OO - Oas

Kallt, kallt, kallt...

Vädret har inte varit särskilt roligt den senaste veckan. Det började regna i torsdags morse och i princip håller det på fortfarande. Jag var i Ceuta i torsdags för att låna böcker på universitetsbiblioteket och fixa en del andra ärenden på samma gång, men det vräkte ner så till den milda grad att dom gick ut på radio och varnade för att gränsen skulle stängas om regnet fortsatte med samma styrka. Bye bye ärenden, det var bara att bege sej till gränsen så fort som möjligt...

Det var nästan folktomt vid gränsen, men jösses vad det var mycket vatten! På en del ställen gick vattnet nästan till knäna. Vilken himla tur att jag tagit på mej gummistövlar den dagen, för annars hade jag lika gärna kunnat gå barfota hela väggen hem. Det var ingen idé att ta vanliga vägen hem från gränsen så jag fick åka över tetuan, men det var ingen barnlek det heller. Stora delar av vägen var översvämmad och bitvis fick bilarna köra på trottoaren för vägbanan var så full med vatten. Jag var helt dyngsur när vi kom fram till Tetuán så jag åkte hem för att byta kläder. Men då hade det börjat regna ännu värre så det gick inte ens att gå ut. Jag ringde en kompis som skjutsade hem mina barn, för vid det laget var regnet så häftigt att det inte gick att gå ut. I efterhand har jag fått höra att vattenmassorna dragit med sej bilar och att en buss fick utrymmas för den blev översvämmad....

Och det fortsätter regna över norra Marocko. I Tanger har det visst varit flera dödsfall. Fram tills nu har temperaturerna varit rätt okey ändå, trots regnet. 20 - 25 grader är ju rätt ok så här i slutet av oktober. Men nu idag slog kölden till, utan förvarning... Nu är vi nere på 10 - 13 grader och det är KALLT!!!! Regnet verkar hålla i sej ännu några dagar.... *suck*

Ordlös Onsdag - Lekplats

Från samma gata

Ännu ett foto från samma gata. Det här området kallas Catalán, för det var en katalansk man som ägde hela området förrut. Men sedan började han sälja av det och numera är ett område med både enplanshus med trädgårdar och flerfamiljshus som dom här. Typiskt för området är att gatorna är smala, på vissa av gatorna går det inte ens att köra med bil. Det är inte asfalterat i området men däremot är gatorna cementerade, vilket trots allt är bättre än bara sand som far runt.

Kolla in de ojämna trottoarerna! Varje ägare är skyldig att bygga sin egen trottoarstump och givetvis försöker man matcha trottoaren och huset, så det finns trottoarer i alla möjliga färger och höjder. *s* Typisk marockansk estetik, det finns alltid nått att upptäcka. Det gillar jag. Sedan att färgerna inte alltid matchar är en annan historia. *s*

Tidigare hade området väldigt dåligt rykte och det fanns varken el eller vatten indraget. Gatorna hade inga namn och det gick inte att skicka post till folk i området. Men det är inte längre billigt att köpa/hyra hus ens i det här området. Det har också gjort att man börjat rusta upp både hus och omgivningar och numera har gatorna namn, även om det så bara är Gata 1, Gata 2, osv...

Ordlös onsdag - Lågt i tak

Ordlös Onsdag - Kvinnan i medinan

Träningsvärk

Det var helgdag här i Marocko igår. Kungen firade 8 år på tronen. Skolan var stängd så jag passade på att ta barnen med mej och sticka till Ceuta. Jag vill ju börja plugga till hösten, för att utbilda mej till lärare i spanska men via att läsa lingvistik istället för på lärarlinjen. När jag var på U.N.E.D. (Spanska Distansuniversitetet) i juni sa dom att jag måste ansöka om att få min studiedossier skickad från Granada (där jag studerade tidigare) till Ceuta och att det måste göras i juli månad. Nu har jag ju jobbat hela juli månad så jag har inte kunnat ansöka om förflyttning så jag var rädd att jag inte skulle kunna börja till hösten pga detta. Så när jag fick veta att vi inte skulle ha lektioner igår bestämde jag mej för att åka upp till Ceuta, trots att det troligtvis skulle bli extra svårt med transport pga att det var helg.

Sagt och gjort. I går morse kl 5.30 gick vi hemifrån. Det var nästan folktomt och det var fortfarande alldeles dimmigt (nattfukten gör att det blir dimma varje morgon) och det var lite småkyligt. För säkerhets skull bestämde vi oss för att resa via Tetuán, vilket är en både längre och dyrare väg, men chanserna för att hitta en taxi är större. Det stod 2 taxibilar inne på hållplatsen i Tetuán. I den ena satt chaffisen och sov i framsätet. Klockan var 6 när vi satte oss i taxin och 6.30 rullade vi iväg mot gränsen. Taxin går inte förrän den är full, dvs 4 personer (vuxna eller barn) i baksätet och 2 på framsätet. Allt flöt på bra och vi kom över gränsen relativt snabbt, trots en smärre trevlig upptäckt. Mitt uppehållstillstånd har gått ut! I förra veckan. Men det är ingen stor grej, jag blir inte deporterad pga det eller så. Alla utlänningar har rätt att stanna max 3 månader i landet utan uppehållstillstånd. Sedan räcker det att man åker över gränsen och är borta några timmar så man får en ny stämpel på vägen tillbaka. Det finns dom som hållit på så i flera år. Men sedan kan man ju ha otur också och träffa på någon nitisk gränsvakt som vägrar släppa in en igen om han upptäcker att man satt det i system, så om man vet med sej att man ska stanna en längre tid är det bäst att skaffa sej uppehållstillstånd, trots allt.

Vi tog bussen till universitetet. Det är helt perfekt för den stannar nästan utanför dörren. Vi kom fram 7.35 marockansk tid, dvs 9.35 spansk/svensk tid. Det är 2 timmars tidsskillnad så här års. På en stor lapp på dörren står det: "Öppettider: 9.30 - 14.00". Vi satte oss på trappan och väntade.... och väntade... och väntade.... När inget hänt efter 10 min beslöt vi oss för att komma tillbaka senare.

Vi började gå in till centrum. Det tog ca 30 min. Det var jätteskönt för nu hade solen börjat värma lite mer och det var precis lagom varmt. Från centrum gick vi vidare till posten, det tog ytterligare ca 30 min. Dom håller på och renoverar postkontoret så posten är numera inhyst i en liten lokal på helt andra sidan Ceuta. Och sedan gick vi tillbaka till centrum, tittade lite i afärer och så promenerade vi tillbaka till universitetet. Nu var det VARMT! Riktigt varmt att promenera i solen, så vi var rätt svettiga innan vi kom fram. Jag fick mitt kuvert - och nu visade det sej att det inte alls är någon panik. *morr* Tänk om dom kan bestämma sej någon gång! Spanska funktionärer är förtjusta i att snacka för snackandets skull, inte för att dom alltid har nått vettigt att komma med. *suckar* Jag har hela augusti på mej att fylla i papprena och lämna in dom på posten. Jag hade kunnat fylla i papprena där och postat dom i går, men det kändes inte så lockande att promenera tillbaka till posten... Jag ska fylla i papprena hemma och ta med dom nästa gång jag åker upp till Ceuta.

Killarna ville inte åka hem ännu, så vi promenerade upp till ett köpcentrum som ligger på lite drygt 45 minuters promenad från universitetet. Japp, vi GILLAR att promenera! Mina barn vande sej tidigt vid att promenera och det är vårt favoritsätt att ta oss fram. När dom blir lite större planerar jag att gå El Camino de Santiago med dom. Vi lullade runt i köpcentret i några timmar, men det var fortfarande varmt när vi promenerade iväg med våra inköp. Tur nog tar det bara runt en halvtimme att gå till busshållplatsen därifrån. Totalt tror jag vi gick i cirkus 5½ timme, shoppingtid inte inräknad.

Vägen hem blev rätt strapatsrik. Fram till gränsen var det lugnt som vanligt, men vid gränsövergången var det lite kaosartat. MYCKET folk och STOOOOOORA bilar/husvagnar/husbilar/bussar.... Mannen som stämplade pass i vår kö var inte så snabb igår eller så var det problem med någons papper för kön kröp fram. Vi stod på en minimal trottoar, så smal att en matkasse knappt fick plats på den. De stora husbilarna skulle köra förbi där och marginalen var många gånger inte mer än någon centimeter. Jag var livrädd att någon chaffis skulle slinta på handen och köra rakt in i oss eller att någon av killarna skulle vingla till och ramla omkull för då skulle han bli mosad direkt. Det var inte någon rolig erfarenhet. Killarna var dessutom övertrötta, efter att ha varit igång i 12 timmar. Jag var rädd för att tullmannen skulle ha nått att säga om mitt uppehållstillstånd men han sa inget. Han kände väl igen mej och brydde sej inte om att mitt ID-kort gått ut.

Jag försökte få tag på en taxi direkt till Martil. Ibland går det, om det är flera som ska hit som befinner sej vid gränsen samtidigt så man kan fylla en hel taxi. Men igår gick det inte, så jag bestämde mej för att åka via Tetuán igen. Den här gången behövde vi inte vänta särskilt länge innan taxin var full så vi kom iväg. Barnen somnade som klubbade sälar innan vi lämnat Castillejos. Fram till avtagsvägen innan Rincón var allt som vanligt men sedan hände grejer. Chaffisen svängde av och jag trodde att han skulle ta vägen bakom Rincón och sedan ta vanliga vägen upp till Tetuán. Men icke! Helt plötsligt ser jag en skylt där det står "Motorväg". Wow! Då stämmer det alltså, vi har fått motorväg i Tetuán. Efter en väldigt skarp kurva var vi uppe på motorvägen och chaffisen ökade farten. Han körde i bra mycket över 100 km/timme kan jag ju säga, för i vanliga fall tar det ca 45 min till Tetuán från gränsen och i går var vi inne i stan på lite drygt 20 min! Vägtullar ska det visst också bli när allt är klart och om jag fattat allt rätt ska man kunna köra upp på motorvägen precis bakom kullarna vid gränsen och sedan fortsätta hela vägen till Rabat. Marocko håller på att bli ett modernt land, helt klart.

Hem kom vi till slut, efter att ha stannat till på jobbet en stund för att höra hur det gått med redaktionsarbetet. När vi kom hem hade vi varit hemifrån i över 13 timmar och vi var alla rätt trötta. Killarna var snarast övertrötta, så det tog en stund innan dom gått ner i varv. Kl. 21 sov dom och jag slocknade vid 21.30.

Idag har jag lite lätt träningsvärk! Jag hoppas att jag kan yoga en stund efter att killarna somnat i kväll, men det vete fåglarna. Jag jobbar ikväll, min näst sista kväll. På fredag börjar min semester - eller rättare sagt, då återgår jag till att vara en helt vanlig hemmamamma igen. Det ska bli skönt!

Gissa var....

... vi har varit idag?

Analfabetism

Ni som läst på min blog ett tag vet säkert att jag arbetar som voluntär, dvs jag undervisar gratis på min fritid. Här i Tetuán-området är vi ett 30-tal voluntärer i min organisation. Många av voluntärerna samarbetar också med olika organisationer som kämpar för att förbättra villkoren för barn, ungdomar och outbildade kvinnor. Bl.a. finns ett nära samarbete med ett barnhem och med en organisation som hjälper gatubarn så dom istället får gå i skola eller bli lärlingar.

Analfabetismen är fortfande ett stort problem i Marocko. Enligt UNICEF:s statistik (som verkar vara från 2006) är endast 40 % av kvinnorna i Marocko läskunniga. Det påverkar också deras sätt att uppfostra sina barn, liksom deras möjligheter att försörja sej själva. De senaste åren har det satsats mycket från statens sida för att förbättra kvinnornas situation. Bl.a. gjordes en ändring i Familjerätten 2004 som gör kvinnan jämställd med mannen inför lagen. Det var en välbehövlig lagändring! Tidigare stod det i lagen: "Mannen är familjens försörjare och den som bestämmer, kvinnan ska lyda sin make". Numera står det ungefär så här: "Mannen och kvinnan är jämställda och båda har samma ansvar för familjens försörjning och skötsel". Det är ett väldigt stort steg för ett samhälle där mannens ställning alltid har varit väldigt stark. Men bara för att lagen säger att kvinnan är jämlik sin make så betyder det ju inte att det alltid fungerar så i praktiken. Det kommer nog att ta minst en generation innan den synen slagit igenom överallt. Det finns ju fortfarande många samhällen som ligger väldigt isolerade, där man inte har varken TV eller tidningar och dit det inte går att komma med bil.

Jag tror att det bästa sättet att förbättra kvinnornas situation i Marocko i det långa loppet är genom att satsa på utbildning. Den dagen analfabetismen är borta kommer många andra problem försvinna av sej själv.

UNICEF bl.a. har flera projekt i Marocko. Läs om Aicha som går i skolan mot alla odds. DU kan också hjälpa till! Om du blir Världsförälder ger du 100 kr/månad till att stödja barn i olika länder, med rent vatten, skolgång och tillgång till sjukvård. Det kan göra stor skillnad i varje individuellt barns liv. 100 kr är inte mycket i sverige, men i ett land som Marocko kan det betyda skillnaden mellan misär och ett drägligt liv.

Rädda Barnen finns också i Marocko, bl.a. här i Tetuán ( Läs mer, på spanska, om ett projekt för att hjälpa övergivna barn, ett projekt i området Jebel Dersa och Centro Hanan för funktionshindrade barn). Jag ska försöka skaffa fram lite mer information om deras konkreta arbete här i stan och förhoppningsvis kunna låta er följa deras arbete. Svenska Rädda barnen har en tidning som vänder sej till barn och ungdomar.

Zarqa

Idag har vi varit på utflykt till en liten pytteby i bergen som heter Zarqa. Vi var ett gäng på över 20 personer som tog bussen upp i morse. En av killarna hade tagit reda på att bussen skulle gå 8.30 från Chellal, men tror ni det kom någon buss då? Givetvis inte! Först runt 9.15 kom bussen och vi kom snabbt iväg. Bussen blev full och stannade knappt vid dess vanliga vändplats (alla bussarna kör till en viss rondell, stannar där i en kvart ungefär och kör sedan tillbaka samma väg för att komma ut ur sta'n på samma ställe som man kom in). Förrutom vårt gäng var det ett annat gäng med och så några bergskvinnor. Det blev allsång på bussen. Japp, ibland är det underbart att bo i Marocko.

Vägen upp till Zarqa är inte särskilt lång, men den är kringelikrokig. Samhällena man passerar igenom är så små att man knappt hinner in i ett samhälle innan man kört ut ur det. Husen står dessutom så tätt intill vägen att man emellanåt fick känslan av att bussen skulle köra rakt in i någons hus eller förråd. Det är bara en 10 km mellan Tetuán och Zarqa och man kan faktiskt gå hela vägen. Jag tänker faktiskt göra det så snart det blir lite varmare. Tänk vilken härlig början på utflykten! Jag som älskar att promenera!

Zarqa är känt för sitt vattenfall. Just idag var det inte sååå mycket vatten, det är vattenbrist, men det var ändå gott om vatten i den naturliga poolen som finns nedanför fallet. Det var gott om folk som BADADE! *brrrr*

Vi klättrade i bergen i över 4 timmar innan vi satte oss och åt vår medhavda mat. Det blev mackor och allmänt knytis, så jag blev så mätt efteråt att jag nästan inte kunde röra mej. Klockan 16 går bussen ner till stan igen så då åkte vi hem. 5 timmars frisk bergsluft är rätt lagom.

Nu har jag jätteont i hela kroppen, jag känner mej helt mörbultad. Jag undrar just hur vi ska må i morgon, när träningsvärken sätter in... Det är tur att killarna har ledigt från skolan så vi kan ta det lugnt.

Här kommer lite foton från Zarqa:

Jättestressig dag idag!

Idag har jag minst sagt fullt program. Om en liten liten stund ska jag iväg och äta frukost med min chef, vi ska diskutera jobb. Det måste bli en snabbfrukost för min del, för sedan ska jag rusa vidare. Ska kila förbi och betala el- och vattenräkningarna innan jag slänger mej iväg till skolan. Idag är en stor dag för mina barn - det är dags för betyg! Dom får betyg var 3:e månad. Det tycker jag är bra, för på så sätt har vi föräldrar hela tiden koll på hur det går för barnen och små förändringar, till det bättre eller sämre, märks snabbt. Det gör att man lättare kan sätta in insatser på de områden som eventuellt behöver mer stöd. Förhoppningsvis är betygen lika bra som förra gången, så i så fall ska vi fira under lovet. Är betygen bra brukar dom få en liten present eller en slant att spara till någon större grej. Det är bra med "morötter"!

Efter betygsutdelningen har jag ca 3 timmars "håltimme". Då tänkte jag skrutta runt lite i stan och kolla på presenter. Har en del paket som jag vill skicka inom den närmsta framtiden och till det behöver jag så klart nått att ha i paketen. ;-) Kanske hittar jag någon kompis som jag kan gå och fika med, det var länge sedan jag var social på café. Annars blir det nog en tur inne i medinan. Jag var i medinan med B i går EM, men vi hade lite ont om tid så vi tittade bara. Få se om det blir några affärer idag...

Ikväll ska vi sedan gå på kulturfestival. G har blivit utvald bland barnen i lågstadiet i deras skola att delta i ett kulturutbyte så han ska stå på scen och sjunga. Det ska bli kul! Jag fick reda på det igår. Ibland bara älskar jag deras skolas framförhållning - NOT! Så det blev en panikrusning till frisören. Himla tur att det var just G:s kläder jag tvättade igår så han har lite rena, fina kläder att sätta på sej. Jag misstänker att en del barn kommer att vara uppklädda till tänderna, Moroccan style. *s* Inte mina barn. Bara dom är hela och rena så är jag nöjd. Jag tar med dom rena kläderna på kvällen, för jag känner min G. Han är som Håkan Bråkan, ligger hellre i en lerpöl och kollar stenar eller sparkar fotboll än sitter snällt på en bänk och håller sej ren. Det är iof bra, barn ska leka! Fast det finns ju tillfällen och tillfällen...

Nu måste jag rusa, men jag ville ändå visa lite foton jag tog i fredags. Vi fick skjuss hem så jag passade på att ta en del foton på vägen, från bilen. Jag tycker att landskapet här är så vackert! Och nu är allt så grönt överallt. Visst är likheterna med Andalusien slående? Jag bara älskar våra berg! Jag tror att det är det som gör att jag trivs så här. Jag tröttnar aldrig på att titta på färgskiftningarna i bergen. Jag tror inte att jag skulle klara av att bo på en plats utan berg! Och här bor vi ju verkligen helt perfekt - berg på ena sidan och hav på andra.

Vardagsmotion

Det var länge sedan jag yogade. Alltid är det nått som kommer i vägen, som t.ex. mycket att göra eller att jag ätit/druckit för nära inpå mitt planerade träningspass. Men jag lyckas hålla mej i rätt bra form ändå och julhullet verkar vara på väg bort. Förklaringen heter vardagsmotion...

Jag går en promenad varje dag. Det brukar bli minst en halvtimme/dag, ofta mer. Jag gillar att promenera. En annan sak som jag har upptäckt är jättebra vardagsmotion är att gå i trappor. Det här är en av mina favorittrappor. Den har ca 90 trappsteg fördelade på "vanliga" trappsteg som dom ni ser på bilden, spiraltrappsteg och långa trappsteg som kräver 1½ vuxensteg mellan varje trappavsats. Trappan svänger, passerar framför det lilla huset och fortsätter sedan uppåt igen åt vänster. Man blir ordentligt varm av att gå upp för den, speciellt om man skyndar sej på. Jag blir alltid andfådd innan jag kommer hela vägen upp, så där har jag ett träningsmål - fixa att ta mej upp för hela trappan utan att bli andfådd. Det målet ska vara nått innan sommaren.

Det finns gott om trappor och backar i Tetuán. Hela staden är byggd på Dersas sluttning så nivåskillnaderna är rätt markanta. Busshållplatserna ligger i den nedre delen av stan medan medinan och city ligger en nivå högre upp. Sedan finns det bostadsområden också ännu en bra bit högre upp. Hållplatser för "grand taxi" finns det lite här och var. Varje "rutt" har sin egen hållplats. Några rutter börjar i city, andra i nedre delen. Det gäller att man vet vart man ska och var man ska ta taxin. Inne i staden kan man ta en "petit taxi". Den har inga förbestämda rutter utan den åker dit kunden vill. Taxameter finns inte så det gäller att göra upp om priset innan man kliver in i taxin.

En annan dag kommer jag att skriva om lokaltrafiken här och hur man tar sej runt i stan. Här ser ni i alla fall en bild från nedre delen av Chellal, området där en del av lokalbussarna stannar. Bussen längst till höger kör utåt Oued Laou-hållet om jag inte är helt ute och cyklar, de 2 grönaktiga bussarna i mitten kör rutten Martil - Tetuán och den blå längst fram går mellan Tetuán och Rincón, vissa turer ända till Castillejos. Jag åker ofta lokalbuss, jag tycker att det är rätt avstressande. Det tar den tid det tar liksom, inget jag kan göra åt saken... Det är perfekt för att meditera!

Imanol Arias

I morgon kommer den spanske skådespelaren Imanol Arias till Tetuán!!!! Ni som har anknytning till Spanien vet säkert vem det är. Han är en av mina favoritskådisar och "El Lute" var min favoritfilm i flera år. Det skulle vara kul att se den igen, nu så här en 20 år efteråt. Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att gå och lyssna på hans föredrag om dens spansk-marockanska dokumentären Rif: 1921 - 1927 i morgon kväll. Undrans om jag vågar be om en autograf.... Känner mej som en fjortis... *s*

Playdates

G har en ny bästis. Dom är så oerhört söta ihop, leker alltid ihop i skolan och tjatar öronen av oss föräldrar så att dom får leka ihop på kvällar och helger. G pratade hela tiden om Y under jullovet och Y gjorde samma sak. Det var stor lycka för båda när G kom tillbaka till skolan.

Men iom att vi bor 15 km från skolan och B har mycket läxor har det varit svårt att hitta en kväll som funkar för båda familjerna. Men nu har vi pratat ihop oss och bestämt att Y:s pappa ska hämta sina 2 pojkar och mina 2 efter skolan en bestämd dag varje vecka. Det är en kväll som funkar fint för mej, för B brukar inte ha så mycket läxor då så det lilla han har kan han antingen göra hos dom eller så gör han det när vi kommer hem på kvällen. Det gör att jag får en ledig kväll/vecka, då jag kan göra "mammagrejer" som att shoppa, gå till doktorn om jag behöver det, åka upp till Ceuta i lugn och ro eller förbereda mina lektioner. Jag hoppas att det här kommer att funka, för det verkar vara en toppenlösning. Barnen får leka av sej med snälla killar som dom trivs med. Det roliga är att Y:s pappa och min man brukade umgås i samma gäng när dom var tonåringar, så dom känner varandra. Han är jättetrevlig och hans fru verkar vara hur gullig som helst. Hon är lite blyg och försiktig. Hon kommer från Rabat och är liksom Y:s pappa sefardi, så hon pratar perfekt spanska hon med. Så det ser ut som hela familjen har fått nya vänner som vi kan umgås med allihopa. *glad*

I Tetuán bor det fortfarande en del judiska familjer. Det här är alltså en av dom. När min man växte upp bodde han i ett flerfamiljshus där fördelningen av spanska katoliker, sefardijudar och muslimska morer var ungefär lika stor. Alla pratade spanska eftersom alla tre grupperna har sitt ursprung i Spanien. Det verkar ha varit en rolig uppväxt, för alla barnen i huset firade varandras högtider och dom hade ett mångkulturellt gäng. För dom är religion nått personligt och inget som säger hur man är som person, det finns goda och dåliga människor inom alla grupper. Jag är jätteglad att mina barns kompisar också är muslimer, kristna och judar och att alla leker ihop på lika villkor. Tänk om alla barn fick en sådan uppväxt, det skulle säkert förhindra en massa konflikter här i världen, för vem vill döda kompisens familj?

Portar och valv i medinan

Jag tog över 100 foton i medinan igår. Nu tänkte jag visa er lite dörrar och valv. Jag tycker att dörrarna i medinan är sååå vackra! Jag vill också ha en sån dörr hemma hos oss, men det funkar inte för vi bor i ett relativt modernt hus ("bara" 30 år) och dörrhålet är för litet. Så jag får njuta av dom vackra portarna i medinan istället.

På promenad i medinan

Idag har vi gått på promenad i medinan tillsammans med en grupp lärare och voluntärer. Vår guide är en spanjor som skrivit flera böcker om Tetuán och är oerhört kunnig. Det var en jättemysig promenad och jag har lärt mej massor med saker som jag inte visste förrut eller bara kände till delvis. T.o.m. barnen tyckte att det var roligt. Det är tur att dom delar sin mammas fascination för medinan, för vi är ofta där och promenerar. Det är helt klart min favoritplats i Tetuán! När jag studerade i Granada bodde jag lite drygt 2 år i Albaicín, som är Granadas gamla medina från tiden då Granada var en del av AlAndalus.

Här kommer lite bilder från vår promenad. Fler bilder kommer sedan att finnas på min hemsida när jag uppdaterat delen om Tetuán.

Det här är en av portarna in till medinan. Det fanns 7 portar från början, men idag är en av portarna stängd och 2 mindre portar har tillkommit. Varje port har ett arabiskt namn och dessutom ett spanskt namn som dom fick på 1800-talet av spanjorerna. Tetuáns historia har alltid löpt parallellt med Spaniens. Den här porten heter Bab Nouader och leder in i kvarteret som heter AlAyun. Precis brevid porten ligger Tetuáns största zouk med samma namn. Varje zouk har sin inriktning. I Bab Nouader hittar man framför allt kläder, husgeråd, gymnastikskor, elektronikvaror, batterier (en kille där har nog alla möjliga specialbatterier man kan tänkas behöva och billiga är dom också! Klockbatterier som i Sverige går på runt en hundralapp kan man få för 20 kronor i Bab Nouader), livsmedel från Ceuta och tyg till djellabor. Det är hundratals små affärer i ett virrvarr av gator, trappor och återvändsgränder. Att komma vilse där är snarare en regel än ett undantag och även Tetuanbor kan bli lite förvirrade ibland. Det är ett av våra helgnöjen när vi inte kan komma på nått annat att göra, att försöka komma så vilse som möjligt i zouken och sedan se hur lång tid det tar för oss att hitta ut. *s*

Här följer några foton från kvarteret AlAyun:

Vi gick in i garvarnas område och kollade hur dom arbetar med skinnen. Det är ett riktigt hantverk och dom använder fortfarande uråldriga metoder för att få skinnen mjuka och vackert färgade. Skinnen ligger i vattenbad tills dom får önskad färg och sedan hänger dom och lufttorkar i solen. Tyvärr luktar det inte så gott av alla skinnen och vattenbaden men just idag kände jag knappt någon lukt alls. Det kan ju ha varit för att de andra gångerna jag varit där har det varit högsommar och stekande solsken. Är man inte överkänslig för lukter tycker jag att man absolut ska våga sej in i garvarnas område för att se hur dom arbetar, för det är riktigt intressant.

Färdiga tofflor och andra lädervaror i en typisk bazar, främst till för turister som vill kunna köpa allt på en och samma plats. Besöker ni en sådan här bazar, kom ihåg att pruta! Det SKA ta tid att handla. Stressa av och försök se det som ett spel där båda parter till slut ska känna sej nöjda med priset.

Precis som i alla andra marockanska städer finns det en marknad för andrahands-grejer. Den i Tetuán ligger i området kring torget Ghirsa el Kabira och här kan man verkligen hitta ALLT! Ett riktigt eldorado för samlare av olika slag, för här finns allt från kläder och skor till gamla böcker, kandelabrar, julpynt och prydnadssaker. Det här borde vara ett riktigt eldorado för secondhandsfreak från hela världen, men än så länge är det mest tetuanibor som upptäckt denna pärla.

Detta är den gamla fiskmarknaden. Sedan under en längre tid var det här man hängde brottslingarna. Numera säljs här tyg i tetuáns typiska färger. Mot en mindre slant kan man bli klädd i bergskvinnornas typiska kläder och ta foton tillsammans med kvinnorna på torget. Damen som sitter på stolen har en typisk hatt på sej, men är i övrigt klädd i djellaba. Mannen med den färgglada dräkten säljer vatten från någon känd källa. Runt detta torg finns en massa affärer som säljer djellabas, sjalar och typiska kläder för både män och barn.

Jag tog över 100 foton i medinan idag. Tyvärr strular Blogger just nu så det tar evigheters evigheter innan fotona laddas upp till servern så nu ger jag upp för idag. Men fler foton kommer i morgon eller någon annan dag nu snart.