Snart skolstart!

Vi har köpt nästan allt G behöver till skolan. Det är bara en griffeltavla kvar och den ska vi köpa nästa vecka. En del av skolmaterialet är från i fjol, men det mesta är nytt. Det går åt mycket pennor och kritor när man är i den åldern G är i, speciellt när man älskar att rita och färglägga!

Under skolårets gång kommer jag att behöva komplettera en hel del. På listan står det i år "2 blyertspennor". I fjol stod det 10. Jag tror att det snarare kommer att gå åt en 12 pennor, ungefär. Allt beror ju på hur många pennor som slarvas bort eller blir stulna. Det är en sak som irriterar mej jättemycket - att det finns så många barn som stjäl av sina klasskamrater! Vi pratar inga stora stölder, utan det handlar mest om pennor, suddgummin och så. Men märker inte föräldrarna om barnet helt plötsligt kommer hem och har 15 suddgummin i pennskrinet? Tydligen inte... Det handlar inte om några större utgifter, men visst blir det en summa varje år, som jag mycket hellre skulle vilja använda till nått annat. Skolmaterialet i barnens skola är inte direkt billigt. Dom kommunala marockanska skolorna skriver inte upp vilken sorts pennor t.ex. utan det är upp till varje förälder att köpa det dom anser vara bäst/har råd till. På mina barns skola står det noga angivet märke och antal på varje pryl. En vanlig blyertspenna kostar 2 DH, den pennan dom kräver att vi ska köpa kostar minst 3 DH/styck. Och så fortsätter det... Bara det bästa är gott nog åt barnen på deras skola tydligen...

Hans skolböcker är också inköpta. Det är likadana böcker som B hade i fjol. Jag har lagt undan B:s böcker, ifall att G tror att han ska kunna fuska och kopiera brorsan. Men den gubben går inte! *s* Det är rätt många böcker: 3 matteböcker, 3 spanskaböcker, 3 böcker med matte, spanska, NO/SO osv (det är deras huvudböcker), en Bild-mapp med olika delar och en musikbok.

Det blir TUNGT i ryggsäcken första dagen, för då måste dom ta med sej ALLA böckerna och allt material. Sedan har varje barn en låda i klassrummet där dom förvarar kommande terminers böcker och material. Första skoldagen är enda dagen som föräldrarna får komma in i klassrummet under lektionstid. Men bara för att hjälpa till att bära. Sedan får man gå igen och hämta barnen vid skoldagens slut. Här finns inget som heter invänjning utan det är hårdkörning redan från början, med riktiga lektioner från allra första början. Och läxor från första dagen...

I morgon ska vi förhoppningsvis till Ceuta för att köpa B:s böcker. Han fick också en lista på böcker och material när förra terminen slutade. Men när vi kom till bokhndeln i Ceuta visade det sej att förlaget slutat trycka böckerna på hans lista, så jag kunde inte köpa några böcker. I morgon, första september, måste skolexpeditionen öppna, det är det lag på. Så då ska vi till skolan och hämta den nya boklistan och sedan åker vi direkt upp till Ceuta för att se om vi får tag på böckerna. Har vi otur är dom slutsålda i hela Ceuta och då måste nya beställas från förlaget i Madrid. I så fall kan det dröja ända till i slutet av oktober innan B får sina böcker... Och det vill jag inte! Så morgondagen blir en kamp mot klockan, så vi hinner till bokhandeln innan lunchstängt och förhoppningsvis finns det böcker kvar. *håll tummarna*

Rörpelle har varit här

Rörpelle var här i tisdags (förrgår). Det var en ung kille i 20-årsåldern, troligtvis den vanlige rörpelles lärling. Han var lugn och verkar veta vad han sysslar med. Den andra rörpelle gillar jag inte. Han är alltid så stressad och verkar gilla att banka sönder allt som kommer i hans väg... Så den här killen gillar jag bättre.

Det fanns 2 möjliga orsaker till vattenläckan. Antingen var det kallvattenröret som rostat sönder eller så var det varmvattenröret. Var det kallvattenröret skulle det innebära en totalrenovering av halva huset: köksgolvet, halva badrummet, ena väggen i trappen och hela vägen ut till huvudkranen nere på gatan (japp, kranen sitter på utsidan av huset!). Varmvattenröret var inte lika komplicerat att byta, bara köket och badrummet påverkas av det bytet. Vi hade tur! Det var varmvattnet.

Min svägerska sprang iväg och köpte nya rör (av koppar, det finns visst inget annat här) och allt annat rörpelle behövde. Nu hade jag 2 val: antingen knackade han sönder ena köksväggen och la röret på insidan eller så får röret löpa på utsidan och gå igenom väggen in till badrummet. Det senare alternativet är fulare men innebär mindre åverkan på både kök och badrum. Så det fick bli "rör på utsidan-varianten". Vi ska ju ändå göra om köket förr eller senare och då kan vi lägga in röret i väggen så slipper vi se det. *s*

När han ändå höll på passade han på att kolla på varmvattenberedaren och rensade några rör som var lite dammiga. Så det var ju ett extra plus. Nu vet jag att varmvattenberedaren kommer att hålla ett tag till. Skönt!

Tyvärr blev det ett hål i väggen in till badrummet. Och kranarna har flyttats ut en bit från väggen = mindre utrymme i duschen. Här i badrummet hade jag ytterligare 2 alternativ: antingen blir vi utan varmvatten i handfatet eller så måste han ha hål i duschväggen (av genomskinligt glas) och hacka sönder kaklet hela vägen bort till handfatet. Badrummet är ju nytt (lite drygt 1 år bara), inte vill jag ha det sönderhackat! Så nu får vi klara oss utan varmvatten i handfatet.... Ja ja, det går ju det med. Vi får helt enkelt se till så vi duschar oftare istället. :-D

Inte är det särskilt vackert men vi vänjer väl oss... Nu måste jag köpa hem nån fogmassa och täppa till hålen, för annars kan jag ju få in en massa fukt där - och kackerlackor! *urk* Så på lördag ska jag starta Operation Täppa Till Hål!

Rörpelle kommer idag igen. Nu när han flyttade på kranarna (även kökskranen fick en ny plats) så har dom börjat läcka lite och så vill jag inte ha det! Så idag ska han fixa lite såna småsaker som strular, så att allt vattenrelaterat är i topptrim inför hösten. Förhoppningsvis är vattenbiten löst nu för ett bra tag frammåt.

Eramos muchos y parió la abuela

Ibland blir det bara för mycket... Idag är en sån dag, när man önskar man kunde nypa sej i armen och vakna upp från en otrevlig dröm. Dagen idag har varit en dag med höga berg & djupa dalar. Minst sagt...

I morse steg jag upp redan 7.30, för jag hade stämt träff med en internetkompis kl. 11.30 inne i Tetuán. Vi har haft kontakt i flera år och träffades för första gången i fjol. Barnen var jättesega, för kvällen innan hade vi stött på deras kusin av en slump och hon tog med dom på promenad. Barnen kom hem 22.30! Då var dom superhungriga och smutsiga... Så jag värmde middag och stoppade dom i säng. Klockan var en bra bit över midnatt innan dom somnade. Så ni kan ju föreställa er hur pigga dom var i morse när jag väckte dom, för första gången på flera månader... Ingen vidare action här hemma med andra ord. Jag brukar vara noga med att alltid diska undan frukostdisken innan vi sticker hemifrån, det luktar skunk annars. I morse hann jag inte, för jag ville inte komma för sent till min träff.

Vi stressar iväg. Hej och hå! Inga taxibilar.... Vi tar bussen upp. Kommer fram rätt prick kl 11. Rusar till bibblan för att låna om några böcker. Hm.. Dom är 1 vecka försenade. Tidigare betalade man 0,50 DH per bok och dag. Helt okey... Nu har dom nytt system. Man får kortet spärrat i 2 dagar för varje bok och dag. Så nu är mitt kort spärrat fram till den 12:e september. Kul.... NOT! Ja ja, jag måste ändå förnya mitt kort i september så jag får väl passa på att göra det den 12:e då.

Jag har inte köpt B:s arabiskabok ännu så jag kliver in på en bokhandel - och upptäcker att jag glömt boklistan hemma! Det blev ingen bok... Går till konsulatet för att hämta ut ett papper. Kl är nu 11.30 och vi rusar till kyrkan där vi bestämt träff. Ingen M... Jag ringer. Hon sitter på bussen och är på väg. Vi går en sväng och kommer tillbaka. M + dotter + släkting dyker upp och vi går en promenad innan vi går till vår favoritzouk. GIVETVIS går vi vilse inne i zouken... Pinsamt! Jo då, vi hittade ut men det tog en stund. Barnen och jag är vana, M såg lite vimmelkantig ut. *s* Vi går till busshållplatsen och försöker ta oss hem till hennes släktingar. Tur att M:s dotter pratar flytande marockanska och svenska, så efter en låååång stund fattar vi vilket bolag vi ska åka med. Så vi ställer oss att vänta på bussen - och väntar - och väntar.... Till slut kommer vi iväg...

Vi tillbringade hela eftermiddagen med M och hennes familj + familjen hon bor hos när hon är här i Tetuán. Helt underbara människor! Det var helt klart en av dom trevligaste eftermiddagarna jag har haft den här sommaren. Jag har pratat svenska, spanska och marockanska om vartannat. Vilken röra! Men hjälp så mycket jag har skrattat! Mina barn hittade en kompis i M:s 6-årige son. Så dom har busat och lekt och stojat! Dom har verkligen varit i sitt esse alla tre. När det började skymma kom jag på att vi nog borde dra oss hemmåt. Inte för att vi hade någon lust, men vi kunde ju inte gärna flytta hem till den här familjen heller. *s* Jag hade ju ingen aning om var vi var någonstans, annat än att vi var någonstan i Tetuán, så det vore ju bättre att ta sej hem innan det blev bäckmörkt. *s* Vi fick skjuss till Babla Okla (en av ingångarna till medinan), för där kan man ta både buss och taxi hem till oss. På vägen dit ringer min svägerska och är jätteupprörd:

Var är du? Skynda dej hem! Det är en kran som står och rinner i din lägenhet och det rinner ner jättemycket vatten hos grannen!!!!!

Oh hjälp! Jag blir alldeles svimfärdig och ser framför mej hur det flyter omkring grejer i trapphuset, hur vår TV har pajjat, hur alla mina foton är förstörda....

Givetvis finns det inga taxibilar vid Babla Okla heller... Så vi ställer oss vid busshållplatsen. Efter en stund kommer bussen och vi rusar upp på den. Usch, jag glömde nästan bort att krama om min kompis, så stressad var jag. Snacka om oväntat slut på en jättemysig träff! Bussen är full medfolk så vi måste stå hela vägen. G är så trött att han nästan somnar stående. Och jag står och hoppar av nervositet och tycker att bussen kryper fram. Fast egentligen gick det rätt fort, det tog bara en halvtimme ner. Vi kommer av bussen och rusar hemmåt. När vi kommer runt hörnan så vi kan se vårt hus på håll utbrister G lättad "Mamma, huset står kvar!" Stackarn, undrar vad han inbillat sej? Har jag verkligen stressat upp honom så med min oro? Vi får nog ha ett litet snack om detta sedan när allt lagt sej.

Det visar sej att alla våra kranar var stängda. Inte en droppe vatten finns i vår lägenhet. Men grannens lägenhet ser ut som en smärre swimmingpool. Hela taket i köket är alldeles bubbligt, det rinner vatten längst väggarna, det rinner vatten i trappen... Det är ett rör som sprungit läck. När jag stängde av vattnet i vår lägenhet slutade vattnet rinna. Förhoppningsvis är det en ytlig vattenledning, så det räcker med att dom river upp en del av köksväggen och lägger nytt rör. I värsta fall måste dom riva upp mitt köksgolv och lägga in nya rör överallt. Jag är iof redigt less på mitt kök och vill totalrenovera det. Meningen var ju att vattenledningarna skulle bytas ut i samband med renoveringen. Nu blir det kanske nya rör tidigare än planerat. Men knappast någon totalrenoverig av köket, för det är ju inget man beslutar om på en fikarast. Renoveringar här är så pass komplicerade grejer, det är inget man ger sej in på utan att tänka igenom det hela noooga innan man ens pratar med en hantverkare. Så måste dom slå sönder golver och riva upp det får vi nog köra med cementgolv tills vi är redo för total köks make over, för inte köper jag nytt golv och gör om det igen sedan när resten av köket ska fixas... Så himla kul är det inte att ha gubbar springandes här i tid & otid...

Nu är vi vattenlösa tills någon rörpelle kan komma. Och min odiskade disk får stå kvar där den står... Inte speciellt mysigt... Men ska det tjorva till sej så ska det... *suckar*

Förresten, uttrycket i rubriken betyder direktöversatt "Vi var redan många och så fick mormor barn", och är Spaniens motsvarighet till "en olycka kommer sällan ensam". Ja ja, en händelserik dag har det varit i alla fall. Jag kan inte ens med bästa vilja i världen påstå att jag tycker att mitt liv är trisst och händelselöst. *s* Visst är det underbart att leva?!? *lycklig*

Morgonstund har guld i mun ;-)

I morse steg jag upp 8.30. Det var LÄNGE sedan jag steg upp så tidigt... Åtminstone de här senaste 2 veckorna har jag stigit upp supersent, runt 11 har inte varit särskilt ovanligt. *skäms* Men det har sina orsaker.

Jag är webmaster åt en förening och en gång/år bygger jag om hela hemsidan. Och det är vad jag har ägnat mej åt de senaste 2 veckorna, dag som natt. Att totalrenovera en hemsida tar tid, mycket mer än vad folk i allmänhet tror. Att göra det och samtidigt vara en trevlig mamma är en svår kombination. Mina stackars killar har inte sett så mycket av mej de här veckorna, tyvärr... Men jag fixade deadline och sidan blev riktigt bra. Eller det tycker jag i alla fall. Vi får se vad medlemmarna tycker sedan när dom börjar komma tillbaka till nätet efter sommarens uteaktiviteter. Det känns skönt att vara klar, för det är ett intensivt arbete som kan kännas lite övermäktigt emellanåt. Men det är både bra och behövligt för mej att göra hemsidan under viss tidspress, för det är ju så det funkar i "riktiga livet". Jag är utbildad (men arbetslös) webmaster, så om jag hade varit kvar i Sverige hade jag kanske suttit mina 8 timmar/dag på nått kontor och byggt hemsidor och fixat med mailkonton och websäkerhet och annat kul. Då hade det varit ett JOBB. Det jag gör nu är nått jag gör för att det är kul och nödvändigt att hålla kunskaperna vid liv. Nästa projekt blir nu att bygga om min egen hemsida, men det blir först efter att killarna är tillbaka i skolan.

Det var i alla fall väldigt skönt att komma igång så tidigt. Jag har försökt få killarna att komma in i ett mer skolanpassat sovschema, men det har funkat så där... Dom har nämligen upptäckt att deras nya favvoserie ("Digimon 3") går på portugisiska Panda varje kväll kl. 21.30 och nu när dom båda kan klockan går det inte att lura dom länge... Så det går inte att få dom i säng innan 22. Men okey, det är en förbättring... Under en stor del av sommaren har dom somnat först kring 2... När skolan drar igång måste dom sova kring 20-tiden, för annars orkar dom inte upp kl. 6. Tur nog har dom mjukstart i 2 veckor. Då går dom bara mellan 8.00 - 13.00. Fr.o.m. oktober blir det 8.00 - 16.15 igen. Tufft schema!

Jag passade på att tvätta barnens nya träningsoveraller, sy en del saker som behövde lappas, dricka te och diska. Barnen kom upp först närmare 10. Nästa vecka tänker jag väcka dom vid 8 till att börja med och 7 veckan efter. Och så måste jag köpa en väckarklocka. Just nu har jag bara mobilen och det kommer definitivt inte att räcka sedan när jag måste kliva upp innan 6. Jag köpte en klocka i Ceuta nu senast, men den funkar inte! Jag hoppas jag får pengarna tillbaka på den, så jag kan köpa nått annat istället. Jag köpte den i en "kinesaffär" och där får man aldrig kvitto men dom brukar inte vara omöjliga.

Nu är klockan snart 13 och jag tycker att jag har hunnit med en massa redan idag. Härligt! Vi får se vad vi hittar på för kul idag... Bara 2 veckor kvar till skolstart nu och jag har börjat få lite lätt "inför-skolstarts-panik". Det är ju så mycket kvar att göra! Och roliga grejer som vi av olika anledningar aldrig kom iväg på, dom måste vi ju hinna med på dom dagarna som är kvar. Så nu blir det full rulle igen. *s*

Har uppdaterat hemsidan!

Min stackars hemsida har legat lite i träda sedan jag började med bloggen här. :-( Tidigare var den välbesökt och jag uppdaterade ofta. Nu under sommaren har det varit dåligt med både uppdateringar och aktivitet där.

Men nu blir det ändring på det! Igår var jag med på EFIT för första gången på flera månader och dom bilderna ligger nu ute på hemsidan. Är du nyfiken på vad jag sysslade med i går? Men gå då och kolla! *s*

En annan nyhet är Utflyktsmål. Först ut är Ceuta. Jag har lagt upp en hel del bilder, fakta och tips om sta'n. Inom en förhoppningsvis snar framtid kommer det även att komma tips om Tangier, Rincón, Cabo Negro, Chauen och andra ställen som är värda ett besök och som man kan ha som dagsutflykt.

Va? Har du glömt adressen till hemsidan eller aldrig besökt den? Ok, det är enkelt, det är http://www.cml.nu/nejma - Nejmas Marocko, ett äventyr i ord och bild.

Tyvärr var jag tvungen att ta bort gästboken pga massiva spamattacker, så om du kilar in på hemsidan kan du väl kommentera ditt besök här. Det är alltid kul och nyttigt med både ris & ros, för att kunna göra en bättre hemsida.

Taggad

Jag har blivit taggad. Det är Popsan som utmanat mej. Jag svarar nu innan jag stänger ner för kvällen.

1. Fyra arbeten jag haft i mitt liv
Köksbiträde, tolk, barnskötare, reklamutdelare - och en hel del till..

2. Filmer jag gärna ser om och om igen
"El robobo de la jojoya" (spansk komedi), "Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott" (fast på spanska helst), "Yalla yalla" (fick den av maken nu när han var nere i somras, har sett den 5 gånger redan) och "Sleepless in Seattle"

3.Fyra städer jag bott i
Stockholm, Granada, Martil, Tetuán

4. Fyra tv-serier jag gärna ser.
Oj, jag ser ju nästan aldrig på TV nu för tiden... Men favvoserierna är nog Vänner, CSI (alla varianterna), Gilmore Girls...

5. Fyra ställen jag vill åka
Får man bara välja 4? Oj, vad svårt! I så fall blir det Stockholm, Indien (och bo på ashram och lära mej mer om yoga), Australien, Kina...

6. Fyra websidor jag besöker dagligen
Mina favoritbloggar, Aftonbladet.se (vill ju veta vad som händer hemma), Scrappiz och andra scrapforum.

7. Fyra favoriträtter
Allt indiskt, gazpacho, glass, grillad fisk.

8. Fyra ställen där jag trivs
I makens famn, hemma, Alhambra i Granada, Stockholm

9. Fyra bloggare jag vill utmana att svara på dessa frågor
Alla som känner sej manade, bara dom skriver här sen så jag kan gå dit och läsa. Nyfiken som jag är. *s*

Förkylda!

Se, jag VISSTE det! Jag visste att vi skulle bi sjuka allihopa igår. Först det där förbenade regnet som aldrig ville sluta och som vi absolut inte var klädda för och sedan luftkonditioneringen på Parque Ceuta. Vi har ingen luftkonditionering hemma och jag har ingen önskan att ha någon heller. Ok, en sån där liten bordsfläkt skulle vara bra att ha, för dom kyler inte ner hela lägenheten och det blir inte iskallt inomhus. För det verkar så svårt att ställa in temperaturen på luftkonditioneringsapparaterna. Dom är ju nästan alltid inställda på max hela sommaren igenom och är det en regnig, kylig dag som igår så blir det istället så att man går och fryser inomhus.

B var snorig redan innan så han är väl ungefär likadan idag. Han springer och snyter sej men är i övrigt rätt pigg. G hostar men är annars som vanligt. Och så jag då, som tydligen fick rubbet: ont i halsen, hes, hosta, snorig till max, ont i hela kroppen, blyfötter, yr i huvudet, ser alldeles suddigt, lite lätt feber. Jag har en normal kroppstemperatur på runt 36 grader, så jag har väldigt sällan feber. Men nu har jag 28 grader så jag känner mej som en gammal disktrasa. Jag har tillbringat nästan hela dagen på soffan.

Jag har sovit av & till medan killarna har sett på film och ätit godis. Jag har bara släpat mej upp för att fixa mat. Tur i oturen att vi köpte en hel del snabbmat i Ceuta igår, för idag har vi ätit flingor till frukost, kinesiska snabbnudlar + omelett till lunch och påssoppa med extra äggröra till middag. Till efterrätt fick killarna chokladdryck och bulle. Så nä, det har väl inte varit någon nyttig dag idag, sett ur hälsosynpunkt. Men såna dagar måste man ha ibland, för hur ska man annars kunna känna sej stolt över dom dagar då man faktiskt äter helt rätt?

Idag var det EFIT. jag är med i det, men har tagit en tillfällig paus. Tanken var att jag skulle börja om nu fr.o.m. augusti, och jag började fota imorse. Men iom att jag sov från 02 - 10, sedan 10.30 - 14 och så 15 - 18 så tycker jag inte att det finns så mycket att visa från idag. Jag gör ett nytt försök i morgon istället och fr.o.m. september är jag med på allvar igen. Jag tycker att EFIT är en väldigt rolig idé och det är en höjdpunkt att surfa runt mellan EFIT-favoriterna och se vad dom sysslar med.

Mina killar tycker nog lite synd om mej. Det är inte ofta jag är så här dålig, så dom är nog lite oroliga. Stackarna! Dom kom in till mej nyss och läste en saga medan G gav mej lite ryggmassage. På hans dagis sysslade dom en hel del med massage och massagesagor och det är nått vi gillar alla 3. Tyvärr har jag varit jättedålig på det sedan vi flyttade hit, innan brukade jag massera dom någon gång/vecka. Jag får helt enkelt ta mej i kragen nu till hösten och försöka planera in det i veckoschemat. Jag skulle ju vilja ha mer yogatid med dom också, åtminstone 2 halvtimmar/vecka. Då skulle jag kunna lägga in massagesagan på slutet, som avslappning.

Nu ska jag surfa runt en liten snabbis på mina favoritforum och sedan är det läggdags! Förhoppningsvis mår jag bättre i morgon och kan fixa iordning lite här hemma. Och med lite tur kan jag sätta mej en stund med julkorten också. Det riktigt kliar i mina fingrar. Jag har fullt med halvfärdiga kort här på sängen, för jag försökte mej på att göra några kort idag, men jag orkade helt enkelt inte...

I morgon är en ny dag!

Oh boy, vilken födelsedag!

Idag (eller rättare sagt, i går) fyllde G och jag år. G blev 7 och jag lite mer. *s* G har hållit på och tjatat om sin födelsedag i säkert 2 månader nu, varje dag, minst 20 gånger om dagen. Jag tror faktiskt att vi alla har sett fram emot hans födelsedag minst lika mycket som honom. *s*

Dagen började med att väckarklockan ringde kl. 5.30. Jag var totalt slut, jag hade somnat kring 2-tiden, så jag skulle bara ligga kvar i sängen i 5 min... Haha, jag somnade så klart om som en klubbad säl och for upp som ett skott när min man ringde kl 6 för att gratta oss. :-D Jag gick och väckte barnen och dom pratade en stund med pappa. Dom sken värre än solen i Karlstad. Mommo ringde också, så lyckan var fullständig. :-)

Sedan var det presentöppning. G fick 2 Action Man-gubbar och han var överlycklig. Han måste ha en bra bit över 20 gubbar nu, så jag tror nog att det räcker. Fast han leker med dom allihopa och det är nog hans favoritleksaker. Även B fick en present. Sist vi var i Ceuta hade jag köpt 3 tidningar av en barn/ungdomstidning som handlar om olika vetenskapliga grejer, forskning, intressanta fakta om allt möjligt. Lite som Vetenskapens Värld men för barn och med jätteintressanta artiklar för både stora och små. B blev jättelycklig han med.

Det var meningen att vi skulle ha åkt till Parque Mediterráneo i Ceuta, för att bada hela dagen. Men jag vaknade med lite lätt halsont, B snorade och det var morgonkyligt så jag satte Plan B i verket - bio i Ceuta. Jag försökte komma ut på nätet för att kolla vilka filmer som går nu och när. Det finns 2 biografer i Ceuta. Men jag kom inte ut på nätet (se tidigare inlägg), så till slut gav jag upp och vi åkte till gränsen.

Det kan vara lite rörigt vid gränsen, men idag kändes det extra rörigt av någon anledning. Jag brukar alltid be om extra gränslappar (man måste fylla i en lapp varje gång man passerar gränsen och ange namn, passnummer och en del annat) men i morse hade dom inga extra, så för första gången på länge åkte vi upp utan att ha lappar i väskan. Vi kom över till slut, men det tog nog sina 30 minuter.

Väl i Ceuta var det lite morgonkyligt fortfarande och lite lätt molningt. Det är ju inget ovanligt. Vi gick en liten prommenad och kilade in på ett snabbkök för att handla lite. Där träffade vi på en äldre kvinna som brukar fördriva tiden i pysselaffären jag nästan alltid besöker när jag är i Ceuta. Vi pratade en stund medan vi stod i kön. Det är roligt att vara igenkänd och ha någon att hälsa på. Jag börjar få rätt många bekanta nu i Ceuta.

Medan vi stod på posten och köpte frimärken började det regna lite smått. Och så brakade det loss - ett riktigt fruktansvärt regnväder som varade av och till i flera timmar. Gissa om vi blev blöta? För paraplyerna sålde ju slut på nolltid i city, så vi fick klara oss utan. Vi fick satsa på dom stunder då det regnade mindre för att spinga till nästa ställe. Om vi inte åker på en varsin förkylning efter det här lär vi ha en motståndskraft som heter duga...

Pga regnet blev det lunch på McDonalds. Vi hade nämligen tänkt äta på Señor Patata (dom serverar bl.a. bakad potatis, en klar raritet här), men det gick inte att gå dit utan att bli halvdränkt så vi sprang till "gamla vanliga stället" istället. Det blev en lång lunch idag och när det höll upp en stund rusade vi iväg. Sedan småsprang vi i etapper för att komma fram till Parque Ceuta, Ceutas största shoppingcenter med bio och massvis med affärer.

Vi kom fram till Parque Ceuta kring kl. 14 vår tid. Vi gick och kollade bion. Filmen "Cars" skulle gå kl. 18.30 spansk tid, perfekt! Vi hade 2½ timme på oss så vi tittade i en massa affärer, shoppade lite mer och hade allmänt kul.

Äntligen var det dags för bio! Vi hade inte varit på bio på över 1 år så killarna tyckte att det skulle bli jättespännande. Vi kom upp till bion kring 18.10 och salen var öppen så vi gick in och satte oss. G var helt lyrisk - vi var dom första i salen! 20 minuter senare var det bara vi, 2 pappor och deras barn i helasalongen - men ingen film... 18.40 kom ytterligare en pappa med sina barn och några minuter senare en pappa till med barn i släptåg. Konstigt att det bara var pappor på bion, förrutom jag då alltså... Var mammorna på jobbet kanske? Först runt 18.50 startade filmen. Och killarna blev fast från allra första början och njöt i fulla drag. Jag kan verkligen rekomendera den här filmen, den var jättekul och underhållande och visar på vikten av vänskap. Nu ska vi försöka hitta filmen i zouken så vi kan se den igen.

Efter filmen gick vi till busshållplatsen. Det tar nog sina modiga 15 - 20 min att gå till vår hållplats men det var skönt att komma ut i friska luften efter nästan 3 timmar innomhus med kraftig luftkonditionering.

Klockan hade hunnit bli över 20 (vår tid) innan vi kom ner till gränsen. Det var redan mörkt och rena rama kaoset... Jag har bara haft gott att säga om gränsen de senaste månaderna, men idag var det inte roligt att ta sej över. Det tog runt 1 timme...

Väl inne i Marocko igen tog vi taxi till Tetuán. I vanliga fall åker vi alltid via Rincón, för det är både billigare och snabbare, men vis av vår erfarenhet från vår senaste resa när vi blev stående i över 1 timme i nattsvart mörker i Rincón, beslöt jag mej för att ta den längre vägen. G somnade nästan direkt och B somnade han med efter en stund. det behövde dom, det har varit en tuff dag idag.

Det visade sej minst lika svårt att få tag på en taxi i Tetuán. Skönt att augusti snart är slut så det blir lite ordning på transporten här! Jag hade ingen större lust att stå ute i den kalla natten med killarna hur länge som helst. Det var 21 grader och vi frös. Jag chansade på bussen istället och det visade sej att jag hade chansat helt rätt! Bussen tar visserligen mycket längre tid, upp till 1 timme mot taxins 15 min, men det var varmt på bussen och det kostade oss bara 3 DH att komma hem, i jämförelse med taxins 15 - 30 DH (nattaxan är högre men ibland kan man prata sej ifrån den). När bussen körde förbi taxihållplatsen var kön jättelång och ingen taxi i sikte. Då kändes det skönt att sitta på skumpadumpabussen i värmen. *s* Killarna fick också en annorlunda åktur. När vi klev på var bussen knökfull. Killarna blev upplyfta på motorn. Bussarna här har säkert antikvärde. Bussens motor sitter under bussen brevid förarsätet, så föraren måste klättra över motorn för att kunna komma åt ratten. Det är ett perfekt utrymme ovanpå motorn för att sätta några barn. *s* Dom hade ju årets utsikt över vägen + att dom kunde kolla på chaffisen när han körde. B tyckte att det var superhäftigt, G höll på att somna där han satt...

Väl hemma konstaterade vi att vi varit borta i över 14 timmar! Jag kokade vatten till en varsin Varma Koppen. Sedan nästan rusade killarna till badrummet för att borsta tänderna och gå och lägga sej. Och nu sover dom så gott... Jag hoppas vi alla 3 kan ta lite sovmorgon i morgon, jag tror vi behöver det... Och så köper vi kanske en varsin bakelse i morgon, idag glömde vi liksoom bort det...

Summa summarum, det har varit en händelserik födelsedag och jag tror vi kan leva på den här dagen länge nu. Om inte annat så med vårt nya spel, Kinaschack. i morgon ska jag lära killarna hur man spelar och sedan kan vi sätta igång. Jag älskar kinaschack, jag tycker att det är ett superkul spel. Jag gillar att spela sällskapsspel med killarna och gör det då och då. Nu lär det bli ännu mer av det.:-)

Over & out! Nu håller jag på att somna här... Jag får packa upp i morgon istället...

Nu när jag ändå är igång och muttrar…

... så måste jag bara gnälla på min uppkoppling. Jag surfar med modem, fast med fast månadsavgift, så jag kan surfa hur mycket jag vill, fast långsammare än med bredband. Men oftast är det helt okey – bara man kommer ut på nätet. Det där med uppkopplingen är ett mysterium. Ibland undrar jag om den känner på sej vad jag ska göra. För dom dagar när jag har bråttom och bara ska in en snabb vända för att kolla nått viktigt, då kan det ta upp till en timme (ibland betydligt mer än så) innan jag får linje. Andra dagar, speciellt då jag har hela dagen på mej, kan lampan lysa grön innan datorn ens startat upp. Detta kan göra mej VANSINNIG! För det går bort så mycket tid när det finns annat jag vill göra.

Tyvärr finns det, vad jag vet, inget annat internetbolag här. Och själva uppkopplingen är oftast helt okey, det är bara problem att komma ut på nätet. När man väl är ute funkar allt bra. Men ååååh, vad det är irriterande att det ska behöva ta sån tid. Idag t.ex. har jag redan väntat över en timme och det jag ska kolla tar max 5 min. Vi ska ju iväg på ”äventyr” idag, för G och jag fyller år, så inte har vi lust att sitta här hela morgonen och vänta på att jag kommer ut på nätet. *morr* Och tyvärr är inte vädret inte på vår sida så jag måste ta till Plan B och det betyder att jag måste kolla upp en grej på nätet först. Tanken var att vi skulle åka och bada i Ceuta, men dels är det mulet och grått och dels har både B och jag lite ont i halsen. Jag tror alternativ B (bio + lek i bollhav + McDonalds + leksaksshopping) är ett bättre alternativ. Men vad gör man???? Minuterna tickar iväg och istället för att vara ute på roliga grejer sitter vi här och hoppar av otålighet för att komma iväg.

--> Skrivet mellan 6.30 – 8.00 i morse och till slut gav jag upp! Det blev ingen uppkoppling… Nu är klockan 23.25 här i Marocko och jag ska skriva ett nytt inläggomdagen.

Himla strömavbrott

Idag har strömmen gått 4 gånger och den har blinkat till ytterligare några. Oftast är strömmen borta bara någon minut, men det är ju fullt tillräckligt för att datorn ska slås av. Alla dessa hårdbootar sliter ju på datorn, så nu har jag bestämt mej för att börja köra med batteriet i istället. För så här är det inte kul att jobba med datorn... *grrrr*

Efter vad jag har hört så håller Amendis, företaget som sköter el & vatten, på och gör om hela systemet. Dom lägger nya rör överallt och byter ut gamla delar. Så det är väl bara att gilla läget och hoppas att det blir bättre sedan när dom är klara...

Fast det är visst inte bara här strömmen trasslar. Jag chattade med min man idag och han berättade att mina föräldrar inte kunde koppla upp sej för att stormen visst slitit av någon kabel eller hur det var. Så det verkar vara lika illa överallt. *s*

Polkagris, dag 2

Jag blev ordentligt röd om benen igår, efter vår heldag på stranden. Egentligen borde jag väl ha hållit mej så långt från solen som möjligt idag, för att inte bränna mej värre, men jag hade lovat killarna en dag vid poolen. Så det blev ännu mer vatten & sol idag...

Jag steg upp redan vid 8.30 i morse, fast jag var så trött att jag nästan såg i kors. 9.30 klev jag in på polisstationen med en hel hög med papper + 7 foton. Det är en ny kille som jobbar med utlänningarna nu. En kille härifrån, som pratar perfekt spanska. Skööönt! Han tog emot mina papper och inget fattades. Underbart! Man har ju hört om poliser som ber om ständigt nya papper, bara för att retas, men här på "vår" polisstation verkar dom vara hygliga allihopa. Jag har i alla fall bara gott att säga om poliserna här i stan. I morgon ska jag till polisstationen igen för att hämta mitt kvitto (= tillfälliga uppehållstillstånd).

Sedan hem och se till så killarna åt en ordentlig frukost. Klockan 11 låste jag ytterdörren och så gav vi oss iväg. Barnens tjejkusin kom med. Hon har aldrig badat i pool tidigare, så hon var helt lyrisk. På vägen till poolen gick vi förbi en affär och köpte solskyddsfaktor 30.

Jag tycker att inträdet till poolen är lite dyrt, med tanke på den ekonomiska nivån här i Marocko. Det kostar 25 DH för barn mellan 4 - 8 år och 30 DH för alla över 9 år. Men poolen är fin! Riktigt, riktigt fin. Det fanns 2 badvakter, varav den ena gick med en håv mest hela tiden och plockade upp varenda litet löv och skräp som blåste ner i poolen. Det blåste rejält idag, så han hade en hel del att göra. Det finns 4 duschar och flera toaletter. Dessutom finns det en liten bar där man kan köpa läsk, vatten och mackor. Mackorna var helt okey och kostade bara 5 DH för dom små och 10 DH för dom stora. En godiskiosk finns det också. Så vad mer kan man begära? Det finns en djup, avlång bassäng med trampolin, som hänger ihop med mellanbassängen. Mellanbassängen är fyrkantig och hänger i sin tur ihop med den grunda bassängen, som är en cirkel. Runt poolen finns bord, stolar och stora parasoll. Vi kom fram vid 12 och la beslag på bordet närmast mellanbassängen. Och det blev vår fasta punkt för dagen, för sedan hoppade vi i och ur bassängerna fram till 2. Då köpte vi mackor och åt dom i skuggan under parasollet. Det visade sej att mellan 2 - 3 får ingen bada i poolen, det var visst nått med vattenreningen eller nått liknande. Så barnen fick smälta maten i lugn och ro, innan dom dök i igen prick kl. 3. *s*

Jag badade en hel del jag med, men jag hann även med att läsa några kapitel i boken jag lånade på bibblan sist vi var i Tetuán. Det var en lugn och väldigt mysig dag. Barnen sysselsatte sej i princip helt själva, kom bara upp för att värma sej i solen. B simmar riktigt bra med armpuffar nu och börjar även klara att simma någon meter utan armpuffar. Några gånger till i poolen och han simmar som en fisk. G har börjat ta en del simtag med armpuffar, men han håller andningen och det funkar ju inte så bra. Han är i alla fall på rätt väg. Kusinen O kan simma bra med armpuffar och höll mest till i den djupa bassängen. Hon älskar trampolinen och hoppade säkert 100 gånger. *s*

Jag har säkert smort mej 50 gånger idag. Jag tror jag var den enda med solkräm, såg i alla fall ingen annan som smorde in sej. Men spela roll! Faktum är att jag ser varken bättre eller sämre ut än igår, och det är väl ändå rätt positivt. Vi var ju ändå ute i solen i 8 timmar idag. Och solen tar ju betydligt mer vid vattnet. Det verkar som skyddsfaktor 30 är den jag ska satsa på i fortsättningen... *suckar* Men under det röda börjar den bruna färgen skymta så bara rodnaden lägger sej så blir jag nog rätt brun. Tur att det håller i sej länge när jag väl blir brun, för att bli röd som gazpacho VARJE gång jag sätter min fot på stranden är inte speciellt kul...

I morgon ska vi ha en "vilodag". Killarna behöver plugga lite. Själv ska jag tvätta kläder, handla frukt & grönsaker, städa lite... Och på torsdag ska vi ut på äventyr igen... Det blir en väldigt aktiv vecka det här. *s*

En dag på stranden

Killarna var ju så snälla i helgen och lät mej scrappa i "lugn och ro" (ja, mer eller mindre i alla fall), så jag hade lovat dom en heldag på stranden idag. Egentligen hade deras farbror & faster lovat B att han skulle få följa med dom idag igen, men det slutade med att vi gick dit alla 6.

Fast först var vi iväg och tog ID-kortsfoto till mej. Jag tog med mej killarna som tolkar, ifall att... Jag var nämligen på samma ställe i fjol och det gick inte bra. Fotografen kommer från djupaste södern och pratar en helt annan marockanska än här uppe. I fjol kunde jag dessutom inte så mycket arabiska, så det slutade med att killen blev jätteirriterad på att jag inte förstod och började skrika åt mej (som om jag skulle förstå honom bättre då... Hallå! Jag är utlänning, inte döv...) och jag blev sk*tförbannad och började tjafsa tillbaka så dom bilderna ser inte speciellt kul ut. *s* Men idag gick det bra och jag lyckades förstå vad han sa.

När vi kom hem igen gjorde jag iordning våra mackor (med tonfisk i tomatsås + mjukost *mums*) och plockade ihop våra saker. Vi kom iväg vid 12-tiden. Lite i senaste laget egentligen, men jag var ju tvungen att fixa fotona först. Jag behöver 7 foton till uppehållstillståndet. I morgon ska jag gå och lämna in papprena för det. Förhoppningsvis behöver jag inte vänta så många veckor på mitt ID-kort i år. I fjol tog det 4 månader... Under tiden får man ett kvitto med foto som man måste ha med sej överallt och kunna visa upp för polisen om dom ber om det. Men hitills har jag aldrig blivit stoppad och bara behövt visa ID-kortet vid gränsen.

Vi gick till vår favoritstrand. Det tar lite drygt 1 timme att gå dit när man har barn med. Vi kom fram till stranden lite efter 1. Fort, fort, fort packade vi upp parasollet och la ut handdukarna och så slängde vi oss i vattnet. Fördelen med den stranden är att det är väldigt långgrunt åtminstone de första 10 meterna, så barnen kan vara i vattnet själva. Mina killar har dessutom alltid sina armpuffar på, för säkerhets skull. Dom har mycket lekyta innan dom kommer ut på djupt vatten. Vattnet var alldeles varmt och rent. För trots att vi är mitt i turistinvasionstiden är det nästan bara Martil-bor som går till den stranden. Den ligger ju lite avigt till. Turisterna som bor längst med Corniche badar nog hellre där, istället för att fortsätta bort mot Cabo Negro. Så "vår" strand är verkligen helt perfekt! Gott om plats, inga sopor (det finns gott om soptunnor där), rent vatten, långgrunt, och barnsäkert. Killarna var knappt utanför vattnet!

Efter någon timmes badande åt vi våra medhavda mackor och sedan vilade vi en stund. Min svägerska frågade om jag ville följa med på promenad till Cabo Negro och det ville jag ju så klart! Jag ville se hur långt det var. Killarna och deras 10-åriga kusin följde också med, min svåger stannade kvar som vakt vid parasollen. Dom önsom gick i vattenbrynet och ömsom hoppade i vattnet och tog sej ett dopp. Det var verkligen en mysig promenad. Det går att gå hela vägen längst med stranden, det är en perfekt motionsslinga! *s* Det tog oss lite drygt 1 timme att komma till Cabo Negro, fast hade barnen inte stannat för att bada hela tiden hade vi nog kommit dit på en halvtimme eller mindre. Mitt emellan städerna var det nästan tomt på folk, men inte helt för lite här och var stod parasoll. Men när vi närmade oss Cabo negro blev det helt plötsligt knökfullt och vattnet var fullt med folk som badade i det smutsiga vattnet. Eller smutsigt och smutsigt, det var nog mest sand som folk rörde upp när dom lekte i vattenbrynet. Men det såg inte alls lika inbjudande som på "vår" strand.

Stranden i Cabo Negro slutar med en vågbrytare. Det är ett populärt ställe att fiska på, så det var gott om folk med metspön där uppe idag. Efter vågbrytaren övergår stranden i klippor och där är det inte många som vill bada. Men tack vare vågbrytaren så är vågorna mycket mindre i Cabo Negro, så det är ett bra ställe för att ligga och plaska i vattnet. Vi tog alla ett dopp när vi kom fram dit, men min svägerska blev stucken av en brännmanet så vi for snabbt upp ur vattnet och påbörjade promenaden tillbaks till Martil. Vi hoppade i igen efter en stund, för det var så varmt att promenera i solgasset. Klockan var närmare 6 när vi kom tillbaka till våra parasoll. Barnen tog sej ett snabbt dopp medan vi vuxna plockade ihop grejerna. Trots att vi försökte skynda oss hem och inte stanna så mycket på vägen var klockan över 7 innan vi var hemma igen. Hem, ljuva hem!

Killarna var trötta men glada. Själv ser jag ut som en polkagris, alldeles röd-vit-randig. Trots insmörjning med skyddsfaktor 15 och mesta tiden antingen i skuggan eller i vattnet. Jag förstår det bara inte! Vid det här laget tycker jag ju att min hud borde sluta bli knallröd jämt, för det var ju inte direkt första gången jag var på stranden i år. Men trots det har jag lyckats få baksidan av låren alldeles knallröda och ena axeln ser ut som en jordgubbe... Jag hoppas att det lägger sej till i morgon, för i morgon ska vi till poolen. Och iom att inträdet är rätt dyrt blir det till att tillbringa hela dagen där, så då vill jag inte veta av att vi är brända redan innan vi går dit. Men hitills har rodnaden alltid lagt sej till dagen därpå. Jag är tydligen sån - först blir jag som en tomat hur många gånger som helst, oavsett skyddsfaktor och tid i skuggan och så en vacker dag vaknar jag och är knallbrun. Och sedan sitter solbrännan i i flera månader. I morgon ska jag i vilket fall som helst investera i en kräm med ännu högre faktor, få se om det hjälper.

Vilken scraphelg!

Jag har scrappat järnet den här helgen. I går gjorde jag 11 sidor och idag har jag gjort 6 stycken, hitills. Fast nu är jag lite yr i huvudet och varm & svettig, så jag kanske tar och plockar ihop allt istället. Vi får se vad jag gör. Jag har cybercroppat på Scrappiz (ett svenskt forum) och även på Scraptabulous (amerikanskt forum) så jag har fått gott om inspiration. Lite stressigt att hoppa mellan forumen och på tok för lite sömn, men KUL har jag haft i alla fall!!!

Nu ser hela lägenheten ut som Mitch skulle passerat här. jag har halvfärdiga layouter lite här och var, små blå klisterlappar i högar, en överfull papperskorg under vardagsrumsbordet, fotopåsar och lådor på alla stolar, bord och hyllor... Ojojoj, det ser verkligen inte särrskilt inbjudande ut just nu! Men jag fixar snabbt undan det värsta och så ska jag sopa och svabba golven ikväll. Jag har fått ny energi av allt pysslande. Just nu mår jag väldigt, väldigt bra! Det känns underbart att kunna pyssla igen.

Trött på sommarlov!

Idag önskar jag att skolan började snart. Visst är det jätemysigt att ha sommarlov, få sovmornar och umgås med barnen - men ibland kan det bli lite väl mycket av den biten. Just nu känns det som mitt liv går på sparlåga, i väntan på skolstart. Det är väldigt mycket barnens behov och viljor som styr just nu.

Jag har egentligen inget emot att umgås med mina barn. Tvärtom! Det är ju därför jag är hemmamamma. Jag har bytt pengar mot mer tid med barnen. Men efter 2 månaders intensiv samvaro dygnet runt känner jag att vi alla behöver en liten paus från varandra.

Folk här tycker att jag är en elak mamma som inte tar mina barn till stranden varje dag. Visst, det är jag kanske. Men det tar 1 timme att gå i var riktning, och ska vi gå vill jag komma iväg hemifrån innan 10 på morgonen så vi hinner dit innan stranden blir överfull. Det finns givetvis närmare stränder, men dom är knökfulla och inte så rena, och med tanke på att båda mina barn har haft hudproblem vill jag inte att dom ska bada i smutsigt vatten. Jag är kanske lite lat, men jag vill inte behöva stiga upp kl 7 varje dag på sommarlovet, vad är då vitsen med att vara ledig? Dessutom tycker jag att det är lite småtrisst att vara själv med barnen på stranden. Dom är ju i vattnet mesta tiden, medan jag själv sitter och vaktar. Ingen av dom kan simma och G är dessutom totalt orädd för vatten och går gärna ut på djupt vatten. I år är det fullt med brännmaneter längst med hela kusten och jag tycker att dom är så äckliga. Så en dag på stranden betyder skoj för barnen och en väldans massa stress för mej. Det blir nog bättre nästa sommar när barnen är lite äldre och förhoppningsvis förnuftigare. Då kan jag kanske t.o.m. bläddra lite i någon tidning medan dom badar och slippa sitta som en hök.

Jag vill hellre gå med dom till poolen. Det finns en pool här i Martil, men man betalar rätt mycket i inträde, så för att det ska kännas som väl investerade pengar ska vi tillbringa åtminstone halva dagen där. Nästa vecka ska vi gå dit, det har jag lovat killarna.

Sommaren i år är ovanligt varm. Jag känner att jag helst sitter inne dom varma timmarna, så egentligen är det först efter kl 6 på kvällen som vi kan vara ute. Då försöker jag få med killarna på en promenad varje kväll.

Killarnas kompisar är som bortblåsta... Några vet jag är i Spanien på semester, andra umgås med släkt och vänner, så just nu har killarna bara varandra, och mej...

B är inne i en intensiv rit-period just nu. Han ägnar timtals varje dag åt att rita. Jag är jätteglad över det! B fick syrebrist vid förlossningen och det har bl.a. gett honom en del motoriska svårigheter. Han har alltid haft väldigt svårt med finmotoriken och har därför avskytt att rita. Men nu börjar han få kontroll över händerna så att öga-hand-koordinationen fungerar bättre. Och helt plötsligt har jag fått en kille som ÄLSKAR att rita!!! Det känns som ännu en pusselbit har fallit på plats.

Nackdelen med att B helst av allt vill vara inne hela dagarna och rita är att G får långtråkigt. Han har ju ingen att leka med. Och G har ett väldigt stort rörelsebehov och måste få leka av sej varje dag. Nu när B inte vill leka med honom, hänger G mej i bakhasorna hela tiden och vill att jag leker med honom. Så visst leker vi, men inte lika mycket och inte lika länge som en kompis i hans ålder skulle göra. Någon måste ju laga mat och städa och fixa annat också. Det gör att G blir uttråkad och muckar gräl med allt och alla. Han är rätt jobbig just nu. Men jag vet ju vad det beror på. Han saknar sina kompisar!

Det är 31 dagar kvar till skolstart. Tills dess ska allt deras skolmaterial + böcker vara inköpta och stå fint packat i deras nya ryggsäckar. Deras höst- och vinterkläder ska ses igenom och en hel del nytt ska inhandlas. Deras mat-och sovtider ska ändras, så omställningen till skoltider inte blir så stor. Dom måste få tillbaka vanan vid att läsa och göra läxor. För min del innebär detta en hel del jobb, men det är roligt jobb! Jag älskar skolstarten! För ett nytt skolår betyder nya utmaningar, nya löften, nya kunskaper.

Jag har en del grejer inplanerade till de kommande veckorna. Nästa vecka fyller G och jag år. Det är nått G inte låter oss glömma, för han påminner oss ungefär 100 gånger om dagen och har gjort så sedan i början av juni... *suckar* Gissa om jag längtar tills hans födelsedag är över? I går var vi och köpte hans present i Ceuta. B och jag höll på att få gråa hår av allt smusslande, för att G inte skulle upptäcka vad vi köpt för nått. Det är ju svårt att köpa presenter när gåvans mottagare är med, speciellt i kassan när allt far förbi på bandet. Men så långt gick allt bra. Och jag lyckades gömma presenten i väskan och vi kom hem med den, fortfarande osedd. Men vet ni vad ungen går och gör? När vi kom hem gick jag på toa innan jag hade packat upp väskan (tänkte göra det när dom sov för att förflytta presenter i lugn och ro utan nyfikna blickar) - och G passar givetvis på att öppna väskan och kolla! Så nu är den överraskningen förstörd!!! Förgrymmade uuunge! Ja ja, jag tror han blev nöjd i alla fall...

Födelsedagen tänker jag tillbringa i en pool i Ceuta! Det blir en överraskning, som jag definitivt inte tänker prata med killarna om. Dom får reda på den på vägen till taxin tänkte jag. *s* Sedan blir det McDonalds och slutligen ska vi shoppa skolkläder.

I morgon och på söndag ska jag scrappa hela dagen. Det är cybercrop på Scrappiz och jag tänker försöka göra åtminstone 10 sidor den här helgen. Killarna får försöka underhålla sej själva, eller tillverka kort. Det tycker dom är roligt så det ska nog gå bra att sysselsätta dom. I går köpte vi en väldans massa godis & chips i Ceuta så dom får väl sysselsätta sej med att tugga. *s* Och på måndag ska vi tillbringa dagen i poolen här i Martil, det blir deras belöning för att dom låter mej scrappa.

Men vad gör vi resten av tiden? Jag har total idétorka... Det är 31 långa dagar kvar till ett normalt liv igen, med rutiner och egen tid för oss alla. Kom gärna med förslag!

Oj, nu smälter jag bort snart!!!! Jag ska gå och fixa lite mer is, det behöver vi!

Vatten

Det märks att det är sommar. Vattnet i vattenkranen är alldeles ljummet, och blir inte kallt oavsett hur länge man än spolar. Dessutom smakar kranvattnet sand så här års. *urk* Resten av året har vi jttegott, kallt kranvatten, men nu är det allt annat än gott. Och jag har nått inbyggt motstånd mot att köpa en massa flaskvatte. Det känns som resursslöseri - köpa fabriksvatten och öka på plastberget i naturen när vi har vatten i kranen. Men handen på hjärtat, vattnet är INTE gott så här års!

Dessutom är trycket i kranen så svagt att det ibland nästan bara droppar. Det märks att vattenledningarna inte är byggda för sommarens invasion av turister. Vi går ju från att vara ca 30.000 till närmare 500.000 i juli - augusti och i början av september är vi återigen en liten småstad.

Vår gas till varmvattenberedaren tog slut häromdagen. Jag har faktiskt inte brytt mej om att köpa någon ny flaska. Nu när det är så varmt är det bara skönt att duscha med ljummet vatten. Annars är man alldeles svettig innan man ens kommit ut från badrummet. Nu utan varmvatten är man sval i åtminstone en 5 - 10 minuter efter duschen, det är sååå skönt!

Vi verkar inte ha någon vattenbrist i år. Andra år har dom hux flux stängt av allt vatten i flera timmar i sträck, men i år rullar allt på som vanligt. Det är klart, det regnade ju hela våren och inte så lite heller, så förhoppningsvis har vi vatten hela sommaren ut.

Det är konstigt att man inte ser eller hör nått om "spara vatten"-kampanjer. För varje år brukar det vara vattenbrist pga att folk slösar med vattnet på ett fruktansvärt sätt. Om folk vore lite mer medvetna om vattnets betydelse och olika sätt att spara skulle vi nog slippa ifrån somrarnas vattenavbrott. Men det kanske kommer... Jag tycker att antalet soptunnor ute på stan har ökat markant, så Marocko håller visst på att bli mer miljömedvetet. HURRA! Inte en dag för tidigt...

Tivoli

Varje sommar bygger dom upp ett tivoli i Martil. I fjol var det inte mycket att hurra för. Det var få åkattraktioner (det enda som var barnvänligt var en skruttig gammal karussell som definitivt sett bättre dagar) och en del marknadsstånd som sålde krimskrams. Den enda gången vi var där i fjol betalade vi inget inträde, men jag har hört att dom i slutet av sommaren började ta inträde. Kanske hade dom lite fler grejer då.

I år är tivolit helt okey. Inte är det Grönan direkt, men man kan ha skoj där i flera timmar. Inträdet kostar 3 DH per vuxen och först kommer man in i affärsdelen. Det fins MASSVIS med små butiker, rena rama NK. *s* Det finns säkert 100 butiker, med allt från mattor till leksaker och smink. Det fanns flera "kina-affärer", med allt ifrån asiatiska matvaror till japanska tofflor och kimonos. Jag ska definitivt tillbaka och handla lite där, jag älskar asiatisk mat! Och här är det väldigt svårt att köpa såna matvaaror. Vi gick länge och väl och tittade, och smakade på nudelwok! Det var såååååå länge sedan jag åt nudlar, så givetvis köpte jag med mej ett paket snabbnudlar. Gissa vad vi åt till lunch idag? Japp, nudelwok... Det blir nog ett nytt besök på tivolit den här veckan, jag måste köpa mr nudlar. *s*

I år hade dom byggt upp flera matställen, så man kan sitta vid bord och äta couscous, grillspett, eller nått av det andra man kan köpa. Det finns t.o.m. en butik som säljer jättesmaskiga kakor! *mums* Nästa gång vi går till tivolit blir det nog INNAN middag, så det finns plats för allt gott.

När det gäller åkattraktioner är utbudet inte så stort, men betydligt bättre än i fjol. Killarna åkte dyr karusell och en annan grej, typ barnbläckfisken. Karusellen var inte mycket att hurra för, trots att den kostade 7 DH. Den andra kostade "bara" 5 DH. På dom allra flesta ställena kostar barnåkgrejerna 5 DH så jag förstår inte varför den karusellen var så dyr, för den hade absolut inget speciellt. Men men, killarna gillade den så då är det bara att betala och se glad ut. Jag är en sån fegis så jag åker nästan inga grejer när jag är på tivoli. Den enda jag verkligen gillar är Vikingagungan på Grönan, den kan jag åka hur många gånger som helst.

Enda kruxet för vår del är att det tar så lång tid att ta oss till tivolit. Det är nästan en timmes promenad var väg, så vi fick gott om motion igår. Vi gick från tivolit runt 00.30 men på vägen träffade vi några kompisar så vi gick till ett café och fikade. Killarna åt glass och jag drack te. Vi gick till ett fik som heter Ipanema och som ligger nere på stranden. Det är ett jättemysigt fik. Lite dyrare än många fik, men ändå inga extrema överpriser. 10 DH för ett glas te är helt okey emellanåt. Och bara den känslan av lugn och ro (det verkar aldrig vara överfullt som resten av fiken längst Corniche), att sitta med fötterna i sanden och se vågorna rulla in... Jätteskönt!

Vi var inte hemma förrän närmare 3 i morse. Det var länge sedan vi var ute så sent, men det kändes tryggt och bra. Jag är faktiskt sällan rädd när jag är ute här. Och speciellt inte på sommaren, för det är så mycket folk ute, dygnet runt. Det var fortfarande folk ute på vår gata när vi kom hem. Snacka om nattugglor. *s*

I år kommer vi definitivt att gå tillbaka till tivolit, många gånger. I slutet av augusti plockar dom bort det, så vi får passa på nu när det finns lite extra sysselsättnig här i stan.

YES!!!!

Vi fick biljetterna! Så nu är det klart, vi firar jul i Sverige i år. Så fram med almanackorna alla vänner, här ska planeras för fikastunder och lekträffar. *s*

Det blev Málagaalternativet fast med några modifieringar. Det blir inget hotell. Vi sover över hos barnens kusin istället. Han delar studielägenhet med några killar så vi kan ju inte räkna med någon lyx direkt, men spela roll! Bara vi får en säng att sova i så ordnar det sej. *s* Så fredagen den 22:a december kommer vi att vara i Málaga, ifall någon annan är där då och känner för en snabb fika. *blink blink*

Det känns så skönt att ha fixat den här biten. Nu kan vi njuta av hösten här och se fram emot en riktig jul i år. Åh, vad jag är GLAD! *dansar runt här hemma med B*

Nu gäller det att planera allt så vi kan utnyttja resan på bästa sätt. Presenter ska inhandlas, träffar ska planeras... Och jag ska drömma om shopping. *s* Jag hoppas att Stockholms alla scrap- och stämpelbutiker har öppet i mellandagarna, för dit vill jag!

På vägen tillbaka blir det kanske lite mer packning, men inte för mycket hoppas jag. Det blir ju trots allt en del byten. Men min gamla tågluffarryggsäck ska följa med ner, den kan man packa i nästan hur mycket som helst i. Max 32 kg stod det på flygbolagets hemsida att man får ha i varje väska. Det betyder 32 kg i ryggan, 28 kg i en väska. Sedan har vi uppfyllt vår kvot. Man får ha 10 kg i handbagage men bara en väska var, så det gäller att kunna fylla killarnas ryggsäckar på bästa sätt så vi kommer upp i närmare 10 kg. När vi kommer fram till Málaga kan vi ju stuva om, så deras väskor inte är så tunga. Så från Málaga får jag nog ha koll på 3 väskor + killarnas ryggor. Det blir inga problem. När vi flyttade ner hit hade vi sammanlagt 13 väskor att ha koll på. Den här gången kommer vi alltså att kunna ta ner totalt 90 kg och det ska jag ju givetvis utnyttja så gott det går.

Om nu någon funderar på att ge killarna (eller mej) någon julklapp i år så tänk på att det är nått som är litet, inte för tungt och lättpackat. Och om någon önskar sej något från Marocko, hör av er med er önskelista så ska ja se vad jag kan ta med.

Barnens svenska

På sista tiden har jag funderat en hel del på hur jag ska få barnen att behålla sin svenska. Som det är just nu har dom ingen som pratar svenska regelbundet med dom. Förr eller senare kommer deras svenska att försämras och jag vill absolut inte att deras svenska försvinner. Och själv kan jag inte förmå mej att börja prata svenska med dom. Det är faktiskt svårare än man tror att byta språk. Testa själv! Börja prata engelska eller nått annat språk både du och din partner kan och försök hålla er till det. Du kommer säkert att halka tillbaka till svenskan utan att du märker det. För mej har svenskan inte samma känsloregister, så det skulle kännas helfel att använda svenska med mina barn nu.

Jag pratar bara spanska med barnen, det har jag alltid gjort. Jag tror inte att det är bra att blanda språk med barnen när dom är små. En förälder - ett språk är det jag trott benhårt på och det verkar ju ha funkat i vår familj. När vi bodde i Sverige var det jag som stod för spanskan i familjen, eftersom min man pratade marockanska med killarna. Fram till det att barnen började dagis var spanskan deras starkaste språk. Dom hade turen att börja på en förskola med många spansktalande i personalen. G var 2 år när han började, B var 4. G hade resurstimmar, pga svår allergi, och hans resursfröken pratade nästan bara spanska med honom samtidigt som hon hjälpte honom med svenskan. Hon var en enorm trygghet för honom och det tog inte lång tid innan han klarade sej obehindrat på svenska. B var äldre när han började och rätt bra på svenska, så språkligt sett klarade han sej bättre. Han hade en hel del svårigheter när han började på förskolan och behövde extra stöd. Hans ansvarsfröken är spansktalande så hon brukade gå undan med honom och prata spanska. Det hjälpte honom jättemycket att få tröst på hans eget språk. Tyvärr fick de spansktalande barnen på den förskolan ingen hemspråksundervisning eftersom föreståndaren ansåg att det räckte med att ha spansktalande personal. Samtidigt hade hon "förbjudit" personalen att tala nått annat än svenska med barnen (fast det gjorde dom ändå!). En konstig ekvation, helt klart.

Det tog inte lång tid innan svenskan tog över. Barnen pratade ju svenska överallt, lekte på svenska och såg på svenska barnprogram. Jag brukade försöka få dom att se på de spanska barnprogrammen på TVE Internacional, men det var sällan som sändningstiderna passade vårt schema. Barnen och jag fortsatte att prata spanska med varandra, oavsett var vi var, och för det allra mesta svarade barnen på spanska. Dom visste ju att jag förstod allt dom sa när dom pratade svenska. Jag arbetade ju ibland på samma förskola som dom, så dom hörde ju mej prata med de andra barnen.

När vi flyttade hit var deras spanska klart mycket sämre än deras svenska. Innan barnen kunde bli inskrivna på skolan här var dom tvugna att gå igenom ett språktest. Både B och G klarade sej med nöd och näppe. Studierektorn som gjorde testet var tveksam till att dom skulle klara av att hänga med i undervisningen, han tyckte att deras språkluckor var för stora. Jag pratade med honom och med några av skolans lärare och fick en hel del tips på hur jag skulle hjälpa killarna öka sitt ordförråd. Bl.a. fick jag dessa tips (dom kan nog hjälpa andra föräldar i liknande situation, oavsett språk):

- Låta barnen se på mycket barnprogram. Fast inte bara passivt tittande utan ibland sitta med och se samma program och sedan be barnet återberätta det han/hon sett, skriva om programmet eller rita en teckning.

- Köp/låna barn-DVD:er på språket. Låt barnet se samma film om och om igen, till slut fastnar både ord och fraser. Barnet kanske t.o.m. lär sej filmen utantill...

- Läsa mycket sagor/kapitelböcker på språket som behöver förstärkas. Prata om det ni läst.

- Låta barnet leka med andra barn som pratar språket. "Totalförbjud" det andra språket.

- Låta barnet umgås med andra personer som inte förstår svenska (eller låtsas dom inte gör det), så han/hon måste anstränga sej för att göra sej förstådd.

I början efter vi flyttat hit hade vi ingen TV. Så det jag gjorde var att äsa massvis med böcker för dom. Vi skaffade lånekort och släpade hem böcker i minut och parti. När vi sedan fick TV köpte jag en hel del barnfilmer på spanska och "tvingade" dom att se på film eller TV minst 3 timmar/dag. I början lät jag dom inte leka på svenska och dom fick bara se på spanska filmer. Och det funkade visst. Efter bara några veckor lekte dom uteslutande på spanska och när skolan började var dom redan bättre på spanska än många av deras klasskompisar.

Deras spanska är numera nästan perfekt. B, som har en lärare från Cádiz, pratar lite lätt andaluz. G däremot har en lärare från Castilla någonstans och pratar castellano med alla bokstäver uttalade. Det är roligt att höra dom prata spanska! Själv pratar jag andaluz när jag pratar med spanjorer och någon sorts övertydlig standardspanska när jag pratar med icke-spansktalande eller latinamerikaner. Barnen påpekar ofta att jag slår om så fort vi kommer över gränsen. I Ceuta behöver jag ju inte tänka på hur jag pratar, det är bara att babbla på och det är såååå skönt!

Så nu gäller problemet barnens svenska. B pratar fortfarande i det närmaste perfekt svenska. Hans skrivna svenska är fortfarande väldigt bra. Han håller svenskan vid liv genom att läsa böcker på svenska ibland och genom att chatta med mommo. G:s svenska är det sämre med. Han har tappat en massa ord och det är han medveten om. Hanär en perfektionist och mycket medveten om hur han talar, så han vill helst inte prata svenska nu, av rädsla för att göra fel. Han vägrar nästan att chatta med mommo, han tycker att det är jobbigt att behöva fråga om ord. Han kan stava sej igenom meningar på svenska men blandar ihop å, ä och ö, så han läser helst bara på spanska. Inte vill han skriva heller, av samma anledningar.

Men jag tror att det håller på att vända och vår resa hem i jul kommer att vara väldigt viktig för honom. A kom med flera videoband med tecknade serier och dom filmerna har gått varma här. I början ville G knappt se dom, men nu är han fast han med och det syns att han börjar fatta mer och mer för varje gång han ser dom. Idag såg vi på "Doktor Snuggles" och G tyckte att det var jättekul! Det är ju rätt enkel svenska och G förstod det mesta. Så jag tror jag ska köra intensivt med "Doktor Snuggles" nu ett tag. Det roliga är att när G skulle sova så tog han med sej en svensk bok till sängen. Ett barnlexikon, ett sånt där med en massa bilder och med ordet under. Han tog en penna och började översätta orden till spanska. Egentligen har jag sagt att jag inte vill att dom skriver i böckerna, men den här gången tycker jag att det är en bra idé. För han måste ju tänka efter varje gång han översätter ett ord och förhoppningsvis fastnar det svenska ordet då med. Så svenskan kommer nog tillbaka, sakta men säkert.

Jag funderar på ifall det kan finnas andra svenskspråkiga familjer här i norra Marocko. En gång för länge sedan skrev jag till Svenska ambassaden i Rabat och frågade men dom svarade att dom inte kunde lämna ut några såna uppgifter. Synd! Jag får nog maila konsulatet i Tangier istället, dom är kanske mer tillmötesgående. Och i Sverige ska jag ladda upp med svenska barnfilmer (böcker har dom en massa, dom läser dom inte) och svenska TV-spel. Och så ska vi gå på biblioteket. Och så ska dom träffa sina kompisar och mommo, moffa & mobbo så klart! Jag är helt övertygad om att deras svenska kommer att vara på topp när vi åker tillbaka till Marocko.

Håll tummarna!

Imorgon ska maken iväg och köpa våra julbiljetter. Håll tummarna för att det finns några kvar när han kommer till resebyrån och att det inte blir några problem med att skicka hit dom till oss.

Vilken rutt det blir låter jag vara "hemligt" än så länge. Alla detaljer är inte klara ännu och det är en hel del saker som ska kollas upp. Dessutom har jag inga biljetter än och jag är inte den som gillar att ropa "hej" innan jag kommit över bäcken.

I morgon så här dags börj jag veta hur det blir. OM vi kommer hem till Stockholm i jul, OM vi kommer att resa dom datumena som jag vill, OM det blir den rutten jag tänkt mej, OM allt går vägen... Så håll tummarna för mej i morgon!

Tangier tur och retur

De här senaste dagarna har jag tillbringat många timmar på buss och i taxi. Jag har åkt fram och tillbaka mellan Tangier och Tetuán. Det är 56 km mellan städerna och resan tar ca 1 timme 15 minuter med långfärdsbuss. En stor del av resan går över bergen så det är slingrigt och backigt. Men landskapet är oerhört vackert! Berg och dalar, med både odlad mark, kaktusar och tallskogar. Lite här och där ser man några hus

I går åkte jag själv, för det var så vansinnigt varmt (över 35 grader och väldigt fuktigt) och jag skulle bara åka dit och vända i princip. Barnen fick vara hemma med faster och kusinerna.

Jag åkte till tågstationen för att hämta upp min kompis L. Vi är gamla internetkompisar som träffades på FöräldraNätet för en massa år sedan och har hållit kontakten och träffats flera gånger sedan dess. Hennes mans familj bor i Rabat, så L och familjen är här i Marocko på semester just nu. Jag hade hoppats på att A, barnen och jag skulle ha kunnat ta bilen ner till Rabat några dagar för att hälsa på L och familjen, men tyvärr blev det inte så. Istället kom L hit på minisemester. Hon tog tåget från Rabat vid 7 i går morse och kom fram till Tangier 12.30. Då stod jag på stationen och väntade.

Åååh, vad det var kul att träffa henne igen! Vi träffades en kort stund i fjol, då också i Tangier. Den gången hade hon med sej sin son, som är jämngammal med min G. Dom blev kompisar direkt! Kommer vi upp till Stockholm i jul har vi åtminstone en dag bokad, då ska G och Y leka. *s*

L och jag tog en promenad från tågstationen till buss- och taxistationen. Det tar ungefär en kvart att gå mellan centralstationen och busstationen. Solen gassade, det var vindstilla och vi såg ut som två urvridna trasor när vi väl kom fram. Vi bestämde oss för att ta taxi till Tetuán. Tidsmässigt är det inte så stor skillnad, men det är bättre plats för benen i taxin, speciellt om man väljer framsätet. Bussen kostar mellan 13 - 18 DH (beroende på vilket bolag man väljer) och det går minst en buss i timmen från tidig morgon till sen kväll. Taxin kostar 25 DH/person och går när den är full. Det vanliga är att man betalar resan när man kliver in i taxin vid längre resor och någon gång under färd för kortare sträckor.

Väl i Tetuán gick vi en liten promenad och kollade på mina barns skola, den största moskén (Hassan II-moskén), Plaza Primo, Mohamed V-gatan och på håll såg vi palatset, medinan och det judiska kvarteret. Kungen är uppe i norr nu (han tillbringar alltid somrarna här) och därför har dom ställt upp kravallstaket kring palatset så man kommer bara fram om man går lite omvägar. Men det var för varmt för att gå någon längre promenad i solgasset. Dessutom hade jag skoskav - igen! Jag får ALLTID skoskav, även av skor jag haft i flera år. Jag har visst fått riktiga prinsessfötter...

Vi åkte hem till mej istället. Fast vi höll nästan inte på att få någon taxi! När vi kom fram till taxistoppet fanns det inte en enda bil inne. Det var massor med människor som väntade på att ta sej ner till stranden, så när det väl kom en taxi slängde sej folk över den och försökte komma med. Tur nog kände en av taxichafförerna igen mej och passade 2 platser i hans taxi till L och mej, så vi kom ner rätt snabbt. Det är en jättetrevlig liten äldre man, som vi åkt med en massa gånger. Han kom t.o.m. ihåg var vi brukar kliva av! Ibland har det sina fördelar att vara stamkund. *s*

Barnen åt med faster och kusinerna så L och jag gick och köpte mackor till oss. Det var gott med lite mat i magen, för jag hade inte ätit frukost innan jag åkte hemifrån och hade tänkt köpa nått på vägen. Fast så blev det nu inte... L och jag satt och pratade i flera timmar. Helt plötsligt släppte värmen och det blev riktigt skönt. Jag lyckades få barnen att slita sej från Play Station så vi kunde gå ut och visa L runt lite i Martil.

Det blev en kort rundtur till dom närmsta ställena, bl.a. "vår" strand, Corniche, resturanggatan Calle de la Playa, sommarens tältmarknad (där kan man hitta en massa roliga saker, t.ex. vitaminpreparat, smink, leksaker, böcker, täcken, hushållsapparater, CD-skivor (piratkopior), sexiga underkläder, marockanska kläder, slöjor, rökelse, skor och kinesiska skålar), marknaden och kyrkan.

L och jag satt uppe och pratade till 2. Det var jätteskönt att få prata svenska igen! Jag har ju inte pratat svenska sedan jag blev intervjuad på radion för flera månader sedan. Lite rostig var jag, men det gick snabbt över.

Imorse tog vi det lugnt. Vi åt frukost, fixade oss i ordning, utan stress. Sedan tog vi taxi till Tetuán. Taxichaffisen släppte av oss mitt inne i Tetuán. Det händer inte speciellt ofta och tyvärr så hade det just idag varit bättre om han släppt av oss på det vanliga stället, för ni åkte vi på att promenera ända ner till taxihållplatsen för bilarna till Tangier. Det är väl en prommis på en kvart eller så.

Vi kom iväg nästan direkt. Men när vi började närma oss Tangier såg vi att vi skulle få lite ont om tid, eftersom L måste köpa biljett till tåget, så L betalade chaffisen lite extra så han skulle köra oss hela vägen fram till centralstationen. Det var perfekt!

Efter att vi vinkat av L gick killarna och jag i sakta mak tillbaks till centrum. Vi var på jakt efter McDonald's. Jag hade totalt glömt bort hur man gick dit, så det var lite spännande att leta oss fram. Killarna var jätteduktiga och klagade inte, fast vår promenad tog över 1 timme i fullt solsken. Vi tittade i affärer och killarna blev fotograferade vid dom kända kanonerna. Det var jättemysigt att gå på upptäcksfärd med killarna. Så mysigt att jag helt enkelt glömde bort att fotografera det vi såg.

Maten på McDonalds smakar likadant världen över tror jag. Och lika dyr är den! Vi satt ute på terassen och åt och hade en vidunderlig utsikt över hamnen och Medelhavet. Till efterrätt åt barnen varsin Flurry och jag tog en sundae med ny smak - persika och crumble. Om den smaken kommer till Sverige bara måste ni prova det! Det var gott och läskande, en perfekt efterrätt så här års. Barnen lekte i lekrummet också, så vi blev kvar länge på McDonald's. Det var bra, för på så sätt behövde vi inte bry oss om att affärerna hade lunchstängt.

McDonald's ligger i ett köpcenter, så det finns en del affärer man kan besöka när man ändå är där. Dessutom har dom öppnat en marockansk restaurang som har en uteservering som skulle vara tagen ur "Tusen och en natt". Att dom spelade Cheb Khaled som bakgrundsmusik gjorde ju inte saken sämre direkt. *s*

Jag hade tänkt vi skulle gått en vända i medinan nu när vi ändå var i Tangier, men G var trött och ville hem. *suckar* Så vi började dra oss mot busstationen. Men vi tog det lugnt och tittade i affärer längst vägen, så det tog oss över 1½ timme att komma fram. Vi hade tur med bussen, för bussen gick ca 10 min efter vi köpt biljetterna. Det verkar som dom går varje kvart just nu under "rusningstid" på sommaren.

Killarna hade jättekul på bussen. på sätet framför satt ett par i 20-årsåldern. Killen satt och pratade och skojade med B och G en stor del av resan. Jätteskönt! För då fick mina öron vila lite från G:s pladder. Den killen kan verkligen prata! Jag undrar vem han ärvt det av... ;-)

Allt flöt på bra till vi kom till vår taxistation. Inte en enda taxibil så långt ögat nådde! Jag börjar misstänka att många chaffisar har semester just nu, för så här svårt är det aldrig annars. Efter 1 timmes väntan kom vi äntligen med på en taxi. Även denna gång tack vare chaffisen. Inte samma gubbe, men ändå en som vi åkt med en väldans massa gånger. Han kom t.o.m. ihåg vilken gata vi bor på och stannade precis utanför vår port. Kan det bli så mycket bättre?

Nu är det dags för mej att nanna kudden. Jag är verkligen totalt SLUT! Jag hoppas vi kan ta lite sovmorgon i morgon bitti...