Barnen leker på svenska

Innan vår resa till Sverige hade jag mina funderingar kring G:s svenska. Han verkade ha glömt väldigt mycket, både passivt och aktivt ordförråd. De första dagarna i Sverige sa han knappt mer än "ja" och "nej". Jag misstänker att han kände sej ovan vid att prata svenska och var rädd för att det skulle bli fel. Han gör nämligen precis likadant på arabiska. Jag vet ju att han förstår arabiskan (ja, en del i alla fall) men han känner sej inte bekväm med att prata det och säger sällan en hel mening.

Men det verkar som allt vände med svenskan under vår resa till Finland. Då lekte han med mina kusiners barn och det fanns helt enkelt inget annat sätt att kommunicera med dom än att prata svenska. Och dom brydde sej inte ett dugg om att det blev lite fel ibland.

Sedan vi kom hem till Marocko igen har jag någon gång läst godnattsaga på svenska för G och jag har sett att han har förstått det mesta. Det han inte har förstått har jag förklarat på spanska och sedan har jag läst om meningen på svenska.

När dom ser på svenska filmer nu syns det att G förstår och att han tycker att det är roligare än förr. B och G har dessutom börjat leka med varandra på svenska. Det har faktiskt t.o.m. hänt att G har lekt själv på sitt rum på svenska!

Jag tror att jag inte behöver oroa mej mer över G:s svenska. Han kan tillfälligt tappa ordförråd men det kommer att komma tillbaka. Det är möjligt att hans svenska inte blir lika bra som någon som bott hela sitt liv i Sverige, men den dagen han tillbringar en längre period i Sverige kommer hans svenskakunskaper att blomstra och efter någon vecka kommer det inte märkas att han tillbringat flera år utomlands. Han har ju redan fått en bra grund i språket och han kan alla ljuden. Allt det andra är bara byggstenar som kan komma och gå.

Kallt och varmt

Nu har vintern definitivt kommit till norra Marocko. i vanliga fall är december och januari årets kallaste månader och i slutet av februari brukar det vara rätt okey temperaturer. För bara en vecka sedan såg jag folk ute i shorts och kortärmad t-shirt mitt på dagen! Men det är visst nått helsjukt med hela vädergrejen numera, för först nu har vinterkylan slagit till. Och jag som var så lycklig över att vi skulle vara borta över jul och missa 3 iskalla veckor. Men se där bedrog jag mej....

Inomhus har vi runt 13 grader, förrutom i det/de rum som vi värmer upp med våra element. Vi har 2 små element som vi flyttar runt mellan rummen till den plats där dom för tillfället behövs bäst. På nätterna blir det riktigt, riktigt kallt, fast aldrig under våra nästan konstanta 13 grader. Men det är ju illa nog!

Utomhus ligger temperaturen på runt 10 grader på dagtid så på nätterna är det nog inte mer än än 3 - 4 grader. Lägg då till runt 80% luftfuktighet så inser ni att 3 plus här är som 3 minus i Sverige....

Fördelen med att kölden kommit så här sent är att solen faktiskt har börjat värma rätt rejält. Det gör att vi snart kommer att ha hyfsade temperaturer mitt på dagen även fast kvällarna och nätterna kommer att fortsätta att vara riktigt kalla i ännu några månader. Vi behöver regn, för det har knappt regnat nått än i vinter och det här är ju enda tiden på året då det regnar. Men när det regnar sjunker temperaturerna ännu mer och det blir rått och blött. Det regnade i går natt igen. När vi gick til skolskjussen var det alldeles blött i trappan för när det regnar mycket smiter vattnet in under grannarnas takdörr. Jag undrar om det inte vore bra att täta till det hålet. fast å andra sidan så sägs det ju att alldeles för täta hus ger folk en massa sjukdomar, så det är kanske bättre med lite vädring trots allt.

I fjol var det den kallaste vintern på hundra år. Men våren kom när den skulle och folk var och badade i havet redan i maj. Jag undrar när vi kan ta premiärdoppet i år...? I juli kanske?

Playdates

G har en ny bästis. Dom är så oerhört söta ihop, leker alltid ihop i skolan och tjatar öronen av oss föräldrar så att dom får leka ihop på kvällar och helger. G pratade hela tiden om Y under jullovet och Y gjorde samma sak. Det var stor lycka för båda när G kom tillbaka till skolan.

Men iom att vi bor 15 km från skolan och B har mycket läxor har det varit svårt att hitta en kväll som funkar för båda familjerna. Men nu har vi pratat ihop oss och bestämt att Y:s pappa ska hämta sina 2 pojkar och mina 2 efter skolan en bestämd dag varje vecka. Det är en kväll som funkar fint för mej, för B brukar inte ha så mycket läxor då så det lilla han har kan han antingen göra hos dom eller så gör han det när vi kommer hem på kvällen. Det gör att jag får en ledig kväll/vecka, då jag kan göra "mammagrejer" som att shoppa, gå till doktorn om jag behöver det, åka upp till Ceuta i lugn och ro eller förbereda mina lektioner. Jag hoppas att det här kommer att funka, för det verkar vara en toppenlösning. Barnen får leka av sej med snälla killar som dom trivs med. Det roliga är att Y:s pappa och min man brukade umgås i samma gäng när dom var tonåringar, så dom känner varandra. Han är jättetrevlig och hans fru verkar vara hur gullig som helst. Hon är lite blyg och försiktig. Hon kommer från Rabat och är liksom Y:s pappa sefardi, så hon pratar perfekt spanska hon med. Så det ser ut som hela familjen har fått nya vänner som vi kan umgås med allihopa. *glad*

I Tetuán bor det fortfarande en del judiska familjer. Det här är alltså en av dom. När min man växte upp bodde han i ett flerfamiljshus där fördelningen av spanska katoliker, sefardijudar och muslimska morer var ungefär lika stor. Alla pratade spanska eftersom alla tre grupperna har sitt ursprung i Spanien. Det verkar ha varit en rolig uppväxt, för alla barnen i huset firade varandras högtider och dom hade ett mångkulturellt gäng. För dom är religion nått personligt och inget som säger hur man är som person, det finns goda och dåliga människor inom alla grupper. Jag är jätteglad att mina barns kompisar också är muslimer, kristna och judar och att alla leker ihop på lika villkor. Tänk om alla barn fick en sådan uppväxt, det skulle säkert förhindra en massa konflikter här i världen, för vem vill döda kompisens familj?

Kulturkrockar - kedjeinlägg

Jag har nappat på Tolkens förslag om en kedja av inlägg på samma tema. Den 20:e varje månad kommer medlemmarna i kedjan att blogga om ett visst ämne. Den här månaden är ämnet KULTURKROCKAR.

Jag skulle kunna skriva en hel roman om kulturkrockar. Hela mitt liv har ju bestått av kulturkrockar iom att mina föräldrar kommer från olika länder och jag själv är född och uppvuxen i Sverige.

I år firar jag dessutom 20-årsjubileum som "världsmedborgare". Hösten 1987 flyttade jag till Granada i Spanien för att studera på universitetet. Det var också då jag besökte Marocko för första gången. Sedan dess har jag flyttat mellan länderna och oavsett var jag har bott för tillfället har jag alltid längtat till de andra två länderna samtidigt som jag har smält in i samhället jag för tillfället bott i. På sätt och vis kanske det har gjort mej lite splittrad men samtidigt har det gett mej väldigt mycket att likt en kameleont kunna förflytta mej mellan olika kulturer och känna mej hemma på mer än en plats. Med åren har också kulturkrockarna blivit färre och mindre chockerande. Men visst händer det ännu att jag då och då råkar ut för oväntade situationer eller reaktioner, i alla mina kulturer.

De marockanska kulturkrockarna är nog trots allt dom som gett mej flest goda skratt. Som det här med folktron kring sjukdomar t.ex. För vad sägs om att man absolut måste ha ett linne eller en nätbrynja under t-shirten/skjortan så man inte blir kall eller svettig, för i så fall blir man garanterat sjuk - oavsett att det kanske är över 40 grader varmt? Och har man inget linne tar man en t-shirt under t-shirten - och allra helst en skjorta över detta, även på sommaren... Jag misstänker att marockaner har någon specialutvecklad kroppstemperaturreglerare för just lager på lager är väldigt populärt här. En liten mössa eller hatt på huvudet är det många män som har, året runt. Lite mer extrema män går med stickade toppluvor eller rediga skinnmössor med öronlappar även sommartid. Ööööööh, hur klarar dom det utan att krevera i sommarvärmen? Det övergår faktiskt mitt förstånd.

En annan rolig kulturkrock är att man absolut inte får gå ut med fuktigt hår, inte ens på sommaren. Har man bråttom iväg och inte hinner vänta på att håret självtorkar så lindar man in huvudet i nått, gärna en färgglad handduk modell större eller varför inte en bordsduk?!?. *fnissar* Jag skulle just vilja se någon gå längst Drottninggatan i Stockholm med huvudet inlindat i en badhanduk. Undrar just vad folk skulle tänka...

En annan "synd" som folk börjat acceptera lite nu är glassätande på vintern. Här ansåg man tidigare att man endast kunde äta glass riktigt varma dagar på sommaren, för kylan från glassen gör halsen och magen kalla och då blir man antingen förkyld eller magsjuk. Fast det är inte så länge sedan glass på vintern blev accepterat i Spanien. Mina första år i Granada fick jag faktiskt övertala ägaren till en godisaffär att spara lite glass i frysen till mej till längre in på hösten, så jag skulle kunna äta glass även efter september månad. Sedan insåg väl folk att man faktiskt inte blir sjuk av glass, inte ens när temperaturen går ner under 20 grader varmt.

Att dricka kylskåpskall dryck är rena rama döden här, man drar på sej en förkylning direkt! Näää, rumstempererat ska det vara... Måste erkänna att rumstemperarad läsk inte är speciellt gott när solen steker och man helst av allt är sugen på nått svalkande, gärna med ett gäng isbitar i glaset. Men det är som sagt "farligt" och en last vi ägnar oss i hemlighet hemma hos oss. Numera har jag både en flaska vatten i kylen och en i köket, så jag kan erbjuda vatten med rätt temperatur till den som är törstig.

Den roligaste kulturkrocken måste väl ändå vara denna - migrän botas med doften av brinnande LP-skivor! Min man hade en massa LP-skivor som han fått/köpt när han var yngre. När han åkte till Granada för att studera lämnade han skivorna hemma hos föräldrarna. Några år senare ville han ta med sej skivorna men fick då veta att det inte fanns några kvar, för dom hade en moster behövt för att bota sin migrän. Tydligen så ska migrän botas genom att man lägger sej i ett mörkt rum och blundar samtidigt som man andas in lukten av en brinnande LP-skiva. Det ska visst vara mycket mer effektivt än all världens migränmedicin. Tacka 17 för det, man blir väl hög av plastångorna? *s*

En annan kulturkrock som kan ställa till med lite problem och ge upphov till både pinsamma och roliga situationer är hälsningsprocedurerna. Marockaner är väldigt fysiska människor, som tycker om att sitta nära, hålla handen, gå arm i arm och ge kindpussar. Mellan kvinnor är det alltid kindpussar som gäller, alltid minst 3 stycken. Det spelar ingen roll vilken sida man börjar på. Om det är någon man tycker väldigt mycket om kan det bli bra många fler än 3 pussar, men då får man de sista pussarna på samma sida. Ett "puss-schema" kan alltså se ut så här: en puss till höger, en puss till vänster och sedan en till tio pussar på höger. Män emellan är den vanligaste hälsningen att man först tar i hand, behåller handtaget och kindpussar minst 3 gånger och sedan fortsätter man hålla i hand en lång stund efter att man pussats klart. När en man och en kvinna hälsar på varandra så ser hälsningen lite olika ut beroende på släktskap, vilken relation man har till varandra och hur pass religiösa de är. Mer strikt religiösa tar inte i hand och kindpussas aldrig, medan mer moderata praktiserande tar varandra lite lätt i hand. Är man däremot vänner eller släkt är det kindpussar som gäller även där. När pussandet är avklarat påbörjas den längsta ritualen - hälsningsfraserna! Huvva! Där brukar mitt tålamod tryta... Tänk er följande situation: en kvinna, A, träffar en väninna, B, och dennes man, C, ute på stan. A och C är släkt med varandra. A är gift med D och har 3 barn: E, F och G. B och C har 2 barn: H och J.
- A: Salaam aleikum! (Frid vare med er, dvs Hej!)
- B och C: Aleikum salaam! (Fred vare med dej med, dvs Hej!)
- A: Hur mår du B?
- B: Bara bra, gudskelov. Hur mår du själv?
- A: Bara bra, gudskelov. Hur mår C? (som då alltså står brevid och lyssnar men inte svarar själv)
- B: Bara bra, gudskelov. Hur mår D?
- A: Bara bra, gudskelov. Hur mår H?
- B: Bara bra, gudskelov. Hur mår E?
- A: Bara bra, gudskelov. Hur mår J?
- B: Bara bra, gudskelov. Hur mår F?
- A: Bara bra, gudskelov. Hur mår din mamma?
- B: Bara bra, gudskelov. Hur mår G?
- A: Bara bra, gudskelov. Hur mår din mamma?
- B: Bara bra, gudskelov. Hur mår din pappa?
- A: Bara bra, gudskelov. Hur mår din pappa?
- B: Bara bra, gudskelov. Hur mår...?
Sedan går man vidare och frågar hur syskonen mår, hur kusinerna mår, grannen mår, hur hönsen mår, osv. När man inte kommer på någon fler att fråga om går A över till att ställa exakt samma frågor till C. Och om någon av barnen är närvarande och är så pass stora att dom kan svara så börjar man om med samma omgång frågor även till dom, en i taget. Det gör att en hälsningscermoni kan ta lång tid, mycket mycket lång tid.... Först när den slutgiltiga frågan kommer (Så allt är alltså bra?) vet man att hälsningen närmar sej slutet och man kan gå vidare. Själv brukar mitt tålamod tryta rätt snabbt så jag går rakt på avslutningsfrågan så fort mina barn är avklarade. Det anses nog vara fruktansvärt oartigt men jag fixar bara inte dessa evighetslånga frågor om och om igen. Tur att dom bara skakar på huvudet åt mej stackars utlänning som inte lärt mej marockanskt hyfs ännu.

Har NI några roliga kulturkrockar ni varit med om? Dela gärna med er av era erfarenheter så får vi alla oss ett gott skratt. Det kan vi behöva så här i vintermörkret. :-)

Övriga medlemmar i kedjan: Emma,
Johanna, Thérèse i Stockholm (tidigare Madrid), Anna i Málaga, Linda i Brasilien, Krokofanten i Frankrike, Sofia och Robban i Frankrike och Pumans Dotter.

Mysko spam

På sista tiden har jag fått rätt mycket spam, med erbjudanden om att köpa en det ena en det andra. Dom mailen kan jag oftast förstå. Men idag har jag fått ett som jag absolut inte förstår... Någon som kan hjälpa mej?

Frost trump, hudsonles berrydemi millerken oprah winfrey clonney! Millerkate holmesbrad swanknaomi, mary croweles duchovny, cline. Joliedemi, arquette hawke russel. By nightparis dean, musique.Rumeur reste mystrieuse, quotles ce quelles sest contente. Fergie pour, lections mattnicky divorce se marie encore gwenmilla?Lawbuffy sorcire the patriote nicolas. Orlando, lonardo bloom lawbeyonc.

Company: CHINA BIOLIFE ENTERP
(Other OTC:CBFE.PK)
Symbol: CBFE
Price: $1.39
Target: $4
Market: Bullish

Ce quelles sest contente rpondre au, sujet ventuelle grossesse. Habilles jenbrad vs farrellque claudia michael faites jeux.Personne me jamais rien quot til rpondu. Vnement, face rumeur reste, mystrieuse quotles.Humour quotje vais, tre mon, dieu personne me, jamais.Anistontom, ashley marykate olsen hiltonkate winslet beyoncetom, mossuma valrie?Johnnyben katecolin, pam andre? Gros apptit sexuel chanteuse nprouve. Federline holmeseva beyonc, knowles jude lawjessica simpson ben affleck.Bosworth pittkeira natalie heidi misha sheryl crow marilyn!Love sexe mister gattitude argent job forme bientre, magazine!Potins rumeurs jours nouvelles amis bientot maman.Aux hue fauch madame eminem leobrad sont cools! Ryan philippe, tara reid richiedemi hilary!

Om inte min franska är helt uppåt väggarna så är det här i princip bara en väldigt underlig lista med kändisar och ett och annat ord här och där. Men varför lägger man ner tid på att skicka nått som detta? Vad vill man uppnå? Knapppast att sälja nått för det finns ingen kontaktinfo eller info om produkten... Ja ja, någon hade säkert roligt en stund...

Packar upp

Jag antar att fler än en är nyfikna på vad det är jag har släpat med mej ner till Marocko egentligen. Tyvärr är det mycket av det som stod på min önskelista som inte kom med ner, men istället fick jag med mej en massa annat som också är bra.

Idag har jag plockat upp en hel del saker, så nu är det bara en enda väska som står nästan orörd. Men min säng är totalt överfull med grejer, för min kompis kom över med sina barn. Hennes barn är helt underbara men hennes 5-åriga dotter älskar att gå husesyn och kolla i alla skåp och lådor. Hade hon fått tag på mina ouppackade väskor hade dom snabbt varit uppackade och kontrollerade. Så jag tog det säkra före det osäkra och släpade in allt i sovrummet innan dom kom hit. *s* Så just nu är det inte en chans att jag ska kunna sova i min säng i natt. Jag får antingen sova på soffan (*brrrr* det blir kallt i vardagsrummet frammåt morgontimmarna) eller dra igång Operation Röjning så jag åtminstone får plats att ligga på sidan och sova.

Ur mina väskor har jag bl.a. plockat upp 7 par skor/stövlar, 3 gardiner (som tillsammans vägde 6 kg!), ett halvt kilo citronpeppar, rätt många stämplar (30+ för att vara lite mer exakt), lite scrappapper, mycket kläder, lakan, badhandukar, lakrits, svenska tidningar till barnen, julklappar, medicin, presenter, en apparat som torkar skor & stövlar, köksgrejer, böcker, barnens läxor, smågodis, värmeljus och en väldans massa annat.

Klockan är nu 22.30 här i Marocko och barnen har sovit i lite drygt en timme. I morgon är det skoldags igen. Barnen hade svårt att somna. Det är nog lite pirrigt att gå till skolan när man varit borta i 3 veckor. Och så är dom ovana vid att behöva sova en bestämd tid, det har ju varit totalt hela havet stormar med våra rutiner de senaste veckorna. I morgon går barnen dessutom extra lång dag, för B har musik efter skolan och G har biblioteksdag. Det betyder att vi kommer att komma hem först någon gång mellan 18 - 18.30. Stackars mina små troll! Dom lär somna som stenar efter middagen. Tur att B:s musiklektioner slutar om 2 veckor så vi slipper så långa dagar i fortsättningen. Jag tror inte att mina barn är redo för extra aktiviteter ännu. Men för väldigt många barn ser varje dag ut så här. Inte bara här, utan även i Sverige. När jag jobbade på fritids var det alltid barn kvar till 18 och med tanke på att skolan började 8.15 så betyder det att dom tillbringade 10 timmar eller mer av sin dag på skolans område. Det är en lång "arbetsdag". Mina barn tillbringar lite drygt 8 timmar/dag i skolan 4 dagar/vecka och 4 timmar varje fredag. Helst skulle jag vilja att dom fick sammanhängande schema så dom skulle slippa äta i skolan och gå mellan 8 - 14 istället. Så har dom ju det på väldigt många skolor på fastlandet och även på andra spanska skolor här i Marocko, men inte på vår skola inte... Förr eller senare kommer det säkert att gå igenom, för det är ju så mycket bättre för alla inblandade. Tills dess har vi detta knäppa schema. Fördelen med att barnen har över 2 timmars lunchrast är att mina barn hinner leka med sina kompisar mitt på dagen när dom ännu har mycket ork och spring i benen, så dom får en ordentlig paus från skolarbetet.

Nu har min kladdkaka blivit klar så jag ska logga ut och röja i sovrummet så jag kan sova. I morgon är en ny dag!

Hemma igen!

Nu är vi hemma i Marocko igen! Vi kom hem i går kväll efter en lång resa, runt 14 timmar, men allt gick bra. Vi var trötta och rätt möra, så det blev en snabb middag (hurra för snabbnudlar!) och läggdags.

Väckarklockan ringde 2.30 i går morse och för säkerhets skull ringde mina föräldrar 2.45 för att kolla att vi var vakna. Vi åt frukost och klädde oss. Min man packade in i bilen. Klockan 4 åkte vi från min mans lägenhet ut till Arlanda. Det SNÖADE!!!!

Vi hade en otrolig tur vid incheckningen för det var 3 köer, två jättelånga och en som var i det närmaste tom. Klart att vi ställde oss i den korta kön! Så vi stod nog inte ens 5 min innan det var vår tur. Och ännu mer tur hade vi med bagagevikten, för vi hade på tok för mycket bagage med oss. Tjejen som checkade in oss vägde inte handbagaget och såg mellan fingrarna att vi hade övervikt. Totalt fick vi ta med oss 75 kg, men vi hade minst 5 kg övervikt...

Efter incheckningen hann vi med att äta lite frukt och sedan var det dags att gå genom säkerhetskontrollen. Jag hade glömt att jag packat ner en liten flaska stämpelrengöring i handbagaget så den gav ju utslag liksom min i det närmaste tomma deo. Men men, det var ju bara att låta väskan gå några vändor i aparaten för att kolla. Tur vi hade gott om tid och att det inte var så många i rörelse så tidigt på morgonen.

På insidan tog vi en liten promenad, men vi var så trötta alla tre och killarnas ögon kliade så vi gick nästan direkt till vår gate. Vi km ombord som vi skulle men sedan var planet alldeles för nedisat för att kunna lyfta så dom fick komma med någon speciell grej för att avisa planet. Det tog sin lilla tid, så planet kom iväg nästan 45 minuter senare än beräknat. Själva flygningen gick bra. Barnen och jag sov mest hela tiden. Jag är glad att dom inte visade någon film för då hade jag sett på den istället för att vila. Inte för att man sover särskilt skönt på plan, men är man trött så går ju det med.

I Málaga väntade Anna på oss. Vi har haft kontakt på nätet i flera år, men i går träffades vi för första gången. Och hon är precis så trevlig som jag alltid trott. Så det var absolut inte sista gången vi träffas. Hon och hennes urgullige son skjussade oss från flygplatsen till hamnen i Algeciras. Tusen tack för allt Anna!!!! Vi fick stanna några gånger på vägen för G mådde illa och behövde få lite frisk luft och gå på toaletten. Men sedan piggnade han till och dom tre killarna hade jättekul i baksätet medan Anna och jag pratade på i framsätet. Det var en jättetrevlig resa! Vi skulle stanna och äta lunch på vägen men vi hittade inte något som såg trevligt ut. Vägen vi körde var kantad med nybyggen, golfklubbar och inte så barnvänliga ställen (*asg*). Så till slut satt alla barnen och sjöng "Jag vill äta, jag vill äta..." så vi fick äta på min favvokedja (NOT!) - McDonalds. Men killarna var lyckliga och maten försvann i ett nafs.

Vi kom fram till Algeciras hamn 15.40 och båten skulle gå 16 så det blev lite tight med tid. Anna och D var så snälla så dom hjälpte oss med bagaget hela vägen upp till väntrummet. Vi hann med båten för den var försenad. Det blåste mycket på havet igår (levante, det är värsta vädret för oss här i Martil, för vinden blåser rakt mot vår stad och det blir både kallt och fuktigt) så båtarna fick köra sakta. Men båtresan var lugn om än lite gungig.

När vi kom fram till Ceuta fick jag tag på min kompis som lovat hämta oss. Tyvärr kunde hon inte komma för hon har fått nytt arbetsschema så hon var på jobbet när jag ringde. Jag hade ingen lust att ringa runt och försöka få tag på någon annan och sedan behöva vänta i en timme eller två innan vi kunde bli hämtade, så vi tog en taxi till gränsen istället. Sedan blev det en en "liten promenad" genom ingenmansland. Det är inte så långt egentligen, en knapp kilometer bara, men man måste gå igenom en inhängnad gång och det är svårt att dra en massa bagage och samtidigt undvika att köra på dom andra som befinner sej i gången. Vi hade tur vid marockanska gränsen också, för vi fick våra pass stämplade på 5 minuter och vi slapp öppna väskorna för tullpolisen. Sedan tog vi en taxi ända hem till dörren. Skööönt!

Lägenheten mådde bra, trots att den varit stängd i 3 veckor. Lite småkallt men inte alls särskilt farligt. Inga småkryp, inga vattenläckor. *s* Jag satte på vårt lilla element i sovrummet och när vi gick och lade oss var det riktigt varmt och skönt.

Jag hade med fodrade gardiner från Sverige. Det är väl kanske inte världens vackraste gardiner (dom är i beige bomullstyg och utan mönster), men dom är rätt tjocka och kommer säkert att höja temperaturen här inne med ett antal grader. Egentligen borde jag väl ha tvättat fönstren och fållat gardinerna först innan jag hängde upp dom, men jag ville se hur dom såg ut på plats, om det var värt att slita så igår. Och det var det! Rummen har verkligen fått ett lyft nu när gardinerna är på plats! Foton kommer... Tyvärr luktar gardinerna inste särskilt gott men lukten försvinner nog om någon dag eller så. Jag hoppas att det är soligt och varmt i morgon så jag kan vädra, för det luktar lite instängt här.

Nu ska jag fortsätta packa upp. Det är myyyyyyyyyyyyyyyyyycket saker som ska komma på plats. Men det är jättekul att packa upp, för jag har med mej mycket nytt och användbart. Barnen har fullt upp med sina nya PS-spel. Just nu spelar dom ett med apor så dom hoppar och far. *s*

Ögoninflammation

B har fått ögoninflammation. Hans ena öga är riktigt, riktigt fult. Alldeles svullet, illrött och det rinner jox hela tiden. Idag var vi till apoteket (vi kom ju hem från Finland igår natt) och köpte salva, men den får man ju bara ha i 2 gånger/dag. Stackars, stackars B! Det kliar och rinner och ögat är alldeles igenmurat. Jag hoppas att ingen av oss andra blir smittade. Det går ju så fort! Vi lär ju märka det i morgon, för då har det gått 3 dygn sedan B blev smittad och även om vi blivit smittade direkt av honom så borde det visa sej då. Symtomen kommer väl dagen därpå eller redan samma dag har jag för mej.

Skräckscenariot nu är att vi alla 3 åker på ögoninflammation och måste ta oss genom resan hem till Marocko med igenmurade ögon. Det skulle vara fruktansvärt! Så håll era tummar och tår för att G och jag klarar oss och att B:s öga är okey till på fredag morgon.

Tillbaka från Finland

I går natt kom vi tillbaka från en 4 dagarsresa till Vasa. Tomten var väldigt snäll i år, han kom med flygbiljetter till B, G, mina föräldrar och mej. Egentligen skulle min man ha kommit med oss, men han fick inte ledigt från jobbet. :-( Så i torsdags förra veckan åkte vi 5 ut till Arlanda och reste sedan vidare till Vasa. Barnen tyckte att det var jätteroligt och spännande. Resan gick bra och väldigt snabbt. Det tar bara 55 minuter mellan Stockholm och Vasa. En kort stund efter att planet har lyft kommer flygvärdinnorna med mat - en god macka, juice, te eller kaffe. Och när vi ätit klart var det nästan dags att landa! Snacka om behaglig resa!

Vi har bott hos min morbror och moster i en liten by några mil utanför Vasa. Det blev ett fullspäckat program! Vi har hälsat på dom flesta av mina släktingar (dvs väldigt mycket fika och på tok för många kakor och bullar!), ätit massor med god mat, pratat, skrattat och busat. Vi har varit på sightseeing runt om i "Skären" och inne i Vasa. Barnen har fått oerhört mycket uppmärksamhet och dom har lekt med mina kusiners barn. Det var totalt 7 barn mellan 3 och 9 år plus 2 bebisar. En kväll var alla vi kusiner + respektive (fast min bror + flickvän och min man fattades, så helt komplett var det inte) ute och åt middag på ett av Vasas inneställen, Ernst. Barnen hade vi "lånat ut" och 5 av dom sov hos min morbror och moster. Vi vuxna hade en toppenkväll (att vara barnledig är jag ju inte direkt bortskämd med) och barnen hade haft minst lika roligt. Barnen har fått prova på många nya saker, som att köra fyrhjulig motorcykel och bada bastu. Både B och G snappade upp en del finska ord och tyckte att finskan lät väldigt rolig.

Vädret var tyvärr ingen höjdare, regn och rusk mest hela tiden. Temperaturen pendlade mellan 2 minus och 7 plus, så det var ingen snö och knappt någon is heller. Det hade ju varit kul om barnen hade fått leka i snön, bygga snögrottor och åka pulka, men nu blev det inte så.

Det var 14 år sedan jag sist var i Vasa men det ska definitivt inte gå så långt till nästa resa! Vem vet, kanske ses vi redan till nästa jul...