Jag ligger lite efter med EFIT. Jag tog foton förra månaden men jag har inte hunnit få upp dom ännu. Jag var nämligen såååå otroligt trött på min hemsida så jag håller på och bygger om den. Nu ser den rätt annorlunda ut, om man säger så. *s*
Förhoppningsvis kommer januari månads EFIT upp ikväll och morgondagens EFIT på måndag kväll. Håll utkik!
I januari startade Tolken en kedja av inlägg. Varje månad den 20:e skriver vi om ett bestämt ämne. Denna månads kedjeinlägg handlar om barnuppfostran. Det är ett brett område som i stort sätt alla människor har åsikter om, oavsett om man har barn eller inte. Faktum är att jag tror att dom som inte ha barn själva är dom som har mest åsikter. *s*
Jag har haft förmånen att bo i 3 länder och se hur barn uppfostras i Sverige, Spanien och Marocko. Varje system har sina för- och nackdelar och jag försöker plocka ut russinen ur kakan när det gäller uppfostran av mina egna barn.
I Sverige har barn väldigt många rättigheter och få skyldigheter. Jag tycker att det är bra att barn ses som individer och att samhället skyddar barnen så dom inte far illa. I teorin i alla fall, för i praktiken är det inte alltid skyddet fungerar, som vi alla vet. Jag tänker på Bobby och andra barn som mördats och förnedrats av sina familjer utan att samhället har gripit in. Samtidigt tycker jag att barn i Sverige har tillåtits ta för stor plats. Många föräldrar har övergivit sin roll som fostrare och överlåter det åt samhället. Arbetslöshet, stress, för mycket att göra på jobbet, rädsla för att bryta mot normerna, osv. gör att många föräldrar totalt abdikerat och låter barnen uppfostra sej själva. Det ger dåligt samvete hos många föräldrar och för att slippa den olustiga känslan köper man barnens kärlek med dyrbara prylar som kompensation för att man inte kan/vill ge dom tid. Barnen buntas ihop med andra barn på dagis, skolor och fritids och lever nästan helt frånskilda från vuxenvärlden, med undantag för personalen som får axla både pedagogrollen och i viss utsträckning även föräldrarollen. Jag tycker att Sverige hamnat i en ond cirkel, där barnen, trots alla rättigheter, allt mer skiljs från samhället. Barnfria avdelningar på flygplanen är definitivt inte ett steg i rätt riktning!
Situationen i Marocko är helt annan. Här har barnen inte många juridiska rättigheter och ses nästan som föräldrarnas ägodelar. Barnarbete är vanligt och långt ifrån alla barn avslutar sin skolgång. Aga är vanligt förekommande, både i hemmen och i skolan. Barn förväntas lyda sina föräldrar utan att ifrågasätta. På fester och släktträffar ska barnen klara av att sitta stilla, flera timmar i sträck, och synas men inte höras. Samhället är inte anpassat efter barnens behov utan barnen får helt enkelt hänga med så gott dom kan. Det finns inga lekplatser utan barnen leker på stranden eller på gatan i åldersblandade grupper. Leksaker är det lite si och så med, dom som finns att köpa är oftast importerade från Kina och av dålig kvalitet. Barn ses däremot inte som något negativt utan är en viktig del av samhället och följer med sina mammor dit dom går. Redan som bebisar lär sej barnen att somna när dom är trötta, oavsett var dom befinner sej just då. Fasta mat- och sovtider finns inte alls. Barnen här får mycket tid och uppmärksamhet, både av föräldrar, äldre syskon, andra släktingar och folk i kvarteret. Det är vanligt att se tonåringar på café eller på stranden med kompisar och yngre syskon eller kusiner. Överhuvudtaget är det vanligt att man umgås över generationsgränserna och barnen är allas angelägenhet. Jag tror faktiskt inte att barn här mår sämre än barn i Sverige utan det är snarare tvärtom, trots att Marocko ligger långt ifrån Sverige när det gäller det materiella och barns rättigheter.
Den spanska barnuppfostran verkar vara medelvägen mellan den svenska "kompisattityden" och den marockanska auktoritära stilen. Läs Annas beskrivning av spanska föräldrar.
Själv är jag nog rätt spansk i min uppfostran. Jag skriker mycket på mina barn men jag överöser dom också med pussar och kramar. Jag är en ganska sträng mamma, med fasta rutiner och bestämda regler. Jag gillar inte tjafs och gnäll och försöker få slut på sånt innan det ens börjat. Däremot tar jag mej gärna tid att sitta ner med mina barn när vi lugnat ner oss och prata igenom situationen och försöka komma fram till gemensamma lösningar. Men som mamma är det jag som har det yttersta ansvaret och det är jag som ska lära mina barn vad som är rätt och fel. Jag kan och vill inte lägga det ansvaret på samhället, för det är mina barn. Jag tror att barn blir trygga av att veta var gränserna går och kunna lita på att gränserna inte flyttas fram och tillbaka, för då slipper dom testa och kan ägna sin tid till andra saker istället. Jag har valt att vara hemmamamma för att kunna ge mina barn den tid dom behöver. När dom är i skolan handlar jag, städar och lagar nyttig mat varje dag. Kvällarna är deras tid, då hjälper jag dom med läxor, vi leker, pysslar, pratar och ser på film ihop. Barn är barn så kort tid och tids nog hinner jag återgå till att jobba för andra. Just nu är det mina barn som är mina arbetsgivare och det är det mest välbetalda jobb man kan ha!
Andra bloggar i kedjan: Tolken, Anna, Thérèse, Annelie, Johanna, Sofia och Robban, Krokofanten, Jove.
Jag ligger hopplöst efter med alla utmaningar jag fått på sista tiden. Inte för att dom inte är spännande utan helt enkelt för att jag inte haft tid. Nu ikväll borde jag egentligen inte alls sitta här för om några få timmar ringer väckarklockan och sedan är det full rulle igen. Men jag väntar på att köksgolvet ska torka så jag kan bära in alla grejer där igen och då passar jag på att försöka komma i kapp här.
Den här utmaninen kom ursprungligen från Sigge Eklund på Bloggvärldsbloggen.
1. Hur länge har du bloggat?
* Sedan 22:a januari 2005, men flyttade till Blogger i april 2006.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
* Jag har tidigare läst dagböcker på nätet i flera år, så konceptet var inte nytt. Men skillnaden mellan en statiskt uppdaterad HTML-sida och en blogtjänst är milsvidd! Min syn på bloggare då är samma som nu - människor med antingen mycket att berätta eller mycket tid att slå ihjäl. *s*
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
*Det var flera: Mitt liv i Utlandet, Tonårsmorsan och Popsan.
4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
*De är helt okey och några av dom ska jag nog ta och plocka fram igen. Dom handlar om tiden innan flytten och tankarna kring den.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
* Det är dom som står i min Länklista till vänster och några till som jag inte hunnit lägga in på listan ännu.
6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
*Inga politiska bloggar (*blä för politik*) och absolut inga modebloggar. Dom allra flesta handlar om att bo i olika länder och några är rena dagboksbloggar.
7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
* Pass!
8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
*Återkommer!
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
* I början tyckte dom nog inte att det var så kul men nu är dom ofta inne och kollar vad vi sysslar med.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
* Det gör dom nog, har faktiskt aldrig frågat.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
* Jag tror att jag har en bra balans. Jag har aldrig med foton på folk i min närmaste omgivning, jag nämner inte folk vid deras riktiga namn och jag skriver aldrig om sånt som jag inte skulle vilja att min mamma fick reda på. *s*
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
*Jag bloggar aldrig om politik, för det är jag totalt ointresserad av. Chansen att jag skulle blogga om mode är nog också rätt minimal för det är inte riktigt min grej. Men annars bloggar jag nog rätt fritt beroende på vad jag känner för just då.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
* Inte i speciellt stor utsträckning. Jag började blogga för min egen skull, för att se mina tankar "svart på vitt" innan flytten. Sedan vi flyttade bloggar jag mest för att min familj och vänner ska kunna hänga med i vår vardag. Men givetvis är jag jätteglad över att det är många andra som läser bloggen och kommenterar. Jag älskar att skriva och leka med ord och försöka förmedla en mer nyanserad syn på livet här. Får man ingen feedback är det ju ingen större vits med en blog, då kan man ju lika gärna skapa en mailinglista för familjen.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
* Kanske. Till viss del i alla fall, beroende på hur pass personlig personen är.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
* Jag har inte träffat någon bloggare IRL men däremot har jag träffat många nätvänner jag lärt känna på andra sätt. Hitills har jag inte blivit besviken en enda gång utan alla dom jag träffat har visat sej vara precis lika toppen IRL som på nätet.
16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
* Oj, vet inte. Vissa personer verkar inte kunna skilja på blogglivet och IRL och det är nog inte så sunt. Men jag är rätt restriktiv med mitt bloggläsande och surfar inte runt så mycket så jag "känner" ingen som är så.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
*Nej och hoppas att det aldrig händer heller.
18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
*Nej, jag försöker tänka efter före.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
*Ibland tar bloggandet tid från annat, men jag försöker se till så mitt IRL-liv flyter på först och om det blir tid över så bloggar jag.
20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
*Jag antar att jag bloggar då med, men då handlar den kanske om andra saker. Livet är i ständig utveckling och bloggen följer mitt liv, så ser mitt liv annorlunda ut på nått sätt så gör min blog det med.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
* Jag tror att bloggarna kommer att få allt större betydelse. Det är vår tids opinionsbildare. Det kommer säkert att finnas fler proffsbloggare i framtiden.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
*För mig är det ett sätt att hålla kontakten med min familj iom att jag sällan har tid att skriva brev/mail till var och en. Det är också ett sätt att hålla svenskan vid liv eftersom jag väldigt sällan har någon möjlighet att prata svenska här.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
* Jag har lärt mej massor med intressanta saker om länder och språk jag annars inte skulle ha haft så mycket kunskap om. Jag har "lärt känna" personer som bor långt ifrån mej och jag får en inblick i andra människors vardag. Ett fönster mot omvärlden helt enkelt.
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten?
* Finns det någon som inte svarade på den här enkäten när den cirkulerade? Varsågod, ni är utmanade! Och skriv länken i kommentarerna så kommer jag förbi och ser vad ni svarat.
På sista tiden har Tolken skrivit flera inlägg om hennes jobb som konferenstolk. Jätteintressant tycker jag och som f.d. kontakttolk är det mycket jag känner igen. Skillnaden mellan en kontakttolk och en konferenstolk är att konferenstolken oftast tolkar på större möten och konferenser, i en riktning och simultant medan en kontakttolk oftast tolkar för färre personer, på en mer personlig nivå, i båda riktningarna och konsekutivt. Låter det som rena grekiskan för er?
När man tolkar i en riktning betyder det att man lyssnar på det som sägs på ett språk, t.ex. tyska, och översätter det till sitt modersmål, t.ex. svenska. Om båda språken ska användas under mötet finns det också en tolk som lyssnar på det som sägs på svenska och översätter till tyska. På större konferenser sitter tolkarna ofta i bås och lyssnar på samtalen i hörlurar och tolkar in i en mikrofon. Deltagarna i konferensen har också hörlurar eller hörslingor för att kunna lyssna på tolkarnas översättningar. Det är vetenskapligt uträknat att en tolkhjärna är effektiv i 15 minuter när man simultantolkar och om samtalen pågår längre än så kan det finnas flera tolkar i samma språk som turas om att tolka. Att simultantolka betyder att man översätter till sitt språk samtidigt som man lyssnar på ett annat språk.
Att tolka i båda riktningarna betyder att man lyssnar på och talar två språk under tolkningen. Det är det vanliga för en kontakttolk. Det ställer lite andra krav på tolken eftersom en kontakttolk måste ha ett bra aktivt ordförråd på båda språken. Kontakttolken tolkar oftast konsekutivt, vilket betyder att man lyssnar på ett samtal och antecknar och så fort talaren tystnat översätter man så ordagrant man kan samma samtal till det andra språket. I bästa fall handlar det om max någon minut, i värsta fall är det tal på 10 - 15 minuter som ska återges ordagrant. Det kräver ett oerhört bra minne eller en bra anteckningsteknik.
Att tala genom tolk ställer lite speciella krav på talaren också. Den som talar genom en simultantolk märker knappt av tolkningen eftersom tolken talar nästan samtidigt som talaren (i bästa fall med bara någon sekunds fördröjning) och många gånger sitter tolken i en annan del av rummet eller t.o.m. i ett helt annat rum. Ibland på mindre möten där endast en person är i behov av tolkning kan man välja att tolken "visktolkar", dvs simultantolkar i den personens öra. Filmer, teaterföreställningar och föräldramöten visktolkas ofta av kontakttolkar.
En kontakttolk kallas ofta i folkmun för "invandrartolk" och det är den sortens tolk som svenska myndigheter oftast kommer i kontakt med. Att jobba som kontakttolk är oerhört krävande, omväxlande och spännande. Man förväntas klara av alla möjliga sorters uppdrag, många gånger utan att få tillräcklig information om uppdragets karaktär. Många tror ju att det räcker med att kunna tala språken hyfsat för att jobba som tolk, men det krävs mycket mer än så. Förutom att tala båda språken felfritt måste man också kunna varje yrkes jargong och specialtermer och känna till båda språkgruppernas kultur. En neurolog och en advokat t.ex. har helt skilda yrkesord. Under en tolkning finns det oftast inte någon tid för tolken att slå i ordlistor utan orden ska komma automatiskt. Dessutom finns det inget nuvarande lexikon som innehåller alla ord som man kan stöta på under en tolkning, utan varje tolk gör sina egna ordlistor. Tolken måste därför komma förberedd och ha pluggat in alla termer som kan tänkas dyka upp under tolkningen. Ska man t.ex. tolka för en läkare måste man kunna namnen på alla de viktigaste delarna i kroppen (även skelettben, muskler, nerver, vävnader, inre organ, blodets sammansättning, osv), de vanligaste sjukdomarna och deras behandlingar, etc - på båda språken! Är uppdraget däremot hos en advokat måste man ha läst in sej på rättssystemen som finns i respektive länder, allmän juridik, namnen på de olika rättsinstanserna, kunna grundlagarna i stora drag och behärska båda språkens juridiska terminologi. Och så där fortsätter det, för varje uppdrag. Som kontakttolk kan man bli skickad till vårdcentraler, MVC, BVC, inskolningar på dagis, utvecklingssamtal på skolor, psykmottagningar, socialkontor, arbetsförmedlingen, flyktingförläggningar, RFSU, advokatkontor, familjerätten, häktet, polisstationer, akutmottagningar, operationer, sjukgymnaster, försäkringskassan... I princip till varje plats där ett möte mellan människor som talar olika språk kan tänkas ske.
Jag studerade till översättare i Granada, Spanien. Mina språk var spanska, engelska och ryska. Jag hade inte en tanke på att jag skulle bli tolk, för jag har alltid föredragit att kunna vända och vrida på ord tills jag hittar den perfekta termen. Som tolk har man inte den möjligheten, där ska allt gå blixtsnabbt och det gäller att hjärnan plockar fram rätt ord i rätt ögonblick. Det är en oerhört snabb process och man måste vara koncentrerad till 100%. Vetenskapliga studier visar att en kontakttolk klarar att hålla koncentrationen uppe i ca 45 minuter, sedan börjar koncentrationen dala och efter varje tolkad timme måste tolken få en kortare paus för att kunna utföra ett bra arbete.
När min man och jag flyttade till Stockholm 1993 sökte jag först lite olika jobb men hittade inget jag ville satsa på. Av en slump började jag tolka för den kommunala tolkförmedlingen och jag fastnade snabbt. Jag gick på kurser och jag läste böcker och jag skrev ordlistor... Jag lade säkert ner närmare 10 timmar/dag på att förbereda mina uppdrag. Jag stod till tolkförmedlingarnas förfogande dygnet runt, alla dagar i veckan och även på alla röda dagar. I nästan 4 år jobbade jag heltid som kontakttolk över hela Stockholm, från UpplandsBro till Södertälje. Det var krävande men oerhört roligt! Att jobba som kontakttolk innebär att man kommer människor väldigt nära. Man tolkar alltid i "första person", dvs man översätter EXAKT det som personen har sagt. Säger patienten "Me duele mucho la cabeza" säger tolken "Jag har mycket ont i huvudet". Det här är nått som kan göra folk förvirrade, eftersom dom inte är vana vid att tala genom tolk eller tycker att tolken ska vara en del av samtalet (vilket är helt emot tolkarnas etiska regler). En bra tolk ska vara som ett föremål i rummet - finnas där, utföra sitt uppdrag men i övrigt inte synas. Jag har ibland känt att jag nästan gått in i trans när jag har haft intensiva tolkningar. Genom att prata i första person och pejla in personernas känslor kryper man nästan in under deras skinn, man blir för en stund José García och Pelle Johansson och man känner det dom känner. Jag har varit med om tolkningar där jag har börjat gråta för att personen jag tolkat för gråtit, jag har skrikit och svurit och hoppat upp & ner i stolen för att personen jag tolkat för gjort det... Det är en märklig känsla att gå in i någon annan persons känslor på det sättet, det känns lite schitzofrent. När tolkningen är slut och man återvänder till sin egen kropp och sitt eget liv känner man sej tom och yr i huvudet. Men inom 10 minuter efter en avslutad tolkning har man förträngt allt som hände i rummet och man har siktet inställt på nästa uppdrag. Att lära sej förtränga sina uppdrag är nästan lika viktigt som att förbereda dom. Klarar man inte det blir man snabbt utbränd och förvirrad.
Jag är helt och hållet tvåspråkig. Jag tänker på båda språken och växlar blixtsnabbt mellan dom. Men vissa områden kan jag bättre på svenska och andra på spanska, beroende på vilket språk jag använt då jag läst, hört eller gjort en viss grej. Många gånger glömmer jag bort vilket språk jag läst en bok på eller sett en film, för jag märker ingen skillnad mellan språken. Vissa dagar är det ena språket starkare än det andra men det kan variera snabbt. När jag bodde i Sverige var min spanska alltid starkast på måndagmorgnarna, för på helgerna pratade jag nästan uteslutande spanska med min familj, vi såg på spansk TV och lyssnade på spansk musik. Då kunde även den enklaste svenskan vara som bortblåst. Frammåt torsdagen hade svenskan fått övertaget, eftersom det är det språket jag använde på jobbet, med vänner och i samhället. Bäst balans hade jag nog på onsdagar när vågskålarna vägde jämt.
Ibland saknar jag faktiskt tolkeriet. Jag slutade tolka 1997 när jag var gravid med min äldste son. Vid den tiden arbetade jag nästan uteslutande med sjukvårdstolkningar, framför allt på psykmottagningar och familjestödjande verksamhet. Att jobba med psykiskt instabila människor och ha en stor mage är ingen bra kombination så jag blev sjukskriven rätt tidigt i graviditeten. Det var meningen att jag skulle återvända till tolkningen efter mammaledigheten men min son var allvarligt sjuk när han föddes och krävde dygnet runt-vård. Jag är glad att jag jobbat som sjukvårdstolk innan sonen föddes för sjukhusmiljön kändes hemtam och jag var van vid traumatiska upplevelser, även fast det var andra människors upplevelser som jag tolkat. Jag var hemma och skötte om sonen i 4 år och hann under tiden få ännu ett barn som även han hade vissa speciella behov. Tanken på att återvända till tolkningen rann ut i sanden... Men ibland kan jag känna en längtan efter att få tolka, känna hur hjärnan jobbar för högtryck och anstränga mej för att åstadkomma en perfekt tolkning. Det ger en otrolig kick.
I sommar ska vi totalrenovera köket. Jag har redan börjat så smått att kolla på kyl/frys, spis/ugn och andra vitvaror. Nästa vecka måste jag börja kolla kakel och diskbänkar och annat som behövs i köket.
Vi har haft jätteskönt väder i flera dagar nu. Riktigt härligt vårväder. Idag låg temperaturen på runt 20 grader, det blåste lite lätt och solen sken från en nästan molnfri himmel. Jag var inne i stan i morse och betalade en räkning och när jag kom tillbaka var jag alldeles genomsvettig. Tunnstrumpbyxor under jeansen, tubsockor, ofodrade stövlar och långärmad t-shirt under jellaban var bevisligen på tok för mycket kläder. Jag kom på att det faktiskt var som en svensk sommardag - fast här tycker vi nog att det är lite kyligt fortfarande. *s*
Jag möblerar om hemma - igen! Har ni hört den förrut, förresten? *s* Nu är det B:s rum som får en genomgång - igen. Min svåger var här i lördags med en snickare för att fixa iordning dörren i porten, som inte gått att stänga ordentligt på över 3 veckor. När dom ändå var här passade jag på att be dom bära ut B:s garderob, jag hade tänkt slänga den för den är alldeles sne cch vind och faller ihop vilken dag som helst. Men H, min svåger, ville ha den i deras rum på taket så ok, inte mej emot. Nu har dom en jätteskruttig garderob och jag har en säng full med kläder.....
I söndags och idag var vi och kollade på en ny garderob till B. Jag har hittat garderober för allt mellan 1.000 och 2.500 DH. Men jag vet inte.... Ibland har dom extraerbjudanden på möbelaffärerna och då kan man få en säng, byrå, garderob och nattduksbord för runt 2.000 - 2.500 DH. När vi köpte den här lägenheten köpte vi en delbar våningssäng till killarna eftersom vi hade tänkt att dom skulle dela rum på somrarna. Men när vi flyttade hit delade vi på sängarna så dom skulle få varsitt rum. Nu vill G ha tillbaka överdelen så han får en våningssäng igen, för han vill att hans kompisar ska kunna sova över här. I så fall måste jag köpa en ny säng till B - och då känns det smartare att nappa på nått sånt där sovrumserbjudande och köpa koordinerade möbler. Så just nu klurar jag på om jag skulle satsa på en byrå åt B istället. Köper jag nya möbler till honom sedan kan jag alltid ställa ut byrån i hallen, så den skulle ändå komma till användning. Det tål att tänkas på....
Jag har fått jobb! Eller rättare sagt, nu börjar det röra på sej med mitt lärarjobb. Idag ska jag träffa min chef och mannen som är ansvarig för datorerna i katolska kyrkan i Tetuán. Om allt går enligt planerna är det nämligen där vi ska hålla till med min första kurs. Om någon inte läst om alla turerna kring mitt jobb kommer här en kort sammanfattning: Jag är utbildad webmaster och dataprogrammerare men pga språksvårigheterna här (jag pratar inte tillräckligt bra franska eller arabiska) har jag inte haft några planer på att söka nått jobb inom det området. Däremot har jag sagt ja till att jobba som voluntärlärare inom en kulturförening som hör till katolska kyrkan. Jag kommer att få betalt men lönen är mer symbolisk än nått annat, så jag kommer inte att bli rik ekonomiskt på mitt jobb. Mitt första uppdrag blir att hålla i en kurs på 2 eller 3 kurstillfällen för att se till så att alla voluntärlärarna har en bra grund att stå på i IT-kunskap inför en serie kurstillfällen vi fått sponsrade av Instituto Cervantes och spanska staten.
Nästa steg blir att jobba som lärare inom föreningen varje lördageftermiddag och eventuellt också någon förmiddag/vecka. Om allt känns bra kommer jag att kunna utöka antalet timmar och om jag känner för att ägna mej åt läraryrket mer på allvar finns det kanske en chans att gå på kurs inom Instituto Cervantes regi för att möjligtvis jobba även åt dom eller kanske på någon av de spanska skolorna i Tetuán. Eller så kan jag kanske hitta jobb på något av de spanska företagen. Det är helt upp till mej.
Jag är jätteglad över att det har börjat röra på sej för det här är nått som vi har pratat om i flera månader och så har allt blivit skjutet på framtiden. Men nu är det alltså på G! HURRA!
Jag har föresten fått ett annat jobb också. Som telefonförsäljare på ett spanskt företag som håller på att etablera sej i Marocko. Men lönen är inte så mycket att hurra för, det är ju ett okvalificerat jobb och arbetstiden krockar med barnens schema. Det skulle innebära att jag måste anställa en barnflicka eller behöva pussla med kompisar så att dom tar hand om mina barn några timmar varje vecka. Och om barnen blir sjuka och måste vara hemma från skolan förlorar jag antagligen jobbet. Det känns inte som några höjdarpremisser direkt. Så jag tror att jag struntar i det jobbet och satsar på lärarjobbet istället. Dessutom vill jag ägna lite mer tid åt mina arabiskastudier, för jag vill verkligen kunna prata marockanska. Med bättre arabiskakunskaper skulle mina möjligheter på den marockanska arbetsmarknaden öka avsevärt.
Idag har jag suttit några timmar och förberett mina lektioner. Just nu håller jag på med Word och sedan ska jag fortsätta med allmän IT-kunskap, mail, webben och sökmotorer. Jag tror att det är ungefär vad mina lärarkollegor behöver för att kunna tillgodogöra sej kursen på Cervantes. Jag kommer nog att vara lite osynlig här de närmsta dagarna för nu är det full fart frammåt som gäller med mina förberedelser! Hurra, vad det här är kul!!!
Förresten, regnet vräker ner här igen. Det blåser ordentligt och rutorna skallrar. Jag undrar just hur mina plantor på taket har det, för det bullrar oroväckande därifrån ibland. Mina plantor på terassen har rasat omkull så i helgen blir det Operation Storstädning där. Men det är rätt varmt i luften för det blåser varmluft från bergen och den är torr, till skillndad från den kalla, fuktiga luften som kommer när det blåser från havet. Här är vindarna väldigt viktiga och folk pratar konstant om ifall det blåser "levante" eller "poniente". Det märks att det här var en fiskarby tidigare, havet spelar en väldigt viktig roll i folks liv.
Efter allt mitt gnäll på kölden och fukten här så måste jag ju också berätta att våren nog kommer hit också, förr eller senare. ;-) Det regnade varje dag i ungefär 3 veckor men i söndags kom solen tillbaka. Sedan dess har vi haft det soligt och ljummet på dagen (runt en 15 grader) och regn bara på natten, utom en liten skur som föll i går eftermiddag. Det är ännu för tidigt för att solen ska värma nått speciellt, men det känns ju ändå som ett steg i rätt riktning. Jag har kunnat tvätta - och torka - kläder både igår och idag, så nu har jag ett stort berg av tvättad men ovikt tvätt i soffan. I morgon bitti ska jag ta itu med den högen.
Än behöver det komma mer regn. Det har varit väldigt dåligt med regn på sista tiden och om det inte regnar mer kommer vi att få vattenbrist i sommar. Vi här i norr är ju ändå rätt skonade, vi har ju lite fukt året runt, men stackarna nere i söder får det svårt om inte vattenmängden ökar snart. Vattenbrist leder ju oundvikligen till dyrare vatten, perioder med inget vatten i kranarna, dyrare mat... Så jag hoppas att solen kan fortsätta att skina på dagtid och mycket regn på nätterna. I vilket fall som helst så blir solens strålar varmare för varje dag och det gör ju att även om det regnar så blir det inte så otroligt kallt som det var för bara några dagar sedan. De här senaste dagarna har vi knappt haft på elementen nått alls, bara en liten stund på morgonen och precis vid läggdags. Idag vid 19-tiden hade vi 16 grader i hallen - jämför det med 12 grader för 2 veckor sedan. Och i augusti brukar temperaturen ligga rätt konstant på 27 grader i hallen, lägenhetens kallaste rum.
Japp, idag plockade jag bort julgranen... Den stod ju kvar i vardagsrummet när vi åkte på semester till Sverige, jag hade inte hjärta att plocka bort den mitt i julen. När vi kom tillbaka kunde jag inte plocka bort den för vi hade inte firat Reyes (de tre vise männen) än. Reyes inföll ju under vår lilla tripp till Finland och jag tyckte inte att jag kunde fira det när vi var på bortaplan och ingen annan firar det. Så i år åkte de tre vise männen lite vilse... Dom lämnade killarnas presenter i vår postbox i Ceuta eftersom "dom tappade kollen på var i världen vi befann oss den 6:e januari". *s*
Granen åkte ut på terassen en dag när killarna hade 3 kompisar med sej hem. Jag kunde inte ha den stackars granen stående i vardagsrummet när 5 killar i åldrarna 7 - 10 röjde runt här hemma. Och sedan glömde jag lite bort att den stod där ute... Men idag tog jag mej alltså i kragen och tömde den på pynt och monterade i sär den. Nu ligger granen inlindad i plastsäckar och pyntet i en låda märkt med "Julsaker" så förhoppningsvis ska det vara lätt att plocka fram allt till nästa jul igen.
Nästa vecka ska jag börja tänka på våren istället. Jag har en massa krukor som behöver få ny jord och sedan börjar operation Sådd. Jag har fortfarande kvar en hel del frön från tidigare år. Inte så mycket basilika dock och tyvärr torkade nästan alla mina plantor bort under julsemestern. Kanske kommer nått upp igen. Annars har jag i alla fall en 6 - 7 plantor på gång ute på terrassen. Jag sådde i mitten på december och nu är dom runt en 10 cm höga. Och timjanen och salvian kommer nog tillbaka så snart solen blir lite varmare. Det ska verkligen bli roligt att sätta igång med vårsådden igen! Marocko är ett bra land för den här hobbyn! *s* I år ska jag verkligen satsa på att ha det grönt både inne och ute med väldoftande plantor.
Jag har haft någon sorts "scrappers block" när det gäller kort ända sedan långt innan jul. Jag har inte lyckats göra några kort jag känt mej riktigt nöjd med. Men iförrgår plockade jag fram mina nya stämplar och försökte komma igång igen. Fast då tyckte inte barnen att jag skulle göra några kort så dom gjorde allt dom kunde för att jag skulle leka med dom istället. Jag blev INTE glad om man säger så, nu när jag för en gångs skull kände mej inspirerad...
G gillar att fixa frukost åt hela familjen på morgonen. Då är vi alla portade från köket och man hör hur han far runt där inne, smäller i skåp, drar i lådor och skramlar med tallrikar och bestick. Sedan springer han i skytteltrafik mellan köket och matrummet tils han har plockat fram allt han tycker vi ska äta.
I morse fick jag sovmorgon. G tyckte att jag gott kunde ligga i sängen hela dagen och ta det lugnt, det var jag värd sa han. Jag fick absolut inte stiga upp och jag fick inte ens komma på tanken att ge mej ut i köket. En stund senare kom han balanserande med vår största bricka. På den stod ett jättestort glas med juice (specialjuice sa han - han hade hällt i en skvätt av alla de juicesorterna vi har hemma för tillfället, det blev faktiskt riktigt gott om än lite annorlunda), en hög med fruktkolor och en ännu större hög med chips. Det var min frukost! Så det var ju bara att hålla god min och äta min något udda frukost i sängen. B och G kom och hjälpte mej att äta upp det som fanns på brickan så det dröjde inte lång stund innan den var länsad. *s*
Ofta hör man om folk som klagar på sina barn. Speciellt här. Ibland undrar man varför vissa skaffade barn öht, eftersom dom sällan och aldrig har nått gott att säga om dom. Visst kan jag klaga på mina barn ibland och givetvis blir jag arg på dom emellanåt och vi bråkar en del, men mina barn är ändå dom underbaraste varelserna som finns på denna jord. Dom är godhjärtade, omtänksamma, hjälpsamma, duktiga i skolan, snälla mot kompisarna och roliga att umgås med. Jag är oerhört stolt över mina barn.
Vet inte vad dom på Blogger sysslar med idag, men tydligen så blev det nått vajsing när dom skulle fixa vad-det-nu-än-var-dom-skulle-fixa. På hemsidan stod det att Blogger skulle ligga nere i 10 minuter och sedan skulle det väl i princip vara klart. Så blev det nu inte riktigt... För det har varit så fruktansvärt segt i flera timmar nu! Jag har sett att jag har fått flera kommentarer på mina senaste inlägg men kan inte svara på dom, för det är så segt att det blir "Page Not Found" på allihopa. *suckar* Nu skriver jag det här för att se om det öht går att skriva några inlägg ikväll eller om det är lika bra att lägga ner och fortsätta i morgon... Jag som har så mycket idéer idag... Ja ja, C'est la vie....
Jag var lite less på den gamla layouten så jag håller på och byter "look". Men Blogger är lite segt just nu och barnen låter mej inte sitta här i lugn och ro, så det kommer nog att ta en stund innan jag är klar. Men kom gärna med kommentarer under arbetets gång.
Idag har solen lyst upp vår tillvaro. Jippie, tvättdags!, tänkte jag och många grannar med. Två maskiner körde jag, med jeans och lakan. Nytvättade kläder hängde på tork på nästan vart och varannat tak. Det såg så fint ut med all färgglad tvätt, för det kändes som vår.
Jag höll noga utkik efter regnmoln, så jag i värsta fall skulle kunna rusa upp och hämta ner tvätten. Men nej då, himlen var så blå och fin och solen sken. Helt plötsligt låter det som om vi fått en vattenläcka på taket, det bara forsade vatten. Nä, det var tur nog inget nytt rör som sprungit läck - det SPÖREGNADE! Japp, regn samtidigt som solen sken. Så nu är all min tvätt dyngsur igen och med tanke på att klockan är över 3 på EM kommer den inte att torka idag heller. Om 2 timmar kommer nattfukten och då blir kläderna blöta igen. Nu måste jag försöka hänga om all tvätt här nere istället och hoppas på att den torkar inom de närmsta 2 - 3 dagarna utan att lukta surt. Ibland är det omväxlande vädret här påfrestande för humöret.... *morr*
Nu när jag har kunnat ladda ner fotona från kameran tänkte jag visa er hur mina nya gardiner ser ut. Det här fotot är taget i B:s rum innan jag möblerade om där. Tråkig och praktisk som jag är har jag köpt enfärgade gardiner som dessutom är fodrade. Faktum är att redan den här lilla detaljen faktiskt har gjort det varmare hemma. :-) Nu ångrar jag faktiskt lite att jag inte köpte likadana gardiner även till de övriga fönstren. Det skulle se mer enhetligt ut då. Kanske skickar jag maken till Ikea så han köper 2 till. Jag behöver också få upp några snygga krokar vid sidan om, så jag kan ta fast gardinerna där, istället för att behöva knyta om gardinerna med omtagen. Men det kommer! Rom byggdes inte på en enda dag, och våra fönster skiljer sej redan helt markant från grannarnas fönster. Fast vad grannarna har eller inte har bryt jag mej inte om. Jag vill bara ha varmt hemma!
G:s rum har tagit mej 3 hela dagar att få ordning på. Och huva vad mycket småpryttlar, papperslappar och trasiga leksaker jag har slängt! Jag tror det blev 5 plastkassar - och då var det ändå inte länge sedan jag rensade senast och slängde ett par kassar.... Hans matta är inte så vacker, men den värmer lite i alla fall. Han är ju fortfarande i åldern då man gillar att ligga på golvet och leka med bilar och Action Man, så han behöver egentligen en tjockare matta. Förhoppningsvis räcker transportbidraget till ett par fina mattor också, förrutom allt det andra jag vill köpa. Tänk om man kunde dra ut pengarna så dom räckte lite längre. *s* G har fått en plastbyrå med 4 lådor och 3 stora plastbackar med lock och hjul, så nu kan han lätt få undan alla sina leksaker. Jag hoppas att han lyckas hålla rummet så här nu, för med så mycket förvaringsutrymmen städar det ju nästan sej självt.Jag har förlagt sladden till min digitalkamera! Jag tog mina EFIT-foton förra veckan, precis som jag skulle - men kamerasladden är spårlöst borta! Jag har tagit en massa andra kort också som jag skulle vilja lägga upp på bloggen men nähepp, utan sladd går det inte! Så nu gör jag en liten efterlysning - finns det någon synsk människa där ute som likt Saida kan hitta försvunna föremål bara genom att tänka på dom? Tänk på min sladd då snälla, för det här börjar faktiskt kännas lite löjligt! Såååå himla stort har jag det inte hemma och sladden kan ju inte bara ha försvunnit hur som helst.... Den ligger ju här någonstans - men var?????
Skriv i kommentarerna om du ser min sladd eller har förslag på var den kan tänkas ligga. Jag har redan tittat i badrummet och frysen, där ligger den inte! Andra förslag?
Inlägg
Alla kommentarer
