Halloween

G R A T T I S till er som firar Halloween. Det är tydligen Halloween idag. Det hade jag missat/förträngt, för jag tycker inte att det är så mycket att fira. Eller rättare sagt, jag tycker inte att folk i allmänhet firar rätt saker av rätt anledning.

En utklädningsfest är aldrig fel. Själv älskar jag att spöka ut mej och har inga problem med att gå ut på stan utklädd till Teletubby eller sjöjungfru. Men att bara ha utklädning på Halloween tycker jag är fel, för maskerad är lika kul när man än har det.

Höstfest är kul att ha. Det har vi haft på jobbet många gånger när jag jobbade som barnskötare, även långt innan Halloween importerades till Sverige. Hösten i Sverige är ju så otroligt vacker - alla träd med sina färgsprakande löv, skogsbackarna med blåbär och svamp, ängarna och åkrarna. Visst är hösten ett bra tillfälle till att ha en fest? Men varför oranga pumpor? Det borde vara äpplen, potatis, morötter och kålrötter istället. Det är ju det man normalt sett skördar om hösten. Oranga pumpor köper man på affären och finns året runt. Det är inget att fira tycker jag. I så fall kan vi ju också fira fiskpinnens dag. Jag gillar de oranga pumporna, tro inget annat, både som dekoration och tillagade i maten, men tycker inte att man behöver fira nått som inte brukar växa i våra trädgårdar.

Trick or treat, vad är det? Räcker det inte med påskkärringarna? Fast såna är det ont om nu för tiden. Det är tyvärr en sed som verkar vara på väg att försvinna. När jag var liten ritade mina kompisar och jag alltid små påskkort/-teckningar som vi gick runt till grannarna med och fick en liten slant eller lite godis som tack för gåvan. Nu vågar man ju knappast släppa iväg barnen utan uppsikt att knacka dörr. Man vet ju aldrig vem som kan stå bakom dörren....

Summa sumarum, fest är kul men jag gillar inte att man importerar seder från andra länder och sedan låtsas om att det är en naturlig del av livet, som om man alltid firat det. Vi firar ju inga mongoliska fester direkt. Höstfest har man nog alltid firat i Sverige, på ett eller annat sätt. Varför måste vi helt plötsligt ge den ett amerikanskt namn och importera seder som inte "hör dit"? Nej, fram för maskerad alla årstider och höstfest med naturens egna grönsaker. *känner mej som en gnällkärring*

Vi var i Ceuta idag och barnen lekte på en sån där lekplats där man parkerar barnen mot en liten (eller inte så liten) avgift. Det var halloweenfest och nästan alla barn var utklädda. Utom mina stackars barn som inte firar Halloween för att dumma mamma inte köper konceptet. Stackars, stackars mina barn. Eller...?

Mer spansk musik

Jag har fastnat på YouTube! Efter att ha jobbat hela dagen är jag så vansinnigt trött i huvudet, så jag är verkligen i behov av en nostalgitripp för att ladda om batterierna. Och vad är då bättre än att lyssna på lite spansk 80-talsmusik? Musikmässigt har jag nog fastnat där, någonstans mitt i La Movida. Visst gillar jag många av grupperna som spelas på radio nu, men inte på samma sätt.

Héroes del Silencio blev riktigt stora, även utanför Spanien. Jag har för mej att dom spelade i Stockholm 2 eller 3 gånger. Sångaren har fortsatt och hans solokarriär har gått ganska bra. Här har jag hittat videon till en av mina gamla favoritlåtar:



Radio Futura var ett annat måste på alla fester och dansgolv. Dom gjorde många hits, det här är en av deras bästa låtar. Fast dom har många låtar som jag gillar. *Note to self - be A ta med sej Radio Futura-skivan när han kommer i sommar*



La Unión fick en megahit med "Hombre lobo en Paris". Fråga mej inte vad Shreks åsna gör i början av videon, för det funderar jag också på. ;-)



Mecano var en annan grupp som fick massvis med hits och som gjorde låtar som fortfarande håller. Den här låten är väldigt, väldigt bra fast videon är lite rolig, så här i efterskott. Huvva, så hon ser ut, Ana! *fnissar*



Mecanos musik är visserligen rätt sockersöt men deras texter är det inte. Den här låten, Mujer contra mujer, väckte mycket uppståndelse när den kom ut för den handlar om lesbisk kärlek och det är ett ämne som varit väldigt tabu i det spanska samhället fram tills dess.



Här har jag hittat en riktigt gammal goding - Golpes Bajos. Tänk att jag tyckte att den var så bra då, när den kom ut. Det var mitt i min tonårsperiod och jag lysnade jättemycket på den här låten. Nu tycker jag inte alls att den är nått vidare speciell...



Oj oj oj, jag säger bara Nacha Pop och La chica de ayer... Härlig låt!



Jag tror inte att någon som var i Spanien på 80-talet har lyckats missa den här landsplågan - Gabinete Caligari och deras La culpa fue del cha cha cha. Iof hade jag velat lägga en annan låt här (Amor del calor en un bar) men den hittade jag inte på YouTube)



En tvättäkta nostalgitripp - Bailando med Alaska y los Pegamoides. Jag fick den här låten på band av en brevvän. Jag lyssnade på den så många gånger att bandet till slut gick sönder. Det måste ha varit precis i början på 80-talet för jag gick fortfarande i skolan.



Oj, här hittade jag en riktig pärla - Alaska y Dinaramas A quién le importa. Wow!!! Riktigt, äkta 80-tal.... *gör vågen* Alaska har spelat en mycket stor roll i spansk musik. Hon ser fortfarande nästan likadan ut. *s*



Och så en video med min favoritsångerska just nu: Amaral. Den här har jag som ringsignal på mobilen just nu.



Som sista grupp här i min lilla kombinerade presentation och nostalgitripp - Hevia. Bara för att dom är så fruktansvärt bra! Och så långt ifrån stereotypen av spansk musik man kan komma. Här är det det keltiska arvet som framhävs, med säckpipor och flöjter.

Musiksmak

Jag har en rätt bred musiksmak, för jag lyssnar både på spansk, arabisk och engelskspråkig musik. En av mina allra största favoriter är Cheb Khaled. Vi var och såg honom i Stockholm för några år sedan och det var en bra konsert (fast tyvärr inte en av dom bästa jag varit på). Det här är en av hans senaste hits, som spelats i tid och otid här. Jag tycker att låten är bra, men Cameron Cartio tycker jag verkar så plastig och sliskig. Usch, inte alls i min smak. Men men, smaken är som baken.... Låten är ju bra och det är ju det viktiaste.



Här kommer istället en av mina favoritlåtar med Khaled: Ya Rayah, en låt med härligt gung och en väldigt bra text. Nope, jag fattar inte vad dom sjunger, men jag har fått texten översatt och den går mer eller mndre ut på att var och en har sin egen sanning som man måste tro på och att ingen har rätt att dömma någon annan eller tro att man är mer värd än alla andra.



Det jag gillar allra mest med Khaled är hans otroliga röst. Han har ett väldigt brett register. Här kommer en video med en låt som ger mej gåshud: Wahrane Wahrane.



Och självklart så måste jag ha med Khaleds första riktigt stora hit - Aicha. Ingen har väl missat den låten? Den är gammal som gatan men den håller än, tycker jag. Rai är liksom alltid rätt. *s*



Det finns många versioner av Aicha. En av dom som jag gillar mest (förrutom originalet förståss) är Outlandish version. Samma låt men en helt annan känsla.



Och när vi ändå är inne på Outlandish, här kommer videon till deras bästa låt - Walou (som är marockanska för Ingenting). Jag blir alltid lika illa berörd varje gång jag ser den här videon, för det är så många människor här i Marocko som är beredda på att offra sitt liv för att ta sej till Europa. Snälla, kolla på videon och försök förstå att dom som tar sej in illegalt i Europa inte är några hemska brottslingar utan dom allra, allra flesta är barn, ungdomar och unga vuxna som drömmer om ett värdigt liv med lite guldkant på tillvaron. Videon är inspelad i Tangier.



Ännu en låt som ger mej gåshud - Desert Rose med Sting och Cheb Mami. Den som kom på idén att dom skulle sjunga den här låten borde få nått pris, deras röster passar så bra ihop. Den här låten tröttnar jag aldrig på....



Cheb Mami är väldigt stor inom rai. Jag tycker att han har en underbar röst med ett stort register (även fast han ligger ljusår efter Khaled, men så är ju också Khaled "le roi du rai"). Dansa kan han däremot inte alls. Samira Said är en av arabvärldens mest kända sångerskor och här sjunger dom en duett som har varit en av mina favoriter i många år nu:



Men min allra, allra största idol är Joaquín Sabina. Det är en kärlek som har hållit i sej i 20 år nu, ända sedan mitt första år på universitetet då jag för första gången hörde Princesa. Sabina är nog Spaniens bästa låtskivare genom tiderna, en nutidspoet som verkligen lyckas fånga det goda och det dåliga med Madrid och Spanien i allmänhet.



Sabina rör sej fritt mellan en massa olika musikstilar och har sjungit ihop med dom största inom spansk/latinomusik. Här kan ni se en duett med Rosario Flores, dotter till Lola Flores (en av Spaniens största folklore-divor). Den här låten är så otroligt bra!!!!!!!!!!!!!!! Fast just i den här videon ser Sabina lite .... hm... udda ut... *asg*



Att surfa runt på YouTube är ju hur kul som helst! Jag har hittat många guldkorn, men det som gjort mej riktigt, riktigt lycklig är upptäckten av den här videon:



El Último de la Fila är, tillsammans med Sabina, en sammanfattning av min universitetstid. Och just den här låten, Aviones Plateados, den första låten jag hörde med El Último och trots att det var 20 år sedan kan jag fortfarande texten utantill. *sjunger högt och falskt och känner mej lika lycklig som Ferdinand under sin korkek*

För er som kan spanska så hittar ni i texten till den här låten förklaringen till varför min äldste son heter som han heter. *s*



Innan jag flyttade till Spanien var Miguel Ríos en av mina största idoler. Här kan du se honom tillsammans med Manolo García i Insurrección, en gammal El Último-låt, som alltid är lika aktuell.



Nu när jag visat er min musiksmak utmanar jag er andra bloggare att göra likadant! Titta in på YouTube, sök upp era favoriter och låt oss se & lyssna på det ni gillar.