How happy are you?

You Are 64% Happy

You are a very happy person. Generally, you feel content and that all is right with the world. Occasionally, you have a down day - but you have the ability to pick yourself right back up.

How Happy Are You?

Tja, jag är nog en rätt glad typ. Ingen idé att gnälla så mycket då kanske. *s* Fast gnälla måste man ju också ibland, för skulle man vara glad jämt vore det nått fel eller så går man på för hög dos Prozac. Men ärligt, jag är rätt nöjd med mitt liv. Varför skulle jag inte vara det?

Ett till test

You Belong in Paris

You enjoy all that life has to offer, and you can appreciate the fine tastes and sites of Paris. You're the perfect person to wander the streets of Paris aimlessly, enjoying architecture and a crepe.

What European City Do You Belong In?

Hm... Och jag som inte känner någon vidare dragning till Paris. :-/ Fast det är klart, hellre Paris än Antwerpen. Bara namnet säger ju allt : ant - werpen. Nu har jag iof aldrig varit där, det är kanske en supermysig stad. Så vid närmare eftertanke så bör jag nog ta mej en titt på den staden om jag någonsin har vägarna förbi...

How powerful are you?

Medan jag väntade på att barnen skulle somna gjorde jag detta test:

Your Power Level is: 63%

You're a very powerful person, and you know that all of your power comes from within. Keep on doing what you're doing, and you'll reach your goals.

How Powerful Are You?

Och ja, jag tror det stämmer rätt bra.*s*

Tjejsnack v. 18

Kvinnofrågor:

1. Har du någon gång känt dig diskriminerad p.g.a. ditt kön?
Nä, inte vad jag kan komma på.

2. Isåfall, gjorde du något åt det, anmälde t.ex.?
*Pass*

3. Finns det en kvinnojour på den ort där du bor?
Inte som i Sverige, men det finns flera organisationer som arbetar för att förbättra kvinnors situation och även ett Kvinnornas Hus, där hotade kvinnor och barn kan få skydd.

4. Är sex timmars arbetsdag viktigast för män eller kvinnor?
Lika viktigt för båda. Varför ska man göra skillnad på kvinnor och män?

5. Bör föräldrar dela på föräldraledigheten?
Ja, om det passar dom, så självklart! Jag tycker att det ska vara upp till båda föräldrarna, inget som FK ska bestämma åt dom. För en del familjer kanske det passar bäst att mamman är hemma hela tiden, i andra är det kanske mannen som är hemma längst. Och i andra delar man 50/50. Bara för att den ena tar ut flest dagar behöver det inte betyda att den andra föräldern inte är delaktig i barnet. Alla föräldrar är olika och därför bör beslutet vara deras.

Trevlig Valborg allihopa!

Här firar vi inte Valborg. Ärligt talat har jag nog missat vad det är man firar egentligen... *skäms* Vårens ankomst, är det den man firar? För mej har Valborg alltid varit majbrasan och inget mer, men jag har nog inte kollat på någon majbrasa de senaste 10 - 15 åren. Jag tycker att det är så trisst att behöva se alla småungar som ligger utslagna eller vinglar runt på sta'n. Jag håller mej hellre inne på Valborg. Och vad finns det då kvar att göra på Valborg?

Jag funderar på om jag till nästa år ska försöka hitta på en egen Valborgstradition till barnen. För risken finns ju att vi efter några år kommer att ha tappat en del svenska seder och det vill jag ju inte! Jag vill ju att barnen ska känna sej som en del av Sverige samtidigt som dom känner sej hemma i både Spanien och Marocko. Hur man ska få allt att gå ihop vet jag inte riktigt, men på nått sätt måste det gå att ordna. Dom spanska traditionerna är rätt lätta att hålla på här. Dels bor vi precis brevid Spanien och dels umgås vi mest med halvspanska familjer. Och det marockanska får vi automatiskt. Så det är det svenska som är problemet. Det verkar ju inte finnas någon svensk förening här i Marocko heller, så om vi ska fira nått svenskt blir det ju till att åka upp till fastlandet och fira med någon svensk kompis. Så jag funderar på att snickra ihop våra egna svenska traditioner med vadsom finns här... Hur har ni andra gjort?

Nästa stora svenska helg blir väl Midsommar, eller hur? Dans runt midsommarstången hoppar jag gärna över, men ett svenskt smörgåsbord vore kul att fixa. Det skulle va skoj att bjuda släkten på det. Sill tror jag inte jag kan hitta i Ceuta, men däremot vet jag att det finns på fastlandet. Om jag kan åka över en vända innan midsommar ska jag nog se om jag kan få med mej några burkar sill. Mmmm.... Sill är gott! Det är en sak som G och jag saknar jättemycket. Inlagd sill, senapssill, löksill.... Hjälp, vad sillsugen jag blev nu! Lax kan jag köpa i Ceuta. Köttbullar kan jag steka här. Vad mer fattas? Vad brukar ni ha på era smörgåsbord på midsommar? Hjälp mej fixa ett riktigt härligt midsommarfirande här i Marocko i år, jag tror det skulle vara en höjdare!

Jag nyser och snorar

Men jag tror inte jag är förkyld. Jag misstänker att det är dom pollensymtom jag får här i Marocko, för jag har hållit på någon vecka nu och jag blir varken bättre eller sämre. Och jag mår väldigt bra. Förrutom att jag ständigt är trött. Jag har tagit med medicin från Sverige men det känns inte aktuellt med medicin just nu. Så länge det inte blir värre än så här är det ju inget att bry sej så mycket om. Förrutom att näsan rinner mest hela tiden är det ungefär som vanligt. *s*

Barnen är hemma nu igen. Dom kom vid 2-tiden, lite drygt ett dygn efter dom åkte. Dom var trötta, arga och hungriga när dom kom. Men jag tror att dom har haft väldigt kul. Dom behöver bara smälta alla intryck först. Och sova i kapp den förlorade sömnen. Dom hade visst inte somnat förrän 2.30... *s* Kusinen såg ut som hon blivit körd genom en mangel, hon är inte van vid att ha hand om 2 så busiga och äventyrslystna små killar. Men det känns som en bra början. Nu räknar jag kallt med att få avlastning fler gånger. *glad*

Fortfarande barnfri

När klockan började närma sej 8 på kvällen och jag fortfarande inte fått hem barnen började jag oroa mej lite grann. Jag undrade om jag missuppfattat nått, kanske borde jag ha åkt in till tetuán och hämtat barnen? Jag sprang ner till affären på torget för att ladda mobilen, för som vanligt var telefonkortet nästan slut. Att ringa från mobilen här är dyyyyyrt, så jag hinner knappt ladda telefonen innan kortet är tomt igen. :-( Jag ringde hem till min svägerska men samtalen bröts innan hon kunde svara. Svägerskans mobil och systerdotterns dito hade bara röstbrevlåda och jag hatar att prata med maskiner. Egentligen var jag inte speciellt orolig, jag vet ju att dom är i goda händer, utan jag var mest orolig för att jag skulle ha missat nått...

Jag fick inte tag i någon annan än min man och han lugnade mej. Iom att dom hämtat killarna här kommer dom också att lämna hem dom när killarna busat klart. Så jag käkade middag i lugn och ro samtidigt som jag såg på "Harry Potter och de Vises Sten". Vi har den som högläsningsbok just nu och killarnas favoritspel på Play Station är Harry Potter, så för tillfället är det mycket Harry Potter hemma hos oss. Inte mej emot, jag gillar Harry Potter och hoppas hitta "Harry Potter and the Halfblood Prince" på spanska snart, jag har inte läst den än.

När klockan var runt halv tio ringer mobilen. Det var B som bara kvittrade. "Snälla mamma, får vi sova över här?" Han lät så lycklig så det var ingen tvekan om saken. Självklart får dom sova över hos sin faster i natt! Det är bra för dom. Dom behöver knyta an till sina släktingar här också. Tidigare har det varit lite si och så med den biten. Jag tror att släkten här har haft lite svårt att acceptera deras sjukdomar och allergier och av rädsla för att göra fel har dom inte riktigt vågat ha så mycket kontakt. Och språket är ju också en barriär. Men nu när båda barnen pratar hyfsad marockanska (dom förstår i alla fall rätt bra) så har dom lättare att kommunicera med varandra. Och G:s allergier är ju borta nu, åtminstone när det gäller maten.

Jag har pratat med båda pojkarna och önskat dom god natt. Dom lät så lyckliga, inte ett dugg trötta (fast det var lååååångt efter deras normala sovtid) och fast beslutna att sova över hos faster. Jag hoppas att det går bra, speciellt G har svårt att sova borta. Men det är en nyttig erfarenhet för dom. Så nu har jag hux flux blivit barnfri ända till i morgon bitti. Tyyypiskt att TV:n brytit ihop igen så jag inte kan se på film. Nu har jag ju bara killarnas filmer att välja på. Eller så ser jag "Hideous Kinky" för 20:e gången eller så. Det är en av mina favoritfilmer, inte för handlingens skull (tycker faktiskt att handlingen är lite knepig), utan för att den är så "Marocko"... Jag har aldrig sett någon film som lyckats förmedla känslan av att vara i Marocko lika bra som den filmen. Valet står nu mellan "Hideous Kinky" eller "Hajar som hajar" i orginalversionen... Tufft val. *s*

Vår ytterdörr

Vi bor i lägenhet i en byggnad som består av 3 hushåll. Dom på bottenvåningen har egen ingång direkt från gatan, medan vi andra delar på en portuppgång. Våra grannar mitt under oss bor i Fes resten av året och tillbringar bara 2 månader om året här. Ytterdörren nere i porten har krånglat så länge vi har bott här, men problemet blev inte riktigt jobbigt förrän i oktober eller så. Sedan dess har jag blivit utestängd ett antal gånger och även instäng, då dörren gått i baklås. Min svåger har kommit hit med någon gubbe, som ställt sej med en slägga eller hammare och dundrat på dörren, och så har dörren fungerat perfekt i någon dag eller i bästa fall någon vecka. Och så har det blivit likadant igen… Så där har vi hållit på nu sedan dess.

När min man var här i februari – mars tröttnade han på att vi har det så här och snackade med en snickare som lovade bygga en ny ytterdörr. Den skulle vara leveransklar på 3, max 4 veckor.. IDAG har dörren levererats! Fin som bara den är den, i typisk marockansk ”medina”-stil med stora dekorationsspikar. Min svåger lovade att dörren ska monteras på fredag morgon. Hm… Det tror jag först när jag ser det, men att ha dörren i trappen känns i alla fall som ett steg i rätt riktning. *ler*

Foton på dörren kommer så snart vi har den på plats. *s*

Ingen uppkoppling!

I morse kom jag ut på nätet utan större problem men helt plötsligt dog bara linjen. *dubbelsuck* Och sedan dess sitter jag här med en grön triangel (som visar att modemet är redo att ta emot linjen) men utan att komma ut. ”Fjärrdatorn frånkopplad/Fjärrdatorn svarar inte” får jag som felmeddelande hela tiden. Så det verkar som min internetfrånvaro kommer att vara en stund… *suckar* Och jag som är på sånt bloghumör, nu när jag är barnledig och allt… Ja ja, ni märker väl när jag är uppkopplad igen, för då syns det här i bloggen.

Barnfritt!

För första gången sedan vi flyttade hit har jag ”lånat ut” barnen.

I går morse chattade jag med min ”systerdotter” (makens systerdotter egentligen) och hon frågade om hon fick låna sina kusiner över dagen. Jippie, tänkte jag och sa att jag iof måste fråga dom först men att för egen del tyckte jag att det lät som en bra idé. Och givetvis ville killarna tillbringa dagen med sina 3 kusiner och faster! Jag vet att dom kommer att bli såååå bortskämda idag och dom kommer att ha så mycket kul att risken finns att dom vill stanna kvar över natten. Ja, inte mej emot faktiskt. För nu när kusinerna och faster ÄNTLIGEN har fått tummen ur så gäller det att passa på. Jag har ju ingen avlastning annars. Jag hoppas att faster och kusinerna får blodad tand och vill ha dom fler lördagar, för jag kommer ju att behöva barnvakt nästa lördag när jag ska på kurs.

Nu har dom precis gått iväg till bussen, så jag kan se fram emot några tysta sköna timmar… Få se vad jag ska hitta på. Sova…? Det skulle vara skönt, med tanke på att jag blev så pigg igår efter att jag yogat att jag satte mej att glo på TV:n och fastnade med en gammal Al Pacino-film. Jag somnade inte förrän efter 1 någon gång, så när barnen klev upp frivilligt (!!!) kl. 6.30 tyckte jag ju att det var lite väl tidigt… Men näää, det känns dumt att sova bort mina barnlediga timmar. Så jag ska nog plocka fram yogamattan och köra ett yogapass så får vi se sedan….

Tjejsnack, vecka 17

Jag flyttar in Tjejesnack hit, så kan den som vill kommentera. Det har varit lite dåligt med kommentarer här måste jag säga, men ni har väl annat för er antar jag. Njuter av vårsolen hoppas jag, för det verkar som solen kommit till Sverige nu. Här har vi fått varmt igen, efter helgens oväder.


Läsvanor:

1. Läser du mycket`?
Oh ja! Sedan jag skaffade mej lånekort på Instituto Cervantes så blir det minst 2 romaner/månad. Jag älskar att läsa!

2. Nämn tre av dina favoritböcker
"Sink reflections" av Marla Cilley, the FLYLady; "Scrapbooking Secrets" av Becky Higgins och "Klockan klämtar för dej" av Ernest Hemingway. Det är vad jag kom på just nu. *s*

3. Har du någon gång funderat på att skriva själv?
Japp, har en del projekt på gång. Nu behöver jag bara ta mej i kragen och sätta igång.

4. Är du med i någon bokcirkel/bokklubb?
Nej, inte nu. Men jag har varit med i flera bokklubbar. Skulle gärna vara med i en bokcirkel igen, få se om jag hittar någon på nätet. Det vore kul!

5. Köper du oftast pocket eller inbundet?
Det spelar inte så stor roll, det viktigaste är innehållet.

Jag ska gå på kurs!

Japp, det verkar som jag precis anmält mej till en kurs i praktisk undervisningsmetodik. *s* Jag har inte riktigt smält nyheten än - eller satt mej in i vad det innebär. Ja ja, jag lär nog landa i verkligheten när jag sitter där i lektionssalen för första gången.

Så här ligger det till. I staden där vi bor, Martil, finns en kyrka. Den har inte använts som kyrka sedan innan Marockos självständighet men byggnaden står kvar och har restaurerats. Idag är kyrkan ett kulturcenter som drivs av en spansk kulturorganisation med anknytning till Katolska kyrkan men utan att ägna sej åt något religiöst arbete. Istället driver man en rad projekt, bl.a. ett universitetsbibliotek, sommarläger med olika workshops för barn, "kollo" för fattiga stadsbarn som annars inte skulle kunna komma ut på landet, kurser i spanska, franska, engelska, arabiska (för utlänningar), kurser för analfabeter, osv.

I somras var mina barn med på sommarlägret och hade väldigt roligt. Mannen som driver verksamheten i kyrkan är kompis med en kompis till mej, så jag hade träffat honom några gånger innan barnen skrev in sej på sommarlägret. När han fick reda på att vi flyttat hit började han "tjata" på mej om att jag borde ingå i lärargruppen för mina datakunskaper behövs. Det skulle bli ett bra tillskott till verksamheten. Jag har alltid skyllt på att jag visserligen har datakunskaper men jag kan inte undervisa så jag skulle inte fixa att vara lärare. Det är ett stort ansvar att vara lärare tycker jag.

Nu kan jag inte skylla på bristande kunskap i metodik längre för idag har han skrivit in mej på en kurs just i praktisk undervisningsmetodik. Det är Instituto Cervantes (http://www.cervantes.se/ - på svenska, http://www.cervantes.es/ - på spanska) som anordnar kursen. Egentligen kostar det en massa pengar att gå deras kurs för lärare, men tack vare att kulturföreningen och Cervantes har ett gott samarbete har Cervantes lyckats få spanska staten att betala för kursen, som ett kulturellt utbyte. Kruxet är att endast 20 lärare får plats, oficiellt sett, på kursen. Dom kommer att få ett oficiellt diplom. Men det kommer att komma betydligt fler än så, iom att även lärare från Tanger kommer att deltaga. Därför kommer 20 stycken att få diplom och resten får vara med som åhörare. Dom har inte bestämt vilka som ska få diplom än, men troligtvis blir det dom nyrekryterade lärarna (kanske, kanske, kanske får jag ett diplom... *håll tummarna*). Diplom eller inte tycker jag att det låter som en väldigt intressant kurs. Att det är Instituto Cervantes som håller i det hela gör att det känns som en lovande kurs, dom har ofta såna här kurser och en stor kursverksamhet i en massa länder. Kursen kommer att hållas 4 lördagar under maj och juni, så nu måste jag hitta barnvakt till barnen. Men det borde inte vara nått större problem, nu när jag har datumena och allt. Jippie! Det här känns som en väldigt bra grej. Jag har tidigare vikarierat som lärarvikarie på lågstadiet och som timvikarie på förskolor i en massa år, så att få lite kött på benen känns bra. Jag gillar att undervisa, jag tycker att det är väldigt roligt, men det är stor skillnad på att hoppa in som vikarie och att själv lägga upp undervisningen, så jag behöver verkligen en sån här kurs.

Om allt går vägen kommer jag att börja jobba som datalärare till hösten. Nu är det en kulturell organisation som driver kyrkan så någon riktig lön är det inte frågan om. Snarare lite godispengar och glädjen av att ge marockanska ungdomar bättre förutsättningar för att hitta arbete. Och det är inte fy skam det heller! Jag har också fått erbjudande om att starta upp en barnverksamhet, men det lyckades jag avstyra. *s* Till att börja med räcker det med 3 - 4 timmar/vecka. Det kan vara skönt att komma ut i arbetslivet igen och få in en fot här i Marocko.

Yoga

Jag har yogat nu ikväll. Det var väldigt skönt för jag har inte yogat på ca 2 veckor. Mitt mål är att köra ett 1-timmespass minst 2 gånger/vecka och sedan utöka det till 3 pass/vecka. Jag har börjat föra in min träning på Funbeat( http://www.funbeat.se ), jag tycker att det funkar bra.

Mina barn var INTE snälla idag när jag skulle yoga. :-( Jag hade fixat middag åt dom, plockat fram allt. Dom behövde bara sätta sej vid dukat bord och äta. Det gick väl så där. Efter maten skulle dom få sitt fredagsgodis (det funkar bättre med fredag än lördag för oss, men dom får i alla fall bara godis en gång/vecka såvida det inte är nått speciellt) och jag bad dom gå in på nått av rummen för att äta godiset så jag skulle få träna ifred. Ni kan ju gissa VAR dom åt sitt godis. Japp, i vardagsrummet, precis precis i kanten av yogamattan. Det gick inte att komma mycket närmre än så... *suckar* När godiset var uppätet skulle dom borsta tänderna, tänkte jag alltså. Jag var tvungen att ryta till dom, nått jag hatar när jag yogar (och det vet dom, dom små filurerna *s*). Till slut släpade dom sej iväg till badrummet där dom stod i över 20 min och lekte med vatten och plaskade rejält. Till slut var jag tvungen att rusa dit och säga åt dom, för jag måste ju tänka på vår vattenräkning också. Den är hög nog som det är, utan att leka "stänka ner hela badrummet och helst även hallen". Så kvällens träning vart rätt splittrad... Men jag känner mej ändå rätt nöjd med mina insatser, för idag lyckades jag stå flera minuter i axelstående (http://www.santosha.com/asanas/sarvanga.html ). Den och plogen (http://www.santosha.com/asanas/hala.html ) är två av mina favoritasanas.

Jag försöker börja med lite yoga för mina barn också. Just nu försöker jag få dom att använda sej av den här asanan när dom är arga eller på dåligt humör, den hjälper till att bli av med ilskan. Lejonet (http://www.santosha.com/asanas/simha.html ). Den passar B bra, för han har ett fruktansvärt humör. Som värsta tonåringen, trots att han har några år kvar till puberteten, han är ju bara 8.

Jag har hittat en yogatidning på spanska! Än så länge har jag bara hittat ett nummer av den, den är verkligen svår att hitta. :-( Yoga har inte blivit så stort än i Spanien, men det håller visst på att bli det. Jättekul! Jag hoppas att barnen och jag har en möjlighet att åka upp till Madrid i sommar, då ska vi gå på yogaklasser alla tre. Tidningen heter Yoga Journal och är den spanska versionen av en amerikansk tidning. Tidningens hemsida ( http://www.yogajournal.com/ ) är en av mina favoritsajter, det finns en massa bra att läsa där. Jag hoppas jag kan spara ihop till en prenumeration på den spanska tidningen snart, för det är lite tröttsamt att behöva springa runt till en 10 - 15 tidningskiosker för att leta efter tidningen... *suckar*

Jag har inte ätit middag. Kruxet med yoga är att du inte ska yoga om det inte gått minst 2 timmar sedan din senaste måltid eller dryck. Därför var jag tvungen att passa på medans barnen åt, för hade jag ätit med dom hade jag inte kunnat börja yoga förrän närmare 9 och det är alldeles för sent. Men jag är inte hungrig. Jag åt upp min del av godisarna och nu ska jag äta en kiwi tänkte jag och efter det blir det nattinatti. I morgon är en ny dag.... Och med lite tur vaknar jag innan barnen och kan köra lite morgonyoga i min ensamhet (önsketänkande)... *s*

Första skörden

I går skördade vi sallad för första gången. Det blev en rätt bra skörd, eller vad tycker ni?
Det är en salladsblandning som heter Baby Leaf och innehåller Amerikanicher Brauner, Sallad Bowl, Little Leprechaun, Red Salad Bowl, Rouge Grenobloise och Favourite. Får helt klart högsta betyg, för det var väldigt,väldigt gott. Hade säkert varit ännu godare om jag gjort en "riktig" sallad, med lök, oliver, vitlök, gräslök, ost... Men bara salladsblad och dressing var väldigt gott det med! B var inte så förtjust, han åt pliktskyldigt något enstaka blad men G kastade sej över salladen med glädje och åt till det inte fanns något kvar.


Vad tycks om min lilla "trädgård"? Det här är alltså bara en liten del av mina krukor. Jag tog fotot för ca 1 vecka sedan och sedan dess har allt hunnit växa någon centimeter till. *s*

Jag var lite orolig över min apelsintimjan, för jag tyckte att den var så grådassig och ynklig, men sedan jag planterade om den i större krukor med annan jord har den tagit sej. Nu har jag en kruka här nere och två tuvor i badbaljan. Och den luktar ljuuuuvligt! Jag har läst att man kan göra glass på apelsintimjan. Det låter spännande och nått jag definitivt måste prova. Rapport kommer efter provsmakningen. *s* Men det lär nog dröja ett tag, för som det är just nu är timjanplantorna inte högre än 1½ cm, om ens så höga...

Jag sådde en annan salladsblandning idag. Måste ju prova alla frön jag har här - och detär måååånga! Jag har över 30 olika fröpåsar, så det kommer att bli trångt här när allt kommer upp och ska ha riktiga krukor. Salladsblandningen jag sådde idag heter Niche och innehåller blad från rädisa, morot, smörgåskrase, röd grönkål (låter inte det lite motsägelsefullt???), röd amarant, trädgårdsportlak och blodtopp. Det låter spännande!

För en vecka sedan köpte jag hem 40 liter jord. Jag trodde att det skulle räcka lääänge, men det är redan slut. :-( Jag behöver minst det dubbla till om jag ska kunna så och plantera om allt som jag vill så. Jag hoppas jag snart får tillgång till min kolonilott, för det vete fåglarna om allt kommer att få plats här. Men den dagen den sorgen. Än så länge är det hanterbart. Jag får väl ge bort det som inte får plats. Eller så får jag ställa mej på torget och sälja överskottet. *s*

Tjernobyl igen

Läste precis en intressant artikel om Tjernobyl och barnen som växer upp där. Mycket läsvärd! Läskig läsning, men det är viktigt att vi inte glömmer bort offren för denna katastrof som påverkar oss alla. Och det blir inte bättre....
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,812216,00.html

Språksituationen i Marocko

Igår ögnade jag igenom en väldigt intressant artikel om språksituationen i Marocko. Tyvärr fick jag inte läsa klart hela artikeln, men jag fick i alla fall ett litet hum om det hela. Nu tänkte jag dela med mej av det jag läste, på ett ungefär.

Marocko är ett stort land med en befolkning som består av olika folkgrupper. Vissa områden är det fortfarande svårt att resa till, där finns det bara åsnestigar över bergen och det gör det ju svårt att ändra på folks urgamla livsstilar och språk. Dessutom var landet uppdelat i en fransk del och en spansk del under ca 50 år och det har påverkat både kultur och språk. Det finns knappt något område där man endast talar ett språk, utan det vanligaste är att folk pratar dagligdags både två och tre språk - eller fler.

Oficiellt språk är arabiska, men det talas inte av hela befolkningen. Man måste dessutom skilja på klassisk arabiska (fussha) och marockanska (daarija). Mer om det längre fram.

Både i norr och söder finns olika berbergrupper. Berberna är Marockos ursprungsbefolkning och ingen vet exakt var dom kom ifrån eller när. Det finns ett flertal olika berberspråk och dom skiljer sej mycket sinsemellan. Det sägs att nordberberna, som kommer från Rif-området, har vikingablod och det kan kanske stämma för många rifeños är storväxta, blonda och har blå ögon. Dessutom finns det många ord i deras språk som lingüister säger härstammar från något germanskt språk.

I södra delen av landet är franska inoficiellt språk och i många avseenden det administrativa språket. Tidigare lästes all högre utbildning på franska men sedan kanske 10 år tillbaka har man övergått till arabiska istället. Reser man i denna del av Marocko klarar man sej bra på franska eftersom dom flesta åtminstone förstår grundläggande franska,

I Casablancaområdet finns det många som har en sorts pidginfranska som modersmål. Det är en marockansk franska utblandad med en del arabiska ord.

I norra Marocko, framför allt i och omkring Tetuán, är spanska det inoficiella språket. Dom flesta äldre här talar flytande spanska. Gatuskyltar, namn på affärer, osv står på spanska. Ser man inte marockansk ut utgår folk från att man är spanjor och tilltalar en på spanska. Franskan fungerar här med. Tidigare var det få som talade franska eftersom det endast var spanska som gällde, men de senaste 4 - 5 åren har många sydmarockaner flyttat hit och dom har tagit franskan med sej.

Engelska är det inte som många som talar här i norr men i turistområdena i söder är det inte så ovanligt att få tag på en engelsktalande guide. Engelska blir allt mer populärt och språkskolor växer upp som svampar ur jorden.

Och nu lite info om arabiskan. Den klassiska arabiskan (fussha) består av 2 delar - ett skriftspråk och ett talspråk. Det finns ingen nu levande människa som har klassisk arabiska som modersmål. Man kan jämföra den med latin. Skriftspråket däremot är det samma, för det är språket Koranen är skriven på och det gör att folk än idag skriver som på Mohameds tid. Det betyder att även om man talar ett språk som skiljer sej markant från den klassiska arabiskan så är det på klassisk arabiska man skriver. Här i Marocko talar nyhetsuppläsarna klassisk arabiska, men det är nått dom studerat och inget dom talar till dagligdags. Många marockaner förstår inte klassisk arabiska.

Den marockanska arabiskan består endast av ett talspråk. På grund av att man endast accepterar den klassiska arabiskan som skriftspråk stoppar det marockanskan och andra "dialekter" från att klassas som språk. Skulle man satsa på att ta fram grammatiska regler och skrivregler för marockanskan så skulle det kunna räknas som ett eget språk, skilt från libanesiskan, irakiskan eller egyptiskan, m.fl. men skillnaderna mellan de olika "dialekterna" är stora, ungefär som mellan franskan och portugisiskan. Vissa mellanösteraraber skryter med att deras arabiska är den rätta, att dom talar klassisk arabiska, men även deras språk har utvecklats och innehåller en mängd låneord, både från franskan och engelskan. Så min åsikt är klar - INGEN talar klassisk arabiska till dagligdags, det är ett dött språk som endast lever kvar i skriftlig form. Men alla som lär sej läsa och skriva på arabiska måste lära sej grunderna i fussha, det är en sak som alla som skriver på arabiska har gemensamt.

Marockanskan skiljer sej från den klassiska arabiskan på flera sätt och vis. T.ex. i uttalet. Marockanskan är lite som sydspanskan, en hel massa bokstäver har försvunnit, man drar ihop flera ord så det låter som ett, vokalerna försvinner ibland... Det kan tyckas korthugget och kanske lite aggressivt för någon som är van att lyssna på den melodiska libanesiskan som har väldigt långa vokaler. Marockanskan har också lånat ord från flera språk - de olika berberspråken, franska, spanska... Sedan skiljer det också mycket på de olika dialekterna inom marockanskan. Ett tränat öra hör snabbt vilken del av landet man kommer ifrån, om man kommer från landsbygd eller stad, om man studerat eller inte...

Jag har tidigare pluggat egyptisk arabiska, för den förstår dom flesta arabisktalande. Egyptisk film är världskänd och visas i alla länder i arabvärlden. Man kan säga att egyptiskan är som en bro mellan de olika arabiska språken. Men nu när jag bor här i Marocko är det marockanska jag vill tala. Läsa och skriva på klassisk arabiska kan jag redan. Tjejen som lär mej daarija (betyder "dialekt" på arabiska) skriver också på daarija - hurra! Det betyder att jag kommer att lära mej ett skriftspråk också, även fast det oficiellt inte existerar. Men nog är det på tiden tycker jag.... Tänk er själva om ni talade svenska hemma och med alla ni känner men var tvugna att skriva brev, läsa böcker, se på nyheterna, osv på tyska....

Müesli

Jag har tröttnat på det dåliga utbudet av frukostmat här. Antingen äter man bröd, oftast med olivolja på och möjligtvis något pålägg, eller så äter man söta bakverk, typ chokladfyllda croissant. Aldrig gröt, yoghurt eller flingor. Flingorna här gillar jag inte. Dom är importerade, väldigt dyra i jämförelse med andra liknande livsmedel och så fruktansvärt söta att tänderna viker sej dubbla. Mina barn gillar flingor och äter det gärna, men jag har märkt att dom dagar dom ätit flingor och mjölk till frukost är dom hungriga innan dom ens hunnit utanför ytterdörren. Det är ingen bra början på en skoldag tycker jag.

Så nu ska jag testa att göra egen müsli. Jag har hittat en del recept på nätet, bl.a. detta:

· 4 1/2 cups rolled oats
· 1/2 cup toasted wheat germ
· 1/2 cup wheat bran
· 1/2 cup oat bran
· 1 cup raisins
· 1/2 cup chopped walnuts
· 1/4 cup packed brown sugar
· 1/4 cup raw sunflower seeds

DIRECTIONS:
In a large mixing bowl combine oats, wheat germ, wheat bran, oat bran, dried fruit, nuts, sugar, and seeds. Mix well. Store muesli in an airtight container. It keeps for 2 months at room temperature.

Det verkar ju hur enkelt som helst och dom flesta ingredienserna har jag.

En annan variant som lät ännu godare är denna (tagen från Arlas hemsida):

1 dl sötmandel

2 dl solroskärnor

5 dl havregryn

5 dl rågflingor

1 dl linfrö

1 dl havrekli

3/4 dl fruktsocker

4 msk smör-&rapsolja

2 dl vatten

2 dl russin

Gör så här: Sätt ugnen på 200°. Hacka mandeln grovt. Blanda ihop alla torra ingredienser, utom russinen, i en bunke. Blanda smör-&rapsoljan med vattnet. Droppa det över grynblandningen och blanda runt. Häll ut blandningen i en långpanna. Rosta i mitten av ugnen 25–30 min. Rör om då och då. Låt kallna och rör ner russinen. Häll upp i en burk med tätt lock.
Källa: Arlaköket nr 1 2005

Till det här receptet fattas det en massa ingredienser, så jag får improvisera och välja andra grejer istället. Idag lyckades jag hitta en hel del gryn på hälsokosten i Ceuta, bl.a. rågflingor. Linfrö tror jag att jag vet var jag kan få tag på. Smör& rapsolja finns definitivt inte. Och i stället för fruktsocker tänkte jag ta flytande honung. Och så en massa torkad frukt, det är ju så billigt här. Och nötter, t.ex. hasselnöt, mandel, cachewnöt. Det borde bli gott! Och nyttigt. Jag berättar vad jag hade i och om det blev gott - och viktigast av allt, åt barnen det? *s*

Som en zombie

Ja, precis så känner jag mej. Så otroligt trött... Nu väntar jag på att barnen ska somna så jag kan krypa till sängs sedan. Jag tycker inte att det känns okey att somna innan barnen, så jag får försöka hålla mej vaken nen stund till. Jag dricker nyponte samtidigt som jag skriver. Min mamma skickade det till mej. Tidigare tyckte jag att nyponte kändes så hälsokost så jag ville inte dricka det, men numera är jag heltokig i nyponte. *s* Tänk så man kan ändra sej...

Allt blev fel i går kväll. Först var det barnens läggtid. I vanliga fall ligger dom i sängen runt 20-tiden, även fast dom ibland inte somnar förrän kanske frammåt 20.30. Jag brukar låta dom läsa en stund innan dom somnar, det är ett bra sätt att varva ner och ge dom vanan vid att läsa. Jag är glad att mina barn verkar bli bokmalar, precis som mej. Dom säger ju att barn som ser sina föräldrar läsa också kommer att läsa mycket. Jag hoppas att det stämmer, för i dagens samhälle är läsning en bra kontrast till jakten på information.

I alla fall, barnen brukar ligga i säng runt 20, men igår var det ett inslag på Radio Tetuán, om barnens skola och dom aktiviteter som dom ordnar under Spanska Kulturveckan. Inslaget började inte förrän 20.45 och mina barn ville absolut inte missa det. Tyvärr visste vi inte var Radio Tetuán ligger så det blev en hel del rattande innan vi hittade rätt och då var inslaget nästan slut. Men killarna var glada ändå, det var ju barn från deras skola som pratat på RADION! Wow! Sånt är stort när man är 6 & 8 år...

Vid det laget var killarna övertrötta och skulle absolut inte sova... Det tog ett bra tag innan dom hade varvat ner, så ingen av dom somnade innan 21.30. Det är väldigt intensivt att bo ensam med 2 så aktiva barn så när dom somnat brukar jag behöva en stund för mej själv för att varva ner. I går hade jag väldigt, väldigt ont i ena knät. Jag är överrörlig i lederna och det ger bl.a. känningar av väderomslag. Jag kunde knappt stå på benen igår, så när jag la mej i sängen var det ju bara glömma att kunna sova förrens värken lagt sej lite. Så jag bloggade, surfade, skrev några mail, läste i min bok.. 2 gånger fick jag också göra tjurrusningar till badrummet för att hämta upp min sämngångare till son som kissat på sej inne på toaletten. Det var bara att tvätta av honom, byta pyjamas och leda honom tillbaka till sängen och stoppa om honom. Dom flesta gångerna är han inte ens riktigt kontaktbar när han går i sömnen så dagen därpå minns han inte varför han har en annan pyjamas på sej. Det lustiga med min son är att han oftast kissar på sej inne på toaletten. Han fixar att dra ner pyjamasbyxan men kalsongerna glömmer han bort så dom blir alldeles dyngsura. Hinner jag inte till badrummet i tid drar han bara upp pyjamasbyxorna, tvättar händerna och vandrar tillbaka till sin säng. Han märker ju inte att kalsongerna är blöta... *suckar* Förhoppningsvis växer det bort snart.

När kl. var 1 var jag fortfarande vaken... Då kom myggorna... Det var rena rama invasionen i går natt. Vi bor ju precis brevid en å, det ger mycket myggor. Jag måste fundera på nått myggmedel eller myggnät eller nått, så vi slipper bli så myggbitna i år. Men myggorna är inte lika förtjusta i killarna som i mej och min man sticker dom aldrig. I natt lyckades dom sticka mina händer, ansiktet, nacken, fotsulorna.... Jag reagerar dessutom på giftet dom sprutar in så mina myggbett brukar se ut som bölder. Hur fräscht är det att se ut som man hade pesten bara för att myggorna gillar mitt blod...?

Jag måste ha slumrat till för nästa gång jag vaknade var det för att jag hade lyckats ta hål på en vattenblåsa jag hade på en tå, Ajajajaj, vad det sved och gjorde ont! Det är otroligt att nått så litet kan göra så djävulusiskt ont. Och där med var min nattsömn totalt förstörd...

Jag brukar aldrig höra böneutropet på natten (hör det knappt på dagen heller, är så van vid det nu att jag knappt registrerar det längre), men i går natt hörde jag det. Och i mitt förvirrade tillstånd lät det som dom kallade flera gånger, omlott liksom, men det var nog bara för att jag var så uttröttad.

När väckarklockan ringde 5.30 hade jag kunnat kasta ut den genom fönstret. :-( Men det gjorde jag så klart inte. *s* Fast jag har nickat till en massa gånger under dagen.

Jag var tvungen att fixa ett snabbt ärende i Ceuta på morgonen så det blev en rätt händelserik dag. Men det får bli ett separat inlägg om det. Nu ska jag gå och plocka iordning barnens kläder inför morgondagen.

Yoghurt

Jag har aldrig varit något vidare yoghurtfreak, men har med åren förstått att det är ett bra sätt att få i sej tillräckligt med kalk. Uan kalk kan man ju få en massa krämpor som äldre så det är lika bra att fylla på skelettet redan nu. *s*

Att hitta bra, nyttig och god yoghurt här i Marocko har varit ett problem för mej tidigare. Dels för att yoghurten ofta är väldigt söt och sliskig och dels för att man har en helt annan syn på förvaring av mejeriprodukter. För vad sägs om att köpa yoghurt som stått ute i solgasset i kanske 5 - 6 timmar och som är så varm att den nästan kokar när du tar av locket? Låter det lockande? Inte...? Det är så man sålde yoghurten här tidigare. Dom första gångerna jag var här i Martil hade vi världens problem med att hitta kall yoghurt och ännu svårare att hitta någon som faktiskt förvarade yoghurten i kylen. Det vanliga var att man bredde ut ett badlakan på någon trottoar och sedan ställde upp ett antal yoghurtförpackningar. Sedan stod dom där i solen tills man sålt slut på dom. Och på sommaren blir det väldigt varmt här i solen...

Numera är det förbjudet att slänga fram en handduk hur som helst och sälja på trottoaren. Men visst förekommer gatuförsäljning fortfarande, fast bara på vissa ställen. Men det är mest kläder och skor som säljs av "handduksförsäljare".

Mjölkprodukterna har flyttat in i affärerna nu. Många affärer har åtminstone den dagsfärska mjölken i kylen, yoghurten kan stå framme på disken utan att någon rynkar på ögonbrynen. Och det lustigaste av allt är att väldigt många affärer inte har kylskåpet inkopplat, så det är ju lika varmt i alla fall. *asg* och väldigt, väldigt många affärer drar kontakten ur kylskåpet på kvällen och in med kontakten på morgonen igen. Hur hälsosamt är det då? Men det lustiga är att folk inte verkar bli magsjuka här i samma utsträckning som i Sverige. Det är kanske läge att införa kokande yoghurt i dom svenska matbespisningarna? ;-)

Jag har äntligen hittat yoghurt som jag gillar. På Marjane har dom en massa dietyoghurtar utan tillsatt socker. Jippie! Och så finns leben, en sorts surmjölk med klumpar i. Den smakar nästan som svensk filmjölk och jag tycker att den är jättegod! Egentligen dricker man den i kopp till couscous, men jag brukar köpa den lite då och då och dricka, bara för att få kalktillskott. Jag kan tänka mej att den är supergod att göra ayran på den. Ayran är en turkisk dryck som består av yoghurt, lite salt och vatten som man vispar ihop - svalkande och gott! Yoghurtsoppa med gurka och mynta borde bli gott på leben. Åh, vad jag ska testa olika varianter i sommar, det ska bli kul! När det är över 35 grader behöver man nått som svalkar, så dela gärna med er av era bästa svalkande recept!

Nu ska jag dricka upp min leben och sedan är det dags att krypa till sängs med en jättebra bok jag håller på och läser nu - "Retrato en sepia" av Isabel Allende. Vet inte vad den kan tänkas heta på svenska, tyvärr.

Att vara vegetarian i Marocko

Innan jag träffade min man var jag vegetarian i en massa år. Det hela började som ett vad. Min mamma är kokerska och hon hade gått på kurs i vegetarisk matlagning. Det här var i början på 80-talet, i början av den gröna vågen som kom då. Jag gillade INTE grönsaker, utan den enda vettiga maten för mej var fläskkotlett och potatis med bearnaisesås. *s* Min mamma och jag slog vad om att hon skulle lyckas laga god vegetarisk mat under en månad och jag sulle se att det faktiskt var gott med grönt. Sagt och gjort. Behöver jag säga att jag blev fast i den gröna vågen? När månaden var slut ville jag inte alls återgå till att äta kött utan jag höll mej till mina grönsaker. *s* Så rullade det på i några år. Det enda i köttväg som kunde få mej att "bryta" mot mina regler var jamón serrano. Det är fortfarande min stora svaghet...

I Marocko anser de allra flesta att en måltid utan kött och bröd inte är någon riktig måltid. Visst finns det många vegetariska rätter, men dom äts oftast som sidorätt eller förrätt. Att komma till Marocko och säga att man är vegetarian är ungefär som att presentera sej som kannibal, man anses inte riktigt vara vid sina sinnens fulla bruk. Min man hade väldigt svårt för mina matvanor i början och efter en tid gav han mej ett ultimatum - äta kött eller skaffa ny pojkvän. Så det var bara till att börja äta lite kött igen. Jag kan förstå honom. En gång skulle jag laga köttbullar, men iom att jag tyckte att köttfärsen var så äcklig ville jag inte smaka på vare sej smeten eller dom färdiga köttbullarna. Jag hade såna kväljningar när jag skulle tillaga dom där köttbullarna att jag helt enkelt missade att jag saltade en 10 gånger eller så... Min man gråter inte särskilt ofta men den dagen grät han, så salta var köttbullarna. *s*

Min svärfar är omgift pga att min mans mamma gick bort i cancer. Den första gången min nya svärmor skulle bjuda hem mej på mat hade hon lagat något som anses som en äkta delikatess här i Tetuán - grillade koben! Det är få förunnat att bli bjudna på denna rätt, som visst ska vara något mycket fint. Ni som aldrig smakat denna rätt kan säkert tänka er hur det ser ut - ett fat med ben på, långa koben utan skinn... Till det lite aprikoser, eller om det var plommon, fint upplagda runt serveringsfatet. Jag trodde jag skulle dööööö när jag såg vad dom bar in för mat. Att kräkas mitt över maten första gången man träffar svärmor är ingen hit, så jag satt och försökte svälja ner kväljningskänslorna. Och min svärmor, på typiskt marockanskt manér satt och malde "Ät!", "Du äter ju ingenting", "Smaka på maten" och så försökte hon trycka in en bit kött i min mun.... Fyyyy, vad jag skämdes! Min man, som visste att jag inte åt kött, hade teaterviskat att jag borde försöka svälja ner åtminstone en liten minitugga för att inte göra bort mej - men jag kunde inte... Det slutade med att jag fick rusa iväg på toaletten och kräkas... Jag misstänker att min svärmors första intryck av mej inte var så bra. :-( Jag får fortfarande kväljningar när jag ser slaktarnas kärror med koben som dom drar fram genom medinan på väg till någon köttbutik. *urk*

Min yngste son var oerhört överkänslig för de allra flesta livsmedel när han var yngre. Det var i princip rent kött, mjöl, havre och kokosmjölk han tålde. Så det var inget snack om vad vi åt hemma hos oss... Jag kan säga så här - köttbullar med havresmak är ingen hit, men vad gör man när ens barn inte tål så mycket annat? Men sedan några månader tillbaka verkar han tåla allt. Jippie! Och det betyder givetvis att vårt kök börjar fyllas av vita bönor, linser, kikärter och annat smaskens. *s* Idag ska vi äta spenatlasagne med vita bönor och ostfyllning. Lasagnen står i ugnen och luktar mums. Jag hoppas att barnen ska tycka det med. Dom håller på att vänja sej vid våra nya matvanor, jag tar ett steg i taget. Vi kommer inte att helt sluta med kött för dom behöver en massa protein för att växa ordentligt och med det begränsade utbudet av specialprodukter som finns här skulle jag inte klara av att ge dom en fullvärdig vegetarisk kost. Men istället för att äta kött varje dag så blir det kanske en dag per vecka + pålägg på smörgåsen. Det är skönt att mina barn älskar grönsaker så det är sällan det blir nått tjafs om maten. Och B som alltid varit oerhört kinkig med maten har en ny favoriträtt - vita bönor i tomatsås. Det lagade jag i går och jag ljuger inte om han åt 3 vuxenportioner. Jag trodde han skulle spricka! Men det är skönt att se att han äter så bra. Inte så konstigt då att han växt 8 cm på 9 månader...

Jaha, så har jag en blog här jag med...

Jag hade inte alls tänkt öppna en blog här på Blogger. Jag har ju redan 2 här, en på spanska (http://nejma05.blogspot.com) och en på engelska (http://mytetuan.blogspot.com). Jag uppdaterar dom inte särskilt ofta, utan har dom mest för att visa bilder. Min svenska blog har jag skrivit på min hemsida. Men sedan jag flera gånger utsatts för spamattacker har jag tröttnat. Först stängde jag gästboken. Men det känns rätt värdelöst att blogga om man inte kan få feedback på det man skriver, så nu har jag gett upp...

Min hemsida, med mycket info och bilder, finns på http://www.cml.nu/nejma Missa den inte! Där finns också tidigare bloginlägg.

Jag hoppas du fortsätter att följa min blog och kommentera gärna!

/Nejma

Våndan av att inte kunna språket

I går var barnen och jag på Marjane för att bl.a. handla ballonger. Vi hittade en stor påse med ballonger och barnen var jätteglada - tills vi kom hem och upptäckte att istället för att köpa vanliga ballonger har vi köpt vattenballonger. *suckar* Det var ju inte riktigt vad vi hade tänkt oss... Så kan det gå när man inte tar sej tid att staka sej igenom franskan eller försöka tyda arabiskan. I morgon får jag göra ett nytt försök, men då går jag till en affär där jag vet att dom pratar spanska så jag får vad jag vill ha!

En annan sak som är rätt irriterande med bristande språkkunskaper här är att om man inte pratar arabiska tror folk att man är turist på genomresa. Turist = fullproppad plånbok. Det verkar som folk glömmer bort att det faktiskt bor en hel massa utlänningar här och inte alla har kappsäckar fulla med euro. Det kan göra mej rätt less ibland, för jag vet ju att man på många ställen försöker lura på mej varor till ett helt annat pris än om jag vore marockan. En rysk mamma säger att det är rasism, att det är för att alla marockaner är rasister och ser oss utlänningar som vandrande spargrisar, det är bara att mjölka oss på pengar. Jag kan inte hålla med henne, för jag vet att köpmännen i medinan gör precis samma sak mot marockaner som inte har pejl på priserna. Och då är det knappast frågan om rasism, snarare om viljan att tjäna lite extra på någon annans bekostnad. Så min strategi för att handla är att alltid fråga någon väninna om vad en viss grej brukar kosta. Om det är nått dyrare jag ska köpa frågar jag minst 2 -3 personer. Det är ju inte säkert att den första har fått det bästa priset. När jag vet ungefär vad en vara bör kosta börjar jag kolla runt lite, fråga om priserna lite här och där. Sedan börjar förhandlingen... Försäljaren säger ett pris, jag kontrar med ett annat bud, jag får ett nytt bud, jag sänker.... Om jag är på humör för att pruta ordentligt kan det ta en bra stund innan jag är nöjd. Är jag inte på humör för att pruta slutar det ofta med att jag bara går därifrån. För inte tänker jag betala mer än jag måste bara för att försäljaren ser mej som en dum turist... Och jag blir bara mer och mer övertygad om behovet av att kunna prata bra marockanska. Jag säger bara, huka er alla gubbar i medinan! Den dagen Nejma kan pruta på marockanska kommer jag att pruta brallorna av er! Åh, vad jag ser fram emot den dagen!

I morgon återupptar jag mina arabiskastudier. Det ska bli sååå himla kul! Jag ska gå 3 gånger/vecka och varje lektion kostar 25 DH. Det blir alltså 75 DH/vecka, 300 DH/månad. Det bästa av allt är att vi bara blir 3 elever i gruppen, så förhoppningsvis kommer vi att lära oss jättemycket. Jag har fått tips om en språkskola inne i Tetuán, som tydligen ska vara väldigt bra. Dom har intensivkurser i marockanska. Där går man mellan 9 - 13, 5 dagar/vecka. För 20 lektioner/vecka betalar man 2000 DH har jag för mej. Ju fler veckor, desto billigare per vecka. Jag undrar vilket som är bäst egentligen. Superintensivt i 1 vecka eller långsamt tempo i 1½ månad... Antalet lektioner blir ju ungefär densamma, men skillnaden i pris är enorm. Jag kan tänka mej att språkskolan har bättre utbildad personal, kanske språklabb, riktigt kursmaterial, osv. Tjejen som ska lära oss pluggar på universitetet och behöver tjäna lite pengar till kurslitteratur, osv, så hon har ingen lärarutbildning. Men hon verkar vara väldigt intresserad av att lära ut och kommer säkert att förbereda sina lektioner väl. Så jag tror att det kommer att funka bra. Jag får ju dessutom träning i språket varje dag, så varje ord jag lär mej kommer snabbt att fylla på mitt ordförråd.