Sophämtning

Djurlivet här i Martil är rätt varierat. Förrutom en väldans massa vildkatter och vildhundar har jag på sista tiden även sett ett par råttor. Egentligen tycker jag att råttor är rätt söta djur och tamråttor är visst trevliga husdjur har jag hört. Men vilda råttor är inget jag vill ha i närheten av mitt hem. Det jag tycker var värst med att se dessa råttor var att jag såg dom precis utanför några ytterdörrar. Väldigt många bostäder här i mitt kvarter är lite äldre och enklare lägenheter, så man går rakt in i vardagsrummet från gatan. Det finns ingen hall eller trappa in eller så. Om det då ränner runt råttor precis utanför ytterdörren betyder det ju att risken för att få in en råtta i lägenheten är rätt stor. *bläääää* Jag är glad att vi ÄNTLIGEN har en fungerande ytterdörr i porten för några gnagare vill jag definitivt inte ha in här!

Sophämtningen här fungerar fortfarande rätt dåligt, men jag har sett att dom jobbar på det. För bara några år sedan fanns det bara en enda sopbil för hela staden och innan dess hämtades soporna med en vanlig lastbil. På dom flesta ställena här i stan slänger man soppåsen på trottoaren på kvällen och tidigt nästa morgon kommer sopbilen. Ni kan ju tänka er hur gatan ser ut på morgonen när hundarna och katterna (och råttorna, som jag faktiskt inte visste fanns här) har kalasat hela natten lång... *urk* Det är tur att det kommer en massa gubbar tidigt på mornarna och sopar alla gatorna, så dom tar bort allt överblivet skräp. Sopgubbarna tar nämligen bara med sej soppåsarna. Det som ev. rivits ut ur påsarna ligger kvar tills gubbarna med sopkvast kommer. I en del områden har man infört sopkontainrar. Egentligen tror jag att kommungubbarna skulle vilja ha såna överallt och dom har faktiskt köpt in såna flera gånger. Men lika fort som dom ställer ut nya kontainrar så försvinner dom spårlöst... Någon här i stan måste ha en väldans massa sopkontainrar på sin tomt.... *grrr* Jättetrisst, för jag tror verkligen att sopkontainrarna kunde vara en bra lösning på hygienproblemen här i stan. Inga sopor på gatan = ingen mat åt råttorna, katterna & hundarna = färre lösdrivande djur = färre sopor utspridda över gatan = färre stopp i avloppen.... Men just nu kan vi åtminstone glädja oss åt att det finns gott om sopbilar och sopgubbar.

En av dom sakerna jag visste att jag skulle bli irriterad över här i Marocko var just sophämtningen och visst blir jag irriterad över att det är så smutsigt. Fast nu vet jag ju lite mer om orsakerna har jag väl accepterat det hela lite grann. Det läggs mycket pengar på att rusta upp gatorna här i stan just nu.Vår gata t.ex.var en av dom sämsta i stan, med stora hål i asfalten. En hel del gator är fortfarande inte ens asfalterade utan består bara av hoptryckt sand. Ni kan ju tänka er hur kul det är att köra där när det regnat ordentligt i några dagar. Så sophämtningen är väl inte kommungubbarnas prio nr 1 just nu. Men jag hoppas att det blir det snart, för jag tror att vi alla skulle må så mycket bättre av lite bättre hygien.

Jag ställer väckarklockan på 6 varje morgon, även helgerna, och så går jag ner och slänger soporna då. Sopgubbarna kommer kring 6.30. Jag tycker att det känns fräschare att slänga soporna på mornarna och inte närsomhelst på dygnet som en del gör. *morr* *drömmer om sopkontainrar och sopsortering*

Heldag i Tetuán

Igår tillbringade jag hela FM i Tetuán. Jag åkte upp tillsammans med barnen och var sedan igång och fixade ärenden hela dagen fram till 13 när barnen slutade skolan.

Jag var på spanska konsulatet 4 gånger! Det är en himla tur att spanjorer har en egen lucka så man slipper stå och köa som marockanerna. Just nu verkar det vara ganska lugnt med visumansökningar. I höstas ringlade sej kön ända ut på Plaza Primo. Jag var och hämtade G i skolan, för konsulatet stänger 13.30 och vi skulle inte hinna dit i tid, så vi fick passa på att gå på deras rast. Att hämta sitt barn under skoltid är inte det enklaste. Först ska man förklara sitt ärende för portvakten. Eller rättare sagt, om han inte känner igen en måste man förklara vem man är och vad man vill innan man släpps in på skolområdet - toppen tycker jag! Sedan ska man upp till expeditionen och förklara varför man vill hämta barnet. Därefter ska man prata med barnets lärare och förklara igen. *phu* Men det känns skönt att dom åtminstone under skoltid har ordentlig koll på barnen.

G fick skriva sin autograf på sitt nya pass. Men jag trodde jag skulle smälla av! G gick nämligen hela vägen till konsulatet och pratade om hur dom tränat på autografer i skolan och hur han nu skaffat sej sin egna signatur. Perfekt tänkte jag, för meningen är ju att barnen ska skriva sin signatur på sitt pass. Och G börjar skriva, stolt som få. Först blev det ett upp&nervänt A, sedan någon annan krumelutt. Det var hans signatur sa han... Hm.... Visst, väldigt artistisk, anarkistisk och egenkomponerad, men knappast så gångbar i internationella samband. Konsulattjänstemannen såg rätt full i skratt ut, han hade nog aldrig sett någon sådan signatur förrut. Så jag bad G skriva sitt namn under signaturen och det kunde han ju. Så nu har han en dubbel signatur. *s* Och jag är inte så lite stolt över min konstnärliga son, som har en helt egen personlighet redan nu. Vad månne det bli av denna lille Picasso...?

Jag passade också på att gå till bilskolan och höra vad nästa steg är. Jag har fyllt i alla papper nu, så nästa vecka måste jag till Hospital Civil och göra synundersökning. Tydligen en enkel sådan, typ "Ser du bra? OK, här har du intyget". Sjukhuset ligger egentligen på vägen in till Tetuán från Martil men nu när dom håller på och gräver upp & gräver om vägen här och där så kör taxibilarna oftast en helt annan väg... Få se om jag kan få min kompis L att skjussa mej dit på måndag eller tisdag, så jag får det gjort. Jag vill ju få en tid för provet så snart som möjligt!

Annars rullar allt på här som vanligt. I morgon ska barnen och jag åka till Marjane för att månadshandla. Ja, vi handlar ju så klart inte allt där utan bara vissa få saker som man inte hittar någon annanstans. Och nu är det alltså dags att fylla på lagret med jodnötssmör, soja, balsamvinäger och lite annat smått & gott. Det blir nog lite godis också. Dom har Malaco-godis, fast ingen saltlakrits. :-(

Nu är det sedan länge läggdags... I morgon loggar jag nog in först efter nattning av killarna. jag vill läsa ut en bok jag lånade på Cervantes igår - "Loca Magnolia" av Emma Cohen. Den är så där, lite virrig och förvirrande, men den är lättläst och det är skönt med såna böcker emellanåt. Man kan inte bara läsa El Quijote. *s*

Kommentarer?

Jag har tagit bort spärren på kommentarerna nu, på prov, för att se om det blir fler (trevliga) kommentarer. Anledningen till att jag la dit spärren var ju att min förra blogg blev fullständigt nerlusad av spam och jag fick sitta upp till en halvtimme varje dag och rensa bort irriterande inlägg. Men med tanke på att det varit så dåligt med kommentarer här på sista tiden tänkte jag göra ett försök. Märker jag att det blir mycket spam igen åker spärren tillbaka men så länge jag slipper sånt är det fritt fram att kommentera. Kommentarerna är ju liksom halva bloggen... Så kom igen nu....

Nu ska jag gå till köket och försöka mej på att baka en mjuk pepparkaka. Blev så vansinnigt sugen på det och iom att jag har alla ingredienser (utom gräddfil, som jag byter mot mellanmjölk istället) så ska jag passa på att baka en kaka.

Midsommarfirande

Idag fick jag reda på att hela spanska kolonin här i Tetuán är inbjudna till midsommarfirande på Spanska Konsulatet. Och givetvis ska vi gå på det! Om nu barn är inbjudna vill säga. Annars får jag väl fixa barnvakt till killarna. Jag måste ju ändå ha barnvakt åt dom, eftersom jag har kurs den dagen, så det blir visst en heldag inne i Tetuán. Men det ska bli kul! Fast jag misstänker att det blir ett modifierat firande, för jag kan inte tänka mej att dom tänder någon brasa inne på Konsulatet eller smäller smällare. Det skulle ju kunna bli roligt om dom gjorde det, för en del av spanjorerna här är lite högfärdiga så några smällare under deras stolar skulle nog kunna liva upp festen rejält. *s*

Less på att plugga

Körteorin står mej upp i halsen nu! Jag vill göra provet så snart som möjligt och bli av med eländet. Det finns så mycket annat jag vill göra. Som att scrappa och göra kort, läsa, sooooooova, gå och fika, laga god mat, äta glass, skriva brev....

Idag åt vi rester från igår. Makaroner och sojaköttfärssås. B var INTE glad. "Men mamma, vi åt ju det här i går..." Och nu när skolmatsalen stänger (sista dagen i morgon) så måste jag laga 2 ordentliga mål mat/dag. Mina barn accepterar inte fil & flingor, pannkakor eller halvfabrikat. Nope, det ska vara RIKTIG mat, minst 2 ggr/dag. Vissa dagar har jag t.o.m. lagat korv & potatismos till dom till frukost. Dom växer och äter hur mycket som helst. Och det är iof bra, för mätta barn är glada barn.

Jag kommer att ha fullt upp de närmaste veckorna, så någon couscous lär jag inte laga på länge. Det är annars en av mina favoriträtter, speciellt den som är på bilden - "Couscous 7 verduras" (= cous cous med 7 grönsaker). Köttet brukar jag försöka peta bort och knuffa över till nåon annans del av tallriken. Jag brukar försöka undvika att sätta mej brevid min svärmor när vi äter hemma hos dom, för hon knuffar alltid över kött till min del av tallriken (hon är ju så rädd att jag inte får i mej tillräckligt med kött, stackarn) och jag knuffar bitarna vidare till det av mina barn som råkar sitta närmast.

Att äta från gemensamt fat är inte så svårt som man kan tro. Oftast (men inte alltid) har var och en sin egen sked att äta med. Sedan får man försöka tänka sej att tallriken är indelad i lika många "tårtbitar" som det är folk som äter. "Tårtbiten" närmast en själv är den mat man kan äta. Man får alltså inte plocka godbitarna ur grannens "tårtbit" utan hålla sej inom din egen del. Kött och grönsaker läggs alltid i en hög mitt på tallriken så ibland kan man skrapa ner lite kött/grönsaker från högen så att det "ramlar ner" både i ens egen del och i grannarnas. Och om man fått något som man vet att någon annan verkligen gillar kan man lite diskret rulla över den biten till den personens "tårtbit". Man vänjer sej vid att äta så här efter ett tag.


Sugen på kakor är jag också! Kakorna på bilden är typiska bröllopskakor. Dom platta till vänster är maränger, som är hårda på utsidan och alldeles krämiga (som ogräddade) på insidan. Dom är supergoda och jag kan äta hur många som helst! Få se om jag kan vara med på kakbaket inför brorsonens bröllop, då ska jag försöka tjuva receptet och lägga det här.

Kakorna i korgen heter "fackasa" (ingen aning om hur det stavas på svenska) och smakar inte mycket. Dom är hårda och samtidigt lite sega. Goda att äta till frukost och att ha till myntate.

Kakorna på fatet är söööööta! Mycket mald mandel, socker och dadlar. Jag älskar såna kakor! Marockanska kakor är supergoda, men marockanska tårtor är i allmänhet tråkiga och smakar alla likadant, oavsett om det är choklad eller frukttårtor. Det märks att tårtor är en ny "uppfinning" i Marocko, det finns inte alls samma tradition som med kakorna. Många marockanska kakor har man tillverkat i flera hundra år och om man jämför spanska julkakor med dom marockanska bröllopskakorna så är det mycket som är likt. Skillnaden är väl att dom spanska kakorna i allmänhet görs med grisfett (fast jag har hittat en hel del som görs med vegetabiliskt fett nu istället). Förr i världen var det ju ett sätt att kolla religionstillhörighet. Under spanska inkvisitionen pågick en utrensning av oliktänkande och icke-katoliker. Ett sätt att kolla religionstillhörigheten var att dra ner byxorna på folk! Japp, du läste rätt! Den "religiösa polisen" gick runt och drog ner folks byxor för om en man var omskuren var han ju bevisligen inte katolik och åkte direkt i fängelse. Ett betydligt fredligare sätt var att bjuda folk på polvorones och annat julgott. Om någon vägrade äta kunde det ju bara betyda att han/hon var jude eller muslim och hamnade därför i fängelse.

Nä, nu ska jag göra ett sista ryck för idag och läsa ut kapitlet jag håller på med. I morgon är en ny dag, den sista dagendet här året barnen går heldag i skolan.

Jag lovar...

... att om jag klarar körkortet på första försöket så ska jag skriva in barnen och mej på Franska Institutet till hösten. B har sagt att han ska välja franska som första främmande språk i skolan så då passar det ju bra att gå på extra aktiviteter på franska utanför skoltid. Dom har tydligen ett stort bibliotek, biosalong och en massa andra saker, så det blir säkert roligt för killarna. Och ett språk till.

Jag har läst franska i 6 år. På högstadiet hade vi en underbar lärare som verkligen levde för att undervisa i sitt favoritspråk. Hon åkte till Frankrike flera gånger/år, hade alltid med franska tidningar till lektionerna och hennes lektioner var genomtänkta, omväxlande och roliga. Vi pratade franska jämt på lektionerna och det spelade inte så stor roll at det blev lite fel ibland.

På gymnasiet fick vi en riktigt torr gubbe som lärare. Om ni läst 91:an någon gång så kan ni tänka er den där furiren som alltid är sur och vresig. Ungefär så såg vår lärare ut, lite mer flintskallig bara. En riktig militärtyp. Hans lektioner var inte ett dugg roliga. Han tyckte inte att vi hade nått behov av att prata franska utan det enda viktiga var att kunna grammatiken bra. Helst skulle man kunna böja alla oregelbundna verb som ett rinnande vatten, då kunde man franska. Han var också snabb på att rätta till våra fel och dåliga uttal. Resultatet blev att vi alla fick total tunghäfta. Jag förstår nog en hel del franska, men jag kan absolut inte tala det. Jag har dessutom ett extremt spanskt uttal när jag försöker mej på att säga nått på franska, det blir spranska. *s* Min man, som är utbildad översättare i franska, får ryckningar i hela kroppen när jag pratar franska, så dålig är den. Men kanske, om jag skulle börja om från scratch och med en bra lärare, så skulle jag kunna lära mej franska jag med. För det är ju trots allt inget fel på språket eller dom som talar det, det är bara jag som blivit totalt anti pga en liten hårlös gubbe...

Hjälp med franskan igen

Nu har jag stött på patrull igen... Den här gången gäller det följande saker:

* Quand je stationne et que l'éclairage public est insuffisant, je laisse mes feux de position allumés.

* Véhicules des catégories A ou B, specialement aménagés pour infirme.

* la toile des pneus ne doit ëtre visible.

* essieu

* la tenue de route

* on entend des grincements, des crissements inhabituels quand on freine

* ebloissant

* puissante

Det kommer säkert fler ord och uttryck innan jag har körkortet i handen, men jag vore verkligen jättetacksam om jag kunde få lite hjälp med dessa ord till att börja med. Jag har läst igenom mina 2 (!) teoriböcker nu, så nu håller jag på att gå igenom den första igen samtidigt som jag antecknar det som är viktigt och det som jag inte förstår.