OO - Konferens

I de rätta färgerna

Tack för allt beröm om mitt foto i onsdags. Jag tycker själv också väldigt mycket om den bilden. De gamla gatlyktorna här i sta'n är oerhört vackra. Överhuvudtaget så är de gamla bruksföremålen oftast både vackra och av god kvalitet, till skillnad från dagens "slit-och-släng".

Gatlyktan finns på ett litet torg i den gamla delen av Martil. Så här ser den ut när den fotograferas utan svart-vitt filter.


Byggnaden i bakgrunden är Martils kyrka. En gång i tiden var det en fungerande katolsk kyrka men på 60-talet eller tidigare slutade den användas som kyrka och stod oanvänd i några år. Numera är det ett kulturcenter som ägs av en stiftelse som hör till Tangers biskopsämbete men är religiöst obunden. De allra flesta som arbetar där (jag bl.a. *s*) är voluntärer som arbetar på vår fritid. Vi är ett härligt gäng som trivs väldigt bra ihop. En massa nationaliteter och religioner är representerade och det finns medarbetare bl.a. från Spanien, Tyskland, Camerun, Ekvatorialguinea, Peru, Guatemala, Mexico, Togo... Vårt gemensamma språk är spanska men vi kommunicerar också på franska, engelska och arabiska. Det är ett riktigt "Babels Torn". *s*

Jag har bestämt mej för att försöka fotografera alla dessa gamla miljöer här i sta'n för i takt med att nya hus byggs rivs de gamla. Det gäller att vara snabb för utvecklingen här går i ett rasande tempo.

Ordlös onsdag - ett ljus i mörkret

Veckans Ordlösa kommer upp en dag för tidigt den här veckan, för jag kommer inte att hinna ikväll och istället för att ni får vänta till i morgon eftermiddag så lägger jag upp Mr Linky och veckans foto innan jag åker och hämtar barnen.

Ha en trevlig vecka, var ni än befinner er i världen!

Hur jag hamnade i Marocko

Det har tillkommit en massa nya läsare å sista tiden och alla kanske inte orkar gå 2 år tillbaka i tiden här på bloggen för att läsa om vår flytt hit, så jag tänkte dra historien en gång till. *s*

Min man kommer från Tetuán i Marocko och vi träffades i Spanien. I början av vårt förhållande ville han att vi skulle flytta till Tetuán men jag ville inte. Jag var helt enkelt inte redo för att bo i Marocko då. I stället flyttade vi till Stockholm.

För 7 år sedan köpte vi vår lägenhet här i Río Martil och för mej var det kärlek vid första ögonkastet - om man nu kan bli kär i en lägenhet. *s*Det var meningen att vi skulle ha lägenheten som semesterbostad för att bo här 3 - 4 veckor om året. Men för varje sommar som jag tillbringade här växte min önskan att kunna bo här permanent. Jag mår så otroligt bra här i Martil! Det känns som att ha kommit "hem" - fast å andra sidan så känner jag mej hemma i Granada och Stockholm också. Vad det är som gör att jag trivs så bra här vet jag inte. Jag tror det måste vara en kombination av havet, ljuset, solen och alla vackra berg vi har runt om. Jag tröttnar aldrig på att titta på bergen, dom ändrar färg och form hela tiden.

När barnen började skolan började dom komma med märkliga frågor och kommentarer hemma - "Vad är muslimerna för konstiga människor som bara bombar och mördar?" "Jag tycker inte om muslimer" Det kändes inte alls bra att mina barn skulle få en sån negativ bild av muslimer. Deras pappa är ju muslim. Men det är svårt att ge en positiv bild av islam och muslimer i Sverige för medias bild är så vinklad och ju märkligare saker som skrivs, desto bättre säljer nyheten. Min man och jag kände att vi behövde hitta en lösning så våra barn kan växa upp och vara stolta över sitt arv - en muslimsk pappa och en katolsk mamma som vill ge sina barn det bästa av båda religionerna och tillgång till alla sina kulturer (Sverige, Spanien, Finland och Marocko). En tanke började ta form - låta barnen få tillbringa ett år i Marocko, så dom kunde lära känna kulturen inifrån och förhoppningsvis lära sej språket med.

För 3 år sedan började vi planera på allvar. Barnen och jag skulle tillbringa ett år i Martil, barnen skulle gå i skola här och jag skulle plugga arabiska. Om vi trivdes skulle vi stanna kvar och vänta på att min man skulle kunna flytta efter. Om vi inte trivdes skulle vi flytta tillbaka till Stockholm, för då skulle barnen ändå ha fått prova på att bo i pappas hemland och fått en mer nyanserad bild av sitt ursprung.

Det var inte många som trodde att vi skulle trivas här. En utländska, ensam med två små barn, i ett mansdominerat samhälle med en annan religion och kultur, utan att ens kunna språket. Nej, det kunde ju aldrig gå bra! Ett halvår max trodde många att jag skulle fixa här. Men det dröjde inte många månader innan jag insåg att jag inte alls ville flytta härifrån. Så när året började gå mot sitt slut bävade jag nästan för min mans fråga - "vill ni stanna kvar eller flyttar ni tillbaka?" Jag ville ju inte alls flytta härifrån!

Nu har vi bott här i snart 2 år och 2 månader. Det har varit jobbigt många dagar och ibland har jag blivit så oerhört frustrerad över hur saker och ting funkar här och folks brist på hyfs att jag bara velat krypa ner under täcket och grina, men jag kan ändå inte tänka mej att flytta härifrån. Jag BOR här nu. Det här är mitt HEM. Jag är en del av ett kvarter, jag har vänner som älskar mej precis som jag är och som bryr sej om mej, jag bor på en av världens vackraste platser och jag är LYCKLIG! Det måste väl ändå vara målet med livet?

Ordlös Onsdag - Tivoli

Onsdagen är slut för den här veckan och nu tar jag inte emot mer deltagare för den här gången. Nästa onsdag träffas vi igen för Ordlös Onsdag. Tills dess, ha en mysig vecka!

Snart börjar badsäsongen

Idag har mina barn sin sista lediga dag för den här gången. Vi passade på att gå en promenad längst med stranden. Vi har inte varit där nere på flera månader nu, för allt är stängt och igenbommat under lågsäsong och då är det inte så mycket liv & rörelse där. Men nu var vi nyfikna på vad dom sysslar med där nere egentligen, för hela gamla stranden ska få en ordentlig ansiktslyftning. Och oh boy! Nog blir det en ansiktslyftning alltid....

Det sitter såna här glassiga, enorma plakat med jämna mellanrum längst med gamla stranden. Det kommer att bli jättefint och fräscht när det är klart, men just nu ser hela området ut som en tornado dragit förbi. Flera gamla hus har försvunnit, den gamla campingplatsen är riven och det som brukade vara barnens favorittorg är en enda stor grop just nu... Jag såg inget om när det beräknas vara klart, men med tanke på att badsäsongen står för dörren kan jag tänka mej att det borde vara klart senast juli månad i alla fall, fast troligtvis blir det klart innan dess. Det jobbas på helt frenetiskt!


Här kommer lite fler bilder, så ni kan jämföra Före och Nu. Sedan när bygget är klart kommer jag att kunna visa Efter-bilder också.

Det här är vad som är kvar av campingen.... Inte speciellt mycket just nu, eller hur? I november när vi var ute på promenad en dag såg det ut så här:

Här brukade mina barn leka de första somrarna. Det är en samlingspunkt i Martil och ska visst byggas om helt och hållet och få en bro över den nya vägen som byggs där den gamla strandpromenaden gick. Torget som det såg ut i november i fjol.

Och torget som det ser ut idag. Inte riktigt lika inbjudande....

Jag ska leta upp lite gamla bilder sedan så ni kan se hur det brukade se ut här. Det här är alltså den gamla "Marchapies", den gamla strandpromenaden. Nu ska det alltså bli en bilväg med breda trottoarer på båda sidor. Det blir säkert väldigt fint och tanken är bra, för när allt är klart ska man kunna köra bil ända från Martils "början" och längst med stranden hela vägen tills man kör ut ur staden. Modernt och bra. Fast strandområdet blir ju bra mindre barnvänligt nu, för det kommer säkert att bli ännu mer trafik. Det är visst det priset vi får betala för att få en modernare strandpromenad. Jag önskar att dom hade byggt nått för barnen också, men det är väl ett önsketänkande.

För att kunna bygga en bilväg där det tidigare bara fanns ett promenadstråk har dom rivit ett helt kvarters trädgårdar. Det här huset hade tidigare en jättemysig liten trädgård med utedusch, några träd och en liten örtagård och en otrolig utsikt över stranden. När bråten är borta och trottoaren är klar blir det knappt någon trädgård alls kvar. Har dom tur kan dom sitta ute och dricka te och titta på bilarna, för nu har dom fått bilväg på båda sidor om huset.

Långtråkigt...

Jag sitter här och har långtråkigt... Jag har ju inget vatten hemma så jag kan inte laga mat och jag kan inte gå på toa eller duscha (en dusch skulle annars ha suttit finfint efter allt mitt stressvettande i morse, känner mej inte sååå fräsch om man säger så). Jag kan inte gå ut för jag vet inte när rörkillen kommer tillbaka. Jag kan inte koka te (har te - abstinens!). Jag kan inte åka och hämta barnen. Jag borde passa på att göra lite julkort så jag får iväg dom och förhoppningsvis får dom till min mamma i tid till julmarknaden men jag har ingen lust att pyssla just nu!



Jag tog en del kort när jag var uppe på taket för en stund sedan. Läckan syns bara från grannens del av taket så idag har jag varit där för första gången sedan innan vi flyttade hit. Jag tog lite fler kort, nu när jag ändå var där uppe. Så för att ha nått att göra lägger jag upp dom här så kan ni få ett litet hum om marockanskt husbygge och hur det ser ut bakom dom fina fasaderna. *s*

Det här fotot är taget i riktning mot havet. Husen längst bort står precis där stranden börjar. Det stora, höga vita huset gränsar till en av Martils största och längsta gator. Som ni ser är det ett gytter av små hus, tak, innegårdar och högre hus hela vägen fram till stora gatan. På andra sidan gatan är det likadant. Det är den normala byggnadsstilen här. Man bygger så högt och stort man har råd till och om man får det bättre ställt bygger man till i den mån pengarna räcker. Taken utnyttjas till max, för varje kvadratmeter boyta är välkommen.

Här bor vi! Så här ser det ut om man kollar ner från grannarnas del av taket mot "vår" innegård. Lägenheten högst upp är vår. Fönstret längst till höger är G:s rum och det till vänster är matrummet. Den där blå fönsterluckan som skymtar i nedre vänstra hörnet är vårt köksfönster. Det blev en lite konstig vinkel på det här fotot men jag ville försöka få med hela huset så som det ser ut på den delen av huset som inte vätter mot gatan.

Under oss bor alltså två familjer på sommaren. Den ena familjen delar trappuppgång med oss och dom äger halva taket. Den andra familjen har egen ingång direkt från gatan och det är dom som äger innegården. Tyvärr fick jag inte med själva innegåden på fotot men ni som sett ett spanskt hus innifrån förstår nog vad jag menar. Det är ju samma princip.

Jag skulle vilja glasa in vår balkong. Som det är nu kan jag inte använda den till något för vi har ett gäng svalbon på andra sidan innegården. Svalor än nog det närmsta man kan komma till fridlysta djur här. Man får inte skjuta dom. Men vi hr fruktansvärt mycket svalor här på sommaren! Hela balkongen är totalt invaderad! Fullt med fågelbajs... Det är såååå himla ÄCKLIGT! Därför skulle jag vilja bygga in balkongen på nått sätt - för att slippa äckelfåglarna och för att kunna utnyttja balkongen som förvaringsrum eller kanske torkrum på vintern. Fast då blir ju både G:s rum och matrummet "innerum" utan utvändiga fönster och det kan ju göra hela lägenheten mörk. Så vi funderar än så länge på hur vi ska lösa det hela.

Så här ser det ut precis brevid vårt hus. Det är alltså huset som ligger vägg i vägg med vårt. Det är bara en våning högt på ett ställe och två våningar på ett annat. Och vägg i vägg med detta lilla hus står ett fyrvåningshus som dessutom är ihopbyggt med vårt lite längre in, dvs bakom det lilla låga huset! Det är svårt att förklara, för marockansk byggstil saknar den logik och dom byggnadsplaner som alla hus i Sverige har. *s*

Huset mitt emot är det som syns från vår lägenhet. En gång i tiden var det en grundskola och rummen på taket var lektionssalar. Numera är det ett äldre par och deras son som bor i skolan. Jag tror att det är läraren och hans fru. Huset är i väldigt dåligt skick men jag misstänker att dom inte har råd att rusta upp det. Deras son är förståndshandikappad så han lär inte heller kunna rusta upp huset. Jag tror att dom har en son till, som bor utomlands. Den dagen hans föräldrar går bort ärver han en riktig guldgruva för deras tomt är rätt stor och huset är väldigt rymligt. För tyyvärr går ju utvecklingen här mot allt högre hus och lägenheter istället för enfamiljshus med trädgård. Jag antar att det är det dom kallar utveckling...

Morgonpromenad

Solen sken imorse så vi gick en extra sväng på vägen hem från bageriet. Nybakat bröd på söndagsmorgonen är sååå gott! Speciellt efter en promenad i solskenet. Tyvärr har vi åkt på någon basilusk, så killarna hade feber igår och idag var det min tur. Så det blev inte en sån där jättelång prommis, men vi hinner kanske ut en sväng i eftermiddag med. Det är ju dessutom EFIT idag, så det hade ju varit kul att kunna visa er lite mer av Martil och inte bara fota min disk och tvätt... *s*

Här kommer lite bilder från vår promenad.

Högen med ved är till ett hamam (badhus) som ligger i det huset. På andra trottoaren har dom planterat träd (!!!) mitt i trottoaren, så att bilarna inte ska kunna parkera där. Fast tyvärr kan inte fotgängarna heller gå på trottoaren, för det är för lite utrymme mellan huset och träden. Så visserligen slipper dom problemet med bilar som parkerar lite överallt, men tvingar istället folk att gå i körbanan. Marockanskt säkerhetstänkande...

En härligt lummig trädgård. Så där skulle jag vilja bo, med en liten trädgård på tomten. På sommaren är det fullt med stora blommor som hänger ner över muren och som doftar ljuvligt. Än finns det en hel del såna här gamla enfamiljshus kvar i Martil, men dom blir färre och färre.

Det vita huset på hörnan är ett daghem. Det finns gott om daghem i Martil nu. Allt fler kvinnor väljer att förvärvsarbeta och även bland dom som inte gör det börjar det bli vanligare att barnen går på dagis några timmar/dag för att få lite träning innan dom börjar skolan.

Det här är ett hotell, ett av dom äldsta i sta'n. Jag vet inget om standarden eller så, jag har aldrig varit inuti men utifrån ser det fint ut, eller hur? Hotellets restaurang verkar vara välbesökt, iaf när det är fotbollsmatch, för dom har en TV på uteserveringen och där är det alltid knökfullt.

Det här är ett "lägenhetshotell". Det finns gott om såna här hotell längst med stranden i den gamla delen av Martil, eftersom familjer utan möjlighet till att bygga eget tidigare hyrde en möblerad lägenhet för hela strandsäsongen.

Martils vattentorn. Längst til vänster syns ingången till en av Martils två campingplatser. Den här är öppen hela året och den verkar vara väldigt populär bland fransmän och tyskar. Jag har aldrig varit inne på den här campingen men har fått intrycket att den inte är lika fin som den andra. Fast å andra sidan så har den här campingen tillgång till stranden medan den andra har en pool. Så jag kan ju ha fel... Det här är Martils huvudgata, en av vägarna in till sta'n, fast nästan nere vid stranden. På sommaren är det låååååånga köer här. Då känns det skönt att slippa ta bilen till stranden. *s*