Barn är otroliga!

Natten igår var helt klart den djävulusiskaste natten jag upplevt på väldigt länge när det gäller sjuka barn. Stackarn.... Men han somnade till slut och sov resten av natten. Men jag hörde honom jämra sej i sömnen så han hade nog rätt ont i magen.

Själv slocknade jag, fullt påklädd, på soffan någongång efter 6 i morse. Det blev inte mycket sömn, för dels vaknade jag till så fort något av barnen rörde på sej och dels sken solen in genom fönstret. G vaknade rätt tidigt, men han tassade runt ett varv, såg mej på soffan och byttan i B:s rum och förstod vad som hade hänt, så han gick in på sitt rum och satte sej att läsa. Gullungen! Tänk att barn kan vara så förståndiga!

Jag vet inte när B steg upp, men det måste ha varit rätt sent. Jag klev upp jag med, stoppade huvudet under kallvattenkranen och gick ut för att köpa telefonkort till mobilen och köpa bröd & Cola. Hemma igen kokade jag blåbärssoppa åt B (G fick ett glas han med, i förebyggande syfte, som han sa *s*) och så åt G och jag frukost. Efter det la jag mej på soffan igen och där tillbringade jag nästan hela dagen. Det blev ju inte så mycket sammanhängande sömn, för killarna satt precis brevid och såg på TV och med jämna mellanrum var dom ju bara tvugna att ha lite sällskap. *s*

B har fått behålla allt han ätit & druckit idag, så faran är över för den här gången. Förrutom blåbärssoppan fick han i sej ett miniglas Coca Cola, lite mineralvatten, kokt ris och köttgryta (på sojakött). I morgon är han säkert pigg igen! *pustar ut*

Jag tror att det som fick honom på benen på allvar idag var att mommo ringde för att höra hur han mådde. Han blev verkligen jätteglad och kvittrade hela kvällen. G var inte lika samarbetsvillig, han "hade inte tid" till att prata med mommo först, men jag misstänker att det är för att han har det lite svårt med svenskan. Jag ska ta tag i svenskan igen, han behöver det. B:s svenska är fortfarande bra, men G, som har huvudet fullt av andra grejer just nu, har tappat en hel del.

Jag hoppas att B får sova gott i natt, för i morgon ska vi stiga upp tidigt. Väldigt tidigt.... Killarna ska tillbringa dagen hos sin faster. Mer om det i ett annat inlägg. *s*

Ibland blir det bara för mycket...

Detta inlägg är inget för kräsmagade så vet du med dej att du lätt blir illamående och inte är småbarnsmamma - sluta läs nu!

B är sjuk, magsjuk i kvadrat. Det kommer båda vägarna och inte lite heller... Stackarn! Just nu sover han i sin säng, ovanpå en massa handdukar och med en balja stående vid sängen. Tur nog hade jag sparat en blöja, så han känner sej nog inte som Tarzan just nu, när jag t.o.m. degraderat honom till liten blöjkille. Men vad gör man? För han är verkligen riktigt, riktigt dålig...

Jag har precis skurat klart badrummet - golv, toalett, väggar, duschkabinen. Ja, ni förstår säkert hur det såg ut innan saneringen. *urk* Jag var också tvungen att slänga på en maskin med hans sängkläder. Med förtvätt och klorin... Granntanten, som klagar bara vi går i lägenheten, lär väl få spader! Men vad gör man...? Jag har ingen möjlighet att handtvätta sängkläder (vi har varken badkar eller stor balja) och att lämna dom till i morgon bitti är helt omöjligt. Jag hoppas att jag får bort lukten bara, för just nu luktar det rätt äckligt här hemma.

Visst är det väl typiskt? Att han skulle gå och bli magsjuk just nu, när jag borde storstäda här hemma, gå till frissan och göra mej fin, köpa nya kläder... Och den dagen jag ska åka upp för att ta bilen över gränsen MÅSTE jag lämna barnen hos min svägerska, som inte kommer att ha tid med dom för hon är mitt uppe i fixandet av kakor till bröllopet den 14:e (till bröllopet i fjol då andra sonen gifte sej bakade hon över 8000 kakor! Det lär inte bli färre i år...), så då funkar det inte att någon av dom är magsjuk och smittar ner släktingarna som är där och lagar mat... Huvva! Det ser lite mörkt ut just nu... Jag hoppas att B hinner bli frisk i tid, A lär ju inte komma i morgon, så B har lite drygt 1 dygn på sej att krya på sej.... HÅLL TUMMARNA! Ja ja, livet SKA inte vara lätt... I så fall får man tråkigt och tråkigt, det har jag aldrig haft, någonsin... Så på sätt och vis ska jag kanske känna mej lycklig, för jag har hört att det är deprimerande att ha långtråkigt. *s* Själv är jag nog ständigt hög på stresshormon och endorfiner.

Nu måste jag gå och göra ett stort glas te, annars kommer jag aldrig att hålla mej vaken i nästan 2 timmar till innan jag kan kila upp på taket i mörkret och hänga upp tvätten... Nej, jag får nog se det som att jag kommer att ha förmånen att få se solen gå upp idag.*s* Det var ett tag sedan sist...

Undrar om det är nått bra på TV. Klockan är ju nästan 5 på morgonen i Spanien så morgonsändningen kommer kanske igång snart. Eller så får jag hoppas på att någon av filmkanalerna sänder någon (o)spännande svartvit stumfilm eller nått lika charmerande...

Tur att barn kryar på sej snabbare än vuxna, så förhoppningsvis är han på benen redan i morgon FM. Synd bara att han inte gillar varken kamomillte eller coca cola och risvatten kan jag nog drömma om att få i honom... Blåbärssoppa kanske? Jag hoppas att pulvret vi fick ner i februari fortfarande är okey, för i så fall har jag bästa medicinen där. Då blir det blåbärssoppa hela dagen för honom. Och så får vi hoppas att G och jag klarar oss från skrutt...

Ovälkomna gäster - igen!

Alltså, jag blir bara sååå trött! Jag hade en gästbok på min hemsida förrut, men efter ett tag tröttnade jag på att radera en 30 - 40 spaminlägg/dag så jag tog bort bloggen och flyttade hit istället. Och nu är det visst dags igen. 10 spaminlägg igår... Och jag är tydligen totalt blind - men var 17 raderar man kommentarer man inte vill ha kvar???? HJÄLP! Jag hittar inte.... :-( Så jag fick ställa in filtrering av kommentarerna igen, tills jag hittat radera-knappen. För jag vill ju ha kommentarer, men inte reklam för lyckopiller, klockor och träleksaker... Men et är ju inte så jag vill ha det egentligen... Jag vill att det ska vara lätt att kommentera, men samtidigt slippa robotinlägg... Går det...?

Svårt att somna...

Min man är på väg hit! Jippie, hurra!!!! I går morse startade han och en kompis resan från Stockholm. Dom ska bila ner för första gången. Igår skickade han SMS från Tyskland, nu ikväll fick vi en godnatthälsning från Belgien... Det är inte så lång väg kvar nu, "bara" Frankrike och Spanien. Så om 2 - 3 dagar är vi en fulltalig familj igen. *längtar*

Det har gått 4 månader sedan min man åkte härifrån sist. Det känns lite pirrigt att träffas igen, efter så många månader. Fast samtidigt härligt att bli nykär igen. Fördelen med distansförhållanden är att man aldrig hinner tröttna på varandra och så ger det en lite speciell kick att gå och sakna varandra mellan träffarna. Men jag hoppas att vi inte behöver ha det så här så länge till, för det är samtidigt väldigt slitsamt att inte kunna dela vardagen med den man älskar.

Thérèse frågade en gång hur det funkar att ha ett distansförhållande och jag lovade skriva om det. Så här kommer nu mina svar...

Hur går det för barnen att inte träffa sin pappa? Vilken realation får dom till honom?
Barnen är jättespända nu och räknar nästan timmarna tills pappa kommer. Pappa är givetvis deras största idol, t.o.m. större än Ronaldinho. Och det vill inte säga lite det inte... *s* När min man är här är han verkligen en superpappa, hittar alltid på en massa saker med barnen, pratar jättemycket med dom och försöker ta igen all förlorad tid. Jag tycker att dom har en bra relation trots allt. Vi har pratat jättemycket om varför pappa inte bor med oss just nu och att det är helt okey att sakna pappa. Och dom saknar honom jättemycket. Han finns nästan alltid med i våra samtal så han är en del av vår vardag fast han inte finns här rent fysiskt. Dessutom är dom inte dom enda barnen på deras skola som har pappa utomlands, så ingen här tycker att det är speciellt konstigt. Marocko är ju ett fattigt land så väldigt många män jobbar utomlands och har fru & barn kvar i Marocko. Jag tror att det hjälper mina barn att se att andra barn har det likadant.

Jag tror att alla barn, och speciellt små killar, har ett behov av manliga förebilder så jag har sett till så det finns andra killar/män i deras närhet som dom kan relatera till. Dom kan ju aldrig ta pappas plats men jag tror det enda kan hjälpa dom att ha män i sin närhet som dom kan se upp till, pappa eller någon annan. Så dom får lite balans i livet och inte blir alltför "mammainspirerade".

Hur håller ni förhållandet "i gång" ?
Vi gör väl inget speciellt... Vi försöker se till så vi får lite egen vuxentid när min man är här. *s* Det är väl också allt.... Man lär sej att stänga av vissa delar av sej själv och se frammåt mot nästa tillfälle vi får ha vardagsliv ihop. Visst finns risken för att vi växer ifrån varandra men den risken finns ju också i förhållanden där man lever tillsammans. Innan vi flyttade hit pratade vi väldigt mycket om hur vi skulle få det att funka, vi har ju ett gemensamt mål för vad vi vill med våra liv och vår särbotid är ju bara ett steg på vägen mot målet. Så förhoppningsvis, om några år, kan vi se tillbaka på den här tiden och se den som en parentes i vårt förhållande. Efter 18 år tillsammans har vi ett rätt starkt förhållande. Och det verkar klara att vara interkontinentala särbos...

Nu är kl 3 på morgonen här och det är dags att kliva upp och be. I vanliga fall hör jag nästan aldrig böneutroparna på nätterna, men nu när jag är vaken hör jag ju dom. Själv ska jag borsta tänderna och krypa i säng.... Om några få dagar är vi en riktig familj igen.

Har skaffat en matblog jag med!

Jag tänkte att jag ska ta mej i kragen på allvar nu och ta tag i matlagningen, mitt stora, svarta hål. Så för att komma igång och se mina egna framsteg har jag skaffat mej en matblog. I den ska jag lägga in recept på sånt jag lyckats med, mina veckomatsedlar, bra hjälpmedel jag hittat, spännande råvaror...

Bloggen hittar ni på: http://endoftavmynta.blogspot.com/

Kom gärna med förslag på vad ni vill se på en matblog från Marocko!

Grannarna har kommit!

Så, då var det slut på lugnet... Idag kom grannarna.:-( Det är en familj som bor i Fes resten av året och som bara tillbringar ungefär 3 månader här i Martil. Dom bor i lägenheten under oss. Det är en familj med 2 tonåringar och diverse andra släktingar som dyker upp av och till. På mornarna gillar dom att sova, så i fjol klagade dom på att mina barn vaknade för tidigt och satte igång med att springa runt i lägenheten, skrapa med stolar och stoja. Att deras barn sitter precis utanför porten fram till 3 varje natt och skriker på sina kompisar är helt okey, trots att mina barn knappt kan sova, men att mina barn rör sej i lägenheten är inte okey. *morr* Jag blev faktiskt rätt less på tanten i fjol, för hon satt ute med grannarna och klagade och kallade mej "hon med hästfötterna". Hur kul är det? Hon trodde väl att jag inte fattade vad hon sa, så det var okey att vräka ur sej vad som helst... Men det är det slut med nu. Om hon säger samma sak i år kan jag ge henne svar på tal, men jag hoppas att hon har lugnat ner sej lite. Hon kanske inte mådde så bra, vad vet jag. Vem vet, hon är kanske riktigt trevlig i år... *hoppas*

Det känns lite konstigt att ha grannar igen. Vi har ju varit ensamma i porten sedan i september, så det är klart att vi vant oss vid att ha allt för oss själva. Nu måste vi samsas om utrymmet igen... På tal om det ja, så måste jag nog gå och plocka in barnens leksaker som dräller i trappen... Det är lika bra att börja sommaren på god fot med grannarna. *s*

Sen frukost

Det märks att vi har sommarlov... I dag åt vi frukost först vid 12-tiden! Fast det berodde mest på att vi inte köpt bröd igår, inte på att vi sov länge. Först vid 11-tiden hann jag ut för att köpa bröd. Och flingor till killarna, en ovanlig lyx nu för tiden för flingorna här i Martil är verkligen ruggigt dyra...

G kom över till min säng någon gång under natten. Och frammåt morgontimmarna blev han kissnödig men vaknade inte, så när jag vaknade var det i en väldigt, väldigt blöt säng. *urk* Han hade lyckats kissa ner oss båda, täckena, lakanet, kudden, ett gosedjur och madrassen. Så det var bara att börja dagen med att stoppa honom i duschen och börja mata tvättmaskinen. Det blev 2 maskiner med sängkläder. Visst hade jag tänkt byta allt i sängen den här veckan men att behöva tvätta allt på en gång var kanske inte riktigt det jag planerat. Det blir ju så fullt på klädstrecken... Det är tur att solen skiner i alla fall, fast skulle det fläkta lite mer skulle det torka betydligt fortare. Och hade min man varit här hade jag kunnat ställa madrassen i solen så den fick vädra och torka ordentligt, men nu får jag nöja mej med att torka ut fläcken med potatismjöl och sedan gnugga lite med "lejía" (det är ett ord som helt enkelt inte fastnar på svenska, jag kommer aldrig ihåg vad det heter.... Kanske för att man så sällan använder det i Sverige. Här är det ju obligatoriskt, bakterierna frodas i värmen så man måste desinfektera hemma med jämna mellanrum).

Solen skiner och det är egentligen en perfekt dag för att gå till stranden. Men jag har så mycket jag måste göra här hemma så det blir nog en hemmadag idag med. :-( Jag måste ju göra plats för allt det som min man kommer med. Jag AVSKYR att ha grejer liggandes här och var, så jag behöver stuva om i skåpen. Vi går nog ut på långpromenad ikväll istället. Eller kanske inte. Det är ju match ikväll - Brasilien - Frankrike. Vi får se hur vi gör...

Tyvärr var vi inne i går också. Vi var i Ceuta i förrgår. Vi gick en hel del, för vi ska ju upptäcka hela stan nu i sommar har vi bestämt. Frammåt eftermiddagen svullnade mitt ena knä och när vi började dra oss hemmåt kunde jag knappt stödja på det benet. Jag har kronisk värk i lederna och är överrörlig. Oftast är det rätt okey men när jag går eller står mycket och inte har yogat på ett tag svullnar lederna upp och det kan ta flera dagar innan värken går över. Egentligen ska jag ta medicin för att påskynda det hela, men medicinen tog slut kort tid innan vi flyttade och jag hann inte gå till läkaren och få ny medicin utskriven. Jag tänker då och då att jag måste gå till någon läkare här, men det kommer alltid annat i vägen och så glömmer jag bort det, till nästa gång jag har ont. Fast faktum är att jag har mindre ont här än i Sverige så jag klarar mej nog ett tag till utan medicin. *s* Nu när vi har lov kan jag ju försöka vila lite mer. Och värken börjar släppa lite nu, så till i morgon kan jag nog röra mej rätt normalt igen.

Nu har maskin nr. 3 stannat så jag ska upp på taket och hänga mer tvätt. Det är lika bra att passa på att tvätta undan så mycket som möjligt nu när jag ändå är igång.