Fast inte just här, för här håller det sej till att regna nattetid. Än så länge. Men på andra håll öser det ner. I Ceuta har det regnat så mycket att stora delar av staden är översvämmade, skolorna hålls stängda och t.o.m. gränsen är stängd. Jag hade tänkt åka dit och handla idag, men detvar ju tur att annat dök upp, för annars hade jag suttit fast på fel sida gränsen... Det hade ju varit allt annat än kul, med barnen själva i Tetuan och jag instängd i Ceuta.....
Jaha, så är vi då framme i Stockholm. Men det var inte helt lätt att ta oss hit i år, för vi hade definitivt inte vädrets makter med oss. Just nu sitter jag på min pappas dator (fast han sa åt mej att jag absolut inte fick röra den när han var borta *s*) så jag kan inte skriva så mycket just nu. Den längre versionen kommer när vi är hemma i Tetuán igen.
Som ni vet påbörjade vi resan i onsdags morse och då skulle vi ta rutten Tetuán - Ceuta - Algeciras - Málaga. Eftermiddagen/kvällen skulle vi tillbringa i Málaga innan vi skulle åka vidare hem till Anna. Torsdagsförmiddagen skulle tillbringas i Málagas centrum och på kvällen skulle vi flyga Frankfurt - Stockholm. Men så blev det inte riktigt....
När vi kom till hamnen i Ceuta missade vi precis 13-båten och skulle istället ta nästa båt som borde ha gått 14. Men pga dåligt väder ställdes den båten in.... Och de efterföljande... Ni som kollat på nyheterna de senaste dagarna har kanske läst/sett nyheterna om ovädret i sundet, med vågor på över 4 meter och stormvindar på jag vet inte hur många sekundmeter. 13-båten kom över sundet, med nöd och näppe. Det hade tagit 3½ timme i stället för de vanliga 45 minuterna, folk hade legat och spytt överallt för vågorna var så fruktansvärda... Efter det stängdes båda hamnarna.
Ännu en båt vågade sej över sundet. Linjens kraftigaste och säkraste båt kom över på kvällen. Den plockar dom bara fram i nödsituationer, när ingen av de vanliga kan ta sej över. 2½ timme hade det tagit för den att komma över. Men sedan blev den stående 3 timmar i hamnen utan att kunna släppa av folk, för under resan över hade den fått en sån kraftig smäll av en våg att bogvisiret hade gått sönder. Det gick inte att öppna rampen så att bilarna kunde köra ut. Sedan gick det inte att stänga igen den heller utan det var en glipa på en 20 centimeter. När dom skulle fästa båten i kajkanten var vågorna så höga inne i hamnen att en av ringarna kättingarna ska sitta fast i gick sönder och kättningen for ner i vattnet med sån kraft att den slog i propellern, som i sin tur blev skadad. Så ruttens säkraste båt togs även den ur trafik. Bilarna och passagerarna fick till slut ta sej ut via den bakre bilrampen. Och vi blev strandsatta i hamnen... Natten som följde kräver ett eget inlägg men det får bli när vi är hemma igen.
På torsdagskvällen kom vi till slut iväg med den stora säkra båten, efter att några experter flugits in till Ceuta. Men efter vad jag förstått så hade dom bara lyckats lappa ihop båten tillräckligt för att den skulle ta sej över sundet, för fören var stängd och vi fick gå ombord via bakre bildäck och av via någon personalgång i yttre skrovet där passagerare egentligen inte ska vara. Men av kom vi till slut och vår räddande ängel Anna hämtade upp 3 mycket trötta och smutsiga passagerare i Algeciras.
Fredagen tillbringade vi sedan på Málaga flygplats. Vi fick boka om våra biljetter till samma rutt, fast ett dygn för sent. Även den resan kräver ett eget inlägg, så ni får vänta lite på flygrapport. Men jag kan säga så här, vi förberedde oss mentalt för att även tillbringa en natt på Frankfurts flygplats...
Nu är vi framme i Stockholm och börjar bli människor igen. Barnen är i Stockholm och kollar på julskyltningen med mommo och moffa och jag sitter här och pluggar. Eller borde plugga rättare sagt. Så det ska jag återgå till nu.
I morgon är det julafton. Glöm inte att höra av er till alla nära och kära och önska dom en riktigt god jul! Grannar, kassörskor, busschafförer och andra ni möter blir också glada över ett leende och en önskan om en god fortsättning.
GOD JUL ALLIHOPA!!!!!
Jag var i Ceuta i morse igen. För andra gången den här veckan. Det känns som det räcker nu. Jag börjar bli lite less på att åka taxi upp, gå över gränsen, åka buss till universitetet och så till polisen. Men nu ska i alla fall det sista vara löst för den här gången.
Jag har fått mitt ID-kort! Nu behöver jag förhoppningsvis inte bry mej om mitt ID-kort förrän om 10 år. Skönt! För den här gången var det inte roligt. Spaniens nya ID-kort är supermoderna, med inbyggd e-signatur, så man ska kunna utföra en massa ärenden på nätet och samtidigt kunna styrka sin identitet. Jättesmart! Och det bästa av allt är att man numera kan fixa ett nytt ID-kort på bara några få timmar, om ens det. OM man har med sej sitt gamla ID-kort vill säga och OM ens gamla ID-kort inte gick ut för över 10 år sedan och OM man inte får sitt efternamn utbytt mot ett helt annat... En vecka tog det för mej. Inte så illa marcherat ändå, inte om man jämför med hur det var förr...
Men idag höll jag på att få ett smärre anfall hos polisen. Visste till slut inte om jag skulle skratta eller gråta. Båda kändes lika dumt så jag gjorde ingetdera. Dom var tvugna att göra 4 (!!!) ID-kort åt mej, för på det ena var det nått tekniskt trassel med chipset, på det andra blev koden fel, på det tredje registrerades inte mina fingeravtryck... Vad mer kan gå fel? Jo, nätet gick dessutom ner när jag höll på att byta PIN-kod till ID-kortet så allt blev totalt knas... Det var definitivt INTE roligt...
Jag kommer in på de virtuella klassrummen nu. Jag har suttit inloggad några timmar nu ikväll och jag har MYCKET att läsa igenom! Mina klasskamrater har nästan 2 veckors försprång så jag har en massa att ta igen. Det kommer att bli tufft men nu har jag nästan alla böckerna och kan sätta igång för fullt i morgon. Det ser jag fram emot, för jag har verkligen längtat tills jag kunde börja och nu äntligen är jag nästan där. Min morgondag kommer att handla om Språklära, Litteraturteori och Latin. Nu bara måste jag skaffa mej goda rutiner!
Jag antar att ingen av mina trogna läsare har missat att jag har börjat plugga igen. Jag har precis påbörjat en 5-årig utbildning kallad "Filología Hispánica" och kommer bl.a. att läsa spanska ur alla möjliga aspekter, spansk litteratur från medeltiden och fram till nutiden, latin och katalanska.
Förra veckan var jag på universitetet och skaffade lånekort på biblioteket. Jag håller på och letar böcker för fullt, för böckerna som ingår i mina kurser är DYYYYYRA! Jag har ingen lust att göra av med hundratals euro på böcker som jag inte kommer att ha någon nytta av om några månader. Jag kör med biblioteksvarianten istället, lånar, skriver av/kopierar, skumläser, antecknar och lånar en ny. Det kräver lite mer jobb och tar mer tid men min ekonomi mår mycket bättre av min tidsinversion. Skulle jag bara läsa ett år så ok, då kan man offra sej lite, men 5 år är en lång tid och det hinner bli en massa böcker på den tiden. Varför samla på sej nått man inte har någon nytta av sedan?
Att plugga på distans är lite speciellt, för jag har inga egentliga lektioner. Varje vecka finns det en lärare för varje ämne på plats i Ceuta så man kan gå dit och få svar på frågor, extrauppgifter och kolla av vad man lärt sej. Jag har inte varit på någon sådan tutoría ännu, men hoppas kunna gå snart. Kruxet är bara att de flesta ämnena har sina tutorías på tisdagar och då jobbar jag. Tyyyyypiskt! Det finns virtuella klassrum på skolans websida, där man kan ladda ner studiehänvisningar, distanstentor, kontakta lärarna och mingla med klasskamraterna. Men jag kommer inte in i klassrummen! Jag lyckas inte fixa ett studieID och utan det kommer jag inte in på min klass avdelning.
Mitt ID-kort gick ut för länge sedan. Läs mer om det här. Nu är jag mitt uppe i att fixa ett nytt. Jag var hos polisen i Ceuta i onsdags och jag var där idag. Pga att jag inte skaffat nått nytt ID-kort på så länge syns inte mina uppgifter i polisens vanliga register, så dom skickade en förfrågan till Madrid för att få min identitet styrkt. Och ja, jag är den jag säger mej vara. MEN... Ett litet (??? Finns det nått som kan kallas små problem när det strular med den spanska byråkratin?) problem har dykt upp... Jag har hux flux fått ett nytt efternamn! Precis som alla andra spanjorer har jag 2 efternamn, min pappas och min mammas som ogift. Mitt första efternamn stämmer, men mitt andra har helt plötsligt blivit SLIM istället för K***** som jag alltid hetat. Inte en enda bokstav stämmer! Det hela är mycket märkligt. I mitt pass stämmer alla uppgifter, så det är inte ett allmänt fel. Troligtvis är det ett fel som uppstått när någon i Madrid fört över mina personuppgifter från det gamla manuella registret till det datoriserade systemet och personen i fråga har gett mej en helt ny identitet. *dubbelsuck* Så nu har ännu en förfrågan gått iväg till Madrid. Denna gång för att få tillbaka min rätta identitet och efternamnet korrigerat. Förhoppningsvis är det fixat till på onsdag för då måste jag tillbaka igen. I värsta fall krävs det att jag ansöker om en födelseattest från ett speciellt register i Madrid där alla utlandsfödda spanjorer registreras och det är inte säkert att jag kan göra det härifrån. Tidigare, innan dataåldern, var man tvungen att antingen resa personligen till Madrid och besöka registret eller skriva ihop ett krångligt brev och be om en kopia, som sedan i sin tur blev hemskickad allt ifrån några veckor eller månader senare. Jag hoppas det går att lösa på elektronisk väg så jag får mitt ID-kort den här veckan. Det känns aningen stressande att inte komma åt klassrummen. De andra i klassen sitter ju knappast och rullar tummarna i väntan på att jag kan sätta igång och plugga....
Mimo skrev i en kommentar igår: Hur funkar det att ta sig över gränsen till de spanska enklaverna? Mycket köer och formaliteter?
Vi funderar på att ta oss till Melilla och därifrån bila runt i nordöstra Marocko. Jag antar att du har marockanskt uppehållstillstånd, själv har jag spanskt. Vet inte om det påverkar.
När man kommer in från spanska fastlandet till någon av de två spanska enklaverna Ceuta och Melilla finns det ingen gräns att passera. Man är ju fortfarande i Spanien, fast på den afrikanska sidan. Det är bara att gå/åka av båten på vanligt sätt. Ska man bara tillbringa dagen i enklaverna behöver man bara sitt pass, precis som i övriga Spanien.
Ska man däremot åka in i Marocko måste man ta sej till någon av gränsstationerna. Den i Ceuta
heter Tarajal/Bab Sebta. Till gränsen kommer man antingen med taxi från färjan eller med buss (Linje 7, Frontera/Plaza de la Constitución) från någon av hållplatserna en liten bit utanför hamnområdet. Åker man med egen bil är det ordentligt skyltat med "Marruecos Frontera" (Marocko gränsstation) hela vägen från hamnen.
Första intrycket av gränsen brukar vara totalt KAOS. Det är människor, bilar, tomma kartonger, kärror och försäljare överallt. Gränsen är som ett eget universum. När man kommer fram till spanska delen av gränsen möts man av ett flera meter högt metallstaket. Så här långt kan man ta sej med buss eller taxi. Åker man inte egen bil måste man promenera resten av vägen. Till höger har man en "korridor" genom vilken fotgängare tar sej in i Almadraba, ett stort lagerområde där det mesta av smuggelgodset byter händer. Det är också ett bra ställe för shopping om man vågar sej in, för det ser betydligt värre ut än vad det är. Det är som en stor outlet med mat, kläder, elektronik, leksaker, kontorsvaror och krimskrams. Allt är helt lagligt men med varierande kvalitet. Det gäller att undersöka sina varor ordentligt innan man betalar, för mycket är andrahandssorteringar från affärer ute i Europa blandat med Made In China.
Den spanska delen av gränsen brukar sällan ge några problem. Det finns gott om poliser, Guardia Civil och Militärpoliser men dom finns mest där utifall att... Sedan kommer man till Ingenmansland, en sträcka som inte hör till varken Spanien eller Marocko. Jag vet inte om det är inbillning eller om Ingenmansland verkligen blir mindre och mindre för varje år men numera tycker jag att man är över så fort att man knappt märker att man varit där.
Den marockanska delen av gränsen kan vara lite trögare. Men det har blivit bättre, mycket bättre faktiskt, om man jämför med hur det var för 20 år sedan. Det bästa man kan göra är att se till så man är mätt i magen och har varit på toaletten innan man kommer fram till gränsen. En flaska vatten nära till hands är ett annat hett tips. Allt för att inte stressa upp sej i onödan. Gränsövergången tar den tid det tar. Visst kan man muta gränsvakterna så man kommer över fortare, men oftast vinner man inte så mycket på det. Tur nog är det en sed som börjar försvinna, i takt med att administrationen blir bättre.
Kommer man med bil måste man ställa sej i någon av köerna, som finns utmärkta med skyltar. Man måste se till så man har alla papper i ordning, alla skatter betalda och allt annat som hör till bilen. I luckan får man några papper som ska fyllas i. Ett tips är att inte vänta tills man kommer fram till luckan utan låta någon av passagerarna gå fram till luckan och hämta papprena medan bilen fortfarande står långt bak i kön. Då har man allt ifyllt när det är ens tur att få stämplarna.
Både fotgängare och bilburna måste stämpla passen vid både in- och utresa. De enda som undantas från den regeln är spanjorer med pass utfärdade i Ceuta. Man behöver också ett gränspapper. Kolla på fotot. Detta papper får man i luckan eller av de män som arbetar som "utdelare". Anlitar man en "utdelare" får man hjälp med att fylla i pappret och för några dirham extra kan man komma några steg närmare i kön. Annars kan man själv gå fram till luckan, gå emellan lite fint och be om papper. Börja med att säga "Salaam aleikum" ("Guds frid med dej", en hälsningsfras man använder överallt) så blir folk genast mer sammarbetsvilliga. Ett tips - be om dubbelt så många när du ändå står där, så har du till tillbakaresan.
När det gäller köer så är det precis som med allt annat här i världen. Vissa dagar och vissa tider är det mer köer än andra tider. Måndagar är inga bra dagar för att ta sej över gränsen för då brukar det alltid vara långa köer i båda riktningarna beroende på att många människor bor på ena sidan gränsen och arbetar på den andra. Juni - september brukar det också vara mer människor i rörelse pga utlandsmarockanernas semestrar och turister.
Eventuella uppehållstillstånd påverkar inget. Bara man har ett giltigt pass och inte har någon nationalitet som kräver visum så kommer man in i Marocko. Enligt internationell lag får man vistas i Marocko i max 3 månader som turist och behöver inget uppehållstillstånd eller annat papper.
Jag har aldrig varit i Melilla eller den marockanska grannstaden Nador, så jag kan inte uttala mej om den gränsövergången, men rent administrativt måste det gå till på samma sätt.
Ett sista tips - det är förbjudet att fotografera inne på gränsområdet! Låt kameran ligga kvar i väskan. Och på tal om väskor, lämna inte ditt bagage obevakat, varken där eller någon annanstans i världen.
Vi har äntligen fått ett Lidl i Ceuta. Ok, jag VET, många i Sverige gillar inte Lidl: dåliga arbetsvillkor, dåliga varor, lång transportsträcka, reklamen håller inte alltid vad den lovar.... Bla bla bla. Jo då, jag känner till allt det där. Men för min del är det verkligen TOPPEN att vi fått ett Lidl. Jag säger bara: grov limpa, riskakor, müsli, havregryn, grovt mjöl... Varor som inte finns på någon sida gränsen eller som kostar skjortan. Nu kan jag få hem matvaror som jag fått beställa från Sverige tidigare, för det som finns på vår Lidl är nästan samma som finns i Stockholm. Jag säger bara HURRA!!!
Jag köpte brödmix när jag var där i förra veckan och trots att jag misslyckades lite (vattnet var nog lite för kallt för att jästen skulle komma igång riktigt och jag hade brödet i ugnen lite väl länge) så blev det jättegott och barnen är överlyckliga! Visst är det marockanska brödet gott och så men lite variation är aldrig helt fel.
Vi ska antagligen tillbaka till Lidl nästa vecka med. Då ska jag satsa på att köpa juice, yoghurt och annat smått och gott. Jag undrar om man kanske t.o.m. skulle kunna hitta sirap där. Jag ska kolla!
Det var helgdag här i Marocko igår. Kungen firade 8 år på tronen. Skolan var stängd så jag passade på att ta barnen med mej och sticka till Ceuta. Jag vill ju börja plugga till hösten, för att utbilda mej till lärare i spanska men via att läsa lingvistik istället för på lärarlinjen. När jag var på U.N.E.D. (Spanska Distansuniversitetet) i juni sa dom att jag måste ansöka om att få min studiedossier skickad från Granada (där jag studerade tidigare) till Ceuta och att det måste göras i juli månad. Nu har jag ju jobbat hela juli månad så jag har inte kunnat ansöka om förflyttning så jag var rädd att jag inte skulle kunna börja till hösten pga detta. Så när jag fick veta att vi inte skulle ha lektioner igår bestämde jag mej för att åka upp till Ceuta, trots att det troligtvis skulle bli extra svårt med transport pga att det var helg.
Sagt och gjort. I går morse kl 5.30 gick vi hemifrån. Det var nästan folktomt och det var fortfarande alldeles dimmigt (nattfukten gör att det blir dimma varje morgon) och det var lite småkyligt. För säkerhets skull bestämde vi oss för att resa via Tetuán, vilket är en både längre och dyrare väg, men chanserna för att hitta en taxi är större. Det stod 2 taxibilar inne på hållplatsen i Tetuán. I den ena satt chaffisen och sov i framsätet. Klockan var 6 när vi satte oss i taxin och 6.30 rullade vi iväg mot gränsen. Taxin går inte förrän den är full, dvs 4 personer (vuxna eller barn) i baksätet och 2 på framsätet. Allt flöt på bra och vi kom över gränsen relativt snabbt, trots en smärre trevlig upptäckt. Mitt uppehållstillstånd har gått ut! I förra veckan. Men det är ingen stor grej, jag blir inte deporterad pga det eller så. Alla utlänningar har rätt att stanna max 3 månader i landet utan uppehållstillstånd. Sedan räcker det att man åker över gränsen och är borta några timmar så man får en ny stämpel på vägen tillbaka. Det finns dom som hållit på så i flera år. Men sedan kan man ju ha otur också och träffa på någon nitisk gränsvakt som vägrar släppa in en igen om han upptäcker att man satt det i system, så om man vet med sej att man ska stanna en längre tid är det bäst att skaffa sej uppehållstillstånd, trots allt.
Vi tog bussen till universitetet. Det är helt perfekt för den stannar nästan utanför dörren. Vi kom fram 7.35 marockansk tid, dvs 9.35 spansk/svensk tid. Det är 2 timmars tidsskillnad så här års. På en stor lapp på dörren står det: "Öppettider: 9.30 - 14.00". Vi satte oss på trappan och väntade.... och väntade... och väntade.... När inget hänt efter 10 min beslöt vi oss för att komma tillbaka senare.
Vi började gå in till centrum. Det tog ca 30 min. Det var jätteskönt för nu hade solen börjat värma lite mer och det var precis lagom varmt. Från centrum gick vi vidare till posten, det tog ytterligare ca 30 min. Dom håller på och renoverar postkontoret så posten är numera inhyst i en liten lokal på helt andra sidan Ceuta. Och sedan gick vi tillbaka till centrum, tittade lite i afärer och så promenerade vi tillbaka till universitetet. Nu var det VARMT! Riktigt varmt att promenera i solen, så vi var rätt svettiga innan vi kom fram. Jag fick mitt kuvert - och nu visade det sej att det inte alls är någon panik. *morr* Tänk om dom kan bestämma sej någon gång! Spanska funktionärer är förtjusta i att snacka för snackandets skull, inte för att dom alltid har nått vettigt att komma med. *suckar* Jag har hela augusti på mej att fylla i papprena och lämna in dom på posten. Jag hade kunnat fylla i papprena där och postat dom i går, men det kändes inte så lockande att promenera tillbaka till posten... Jag ska fylla i papprena hemma och ta med dom nästa gång jag åker upp till Ceuta.
Killarna ville inte åka hem ännu, så vi promenerade upp till ett köpcentrum som ligger på lite drygt 45 minuters promenad från universitetet. Japp, vi GILLAR att promenera! Mina barn vande sej tidigt vid att promenera och det är vårt favoritsätt att ta oss fram. När dom blir lite större planerar jag att gå El Camino de Santiago med dom. Vi lullade runt i köpcentret i några timmar, men det var fortfarande varmt när vi promenerade iväg med våra inköp. Tur nog tar det bara runt en halvtimme att gå till busshållplatsen därifrån. Totalt tror jag vi gick i cirkus 5½ timme, shoppingtid inte inräknad.
Vägen hem blev rätt strapatsrik. Fram till gränsen var det lugnt som vanligt, men vid gränsövergången var det lite kaosartat. MYCKET folk och STOOOOOORA bilar/husvagnar/husbilar/bussar.... Mannen som stämplade pass i vår kö var inte så snabb igår eller så var det problem med någons papper för kön kröp fram. Vi stod på en minimal trottoar, så smal att en matkasse knappt fick plats på den. De stora husbilarna skulle köra förbi där och marginalen var många gånger inte mer än någon centimeter. Jag var livrädd att någon chaffis skulle slinta på handen och köra rakt in i oss eller att någon av killarna skulle vingla till och ramla omkull för då skulle han bli mosad direkt. Det var inte någon rolig erfarenhet. Killarna var dessutom övertrötta, efter att ha varit igång i 12 timmar. Jag var rädd för att tullmannen skulle ha nått att säga om mitt uppehållstillstånd men han sa inget. Han kände väl igen mej och brydde sej inte om att mitt ID-kort gått ut.
Jag försökte få tag på en taxi direkt till Martil. Ibland går det, om det är flera som ska hit som befinner sej vid gränsen samtidigt så man kan fylla en hel taxi. Men igår gick det inte, så jag bestämde mej för att åka via Tetuán igen. Den här gången behövde vi inte vänta särskilt länge innan taxin var full så vi kom iväg. Barnen somnade som klubbade sälar innan vi lämnat Castillejos. Fram till avtagsvägen innan Rincón var allt som vanligt men sedan hände grejer. Chaffisen svängde av och jag trodde att han skulle ta vägen bakom Rincón och sedan ta vanliga vägen upp till Tetuán. Men icke! Helt plötsligt ser jag en skylt där det står "Motorväg". Wow! Då stämmer det alltså, vi har fått motorväg i Tetuán. Efter en väldigt skarp kurva var vi uppe på motorvägen och chaffisen ökade farten. Han körde i bra mycket över 100 km/timme kan jag ju säga, för i vanliga fall tar det ca 45 min till Tetuán från gränsen och i går var vi inne i stan på lite drygt 20 min! Vägtullar ska det visst också bli när allt är klart och om jag fattat allt rätt ska man kunna köra upp på motorvägen precis bakom kullarna vid gränsen och sedan fortsätta hela vägen till Rabat. Marocko håller på att bli ett modernt land, helt klart.
Hem kom vi till slut, efter att ha stannat till på jobbet en stund för att höra hur det gått med redaktionsarbetet. När vi kom hem hade vi varit hemifrån i över 13 timmar och vi var alla rätt trötta. Killarna var snarast övertrötta, så det tog en stund innan dom gått ner i varv. Kl. 21 sov dom och jag slocknade vid 21.30.
Idag har jag lite lätt träningsvärk! Jag hoppas att jag kan yoga en stund efter att killarna somnat i kväll, men det vete fåglarna. Jag jobbar ikväll, min näst sista kväll. På fredag börjar min semester - eller rättare sagt, då återgår jag till att vara en helt vanlig hemmamamma igen. Det ska bli skönt!
Idag har jag varit i Ceuta. Min kompis skulle till läkaren så jag hängde på som sällskap. Vi hade planerat att shoppa loss efter läkarbesöket, nu när vi för en gångs skull inte hade några sjuka barn med och ingen större stress med tiderna.
Allt var precis som vanligt tills vi kom fram till marockanska gränsen. det stod ovanligt mycket bilar och väntade på att komma in i gränsövergången. Inte så mycket gående. Hm... det var ju lite ovanligt... Men vi körde in i alla fall. Jag gick och stämplade mitt pass, det var nästan tomt på folk i kön så jag blev klar på under 5 minuter. Det var ett rekord! Nu började vi tycka att det var lite märkligt.... I vanliga fall brukar det ta lång tid för gående och snabbt för Ceutaregistrerade med bil. Idag var det nästan totalstopp för bilarna. En timme senare var vi fortfarande inte över gränsen och nu satt vi fast i kön och kunde varken åka frammåt eller tillbaka till Marocko, så det var bara att gilla läget och vänta. En vänlig polis förklarade vad det var frågan om - en grupp specialpoliser från Frankrike har kommit ner och går igenom varenda bil som rullar in över gränsen, söker igenom allt med hundar och monterar isär dom bilar dom misstänker innehåller nått dom inte borde. Och det är ju verkligen jättebra att dom har koll på vad som händer och sker och vad som förs över gränsen, men nu när dom kommer hela vägen från Frankrike kan dom väl ändå komma några fler så dom slipper gå igenom bara 2 bilar åt gången... *mutter* Det tog oss nästan 4 TIMMAR att ta oss över gränsen!!!! Så givetvis kom vi för sent till kompisens läkartid och hon fick beställa en ny tid...
Vår shoppingdag blev betydligt kortare än planerat och inte hann vi med någon lunch heller utan fick stressa runt så gott vi kunde. Vi fick stryka en massa grejer från vår "att göra"-lista - så det blev inga vårskor till mej, ingen träningsoverall till G (han har förstört 3 overaller redan det här året), ingen bok till B... Men däremot har jag kommit hem med 2 nya grytor (en 4-liters och en 6-liters, med utbytbart lock så antingen är det en vanlig gryta eller en tryckkokare. Jippie!!! Jag har verkligen saknat att inte ha någon tryckkokare. Nu ska här lagas riktig spansk husmanskost. *s*), en brödrost, sommargardiner till sovrummet och filtar/sängöverkast till barnens rum. Sakta men säkert börjar jag köpa allt sånt som vi behöver för att riktigt kunna känna oss nöjda med vårt hem.
På vägen hem kom vi över på rekordtid. Det är klart, ju färre som tar sej in till Ceuta, desto färre behöver åka tillbaka. Fast ju färre som tar sej över gränsen, desto mindre varor kommer vi att hitta i affärerna här.... Väldigt mycket av det vi äter här kommer ju från Spanien. Det är bara frukt & grönt, kött och fisk som garanterat är härifrån, resten kommer till största delen från andra sidan gränsen. Om man inte handlar på Marjane förståss, för där är allt tillverkat i Marocko. Men priserna är betydligt högre än om man handlar importerat på marknaden.
Inlägg
Alla kommentarer
