Månadens inlägg - att flytta

Jag är en "orolig själ". Jag har svårt att bo någon längre tid på ett och samma ställe. Jag älskar att flytta, börja om på nytt, upptäcka nya kvarter, städer, länder... Jag tror jag skulle dö av leda om jag var tvungen att bo 20 år i samma lägenhet.

Jag har flyttat många gånger i mitt liv. Under mina nästan 6 år i Spanien hann jag med 8 studentlägenheter, trots att jag bodde 2 år i en och 1½ år i en annan. Min första bostad var ett "colegio mayor", en sorts internatskola. Vi var runt 35 tjejer från 13 år och uppåt som delade på ett hus och hade gemensamt badrum (med en väldans massa duschkabiner och toalettbås), gemensamt vardagsrum och ett studierum. Det var en mysig tid och jag fick kompisar som jag fortfarande har kontakt med. Jag bodde där i 3 månader, för utegångsreglerna var stränga och passade inte alls med mitt schema på universitetet. Vi hade ofta lektioner på kvällstid och olika kulturella grejer som vi skulle gå på och det gjorde att jag missade middagen på skolan och/eller fick utegångsförbud följande helg. Så jag var tvungen att flytta till en lägenhet nere i centrum istället. Och sedan rullade det på...

Att bo i studentlägenhet var väldigt lärorikt. Som minst var vi 3 tjejer i en liten lägenhet, som mest var vi 5 killar och så jag i en stor lägenhet med takterass och utsikt över hela Granada. Jag har bott i andra hand och i tredje hand, oftast utan kontrakt och med risk för att bli utkastad precis när som helst. Allt jag ägde fick plats i en sportväska: lite kläder, någon filt till vintern, en massa böcker... Och jag behövde inte mer än så. Jag har nog aldrig varit så lycklig som då.

Mina första 20 år tillbringade jag i samma Stockholmsförort, först i en lägenhet som vi delade med min mormor och andra släktingar och sedan i en egen lägenhet i samma höghus. Inte så speciellt äventyrligt, så man kan ju fråga sej varifrån jag har fått denna rastlöshet. Kanske är det inget man ärver, kanske föds man bara helt enkelt med den oron i kroppen. Eller så är det så att var och en har en plats på jorden där man hör hemma och vissa personer hittar den platsen direkt och vi andra måste röra på oss tills vi hittar "hem". Jag tror iof att jag redan hittat mitt "hem" - Granada, och jag tror att jag kommer att flytta dit igen.

I går kväll såg jag en film som länge velat se: "Den vita masajen". Jag har inte läst böckerna ännu, har länge velat göra det men har inte fått tag i dom än. Hon kom till Kenya med en väska och reste därifrån med samma väska. Jag beundrar folk som kan leva så, som kan resa lätt genom livet. Sedan jag fick barn har jag samlat på mej alldeles för mycket grejer och numera är det svårare för mej att flytta. Men när jag tänker efter så skulle jag nog relativt lätt släppa det mesta av det jag har, bara jag får ta med mej mina foton + album, min yogamatta, min dator och en del böcker. Allt annat kan man skaffa på den nya bostadsorten.

Jag kommer säkert att flytta igen. Jag har väldigt svårt att tro att jag ska klara av att tillbringa resten av mitt liv i den här staden. Inte för att jag inte trivs utan för att det finns så mycket här i världen som jag inte upptäckt ännu. Efter 11 flyttar skulle det kännas märkligt att bli kvar "för alltid" på samma plats... För varje flytt innebär att man måste öppna ögonen, se saker ur andra perspektiv, lära känna nya människor, lära sej hitta på nya platser... Det är som att födas på nytt, man får en ny chans.

Många skakade på huvudet när jag berättade att jag skulle flytta till Marocko. Fler än en trodde nog att jag skulle flytta tillbaka till Sverige långt innan vårt prövoår var över. Nu har vi snart bott här i 2 år och jag känner att jag fortfarande har mycket att lära mej och upptäcka här. Än har jag en bra bit kvar innan jag "bott klart" här.

Övriga inlägg i kedjan: Anna, Thérèse, Johanna, Tolken, Krokofanten, Haydee. Listan uppdateras allt eftersom fler inlägg dyker upp i kedjan.

Mer spansk musik

Jag har fastnat på YouTube! Efter att ha jobbat hela dagen är jag så vansinnigt trött i huvudet, så jag är verkligen i behov av en nostalgitripp för att ladda om batterierna. Och vad är då bättre än att lyssna på lite spansk 80-talsmusik? Musikmässigt har jag nog fastnat där, någonstans mitt i La Movida. Visst gillar jag många av grupperna som spelas på radio nu, men inte på samma sätt.

Héroes del Silencio blev riktigt stora, även utanför Spanien. Jag har för mej att dom spelade i Stockholm 2 eller 3 gånger. Sångaren har fortsatt och hans solokarriär har gått ganska bra. Här har jag hittat videon till en av mina gamla favoritlåtar:



Radio Futura var ett annat måste på alla fester och dansgolv. Dom gjorde många hits, det här är en av deras bästa låtar. Fast dom har många låtar som jag gillar. *Note to self - be A ta med sej Radio Futura-skivan när han kommer i sommar*



La Unión fick en megahit med "Hombre lobo en Paris". Fråga mej inte vad Shreks åsna gör i början av videon, för det funderar jag också på. ;-)



Mecano var en annan grupp som fick massvis med hits och som gjorde låtar som fortfarande håller. Den här låten är väldigt, väldigt bra fast videon är lite rolig, så här i efterskott. Huvva, så hon ser ut, Ana! *fnissar*



Mecanos musik är visserligen rätt sockersöt men deras texter är det inte. Den här låten, Mujer contra mujer, väckte mycket uppståndelse när den kom ut för den handlar om lesbisk kärlek och det är ett ämne som varit väldigt tabu i det spanska samhället fram tills dess.



Här har jag hittat en riktigt gammal goding - Golpes Bajos. Tänk att jag tyckte att den var så bra då, när den kom ut. Det var mitt i min tonårsperiod och jag lysnade jättemycket på den här låten. Nu tycker jag inte alls att den är nått vidare speciell...



Oj oj oj, jag säger bara Nacha Pop och La chica de ayer... Härlig låt!



Jag tror inte att någon som var i Spanien på 80-talet har lyckats missa den här landsplågan - Gabinete Caligari och deras La culpa fue del cha cha cha. Iof hade jag velat lägga en annan låt här (Amor del calor en un bar) men den hittade jag inte på YouTube)



En tvättäkta nostalgitripp - Bailando med Alaska y los Pegamoides. Jag fick den här låten på band av en brevvän. Jag lyssnade på den så många gånger att bandet till slut gick sönder. Det måste ha varit precis i början på 80-talet för jag gick fortfarande i skolan.



Oj, här hittade jag en riktig pärla - Alaska y Dinaramas A quién le importa. Wow!!! Riktigt, äkta 80-tal.... *gör vågen* Alaska har spelat en mycket stor roll i spansk musik. Hon ser fortfarande nästan likadan ut. *s*



Och så en video med min favoritsångerska just nu: Amaral. Den här har jag som ringsignal på mobilen just nu.



Som sista grupp här i min lilla kombinerade presentation och nostalgitripp - Hevia. Bara för att dom är så fruktansvärt bra! Och så långt ifrån stereotypen av spansk musik man kan komma. Här är det det keltiska arvet som framhävs, med säckpipor och flöjter.

Musiksmak

Jag har en rätt bred musiksmak, för jag lyssnar både på spansk, arabisk och engelskspråkig musik. En av mina allra största favoriter är Cheb Khaled. Vi var och såg honom i Stockholm för några år sedan och det var en bra konsert (fast tyvärr inte en av dom bästa jag varit på). Det här är en av hans senaste hits, som spelats i tid och otid här. Jag tycker att låten är bra, men Cameron Cartio tycker jag verkar så plastig och sliskig. Usch, inte alls i min smak. Men men, smaken är som baken.... Låten är ju bra och det är ju det viktiaste.



Här kommer istället en av mina favoritlåtar med Khaled: Ya Rayah, en låt med härligt gung och en väldigt bra text. Nope, jag fattar inte vad dom sjunger, men jag har fått texten översatt och den går mer eller mndre ut på att var och en har sin egen sanning som man måste tro på och att ingen har rätt att dömma någon annan eller tro att man är mer värd än alla andra.



Det jag gillar allra mest med Khaled är hans otroliga röst. Han har ett väldigt brett register. Här kommer en video med en låt som ger mej gåshud: Wahrane Wahrane.



Och självklart så måste jag ha med Khaleds första riktigt stora hit - Aicha. Ingen har väl missat den låten? Den är gammal som gatan men den håller än, tycker jag. Rai är liksom alltid rätt. *s*



Det finns många versioner av Aicha. En av dom som jag gillar mest (förrutom originalet förståss) är Outlandish version. Samma låt men en helt annan känsla.



Och när vi ändå är inne på Outlandish, här kommer videon till deras bästa låt - Walou (som är marockanska för Ingenting). Jag blir alltid lika illa berörd varje gång jag ser den här videon, för det är så många människor här i Marocko som är beredda på att offra sitt liv för att ta sej till Europa. Snälla, kolla på videon och försök förstå att dom som tar sej in illegalt i Europa inte är några hemska brottslingar utan dom allra, allra flesta är barn, ungdomar och unga vuxna som drömmer om ett värdigt liv med lite guldkant på tillvaron. Videon är inspelad i Tangier.



Ännu en låt som ger mej gåshud - Desert Rose med Sting och Cheb Mami. Den som kom på idén att dom skulle sjunga den här låten borde få nått pris, deras röster passar så bra ihop. Den här låten tröttnar jag aldrig på....



Cheb Mami är väldigt stor inom rai. Jag tycker att han har en underbar röst med ett stort register (även fast han ligger ljusår efter Khaled, men så är ju också Khaled "le roi du rai"). Dansa kan han däremot inte alls. Samira Said är en av arabvärldens mest kända sångerskor och här sjunger dom en duett som har varit en av mina favoriter i många år nu:



Men min allra, allra största idol är Joaquín Sabina. Det är en kärlek som har hållit i sej i 20 år nu, ända sedan mitt första år på universitetet då jag för första gången hörde Princesa. Sabina är nog Spaniens bästa låtskivare genom tiderna, en nutidspoet som verkligen lyckas fånga det goda och det dåliga med Madrid och Spanien i allmänhet.



Sabina rör sej fritt mellan en massa olika musikstilar och har sjungit ihop med dom största inom spansk/latinomusik. Här kan ni se en duett med Rosario Flores, dotter till Lola Flores (en av Spaniens största folklore-divor). Den här låten är så otroligt bra!!!!!!!!!!!!!!! Fast just i den här videon ser Sabina lite .... hm... udda ut... *asg*



Att surfa runt på YouTube är ju hur kul som helst! Jag har hittat många guldkorn, men det som gjort mej riktigt, riktigt lycklig är upptäckten av den här videon:



El Último de la Fila är, tillsammans med Sabina, en sammanfattning av min universitetstid. Och just den här låten, Aviones Plateados, den första låten jag hörde med El Último och trots att det var 20 år sedan kan jag fortfarande texten utantill. *sjunger högt och falskt och känner mej lika lycklig som Ferdinand under sin korkek*

För er som kan spanska så hittar ni i texten till den här låten förklaringen till varför min äldste son heter som han heter. *s*



Innan jag flyttade till Spanien var Miguel Ríos en av mina största idoler. Här kan du se honom tillsammans med Manolo García i Insurrección, en gammal El Último-låt, som alltid är lika aktuell.



Nu när jag visat er min musiksmak utmanar jag er andra bloggare att göra likadant! Titta in på YouTube, sök upp era favoriter och låt oss se & lyssna på det ni gillar.

Tittar fram...

Jösses, vad länge sedan jag uppdaterade sist! Det är nästan snudd på rekord.... Jag är inte sjuk, jag har inte brutit armen, barnen mår bra. Allt är faktiskt helt okey när jag tänker efter. Jag har bara fruktansvärt fullspikade dagar just nu.

Här följer en kort sammanfattning av veckan, för er som undrar hur en hemmamamma kan ha så fullt upp.

Natten till måndagen satt jag uppe och förberedde anteckningar till lördagens lektioner. Det blev totalt knappt 2½ timmars sömn den natten. På måndagen var jag lite zombielik men var tvungen att bli klar med anteckningarna. Och vips hade dagen rusat förbi!

På tisdagen var jag inne i Tetuán hela dagen. Jag åkte hemifrån redan 7.30. Jag gick och fikade med en kompis. Det var nog nästan ett år sedan vi senast kunde sitta ner i lugn och ro utan barn och fika ihop ute på stan. Sedan träffade jag min svägerska S för hon skulle följa mej till skräddaren. I förra veckan köpte jag billigt tyg till 2 jellabor när jag var i Ceuta. Min svägerska har stenkoll på allt som har med skräddare och mode att göra så jag visste att det var ett smart drag att gå med henne. Jag har aldrig varit hos en skräddare tidigare så det kändes lite ovant att diskutera modeller och sömmar när jag knappt kan nått alls om jellabor. I morgon ska jag dit för provning och förhoppningsvis kan jag hämta ut mina första måttbeställda jellabor i slutet på nästa vecka. Efter skräddaren släpade min svägerska iväg mej till city, för hon tycker att jag behöver en Total Makeover. Det tycker min bästis här också... Hm.... Undrar varför...? *s* Så S övertygade mej om att jag bara MÅSTE köpa nya skor. OK, det blev 2 par... Sedan måste jag ha en ny väska, givetvis. Jag som är så nöjd med min väska som jag köpte i en "Kinaaffär" i Ceuta för 6 euros... Den duger visst inte alls, om man ska hänga med i modet. Ibland är det bra att shoppa med en svägerska som har stenkoll på mode och priser, för första budet på väskan var 350 DH, som min svägerska lyckades sänka till 180. Ojojoj, det blev ett djupt hål i ekonomin men hjälp vad jag ska bli snygg i sommar med mina nya jellabor, skor och moderiktig väska - öööh, och jag som inte hänger med i modet ett dugg. Men nähepp, L och S verkar vara i maskopi med varandra... Makeovern tar inte slut än.... För på något märkligt sätt har jag lyckats beställa tid för ansiktsbehandling till i morgon... JAG på skönhetssalong...? Bara tanken får mej att skratta. Det är nästan så jag nyper mej i armen. Är jag på väg in i någon 40-årskris eller nått? Eller har jag bara insett att man måste ta hand om sej själv för att kunna ta hand om andra?

I går, onsdag, gjorde jag en riktigt stor kraftansträngning och storstädade hela lägenheten (förrutom G:s rum, för det är en oberoende skräpenklav). Nu snackar vi inte om något duttande utan riktig ordentlig städning... Det var JOBBIGT och tungt men det blev himla snyggt när jag blev klar. Nu skiner mitt hem, åtminstone i några timmar till...

Idag har vi varit i Ceuta igen. Idag kom vi över gränsen nästan i vanlig fart. SKÖNT!!! Solen sken och det var en bra bit över 20 grader varmt. Jag var definitivt inte vårklädd så jag svettades som bara den. Det känns som det är läge att börja gå igenom vårkläderna. Jag passade på att köpa rätt mycket saker - igen... Mest saker till hemmet, bl.a. 3 jättefina krukor som jag ska ha i matrummet och plantera basilika och timjan i. Perfekt att ha på bordet och kunna nalla ifrån närhelst man känner för det. Jag köpte också nya finkläder till barnen - shorts, underlinne och skjorta för 5 euro. Mest tid ägnade vi åt den så vanliga sysselsättningen i Ceuta - jakt på parkeringsplats. I vanliga fall brukar vi lämna bilen i ett garage i city och shoppa i lugn och ro, men sedan dom flyttat posten till andra sidan stan måste man ju parkera i det kvarteret och det är nästan omöjligt att hitta någonstans att parkera.

I morgon ska jag alltså på ansiktsbehandling. Det känns lite småläskigt, för jag har aldrig varit på nått sånt tidigare. Tydligen ska hon t.o.m. leta pormaskar i öronen... *blä* Det känns lite äckligt... Förhoppningsvis så får jag lite snyggare hud efter behandlingen och kanske också tips på någon hudkräm jag kan köpa. Det är kanske dags att satsa på nått sånt? Och sedan är vi bjudna på lunch hos S och frammåt kvällskvisten ska vi till skräddaren för att prova mina nya jellabor. Thérèse bad mej för en tid sedan visa foto på mej med jellaba. Japp, det kommer så snart jag fått hem mina nya kläder.

Nu är klockan 21.20 och jag BORDE diska. Nu när det blivit varmare får man annars invasion av myror och kackerlackor om man lämnar odiskad disk i hon och smulor på golven. Nu gäller det att hålla ordning hemma! Men just nu ORKAR jag bara inte! Jag ska ta och läsa igenom mina anteckningar istället och se om det är nått som måste ändras. Bara 2 dagar kvar nu, sedan är mitt uppdrag slutfört.

Jag ska försöka få upp EFIT-bilderna nästa vecka och jag hakar givetvis på Tolkens inläggskedja även denna månad. Jag är snart tillbaka!

Med myrsteg över gränsen

Idag har jag varit i Ceuta. Min kompis skulle till läkaren så jag hängde på som sällskap. Vi hade planerat att shoppa loss efter läkarbesöket, nu när vi för en gångs skull inte hade några sjuka barn med och ingen större stress med tiderna.

Allt var precis som vanligt tills vi kom fram till marockanska gränsen. det stod ovanligt mycket bilar och väntade på att komma in i gränsövergången. Inte så mycket gående. Hm... det var ju lite ovanligt... Men vi körde in i alla fall. Jag gick och stämplade mitt pass, det var nästan tomt på folk i kön så jag blev klar på under 5 minuter. Det var ett rekord! Nu började vi tycka att det var lite märkligt.... I vanliga fall brukar det ta lång tid för gående och snabbt för Ceutaregistrerade med bil. Idag var det nästan totalstopp för bilarna. En timme senare var vi fortfarande inte över gränsen och nu satt vi fast i kön och kunde varken åka frammåt eller tillbaka till Marocko, så det var bara att gilla läget och vänta. En vänlig polis förklarade vad det var frågan om - en grupp specialpoliser från Frankrike har kommit ner och går igenom varenda bil som rullar in över gränsen, söker igenom allt med hundar och monterar isär dom bilar dom misstänker innehåller nått dom inte borde. Och det är ju verkligen jättebra att dom har koll på vad som händer och sker och vad som förs över gränsen, men nu när dom kommer hela vägen från Frankrike kan dom väl ändå komma några fler så dom slipper gå igenom bara 2 bilar åt gången... *mutter* Det tog oss nästan 4 TIMMAR att ta oss över gränsen!!!! Så givetvis kom vi för sent till kompisens läkartid och hon fick beställa en ny tid...

Vår shoppingdag blev betydligt kortare än planerat och inte hann vi med någon lunch heller utan fick stressa runt så gott vi kunde. Vi fick stryka en massa grejer från vår "att göra"-lista - så det blev inga vårskor till mej, ingen träningsoverall till G (han har förstört 3 overaller redan det här året), ingen bok till B... Men däremot har jag kommit hem med 2 nya grytor (en 4-liters och en 6-liters, med utbytbart lock så antingen är det en vanlig gryta eller en tryckkokare. Jippie!!! Jag har verkligen saknat att inte ha någon tryckkokare. Nu ska här lagas riktig spansk husmanskost. *s*), en brödrost, sommargardiner till sovrummet och filtar/sängöverkast till barnens rum. Sakta men säkert börjar jag köpa allt sånt som vi behöver för att riktigt kunna känna oss nöjda med vårt hem.

På vägen hem kom vi över på rekordtid. Det är klart, ju färre som tar sej in till Ceuta, desto färre behöver åka tillbaka. Fast ju färre som tar sej över gränsen, desto mindre varor kommer vi att hitta i affärerna här.... Väldigt mycket av det vi äter här kommer ju från Spanien. Det är bara frukt & grönt, kött och fisk som garanterat är härifrån, resten kommer till största delen från andra sidan gränsen. Om man inte handlar på Marjane förståss, för där är allt tillverkat i Marocko. Men priserna är betydligt högre än om man handlar importerat på marknaden.

Magsjuka!

Barnen har fått nått skrutt i magen. Enterit heter det på sjukvårdssvenska, dvs infektion i tarmkanalen. Dom har varit magsjuka av och till i över en månad nu så igår tog jag dom till vårdcentralen i Ceuta. Dom har aldrig varit hos någon läkare i Ceuta förrut så det tog en bra stund att fixa alla papper, men nu är dom registrerade på vårdcentralen och har fått en barnläkare. Nästa gång dom behöver gå till läkaren behöver vi bara åka upp tidigt på morgonen och ta ett nummer till läkaren så får vi träffa henne samma dag. Helt perfekt! Och det bästa av allt är att läkaren pratar perfekt spanska så jag behöver inte oroa mej för språkproblem. När vi träffar läkare här måste jag hela tiden anstränga mej och fundera på ifall vi verkligen pratar om samma sak, för ibland räcker inte deras spanskakunskaper hela vägen. Världen är dessutom bra liten! Barnens läkare kommer från Tetuán och känner min svåger (som är sjuksyster). Hennes barn går på samma skola som mina barn. Hennes kollega är spanjorska, men född i Marocko. Hennes dotter går i min sons klass så vi har träffats många gånger på skolan, men inte visste jag att hon är läkare i Ceuta. Kul! Så skulle barnen behöva akut hjälp någon gång vet jag vart jag ska vända mej.

Barnen mår bra idag, ingen magsjuka. Dom har fått 3 olika mediciner utskrivna - ett pulver som ska stoppa diarréen, en kapsel med jäst och gashämmande droppar. Dessutom är dom satta på skonkost i 3 dagar - ingen stekt mat, inget kött eller kyckling, bara vit fisk, inga ägg, mycket grönsaker fast ingen tomat, äpplen och bananer och mycket yoghurt och framför allt - mycket, mycket vatten.... Till lunch idag blir det makaroner med ostbechamel. *mums* Det gillar dom och är bra för magen.

Jag hade mycket väl kunnat skicka barnen till skolan idag (dom är ju inte direkt sjuka) men jag känner att jag behöver ha koll på vad dom äter idag. I skolmatsalen hade dom behövt äta det som bjuds och ute på stan finns det inte så stort urval, så dom får en "ledig" dag idag. I skolan hade dom inte heller kunnat ta sin medicin, vem skulle ta på sej det ansvaret? Dessutom kan jag då ha koll på dom och se till så dom får i sej massvis med vätska. Jag hoppas att vi med detta blir av med all magsjuka nu ett bra tag, och att den här kuren stärker deras magar så dom lättare står emot allt skrutt. Då kan 3 förlorade skoldagar vara ett helt okey pris. Vi får helt enkelt jobba hårdare nästa vecka istället.

Vad skulle detta kosta i din affär?

Det var länge sedan jag handlade frukt & grönt i Sverige så jag känner att jag inte längre har någon riktig koll på priserna där. När jag jämför priserna mellan marknaden i Martil och affärerna i Ceuta inser jag hur pass billigt det ändå är här, trots att vi ofta gnäller över höga priser.

Det här handlade jag i lördags:
- 2½ kg färskpotatis
- 2½ kg vitkål
- 1 kg majrovor
- ½ kg röd paprika
- 1 kg morötter
- ½ kg rödlök
- 2 guadalupemeloner
- ½ kg äpplen
- 1 kg jordgubbar
- 2 kg kronärtskockor
- ½ kg inlagda gröna oliver
- 20 ägg

Jag betalade 125 DH totalt, dvs 103,75 kr. Som jag berättat i ett tidigare inlägg var priserna rätt höga i lördags pga strejken, så samma kasse hade troligtvis gått på runt hundralappen totalt idag.

Det skulle vara kul att få veta vad motsvarande/liknande kasse skulle kunna kosta där ni bor. Jag tycker att det är kul att jämföra priser, ibland kan det ju skilja rätt mycket redan inom en och samma stad, beroende på i vilken affär man handlar. Så, vad skulle detta gå på i din affär?

Generalstrejk

Det har varit stor strejk här i Marocko den här veckan. Anledningen till strejken är en ny trafiklag som regeringen har på förslag. Enligt den nya lagen ska alla trafikbrott straffas hårt, med mycket höga böter (upp till 7.000 DH, ca 5.800 kr, dvs ungefär 2 månadslöner för många) eller upp till 6 månader i fängelse. Går den här lagen igenom kommer den att drabba framför allt yrkesförarna. Jag tycker att det är jättebra att myndigheterna börjar ta tafikfrågan på allvar för det är på tok för många som dör i onödiga trafikolyckor varje år. Vägarna behöver också rustas upp och på många ställen finns inte ens riktiga trottoarer utan folk promenerar mitt i gatan. Men det känns rätt häftigt att gå från att i princip inte ha knappt några trafikregler alls till att ge fängelsestraff för minsta lilla förseelse.

Av och till de senaste veckorna har lastbilschafförerna strejkat. Det har gjort att maten här har blivit mycket dyrare för det lilla som har funnits på marknaden har många gånger körts dit av strejkbrytare, som givetvis velat få mer betalt. Jag har undvikit att handla så mycket, för att inte drabbas så hårt av varubristen. Att behöva betala 15 DH/Kg (ca 13 kr) för tomater som i vanliga fall kostar 3 - 4 DH känns inte så kul. Idag var första dagen som det kom frukt & grönt till markanden som vanligt, så redan idag började priserna att sjunka. I morgon är dom nog nere på normala nivåer igen. Jag passade ändå på att handla rätt mycket idag, för det passade mej rent tidsmässigt.

Det som jag har känt av mest under strejken har varit taxi- och busschafförernas strejk. Den varade i 3 mycket långa dagar. Taxiförarna strejkade innan jul också, men då varade strejken bara i 1 dag och det var gott om strejkbrytare. Den här gången var strejken så gott som total.

I onsdags märkte jag knappt av strejken, för när jag skulle upp till skolan fick jag tag på en taxi efter ungefär en kvart. Det var helt okey. När vi skulle hem på kvällen var det väldigt få taxibilar på taxihållplatsen, men vi hade tur för en taxichaffis som "känner" oss passade platser åt oss. Så på onsdagen var allt bra.

På torsdagen var det ännu färre taxibilar i omlopp så jag fick åka buss upp. På kvällen däremot blev det totalt kaos för vår del! Barnen och jag stannade kvar i sta'n efter skolan. Dom gick hem till en kompis och lekte, jag gick och hälsade på mina svärföräldrar. Först efter 20 begav vi oss hemmåt. Så dags brukar barnen sova i vanliga fall, men vi var på Skärtorsdagsmässa och då blev det ju lite sent. Det var lite läskigt att vara ute på sta'n för det var en stor demonstration på Plaza Primo och mycket folk och mycket poliser. När vi kom till taxihållplatsen stod det flera taxibilar inne men förarna satt antingen på fiket eller stod ute på gatan och pratade. Det var tydligt att ingen av dom jobbade. Vi försökte ta bussen istället. Men många av bussförarna hade också gått ut i strejk, så på den 1½ timme lite drygt som vi stod och väntade på bussen kom bara 2 bussar - i vanliga fall går det en buss ungefär var 10:e minut på dagtid och var 20:e minut på kvällen) - och dom var så knökfulla att dörrarna inte gick att stänga! Folk t.o.m. stod på trappstegen utanför och höll sej fast. Det duggregnade och var ruggigt kallt. Till slut funderade jag på ifall vi skulle gå hem till svärföräldrarna och sova över, för där kunde vi ju inte stå hela natten i mörkret. Men då dök en granne upp som en räddande ängel. Han hade precis ringt sin svåger som skulle komma upp från Martil för att hämta honom, så vi kunde få åka med. Vi kom hem till slut, fast då var klockan en bra bit över 22 och G däckade så fort han la sej i sängen. B däremot envisades med att göra klart sina läxor. Jag värmde soppa som B och jag sedan åt i lugn och ro medan vi småpratade. Det var faktiskt riktigt mysigt att äta middag mitt i natten, utan lillebror som alltid håller låda. B somnade lite efter 23, med nästan alla läxorna gjorda.

I går kom jag iväg hemifrån alldeles för sent så att åka buss upp var uteslutet. Jag trodde strejken skulle vara över så jag försökte mej på att få en taxi. Nope, det var omöjligt! Jag var väg att ge upp när en taxi stannade till slut. Det visade sej vara en kompis pappa som körde. Han skulle skjussa sonen till jobbet och jag fick åka med. Men pappan vågade inte köra hela vägen in till sta'n för strejkvakterna hotade med stryk och förstörda bilar för dom som bröt strejken. I Rabat hade dom misshandlat 3 taxiförare och förstört deras bilar. Pappan körde mej till Sania D'rmel, ungefär halvvägs till barnens skola. Tanken var att jag skulle försöka få tag på en "petit taxi" som skulle ta mej resten av vägen. Men det fanns knappt några gula taxibilar heller i tjänst så jag bestämde mej för att gå istället. Det är ungefär 6 km och uppförsbacke mest hela tiden. Jag var påpälsad som bara den, det har regnat nästan konstant i 2 veckor och varit riktigt kallt. Men i går klarnade det helt plötsligt upp och det blev varmt och soligt. Jag gick upp till Babla Okla, men det fanns inga taxibilar där heller. Det kändes verkligen märkligt, så öde på nått sätt. Det finns ju tusentals taxibilar i Tetuán och under strejkens sista dag såg jag nog inte mer än kanske 50 och av dom var 45 inte i tjänst. Jag genade genom medinan. Det är tur att jag hittar så pass bra där nu, för annars är det lätt att komma vilse och irra runt där i timmar. Totalt tog det mej ca 30 minuter att ta mej till skolan. Jag var helt yr när jag kom fram.

Vi var bjudna på lunch och mellis hos svärföräldrarna. Tyvärr hade jag fått ett telefonsamtal från Maroc Telecom (telefonbolaget) under min promenad. Jag var och felanmälde min telefon i onsdags och nu ville dom skicka en tekniker för att kolla på telefonen. Så det var ju bara för mej att lämna barnen hos svärföräldrarna, rusa till busshållplatsen och åka ner till Martil igen. Sedan fick jag ta bussen upp igen. Jag var framme i Tetuán efter 16 igen, så det blev en sen lunch. På kvällen fick vi skjuss hem, för säkerhets skull, fast strejken är över nu.

Jag har inte sett på nyheterna idag så jag har inte hört hur det har gått med strejken, men vad jag har hört har den drabbat hela landet väldigt hårt. Jag måste försöka komma ihåg att se på nyheterna i morgon. Varje kväll sänder dom en nyhetssändning på spanska på den marockanska TV:n, så tack vare den kan jag hänga med i vad som händer i landet. Fast tyvärr glömmer jag oftast att kolla på nyheterna, det är sällan jag ser på TV.

Städat bland mejlen

Yahoo har fått hicka nästan var och varannan dag nu på sista tiden. Jag är med på flera mejlinglistor som ligger på Yahoos servrar och det gör att jag ibland fått 4 ex. av varje mejl. Det kan bli många mail på en dag...

Nu har jag satt igång med att rensa bland mina mejl. Bara idag har jag fått över 800 spammejl! Dessutom har jag den senaste timmen rensat bort ytterligare nästan 6000 mejl!!! *stolt* Än finns det mycket kvar att gå igenom och rensa. Jag har tänkt att jag ska försöka gå igenom mina mejlmappar under nästa vecka och rensa bort allt som inte är värt att spara på. Datorn har blivit så seg på sista tiden och det kan man ju förstå när jag i några mappar har över 1.000 olästa mejl (i en mapp hade jag över 10.000 mejl)... *skäms* Så nu vet ni vad jag ägnar mej åt de närmaste dagarna. ;-)

Färska örter

Idag ska vi äta vita bönor i tomatsås till middag. Klockan är 12 och middagen är klar. Nu får den stå och efterdra tills dess att det är dags att äta.

Jag var uppe på taket för en stund sedan och hämtade kryddor till maten - apelsintimjan, libbsticka och gräslök. Nu luktar det jättegott i köket! Färska kryddor är helt klart det bästa som finns. Det växer riktigt bra här så den här veckan måste jag se till så jag får tummen ur och sår tomat, chili, dill och annat som ligger och väntar.

Jag har iof aldrig haft apelsintimjan i mina vita bönor så det ska bli spännande att se vad mina "matkritiker" tycker ikväll. *s*

Jag börjar på måndag!

Hur många gånger har inte du sagt det - "Jag börjar på måndag!" "På måndag slutar jag röka" "På måndag börjar jag banta" "På måndag börjar jag motionera regelbundet."? Visst är det märkligt, att så många veckor inte har några måndagar...? Söndag, tisdag, tisdag, onsdag, torsdag....

Idag är det definitivt måndag här! Och min måndag gäller att hålla ordning här hemma! Jag upptäckte FLY Lady våren -05 och sedan dess har jag flugit av och till med ett antal kraschlandningar däremellan. Innan jul var jag rätt duktig på att hålla ordning på allt, men julens semester fick mej att göra magplask och jag har inte hämtat mej riktigt ännu. Men idag är det slut på hattandet, nu ska här organiseras och fixas! Och jag vill ha rent och plockat hemma. Nu ska det banne mej vara slut på att behöva röja gångar i vardagsrummet för att komma fram och slut på högar med ovikt tvätt i soffan och slut på att behöva tömma sängen varje kväll för att öht kunna ha någonstans att sova....

Idag är det måndag och det innebär att det är dags för "Hemtrevnadstimmen": då städar man undan det värsta hemma (dammsuger, moppar, tömmer papperskorgar, bäddar rent i sängana). Under resten av veckan ägnar man en liten stund per dag åt ett visst område och gör punktstädning och så försöker man hålla undan hemma så att smutsen aldrig får en chans att ta över. Hitills idag har jag sopat och svabbat vardagsrummet, kört en maskin och hängt den (i vardagsrummet, det regnar ute), gjort Kelly's Zone Mission, idag är uppdraget att göra fint utanför ytterdörren, skaka av dörrmattan och torka av ytterdörren både in- och utvändigt. Det var rätt välbehövligt, för trasan blev alldeles läbbig... Hm.... Det var nog ett bra tag sedan sist...

Jag har hittat till ett nytt forum som jag tycker är jättebra: Skrubba - ett forum om städning och vardagsorganiserande.

Nu är min paus slut och jag ska ta itu med städandet igen. det är faktiskt jätteskönt att ha en bestämd städdag och slippa tänka på städandet resten av veckan, förrutom dom kanske 20 min varje FM som jag plockar och fixar här hemma.

Ovant med grannar

Vi bor i en lägenhet i ett flerfamiljshus. I vår port är det bara vi som bor här året runt, de andra familjerna har sitt vanliga boende på andra håll. En av familjerna kommer bara hit på sommaren och någon enstaka dag då och då. Nu har alla marockanska skolbarn lov, så det är helt plötsligt fullt med folk i trappuppgången, för alla familjerna är på plats. Det känns rätt ovanligt med så mycket liv och rörelse i huset, för det var ett bra tag sedan sist. Jag har vant mej vid att kunna låta barnen spela boll i trapphuset och ha trappen full med pryttlar som inte riktigt får plats här inne. Nu är det slut med det, åtminstone i en vecka eller så....

Vi får väl se om jag kommer att vakna med ett ryck i natt i tron att det rör sej inbrottstjuvar i trappen, när det bara är grannarna som pratar i sin lägenhet.... Det är ganska lyhört och dessutom envisas dom med att ha öppna fönster så ibland känns det som man har dom sittandes på sängkanten när dom sätter igång och diskuterar nått.

Egentligen är det bara trevligt att ha lite mer liv & rörelse här, men samtidigt är det lite jobbigt för vi har så totalt olika dygnsrytm. Dom har ju semester och stiger sällan upp innan kl 11 medan vi har skola och är uppe innan 6. På kvällen är dom i sitt esse och medan dom äter mellanmål borstar mina barn tänderna och gör sej iordning för att gå och sova. Så det är som bäddat för kulturkrockar och språkförbistringar... Men med lite god vilja från allas sida så brukar det gå bra.