarockanernas administration och väldigt, väldigt få av bönderna här i området kan franska. Dom allra flesta kan ju varken läsa eller skriva. Jag har av olika anledningar tillbringat 3 förmiddagar på Amendis kontor den här veckan och det har varit lika spännande varje gång någon ny kund kommit innanför dörren. Först ska man fatta att man ska leta efter nått nytt, sedan ska man hitta den lilla lådan, därefter klura ut vad det är man har för ärende (betala eller beställa/ändra eller annat administrativt). När man kommit så långt ska man försöka lista ut var på den minimala skärmen man ska trycka och att man måste vänta på att en nummerlapp kommer ut. Sedan börjar cirkusen med att gå till rätt kassa när det är ens tur. Om man inte kan läsa, hur ska man då fatta vilket nummer man har? Folk har varit så oerhört hjälpsamma och verkligen gått in med själ och hjärta för att hjälpa alla förvirrade stackare som inte har haft en aning om vad som händer. Damerna i kassan har gjort ett beundransvärt jobb och haft ett sånt tålamod att jag skulle vilja skänka en bukett till var och en av dom. Att modernisera Marocko är inget man gör på en fikapaus, det är en oerhört långsam process. Men varje litet steg frammåt är ett steg i rätt riktning.

Tjejblog och EFIT och annat

Nu börjar jag få lite koll på vår nya dator. I går kopplade jag in webkameran och mikrofonen, så nu kan jag chatta igen. Ni som har mej på era listor kan ju pipa på mej ifall ni är chatsugna. Sedan om jag sitter här eller inte är en annan fråga för just nu känner jag att jag har tusen saker att fixa efter att ha varit sjuk. Men jag tar det lugnt, en sak i taget....

I morse ordnade jag med alla sladdar som låg som en trasslig korv bakom datorn. Varför ska det alltid behövas femtielva sladdar till allting? Och värre lär det bli när jag får hem skrivaren och kanske skaffar jag men någon annan rolig grej också... Nu när jag ändå är på G liksom. Jag funderar fortfarande på att bygga ett litet nätverk här hemma. Min uppkoppling har blivit så mycket bättre den senaste månaden. Snabbare har den blivit i alla fall, för dom har uppgraderat hastigheten men till samma pris som förr så helt plötsligt har det blivit nästan dubbelt så snabbt - eller hälften så långsamt, beroende på vad man jämför med.

Jag har också kopplat in kortläsaren så nu har jag laddat ner de senaste veckornas foton. Det gör att jag ikväll kan uppdatera med mina EFIT-foton.

Jag förlorade alla länkar och lösenord och rubb och stubb när min bärbara dog. Så jag är jätteglad att den här datorn är utrustad med Nero och att man kan ställa in det så att det varje dag tar en kopia av det man har i burken. Det är ju genialt! Precis vad jag behöver!!!

Jag har hittat till några av mina favoritforum, nu återstår bara resten. Och där lär jag kunna få tillbaka de flesta av mina gamla länkar så det ska nog ordna sej.

Pingadressen från Tjejblog har jag också fixat. Så här ska nu pingas varje gång jag uppdaterar! Det här är ett bra tips för er tjejer som bloggar - gå med i Tjejblog. Varje gång ni uppdaterar klickar ni på en länk till Tjejblog så syns det direkt där att ni har uppdaterat. Då kan dom som surfar in där hitta er blog och gå och läsa. Jag tycker att det funkar hur bra som helst så gå med ni också!

Nu ska jag gå upp på taket och hänga tvätt. Sedan ska jqg ut på stan och göra lite ärenden och se om några affärer har hunnit öppna ännu. Troligtvis inte... När jag kommer tillbaka tänkte jag kopiera in lite inlägg som jag skrev under tiden jag var datalös. Så nu händer det saker här minsann!

Ramadan

I den muslimska världen är man inne i Ramadan, årets heliga månad. Det är en mysig tid tycker jag. Jag är inte muslim men jag har fastat i 3 år nu. Första året gjorde jag det för att hålla min man sällskap. Tanken var att jag skulle fasta EN DAG, men det gick så bra att jag fortsatte resten av månaden av bara farten. Precis som så många andra som aldrig fastat muslimskt så trodde jag att det skulle vara jättesvårt och jobbigt, men faktum var att det inte ens var hälften så svårt som jag hade föreställt mej. Visst kändes tungan svullen frammåt kvällen och jag var lite hes, men ingen dunkande huvudvärk eller svimningskänslor som jag hade oroat mej för. Dagen gick rätt fort och sedan var det dags att bryta fastan med dadlar och ett glas mjölk. Åh, vad gott det smakade! Sedan har det som sagt var bara rullat på.

Ramadan i Marocko är faktiskt en rätt trivsam månad. Alla oficiella saker har öppet som vanligt eller bara öppet på förmiddagen, så det bästa är att utföra sina ärenden tidigt på morgonen. Affärerna öppnar i allmänhet först frammåt 11 eller 12 och har öppet fram till en stund innan matdags. Sedan öppnar dom igen några timmar senare och man kan oftast gå och handla ända fram till midnatt. Livet under Ramadan är enklare på nått sätt, var och en har fullt upp med sitt och man sköter sitt liv i sitt eget tempo. I fjol blev jag himla frustrerad av det lugna tempot men nu har jag vant mej och klarar att falla in i det jag med. Dessutom är mina barn så stora nu att jag faktiskt kan lämna dom hemma en liten stund och slipper släpa med mej dom och handla på kvällstid som jag var tvungen att göra i fjol. Dessutom behöver jag inte handla fullt lika ofta nu när jag har veckomatsedel, för jag kan passa på att handla ordentligt när jag handlar och slipper gå iväg varje dag.

Just nu kryllar det av ställen som säljer dadlar och torkade fikon. För några veckor sedan sålde samma gubbar skolgrejer inför skolstarten men nu är det alltså torkad frukt som gäller, i ungefär 3 veckor. Sedan kommer dom att satsa på billiga leksaker. Ramadan avslutas med Eid, en fest som varar i 3 dagar. Under dom dagarna ska man hälsa på släkt och vänner och då har man givetvis med sej gåvor till barnen. Det kan bli rätt många presenter som ska inhandlas så då är det praktiskt att det säljs leksaker nästan överallt. Inte för att kvaliteten brukar vara nått att hurra för, men vad kan begära av leksaker som kostar 3 - 4 kronor? Det är tanken som räknas, eller hur?

Ramadan är mer än bara att avstå från mat under dygnets ljusa timmar. Att dricka någon vätska är inte heller tillåtet, och det här är den jobbigaste biten för dom allra flesta. Man får inte heller bli arg, röka, snusa, ha sex eller ens tänka på sex under dom timmarna man fastar. Det kan tyckas vara hårda bud men tanken bakom det hela är att man ska ägna månaden åt sin själ och förbättra förhållandet till Allah (Gud). Man ska försöka läsa Koranen så mycket man kan och hålla alla bönerna. Istället för att sitta hemma och glo på TV ska man umgås med släkt och vänner och om man varit osams med någon under det gångna året så är det nu man ska göra en kraftansträngning för att verkligen lösa konflikten och bli vänner igen. Man ska också vara extra generös och ge allmosor och hjälpa dom som har det svårt. Det tycker jag är en fin tanke, att man ska ägna en månad om året till att bli sams med sin omgivning, umgås med nära och kära och försöka vara extra vänlig. Det önskar jag att alla människor hade, då skulle vi kanske ha en månads fred på jorden.

Nu när jag bor här i Marocko och jag också fastar tycker jag att jag känner en stor samhörighet med folk, speciellt frammåt 6-tiden på kvällen när det kurrar i magen på oss alla. Det känns bra att veta att alla känner lika stor förväntan inför kvällens middag och att vi alla kommer att äta vid samma tid. Vi har alltid fönstret öppet så vi ska höra när det är okey att äta middag, för då kallar böneutroparen till bön och fastan är oficiellt över för den dagen.

Svenska tecken

Jag har precis ställt in dator på svenskt tangentbord. Huvva, vad konstigt det känns. Nu hittar jag ju inga tangenter alls. Men det kommer väl, så ha lite tålamod med mej.

Nu funkar datorn i alla fall och datakillarna har tagit med sej min bärbara. Dom lovade att dom skulle kolla på den under morgondagen och komma tillbaka nästa vecka. Hoppas, hoppas. Dom sa också att jag mycket väl kan ha ett nätverk här hemma och koppla ihop min bärbara med killarnas dator via en router. Det låter bra, for då får vi ha våra respektive datorer i fred och kan surfa samtidigt. Men det är en senare fråga...

Nu ska jag fixa klart lunchen och sedan återkommer jag med mer nytt från Marocko.

Ny dator!!!

Idag fick jag antligen hem min nya dator. Eller min dator ar det ju egentligen inte, det ar barnenes dator, men tills min dator blir lagad far jag anvanda deras. Tangentbordet ar arabiskt, sa om det dyker upp konstiga tecken har och dar sa beror det pa att jag inte hittat ratt bland tangenterna annu, jag har inte heller hunnit soka upp koderna for de svenska tecknen. Men det kommer....

3 killar kom med datorn idag. Tyvarr lyckades dom inte fa internet att funka, det ar visst natt fel pa uttaget dar datorn star nu, sa dom lovade komma tillbaka i morgon med en tekniker och da ocksa ha med sej skrivaren. Jag satt och fipplade lite med datorn efter dom akt, men internet var och forblev stendott. Sedan vantade jag nagon timme och forsokte igen - och da gick det! Sa nu ar jag uppkopplad igen hemifran for forsta gangen pa jag vet inte hur manga veckor. Sa har lange har jag nog aldrig varit utan dator sedan jag fick min forsta dator med internet i Mors dagspresent 1998.

Jag orkar inte sitta har nagon langre stund idag. Jag har akt pa varldens magsjuka! Inte bara jag, en stor del av kvarteret verkar ha akt pa samma... Igar var jag totalt utslagen. Jag orkade inte ens fixa middag utan mina stackars barn fick ata mackor och kakor till middag. Knappast sa nyttigt men dom var glada over en sa onyttig maltid for en gangs skull. B pysslade om mej och kom med en balja ifall jag skulle krakas natt mer, sedan gick dom och la sej utan tjafs. Sjalv slocknade jag pa soffan. Ont som 17 hade jag i magen ocksa, sa det var inte snack om att ata natt. Jag tvingade i mej lite Schweppes Tonic, min favoritdricka nar jag ar dalig i magen. Idag har jag lyckats ata lite Mariekex, men nar killarna at vita bonor i tomatsas blev jag sa vansinnigt sugen pa det, sa det blev min middag. *peppar peppar* Magen verkar fixa det. Det ar ju inte direkt nagon skonkost for magsjuka magar, men oh, sa gott det ar!

Klockan ar nu lite drygt 21 har och nagra musiker spelar nere pa gatan. Det ar mycket nattliv har just nu, vi ar ju inne i Ramadan. Jag skriver mer om Ramadan och annat i morgon, nu vill jag bara ga och sova och forhoppningsvis har jag lite mer kraft i morgon, nu nar jag inte krakts pa hela dagen och tydligen far behalla bade bonor och kex. Hurra!!!

Ovantat besok

Gevaliareklamen om oväntat besok brukar vara rätt kul, men det vete fåglarna om det skulle vara lika kul i verkligheten... Det upplevde vi nämligen häromdagen. Vi fick ett mycket oväntat besök. Jag tyckte att jag hörde ett konstigt ljud fran badrummet, som ett flaxande ljud. Helmysko, tyckte jag. Vi har nämligen inget vanligt fönster i badrummet, bara ett vädringsfönster som inte är speciellt stort. Dessutom är fönstret delat horisontellt, så det är bara den översta biten som går att öppna. I vilket fall som helst, jag öppnar badrumsdörren försiktigt och mycket riktigt; en livs levande fågel flyger omkring i vårt badrum. Jag stänger snabbt igen dörren och hickar. Jag gillar INTE fåglar! Inte sedan jag såg Hitchcocks Fåglarna. *s* Jag hoppas att den dumma fågeln hittar ut av sej själv, för har den lyckats lirka sej in får den väl ta och lirka sej ut också. Men minuterna går och fågelstackaren blir mer och mer desperat och lyckas inte ta sej ut. Den måste ju liksom sätta sej ovanpå det öppna fönstret för att flyga ner och ut, men det fattar den ju så klart inte. Efter en låååååång stund börjar jag bli rädd att fågeleländet ska få hjärtstillestånd eller nått därinne, den är helt hysterisk. Hur ska jag lyckas få ut en död fågel och vad gör jag av den? Jag kan ju inte bara slänga den i soporna, jag skulle aldrig klara av att bära ner den soppåsen.... Till slut ser jag ingen annan möjlighet än att försöka få ut fågeln genom något annat fönster. Vi stänger alla dörrarna till de andra rummen och jag låter fågeln flyga ut i matrummet. Tur nog hittar den fönstret direkt och flyger ut. Skööööönt! Men fy bubblan så badrummet såg ut!!! Den dumma fågeln hade sk*tit ner halva badrummet.... Det var bara att kavla upp ärmarna och sanera med klorin. Det STANK efteråt, men det var så bakteriefritt att vi hade kunnat utföra operationer där efteråt. Inte så dumt egentligen, för det var länge sedan jag storstädade badrummet på det sättet. *s* Så inget ont som inte för nått gott med sej.

En vecka har gatt nu

Idag ar det lordag och nu har det gatt en vecka sedan vi var och tittade pa datorn. Den skulle ha kommit i tisdags men nar min kompis och jag var dar i tisdags hade dom inte skickat den fran Casablanca annu. Den skulle daremot bergsakert komma pa onsdag morgon. Jag vill ju att dom installerar en DVD-brannare at mej, och det skulle ju ta nagra extra timmar, sa allt skulle vara packat och klart pa torsdag morgon. Bara att betala och bara ner ladorna till bilen. Ni borjar kunna det har nu va? Ingen dator i torsdags heller.... Nu borjar dom nog tycka att det ar lite pinsamt for dom vet vid det har laget att jag bor i en annan stad och inte har egen bil, sa for att fa hem datorn maste jag fa med mej nagon kompis. Och det funkar inte att aka fram och tillbaka mellan staderna for en dators skull hur manga ganger som helst. Sa i torsdags lovade dom att dom ska installera brannaren at mej sa fort dom fatt in datorn och sedan far leveranskillen - han som kor upp datorerna fran Casablanca - ta vagen over Martil pa vagen ner igen och leverera datorn hemma hos mej. Nu har dom min adress och mobilnummer och jag fortsatter att vanta.... Det borjar bli lite irriterande. Men men, jag hoppas dataelandet ar vart att vanta pa. Jag har sa mycket att beratta men det tar san tid pa denna dator, for jag hittar inte tangenterna och jag vet inte var dom svenska tecknen sitter, sa det kanns inte sa kul att skriva sa mycket nar jag ar har. Men om jag inte uppdaterar snart sa spricker jag! *s* Sa ni far sta ut med min konstiga svenska, for idag ar jag pa bloghumor. Hall i er, for nu kor jag sa det ryker....

Snart tillbaka

I lordags var barnen och jag och kollade pa datorer. For forsta gangen nagonsin har i tetuan har jag traffat pa en person som verkligen inte forstar ett endaste ord spanska och det ar killen som jobbar pa datafirman. Fyyyy sa frustrerande att forsoka kommunicera med nagon som verkligen inte forstar ett pip. Jag hade lika garna kunnat prata svenska med honom. *s* Fast vem vet, det hade kanske funkat battre... Efter mycket teckensprak och frustration fran bada parter hittade jag iaf en dator som ar helt okey, men dom skulle inte fa in den modellen forran tisdag; dvs idag.

Idag var akte jag dit med en kompis, for att kopa datorn och fa den hemkord. Hej och ha, den har inte kommit an! I morgon, inchallah - om Gud vill... Men jag vill ha en DVD-brannare pa datorn, sa den fick jag kopa separat men dom lovade installera den at mej, sa senaste budet ar nu att jag ska aka och hamta den pa torsdag f.m., installerad och klar. Jag koper pa samma gang en skrivare/scanner/kopieringsmaskin. Sa nu ska alla vara behov vara tillgodosedda. *s*

Hall nu tummarna for att dom verkligen har datorn fardig pa torsdag och att jag far hem den da. Installera programmen och sa lar jag inte hinna pa torsdag kvall utan jag lar nog vanta till fredag morgon efter killarna akt till skolan. Sa om allt gar vagen kommer nasta uppdatering pa fredag morgon hemifran. *Hoppas, hoppas, hoppas*

Utan dator!!!!

Jag vet att manga undrat om jag gatt under jorden eller tagit en blogpaus, men nej da. Det hela ar varre an sa... Min kara dator lade av i torsdags i forra veckan, helt utan forvarning! Den funkade bra hela dagen, helt plotsligt fick den bla skarm och sedan dess ar den totalt kaputt. Som ni sakert forstyar sitter jag nu pa ett internetstalle och kampar med tangentbordet. Dels ar halfen av bokstaverna nastan utsuddade av flitigt anvandande, dessutom sitter dom pa helt fel stallen... *suckar*

Jag ska kopa en ny dator i nasta vecka. Barnens kusiner har en datafirma och bl.a. saljer dom bade datorer och skrivare. Forhoppningsvis far jag ett bra pris ocksa, for jag har insett att jag inte klarar mej utan en skrivare. Nu aterstar problemet med att fa hem datorn... Jag har ingen storre lust att slapa den over halva stan ner till taxistoppet och sedan ta hem den i allman taxi och slutligen bara hem den sista biten. Sa jag maste prata med nagon snall kompis med bil som kan agera chaffor och tolk.

Det dumma med att ha dator hemma ar att man blir sa bekvam och later datorn automatiskt spara alla losenord, sa nar datorn brot ihop blev jag helt stalld. Jag kunde inte logga in pa min mail, jag kunde inte uppdatera bloggen eller nanting; men sedan kom jag ihag att jag hade en hel del losenord uppskrivna pa ett stalle, sa idag har jag loggat in pa mailen och jag rensat ett antal hundra spammail fran mina mailadresser. *trott*

Hoppas ni kan lasa det har utan alltfor mycket huvudvark. Jag ORKAR bara inte sitta och skriva koder for de svenska bokstaverna, tiden tickar pa och jag planerar inte att sitta har sa mlange idag. Men nu kan jag iaf uppdatera lite grann i vantan pa att aterigen ha en fungerande dator hemma.

Allt gott!!!

Mulet och grått

Det har varit mulet och grått i flera dagar nu. Jag känner mej så trött och hängig. Jag har inte riktigt kommit igång igen efter förkylningen jag hade för några veckor sedan. Och nu med våra nya tider känner jag mej totalt upp och ner. Men det är ju en övergångsperiod, för så snart vi kommit in i våra nya rutiner kommer jag att börja må mycket bättre igen, det vet jag.

Jag borde ta mej i kragen och få lite bättre ordning här hemma. Det är fortfarande rätt stökigt. Just nu befinner vi oss mitt emellan strandsaker och skolsaker, så hallen är full med badbollar, simringar, drakar och annat, i killarnas rum står deras packade ryggsäckar och diverse plastpåsar med allt sånt som inte får plats i ryggorna och min säng är full med kläder som ska lagas. Nästa vecka påbörjar jag operation "Städa bort strandlivet" och lämnar bara kvar det viktigaste (badlakan och flytdynor) för fina höstdagar då det fortfarande går att ta sej ett dopp.

Här har vi ingen höst som i Sverige. Det blir sakta kallare och regnigare, men däremellan kan vi ha riktigt varma och soliga dagar. Det har redan blivit ordentligt kyligt om mornarna och på näterna är det skönt att dra ett lakan över sej och stänga fönstren. Först i slutet av november börjar det bli riktigt kallt och fuktigt. Sedan har vi "vinter" (dvs regn i princip varje dag) fram till mars - april, då det börjar bli varmare igen. Istället för att prata om årstider borde vi nästan snarare prata om regn- och solperioder. *s*

Det är tur att vintern här inte är speciellt lång, "bara" runt 4 månader. Det blir inte så kallt, aldrig under nollan och oftast runt 10 plus på dagtid. Men pga allt regnande blir det väldigt fuktigt och fukten letar sej in i husen, oavsett hur väl man än tätar. I fjol hade vi det rätt kallt inomhus, dels för att vi inte var vana vid kylan inomhus och dels för att det var en ovanligt kall och fuktig vinter. I år ska jag vinterbona i tid: täta fönster, hänga upp tjocka gardiner, täppa till mellanrummen under ytterdörrarna, ha mattor på golven. Det är småsaker som gör stor skillnad. Och så får vi försöka se till så vi är ute så mycket som möjligt, för det är oftast varmare ute än inne! Det låter helknäppt, men det år så det funkar här.

Nåja, än så länge dröjer kylan flera månader så vi har tid på oss. Och höstterminen innebär ju att vi kan kura inomhus med läxläsning, högläsning, pyssel och annat vi tycker är kul. Och vi kan gå på långpromenader längst Corniche utan att behöva krocka med folk hela tiden. Dom flesta turisterna har åkt redan och resten åker nog under nästa vecka för även dom marockanska skolorna börjar snart. Det ska faktiskt bli skönt att återgå till lugnet och rutinerna.

Nya och gamla rutiner

Skolstarten närmar sej med stormsteg och nu helt plötsligt känns det inte alls kul att skolan börjar snart... Det var ju så mycket som vi planerade att göra och som inte blivit av än... Nu lär vi inte hinna göra allt det. Fast å andra sidan så tar ju inte fritiden slut bara för att sommarlovet slutar. Det kommer ju fortfarande att vara fint väder i många veckor (hoppas jag!) och vi måste ju ha aktiveteter även på helgerna.

Just nu håller vi på med "invänjningen" till skolrutiner igen. Det går så där.... Efter 3 månader nästan helt utan tider känns det jättekämpigt för både barnen och mej att gå och lägga oss innan vi blivit trötta och att stiga upp på morgonen när väckarklockan ringer är nästan omöjligt. Speciellt morgonbiten är kämpig! Usch, jag ORKAR bara inte kliva upp kl. 6 och det känns blä. Jag som vuxen borde ju föregå med gott exempel. Men näää, jag fixar det inte! Tur att det är några dagar kvar, så förhoppningsvis har jag lyckats få ordning på min mat- och sovklocka tills på måndag.

Igår var vi på Marjane. Det är det enda varuhuset som finns i hela Tetuán-området och ett av våra favoritställen. Det är så skönt att kunna strosa omkring i gångarna och "klämma" på maten och lägga ner det man vill ha i kundvagnen. Jämför man vårt Marjane med vilken affär som helst i Sverige är det inget underverk direkt, knappast heller om man jämför med utbudet av affärer i större städer som Rabat och Casablanca, men här uppe finns det inget som slår Marjane. Det är rätt dyrt att handla där, men det är inte alltid priserna i sej som är dyra utan det faktum att det är svårt att hejda sej och man lätt och ledigt fyller kundvagnen med allt sånt som man vill ha/tror sej behöva. Det är så skönt att kunna plocka fram sin shoppinglista och hitta allt på den. Handlar man här i Martil så får man alltid räkna med att möjligtvis, med rätt mycket tur, hitta hälften av det som står på listan.

Jag hade med en ordentlig shoppinglista igår. Jag har nämligen varit så organiserad och duktig att jag gjort en meny för HELA september månad! Det är en del av mina nya rutiner, få matlagningen under kontroll och inte behöva paniklaga vad som helst i princip bara för att jag inte har alla matvaror hemma. Har inte riktigt hämtat mej från chocken med månadsmenyn ännu... *s* Har aldrig fått ihop en meny för så många veckor tidigare, och utan att repetera maträtt. Jag tycker att balansen mellan olika livsmedel blev rätt bra, med några helvegetariska dagar, några dagar med kött, några med kyckling och några med fisk. *klappar mej själv på axeln* Så igår slog jag på stort och handlade mat till hela månaden. Ja, sånt som inte blir dåligt alltså - som linser, kryddor och liknande. Jag köpte även ett halvt kilo köttfärs och ett kilo kycklingfiléer. Det kommer att räcka hela månaden. *s* Jämför det med en marockansk familj - det hade varit kött till max 3 dagar....

Det märks att skolstarten är nära för en stor del av Marjane var ägnad åt skolväskor, kontorsmaterial, skolmaterial och böcker. Jättekul! Jag älskar att kolla - och handla - såna saker! Det blev en del saker till oss också. Jag är på jakt efter ett skrivbord, för jag har tröttnat på att sitta på sängen och surfa (min rygg gillar det inte!) och jag är less på att ha alla viktiga papper i högar i olika rum. Det är väldigt ovanligt med skrivbort hemma här i Marocko. Jag känner faktiskt ingen som har det. Men det verkar vara på ingång nu, för både Kitea och Mobilia (2 av de största möbelkedjorna) har extrapriser på både skrivbord och datamöbler. Jag har hittat några som jag gillar, så nu ska jag tänka på saken lite och nästa vecka slår jag nog till och köper ett skrivbord! Det ska bli skönt att få en möbel att ha datorn på, samla alla viktiga papper på ett och samma ställe och ha en bestämd plats att sitta och scrappa på. Vem vet, det blir kanske en skrivare också, om jag hittar någon till bra pris. *s* Sedan har jag mitt lilla "hemmakontor". Visserligen måste "kontoret" dela utrymme med matrummet, men det gör ingenting. Funktionalitet framför estetik. Jag bor i ett HEM, inte i en utställningslokal.... *s*