Vinterbonar

Nu börjar det kännas att vintern är på väg. Vissa mornar är det bitande kallt när jag öppnar fönstren för att komma åt fönsterluckorna. Ändå har temperaturen knappast gått ner under 8 grader ens nattetid ännu. December och januari är helt klart dom kallaste månaderna och då ligger temperaturen runt 10 grader på dagen och 2 -3 grader på natten. Fukten från havet gör att det känns ännu kallare, så då känns det skönt att bädda ner sej under 2 -3 tjocka filtar och ha elementet nära.

Jag har köpt sådan där isoleringstejp med skumplast (namnet är puts väck! Jag börjar visst lida av Dolph Lundgren-syndromet. Men ni vet nog vad jag menar. *s*) och tätat både fönster och dörrar. Jag tycker att det är rätt märkligt att folk inte tätar sina hus här. I stället sitter man och fryser, ihopkurade under filtar och väntar på att våren ska komma. Visst är det mysigt att kura någon dag ibland, men flera månader i sträck? Nä, det funkar inte för mej! Så jag har laddat upp med flera rullar tejp och har nog fixat relativt dragfritt nu. Till gliporna under dörrarna ska jag försöka sy såna där långa "tygormar" som man lägger längst med nederkanten av dörren. Frammåt våren när dom är solkiga och dammiga är det bara att köra dom i tvättmaskinen och spara till nästa vinter.

Jag har skickat maken till Ikea för att köpa gardiner. Det finns ju inget byggvaruhus här eller ens något som liknar Ikea (tack Kamprad för Sveriges bästa uppfinning!), så vill man ha gardiner måste man först mäta fönstret, köpa tyget, bestämma modellen, ta tyget till skräddaren tillsammans med knappar, fållband,tråd och vad man nu kan behöva. Sedan börjar man vänta.... och vänta.... och vänta... tills skräddaren har sytt klart. Och under tiden får man hoppas att den färdiga produkten liknar det du hade tänkt dej från början så du slipper få en tumvante eller liknande. *s* Gardinerna här i Marocko är oftast tjusiga uppsättningar med mycket rysch och pysch och rosetter och blommor och kilometervis med böljande tyg. Jättetjusigt, men inte min stil.... Jag vill ha vanliga enkla gardiner, helst fodrade, så att värmen stannar inne och kölden håller sej på utsidan. Och det känns som ett alldeles för stort projekt just nu att få en skräddare att förstå vad jag vill ha. Så det får bli Ikeagardiner hemma hos oss! *s*

Vinterkläderna är framplockade och vädrade, så nu ska vi nog slippa frysa i år med. Jag har lagt ut vår otroligt fula vardagsrumsmatta. Det är egentligen en bit heltäckningsmatta i en tråkig gulbrun färg, men den värmer bra. Efter jul ska jag satsa på en "riktig" matta att ha ovanpå den fula, men just nu har jag alldeles för mycket att göra för att känna mej manad att ge mej ut på mattjakt.

Idag skiner solen igen så frammåt lunchtid blir det nog riktigt skönt ute. Bra, för ju längre det går utan den riktiga kölden desto bättre. I fjol så här års var det redan riktigt, riktigt kallt. Men så var det också den kallaste vintern på över 50 år. Förhoppningsvis blir det en mer normal vinter i år.

Här följer nu en uppdatering angående mina sjuklingar: barnen var hemma en dag. B fortsatte kräkas hela dagen, G hade diarré i någon timme bara. Jag tror att det var slem som dom behövde få ut, för båda har varit hostiga och snuviga i några veckor. Nu mår dom bra igen. Min svärfar blev utskriven från sjukhuset i lördags. Vi träffade honom senast i fredags men hann inte upp till Tetuán i helgen för barnen hade så mycket läxor (dom behövde ju ta igen dagen dom missade. Här är det hårda bud och sjukdom är ingen förmildrande omständighet) och B har ett prov i Conocimiento del medio (typ NO/SO) idag. Tyvärr kan jag inte kila förbi och hälsa på svärfar med barnen ikväll heller, för B har extralektion i musik efter skolan och slutar först 17.30 och då gäller det att rusa hem så han hinner läsa klart sina läxor. Han har alltid massvis med läxor på måndagarna. Jag hoppas jag kan kila förbi en snabbis innan jag går till skolan.

Sjuklingar

Just nu har jag två sjuklingar hemma och en på sjukhus.

I förrgår kväll ringde min svägerska mej för att berätta att barnens farfar ligger på sjukhus. Han har dåligt hjärta och har medicin för det. Men envis som han är så vägrar han ta medicinen så fort han mår bättre. Och det innebär så klart att han förr eller senare hamnar på sjukhus igen... Och nu är det alltså dags igen. Jag var förbi sjukhuset 2 gånger igår och på dom timmarna som gick mellan besöken blev han lite piggare. Han har dropp och syrgas och kan inte prata, men ögonen ser rätt pigga ut och det märks att han tycker om att få besök.

Jag har hört så mycket dåligt om marockanska sjukhus, riktiga skräckhistorier! Men min begränsade erfarenhet av marockasnk sjukvård så här långt är bara positiv. Min svärfar ligger på en privat klinik som ligger mitt i stan. Min svärfar är absolut ingen rik man men han hade turen att arbeta för ett företag som betalat hans sjukförsäkring och nu som pensionär fortsätter han att betala en obetydlig summa varje månad. Det finns ett 20-tal rum på kliniken. Det verkar finnas gott om personal. På min svärfars rum finns en soffa man kan göra om till säng, en garderob, egen toalett, TV och den medicinska utrustning han behöver. Och maten dom serverar till sjuklingarna såg väldigt god ut! Rummet är rent och fräscht och hela kliniken verkar väldigt välstädad och välskött. På översta våningen finns en cafeteria/restaurang för anhöriga. Det kändes faktiskt mycket fräschare där än på många svenska sjukhus jag varit på. Att behöva dela rum med 3 familjer när man har sjukt barn är definitivt ingen höjdare och inte heller att behöva sova på madrass på golvet eller i fotölj... Men så såg/ser ju den svenska sjukvården ut på sina håll.

Meningen var att jag skulle åkt in till sjukhuset nu på morgonen för att titta till svärfar, men istället väcktes jag av B klockan 3 i morse. Då hade han kräkts på golvet i sitt rum. Sedan fortsatte han kräkas hela natten igenom och hann dessutom med ett par vändor på toaletten. Hej och hå! Tänk att barnen alltid blir magsjuka när det är som minst lämpligt! Jag var helt slut när jag skulle ha stigit upp i morse (5.30) så jag lät G vara hemma idag och klev upp först klockan 7 för att gå och säga till familjen som skjussar barnen att båda killarna stannar hemma idag. FY PÅ MEJ! Men det visade sej vara klokt, för nu är det han som har diarré. B mår bättre och har fått behålla de rostade mackorna han åt till frukost. Jag hoppas att G kryar på sej snart han med. Dom ser rätt pigga ut så det verkar inte vara nått allvarligt i alla fall.

Jag fick precis ett SMS från min svägerska. Svärfar mår bättre! Jag hoppas jag kommer iväg till sjukhuset i morgon. Och jag hoppas att svärfar har lärt sej sin läxa nu, har man en livslång sjukdom kan man inte bara strunta i medicinen.... Nu ska jag diska och sedan ska jag försöka vila lite siesta en stund. Det blev ju inte så mycket sömn i morse.

Portar och valv i medinan

Jag tog över 100 foton i medinan igår. Nu tänkte jag visa er lite dörrar och valv. Jag tycker att dörrarna i medinan är sååå vackra! Jag vill också ha en sån dörr hemma hos oss, men det funkar inte för vi bor i ett relativt modernt hus ("bara" 30 år) och dörrhålet är för litet. Så jag får njuta av dom vackra portarna i medinan istället.

På promenad i medinan

Idag har vi gått på promenad i medinan tillsammans med en grupp lärare och voluntärer. Vår guide är en spanjor som skrivit flera böcker om Tetuán och är oerhört kunnig. Det var en jättemysig promenad och jag har lärt mej massor med saker som jag inte visste förrut eller bara kände till delvis. T.o.m. barnen tyckte att det var roligt. Det är tur att dom delar sin mammas fascination för medinan, för vi är ofta där och promenerar. Det är helt klart min favoritplats i Tetuán! När jag studerade i Granada bodde jag lite drygt 2 år i Albaicín, som är Granadas gamla medina från tiden då Granada var en del av AlAndalus.

Här kommer lite bilder från vår promenad. Fler bilder kommer sedan att finnas på min hemsida när jag uppdaterat delen om Tetuán.

Det här är en av portarna in till medinan. Det fanns 7 portar från början, men idag är en av portarna stängd och 2 mindre portar har tillkommit. Varje port har ett arabiskt namn och dessutom ett spanskt namn som dom fick på 1800-talet av spanjorerna. Tetuáns historia har alltid löpt parallellt med Spaniens. Den här porten heter Bab Nouader och leder in i kvarteret som heter AlAyun. Precis brevid porten ligger Tetuáns största zouk med samma namn. Varje zouk har sin inriktning. I Bab Nouader hittar man framför allt kläder, husgeråd, gymnastikskor, elektronikvaror, batterier (en kille där har nog alla möjliga specialbatterier man kan tänkas behöva och billiga är dom också! Klockbatterier som i Sverige går på runt en hundralapp kan man få för 20 kronor i Bab Nouader), livsmedel från Ceuta och tyg till djellabor. Det är hundratals små affärer i ett virrvarr av gator, trappor och återvändsgränder. Att komma vilse där är snarare en regel än ett undantag och även Tetuanbor kan bli lite förvirrade ibland. Det är ett av våra helgnöjen när vi inte kan komma på nått annat att göra, att försöka komma så vilse som möjligt i zouken och sedan se hur lång tid det tar för oss att hitta ut. *s*

Här följer några foton från kvarteret AlAyun:

Vi gick in i garvarnas område och kollade hur dom arbetar med skinnen. Det är ett riktigt hantverk och dom använder fortfarande uråldriga metoder för att få skinnen mjuka och vackert färgade. Skinnen ligger i vattenbad tills dom får önskad färg och sedan hänger dom och lufttorkar i solen. Tyvärr luktar det inte så gott av alla skinnen och vattenbaden men just idag kände jag knappt någon lukt alls. Det kan ju ha varit för att de andra gångerna jag varit där har det varit högsommar och stekande solsken. Är man inte överkänslig för lukter tycker jag att man absolut ska våga sej in i garvarnas område för att se hur dom arbetar, för det är riktigt intressant.

Färdiga tofflor och andra lädervaror i en typisk bazar, främst till för turister som vill kunna köpa allt på en och samma plats. Besöker ni en sådan här bazar, kom ihåg att pruta! Det SKA ta tid att handla. Stressa av och försök se det som ett spel där båda parter till slut ska känna sej nöjda med priset.

Precis som i alla andra marockanska städer finns det en marknad för andrahands-grejer. Den i Tetuán ligger i området kring torget Ghirsa el Kabira och här kan man verkligen hitta ALLT! Ett riktigt eldorado för samlare av olika slag, för här finns allt från kläder och skor till gamla böcker, kandelabrar, julpynt och prydnadssaker. Det här borde vara ett riktigt eldorado för secondhandsfreak från hela världen, men än så länge är det mest tetuanibor som upptäckt denna pärla.

Detta är den gamla fiskmarknaden. Sedan under en längre tid var det här man hängde brottslingarna. Numera säljs här tyg i tetuáns typiska färger. Mot en mindre slant kan man bli klädd i bergskvinnornas typiska kläder och ta foton tillsammans med kvinnorna på torget. Damen som sitter på stolen har en typisk hatt på sej, men är i övrigt klädd i djellaba. Mannen med den färgglada dräkten säljer vatten från någon känd källa. Runt detta torg finns en massa affärer som säljer djellabas, sjalar och typiska kläder för både män och barn.

Jag tog över 100 foton i medinan idag. Tyvärr strular Blogger just nu så det tar evigheters evigheter innan fotona laddas upp till servern så nu ger jag upp för idag. Men fler foton kommer i morgon eller någon annan dag nu snart.

Många rör senare

Nu börjar vår nya rörledning ta form. Som ni vet så sprack ett rör ungefär 4 meter från marken. Rörkillen som var här i förrgår försvann. Japp, han skulle ju ha kommit tillbaka i går morse men han dök aldrig upp och hans mobil var avstängd hela dagen. Jag misstänker att han tyckte att det var alldeles för mycket jobb hos mej så han tog helt enkelt en ledig dag. Det är ju tur att någon kan göra det.... *sur*

Så igår på kvällen, när jag tröttnat på att vänta på en kille som aldrig dök upp, så gav jag mej ut på jakt efter en annan rörmokare. Men inte hittade jag någon... Jag gick till 3 olika rörmokare och alla hade stängt. *tvärsur* Så till slut gick jag till järnaffären som skickat den första rörkillen till mej och sa att "nu får ni ta och skicka en annan kille till mej för jag kan inte vara utan vatten!" och lämnade mitt mobilnummer. Jag såg nog helt sjövild ut för jag hann knappt hem innan dom ringde från järnaffären och sa att dom skulle skicka en annan kille kl 9.30 i dag. Nästan prick 9.30 i morse ringde dom från affären och sa att jag kunde komma dit för att visa rörmokaren var jag bor.

Och den här rörmokaren verkar BRA! Han började med att kolla, mäta, fundera, planera och sedan berättade han vad han tänkte göra. Perfekt! Sedan plockade han isär mitt badrumsfönster (foton kommer senare ikväll när jag laddat ner fotona) och så upp på taket för att fira ner en lååång stege han lånat på kommunalhuset. Sedan klättrade han ut genom fönstret och ut på stegen som inte nådde hela vägen upp till fönstret, så han fick hänga fritt i luften tills han lyckades nå stegen med tårna. Huvva, det var läskigt att se på! Men det gick bra och han kollade röret. Det var bara skrot så han klättrade ner och sågade av röret och sedan hissade vi upp det på taket. Tyvärr är röret genomrostat hela vägen fram till vattenräknaren (som sitter på utsidan av huset) så det går inte att leda vattnet samma väg som det gått fram till nu. *dubbelsuck*

Så rörmokaren har fått skapa en helt ny vattenväg! Nu ska det gå på utsidan av huset, på framsidan, upp till taket, längst hela taket och sedan ner igen. Den stackars rörmokaren har jobbat hårt hela dagen och ännu är han inte klar. Just nu är klockan 18.20 här och han har alltså jobbat sedan innan 10 i morse.... Jag har inte betalat något än, så det ska bli intressant att se hur mycket hela kalaset går på.... Jag får väl ett svimningsanfall när han säger slutsumman.... Men men, det här är ju nått vi var tvugna att göra förr eller senare.

Klimatet här är obarmhärtigt med all metall. Speciellt här i vårt kvarter. På ena sidan har vi havet, på andra sidan har vi floden (rio Martil, den brukar finnas med på större kartor över Marocko) och just här där vårt hus ligger låg tidigare saltbassänger för jorden är så salt. Gräver man här så kommer man förr eller senare fram till salt... Och salt fräter sönder metall. Och havsluften är också salt, så det är salt, salt, salt i luften. Lägg till stormvindar och regn flera veckor i sträck och ni förstår hur det kommer sej att allt rostar här. Så det är ju inte konstigt att vattenrören spricker...

Jag uppdaterar med foton från dagen lite senare ikväll. Tyvärr är det för mörkt nu för att fota ute, så i morgon kan jag visa hur det ser ut med den nya vattenledningen.

Långtråkigt...

Jag sitter här och har långtråkigt... Jag har ju inget vatten hemma så jag kan inte laga mat och jag kan inte gå på toa eller duscha (en dusch skulle annars ha suttit finfint efter allt mitt stressvettande i morse, känner mej inte sååå fräsch om man säger så). Jag kan inte gå ut för jag vet inte när rörkillen kommer tillbaka. Jag kan inte koka te (har te - abstinens!). Jag kan inte åka och hämta barnen. Jag borde passa på att göra lite julkort så jag får iväg dom och förhoppningsvis får dom till min mamma i tid till julmarknaden men jag har ingen lust att pyssla just nu!



Jag tog en del kort när jag var uppe på taket för en stund sedan. Läckan syns bara från grannens del av taket så idag har jag varit där för första gången sedan innan vi flyttade hit. Jag tog lite fler kort, nu när jag ändå var där uppe. Så för att ha nått att göra lägger jag upp dom här så kan ni få ett litet hum om marockanskt husbygge och hur det ser ut bakom dom fina fasaderna. *s*

Det här fotot är taget i riktning mot havet. Husen längst bort står precis där stranden börjar. Det stora, höga vita huset gränsar till en av Martils största och längsta gator. Som ni ser är det ett gytter av små hus, tak, innegårdar och högre hus hela vägen fram till stora gatan. På andra sidan gatan är det likadant. Det är den normala byggnadsstilen här. Man bygger så högt och stort man har råd till och om man får det bättre ställt bygger man till i den mån pengarna räcker. Taken utnyttjas till max, för varje kvadratmeter boyta är välkommen.

Här bor vi! Så här ser det ut om man kollar ner från grannarnas del av taket mot "vår" innegård. Lägenheten högst upp är vår. Fönstret längst till höger är G:s rum och det till vänster är matrummet. Den där blå fönsterluckan som skymtar i nedre vänstra hörnet är vårt köksfönster. Det blev en lite konstig vinkel på det här fotot men jag ville försöka få med hela huset så som det ser ut på den delen av huset som inte vätter mot gatan.

Under oss bor alltså två familjer på sommaren. Den ena familjen delar trappuppgång med oss och dom äger halva taket. Den andra familjen har egen ingång direkt från gatan och det är dom som äger innegården. Tyvärr fick jag inte med själva innegåden på fotot men ni som sett ett spanskt hus innifrån förstår nog vad jag menar. Det är ju samma princip.

Jag skulle vilja glasa in vår balkong. Som det är nu kan jag inte använda den till något för vi har ett gäng svalbon på andra sidan innegården. Svalor än nog det närmsta man kan komma till fridlysta djur här. Man får inte skjuta dom. Men vi hr fruktansvärt mycket svalor här på sommaren! Hela balkongen är totalt invaderad! Fullt med fågelbajs... Det är såååå himla ÄCKLIGT! Därför skulle jag vilja bygga in balkongen på nått sätt - för att slippa äckelfåglarna och för att kunna utnyttja balkongen som förvaringsrum eller kanske torkrum på vintern. Fast då blir ju både G:s rum och matrummet "innerum" utan utvändiga fönster och det kan ju göra hela lägenheten mörk. Så vi funderar än så länge på hur vi ska lösa det hela.

Så här ser det ut precis brevid vårt hus. Det är alltså huset som ligger vägg i vägg med vårt. Det är bara en våning högt på ett ställe och två våningar på ett annat. Och vägg i vägg med detta lilla hus står ett fyrvåningshus som dessutom är ihopbyggt med vårt lite längre in, dvs bakom det lilla låga huset! Det är svårt att förklara, för marockansk byggstil saknar den logik och dom byggnadsplaner som alla hus i Sverige har. *s*

Huset mitt emot är det som syns från vår lägenhet. En gång i tiden var det en grundskola och rummen på taket var lektionssalar. Numera är det ett äldre par och deras son som bor i skolan. Jag tror att det är läraren och hans fru. Huset är i väldigt dåligt skick men jag misstänker att dom inte har råd att rusta upp det. Deras son är förståndshandikappad så han lär inte heller kunna rusta upp huset. Jag tror att dom har en son till, som bor utomlands. Den dagen hans föräldrar går bort ärver han en riktig guldgruva för deras tomt är rätt stor och huset är väldigt rymligt. För tyyvärr går ju utvecklingen här mot allt högre hus och lägenheter istället för enfamiljshus med trädgård. Jag antar att det är det dom kallar utveckling...

Kallt idag! & mer vattenproblem

Idag är första riktiga kalla dagen. Vi har "bara" 15 grader här idag enligt väderpixin, men det är nog någon grad varmare i solen. Så i morse gick båda barnen till skolan med vintermössa, vantar och höstjackor. Täckjackorna hänger på vädring just nu, i väntan på att temperaturen sjunker lite mer.

Men det kalla vädret har medfört vissa problem för oss. Ett vattenrör sprack i natt! Detta är dessutom ett riktigt dumt rör, för det sitter så knivigt till. Sprickan sitter nästan precis där vattenledningen går in i vår lägenhet. Av någon mysko anledning har dom alltså dragit vattnet på utsidan av huset. Iof är det kanske inte så dumt, för vi slipper i alla fall hacka sönder väggen för att komma åt röret. Nackdelen är att felet sitter ungefär 3 meter upp i luften.

Det här fotot är taget uppifrån taket och rakt ner mot grannarnas lilla gård. Det är ungefär 6 meter ner dit... Eller mer, för det är över 3 meter i tak i lägenheterna och det är alltså 3 lägenheter. Det borde ge en fallhöjd på kanske 10 meter om man ramlar ner från taket eller är jag helt ute och cyklar nu?

Det gröna som syns är inte någon gräsmatta utan gräs som växer på en annan grannes tak. Och dom där genomskinliga tegelstenarna är vårt trapphus. Vattnet kom alltså in MELLAN tegelstenarna och översvämmade trapphuset. Gissa hur mycket vatten vi har samlat i ytterväggarna nu då? Det kommer att bli en KALL vinter inomhus...

Det finns 2 sätt att komma åt sprickan - antingen kommer grannen längst ner och låser upp så rörmokaren kan klättra ut genom ett fönster och komma ut på en liten innepatio som finns längst ner i huset och så klättrar han upp på en låååång stege så han når sprickan - eller så klättrar rörmokaren ner från taket, vilket också är minst3 meter från sprickan.

Det som talar mot alternativ 1 är att grannen inte bor permanent i lägenheten här utan inne i Tetuán och ingen har hans telefonnummer. Min svåger lovade leta upp grannen efter jobbet, för grannen äger en affär inne i Tetuán och via affären skulle svågern kunna få tag på grannen. Fast det blir då först ikväll. Och om svågern får tag på grannen så skulle grannen kunna komma hit tidigast runt 18 ikväll och då har det hunnit börja mörkna. Jag tror inte att rörmokaren skulle uppskatta att balansera på en liten stege minst 3 meter upp i luften i mörkret. Så alternativ 1 går bort just nu.

Just nu kör vi på alternativ 2. Om jag fattade det hela rätt är rörmokaren i skrivande stund på jakt efter en sån där hissanordning som man hakar fast på ytterväggen och så blir man nerhissad till rätt ställe, dvs mitt på ytterväggen. Problemet är att det inte finns så många såna hissgrejer i Martil och med alla byggen nu är det tveksamt om det finns någon som är ledig. I värsta fall måste dom ta ner en från Tetuán och bara transporten och dagshyran av en sån kostar skjortan...

Planen är i alla fall att inte laga det trasiga röret utan att byta ut det mot ett nytt, för har det en gång spruckit på ett ställe är ju risken stor att det spricker på ett annat ställe inom en snar framtid. Det här är ju tyvärr sånt man får räkna med när man bor i ett gammalt hus. Vårt hus hör ju faktiskt till dom äldsta i Martil. Förr byggde dom flesta bara små sommarhus med trädgård, men i takt med att marken har blivit dyrare har fler och fler rivit sina gamla hus och istället byggt flerfamiljshus med lägenheter. Vårt hus är 30 år eller nått åt det hållet (iaf om man ska gå på golvplattornas ålder), så det är klart att man förr eller senare måste byta ut alla gamla rör. Det är synd bara att allt kommer nästan på samma gång. Det är ju 3:e röret som far nu sedan i somras. Först var det varmvattenröret, sedan röret som leder vatten in i köket och nu är det alltså kallvattenröret (huvudröret). Vi planerade att fixa det nästa sommar när grannarna är på plats, det är ljust fram till sent på kvällarna och hantverkarna tar mindre i timlön. Men men.... Det blir inte alltid som man planerat. Jaja, livet är spännande nästan jämt!

Uppdatering kl 14: Rörmokaren var här igen, med en annan kille. Hissanodningen är avblåst just nu, det är för farligt. Problemet är bara att hitta någon ny variant, för på något sätt måste vattnet ledas in i lägenheten. Vi är fortsatt vattenlösa...

November månads EFIT

Nu har jag precis uppdaterat min hemsida med månadens EFIT-bilder. EFIT betyder "Ett Foto I Timmen" och det är meningen att man ska ta ett foto varje vaken timme. Själv är jag lite dålig med att ta ett foto exakt varje timme, ibland blir det 2 foton en timme och inget foto en annan timme. Men på det stora hela dokumenterar jag min dag.

Det här är adressen till novembers EFIT: http://www.cml.nu/nejma/efit/12nov06.php

Morgonpromenad

Solen sken imorse så vi gick en extra sväng på vägen hem från bageriet. Nybakat bröd på söndagsmorgonen är sååå gott! Speciellt efter en promenad i solskenet. Tyvärr har vi åkt på någon basilusk, så killarna hade feber igår och idag var det min tur. Så det blev inte en sån där jättelång prommis, men vi hinner kanske ut en sväng i eftermiddag med. Det är ju dessutom EFIT idag, så det hade ju varit kul att kunna visa er lite mer av Martil och inte bara fota min disk och tvätt... *s*

Här kommer lite bilder från vår promenad.

Högen med ved är till ett hamam (badhus) som ligger i det huset. På andra trottoaren har dom planterat träd (!!!) mitt i trottoaren, så att bilarna inte ska kunna parkera där. Fast tyvärr kan inte fotgängarna heller gå på trottoaren, för det är för lite utrymme mellan huset och träden. Så visserligen slipper dom problemet med bilar som parkerar lite överallt, men tvingar istället folk att gå i körbanan. Marockanskt säkerhetstänkande...

En härligt lummig trädgård. Så där skulle jag vilja bo, med en liten trädgård på tomten. På sommaren är det fullt med stora blommor som hänger ner över muren och som doftar ljuvligt. Än finns det en hel del såna här gamla enfamiljshus kvar i Martil, men dom blir färre och färre.

Det vita huset på hörnan är ett daghem. Det finns gott om daghem i Martil nu. Allt fler kvinnor väljer att förvärvsarbeta och även bland dom som inte gör det börjar det bli vanligare att barnen går på dagis några timmar/dag för att få lite träning innan dom börjar skolan.

Det här är ett hotell, ett av dom äldsta i sta'n. Jag vet inget om standarden eller så, jag har aldrig varit inuti men utifrån ser det fint ut, eller hur? Hotellets restaurang verkar vara välbesökt, iaf när det är fotbollsmatch, för dom har en TV på uteserveringen och där är det alltid knökfullt.

Det här är ett "lägenhetshotell". Det finns gott om såna här hotell längst med stranden i den gamla delen av Martil, eftersom familjer utan möjlighet till att bygga eget tidigare hyrde en möblerad lägenhet för hela strandsäsongen.

Martils vattentorn. Längst til vänster syns ingången till en av Martils två campingplatser. Den här är öppen hela året och den verkar vara väldigt populär bland fransmän och tyskar. Jag har aldrig varit inne på den här campingen men har fått intrycket att den inte är lika fin som den andra. Fast å andra sidan så har den här campingen tillgång till stranden medan den andra har en pool. Så jag kan ju ha fel... Det här är Martils huvudgata, en av vägarna in till sta'n, fast nästan nere vid stranden. På sommaren är det låååååånga köer här. Då känns det skönt att slippa ta bilen till stranden. *s*

En blogg som berör

Jag har precis hittat en blogg som berört mej djupt. Jag satt och läste och grät på samma gång. Den handlar om Mira, en liten tjej som är född med diafragmabråck, och hennes kamp för att bli frisk. Att läsa hennes pappas berättelse var som att förflyttas 9 år tillbaks i tiden, när min son B pendlade mellan liv och död pga syrebrist och mekoniumaspirationssyndrom.

http://blogg.aftonbladet.se/2699/

GRATTIS MIRA PÅ 3-MÅNADERSDAGEN!

Om jag hade pengar...

Mina föräldrar var i Spanien i mitten på oktober för att hälsa på släkten i Tarragona. Tyvärr hann dom inte hit ner och vi kunde inte åka upp, men dom postade ett underbart paket till oss. Det var knökfullt med godis (hmmmm... Vart tog lakritsen vägen? *s*), en film till killarna, en massa scrapsaker till mej... Dessutom hade hon lagt ner Pandurokatalogen till mej. Jag säger bara "O-h m-y G-o-d-!!!" som Janice i "Vänner".

Jag satt häromkvällen och började kryssa för alla grejer jag skule vilja köpa. I och med att jag är en stämpeltok så började jag med att kolla på stämplarna. Halvvägs genom katalogen tänkte jag att jag skulle kolla hur mycket det skulle gå på. OH HJÄLP! Över 2000 spänn!!!! Och det är alltså bara stämplar.... Jag ska nog inte skaffa mej ett Visakort, inte om jag ska våga mej i närheten av Panduro eller någon stämpelbutik i alla fall... Tur att jag har lite pengar sparade, så några stämplar kommer det helt klart att bli när jag ska ut på shoppingtur i Stockholm, men kanske inte för över 2000 i en och samma butik... Det känns ju lite fel att bränna alla pengarna i första affären...

Någon scrappare/stämplare som kommer att vara i Stockholm över jul och som känner för att hänga med på en shoppingtur? Jag har ju inte shoppat i Styockholm på bra länge nu, så jag har inte så bra koll på alla nya ställen som dykt upp. Har ni några tips?

Har installerat svenska barnspel

G börjar ha svårt med svenskan. Vi har bott i Marocko i över 1½ år nu och senast han fick använda svenskan var för nästan prick 1 år sedan när mina föräldrar var här. Sedan dess har det bara blivit någon enstaka gång med mina föräldrar i telefon eller på MSN. Det märks att han inte glömt språket, men det blir allt svårare att hitta rätt ord och dom spanska orden kommer ut lättare. Fast han förstår fortfarande rätt bra.

När A kom ner i somras hade han med sej killarnas gamla dataspel från Sverige. Nu i veckan har jag ägnat mej att installera en del av dom. Flera av spelen fungerar tyvärr inte längre. Några för att dom inte är kompatibla med XP och andra för att barnen varit för hårdhänta med skivorna (att använda dom som bilbana är ingen lysande idé, har dom lärt sej den hårda vägen). Så just nu har dom 3 spel installerade - Lego Alpha team (favoriten just nu!), Anki & Pytte på kapsyljakt (egentligen ett spel för mindre barn, men språket i spelet passar G:s nuvarande nivå så det är toppenbra träning för honom) och Hitta Nemo (har precis installerat det, i morgon bitti ska dom spela det för första gången sedan innan flytten). Nu är kl rean 23 så egentligen borde jag krypa ner och sova, men barnen har tagit över min säng (igen! Det är ju helg...) så jag tänkte försöka installera ytterligare ett spel innan jag bäddar åt mej på soffan. Få se vilket spel som kan tänkas funka...

A håller på att kolla på spel på svenskam så jag tror att Tomten kommer att vara snäll i år. Det blir nog flera spel och filmer. *s* Det är viktigt att båda barnen får behålla sitt språk. Och spel och filmer är ett bra sätt att bygga upp ett bra passivt ordförråd. Det aktiva får vi försöka lösa på nått annat sätt.

Skolmatsedel

Igår fick B hem nästa veckas skolmatsedel. Jag säger bara "wow!" för det är nått dom lovade hela förra läsåret men det blev aldrig av. Jag hoppas att dom kan hålla det hela året ut, för det är en otrolig hjälp i matplaneringen hemma att veta vad dom ätit/ska äta. Jag vet ine hur många gånger dom fick samma mat till lunch och middag förra året, helt enkelt för att jag inte visste vad dom skulle äta.

Nästa veckas meny ser ut så här:

TISDAG: linser med kött + stekt fisk + äpple och chokladdryck

ONSDAG: spagetti med tonfisk + kycklingfilé + yoghurt

TORSDAG: potatisomelett + grönsaksmos + flan

Det ser bra ut tycker jag. Nu vet jag att dom kommer att vara lite småhungriga på torsdag för G gillar inte omelett och B tvärvägrar att äta flan. Tur nog så gillar båda grönsaksmos. Men det är lika bra att jag planerar in någon kaloririk rätt till på torsdag. Jag har inte lyckats göra någon månadsmatsedel ännu. Måste nog sätta mej med det nu. Det gör ju faktiskt mitt liv så mycket enklare. Jag ska bara fixa en kopp te först och sedan åker tänkarmössan på! Tur nog kan jag repetera en del gamla godingar från förra månaden så jag behöver ju inte hitta på 30 nya rätter. Arla och Tasteline brukar ha bra förslag. Få se vad jag hittar på...

Äntligen helg igen!

Det är fredag kväll och nu är vi lediga i 3 dagar. Det är en marockansk helgdag på måndag så då är vi lediga igen. Det ska bli skönt! Ibland kan jag tycka att det är jobbigt med helgen, för då ska barnen sysselsättas för annars klättrar dom på väggarna och driver mej till vansinne. Men den här helgen är vi alla lite lagom trötta och vädret är inte det bästa, så vi har redan bestämt att det nog blir en hel del pysslande hemma. Jag har dessutom storstädat hela lägenheten så det är rätt rent hemma.

Killarna slutar redan kl. 12 på fredagar så vi åkte till Marjane efter skolan. Det tar ju sin lilla tid, för bara att lämna skolans område brukar ta en halvtimme. *s* Det är många kompisar att säga "hej då" till och mycket att prata om. Dom ska ju inte ses på hela 3 dagar och det är ju en smärre evighet i barnens värld. *s* Det känns bra att se att barnen har så många kompisar. Och jag har ju också en stor del av mitt sociala liv på skolan, så medan dom pratar med sina kompisar pratar jag med mina. Det är nått jag saknade under dom veckorna när killarna fick skjuss både morgon och kväll, för mitt sociala liv blev ju mycket mer begränsat.

Det blev en hel del handlat på Marjane fast jag inte tänkt köpa nått alls. Hm... GÅR det att åka till Marjane utan att bränna en massa pengar? Tror inte det... Jag fick iaf hem videoband, CD-skivor, kryddor (hittade stark curry - hurra!!!), en massa instant noodles (*mums*), fina avocados (lite omogna men dom är säkert perfekta till middag på tisdag), chips och salta pinnar (japp, vi ska se på film och mumsa på onyttigheter om det regnar mycket nu i helgen), linser, pasta, batterier och en massa annat nyttigt. Jo, jag köpte 2 engångskameror till barnen. Det är sökert ingen vidare kvalitet på dom, för dom kostade bara 15 DH/styck men det kan va kul för barnen att ta sina egna foton. Dom går nämligen i mina fotspår och pysslar och scrappar dom med. Det är jättekul att kunna ha en gemensam hobby!

När vi skulle åka hem började det vräka ner. Det fullständigt forsade ner och regnet dundrade mot taket. Vi hade givetvis bara med oss ett litet paraply så det var liksom ingen idé att ens försöka ta oss hem. Men så snart det blev uppehåll kikade vi ut och fick syn på en gul taxi. Vi rusade dit och åkte till taxihållplatsen mot Martil. Och där stod flera taxibilar inne och pga regnet var det en massa folk i rörelse, så det dröjde inte många minuter innan vår taxi var full och kunde köra iväg. Jag tror att vi bräckte vårt rekord idag, vi var hemma på lite drygt en halvtimme trots mycket trafik.

Nu har vi flera dagars lugn framför oss. Det ser jag fram emot. Jag ska scrappa, göra julkort, läsa en bok jag lånade på skolbiblioteket i tisdags, slappa och se på TV. Och hjälpa G med hans nya pussel. Han har köpt ett pussel för sina sparpengar. Det har 350 bitar så det lär ta honom en stor del av helgen att få ihop det. *s*