Hur normal är jag????

Jag hittade det här testet hos Thérèse och det verkar vara det som är mest inne just nu. *s*

You Are 65% Normal

Otherwise known as the normal amount of normal You're like most people most of the time But you've got those quirks that make you endearing You're unique, yes... but not frighteningly so!

How Normal Are You?

Ärligt talat blev jag lite besviken faktiskt. Är jag verkligen så normal??? Jag trodde nog att jag var mer udda, mer unik, mer JAG liksom..... Tydligen är jag en vanlig Svensson, det är nog bara jag som inte fattat det ännu....

Månadens inlägg - min resa

6 dagar för sent kommer så här mitt inlägg i kedjan av inlägg som Tolken startade för några månader sedan och som för varje månad får fler och fler medlemmar. Ett jätteroligt initiativ tycker jag!

Den resa som haft störst påverkan på mitt liv har inte gått till något exotiskt eller annorlunda land. Det var snarare en resa för att "gräva i rabatterna", hitta mina rötter och min identitet. Min resa gick till Spanien, min pappas hemland. Jag hade en rätt jobbig tonårsperiod, med mycket tankar kring vem jag var och var jag hörde hemma. Utåt sett var jag som vilken annan välanpassad svensk tjej som helst men på insidan var jag inte alls lika säker. Att vara andra generationens invandrare är inte alltid så lätt. Oavsett om man är född i landet eller flyttat som liten så är man inte riktigt "som alla andra", hur mycket man än anstränger sej för att passa in i mallen. Det kan vara små grejer, som en lätt brytning eller att man inte förstår alla nyanser i språket eller att man inte känner till alla oskrivna regler eller att man har vissa drag som inte finns hos majoritetsbefolkningen... En vuxen kanske inte bryr sej så mycket om dom små nyanserna för att han/hon är trygg i sin identitet, men just under tonåren kan sådana små skillnader vara tunga att bära.

Sommaren efter 1:a ring hade jag lyckats övertala mina föräldrar att få resa till Spanien på egen hand och få resa runt och bo hos olika släktingar och vänner till mina föräldrar. Först var det meningen att jag skulle tillbringa 2 dagar mitt inne i Barcelona, 3 veckor i Granada och så några dagar hos min farmor och farfar uppe i deras by i bergen i Tarragona innan jag skulle återvända hem till Sverige igen. Men familjen jag bodde hos i Barcelona ville att jag skulle tillbringa 2 veckor med dom i en liten by på Costa Brava innan jag for upp till byn och efter lite tjat gick mina föräldrar med på det. Så mina 4 veckor hade redan hunnit bli 6 veckor innan jag ens kom upp till byn. Jag kom väl inte så där jättebra överens med min farmor och farfar (kombinationen envis tonåring och äldre människor med fixa idéer är inte alltid så lätt, så det blev en del generationskrockar) men stannade i alla fall i en vecka ungefär. Under tiden bjöd min ena farbror mej att tillbringa några dagar hemma hos hans familj i en annan by och det förslaget nappade jag på direkt. Så jag fick ringa hem till mamma och pappa - igen och ändra min biljett - igen... Jag stortrivdes hemma hos min farbror och hade kunnat stanna hur länge som helst men tyvärr så började sommarlovet ta slut och mina stackars föräldrar ömsom hotade och ömsom bad mej om att komma hem igen. Om jag inte minns helt fel så var jag tillbaka i Stockholm igen bara dagarna innan höstterminen skulle börja, så min månad i Spanien blev till slut mer än det dubbla. Det var helt klart mitt bästa sommarlov någonsin!

Jag kom tillbaka hem till Stockholm med ett bättre självförtroende, egen identitet, en känsla av att veta var jag hör hemma och framför allt - både spanska och katalanska i bagaget. Jag förstår att det var jobbigt för mina föräldrar att släppa iväg mej så där på egen hand men det var det bästa dom kunde göra för mej, för det botade definitivt min identitetskris. *s*

Med i kedjan är också:Tolken, Johanna, Thérèse, Anna, Sofia och Robban, Krokofanten, Pumita, Jove, Agnes och Carin. Listan uppdateras när fler får upp sina inlägg.

Databyte

Jag har tröttnat på vår stationära dator. Den är så vansinnigt seg!!!!! Jag har plockat fram min bärbara som legat och vilat i några månader pga att den trasslade och vi köpte den stationära istället. Tanken var att jag skulle fixa iordning den bärbara till mej när den kom tillbaka från verkstan och så skulle barnen ha den stationära. Nu blev det inte riktigt så, för jag gillade inte programmen dom installerade på den bärbara så jag körde med den andra istället. Men häromdagen tog jag mej i kragen, formaterade om den bärbara och la in operativsystemet på nytt. Nu har jag hållit på och fixat med den sedan dess så numera surfar jag bärbart och med Firefox. Det känns lite ovant att sitta med svenskt tangentbord igen, men det är himla skönt att kunna bulla upp med kuddar på vardagsrumsgolvet och sitta här och surfa, speciellt nu när jag är hängig.I morgon hoppas jag få över alla foton och andra viktiga filer från den stationära. Sedan ska jag hårdrensa på den och se o jag kan återställa den på nått sätt.

Det som trasslat till det på den stationära är några av barnens dataspel. Dom är tydligen inte gjorda för XP och visserligen funkar dom men dom segar till datorn rejält.Värst är spelen från Woodie. Inte går det att avinstallera dom heller! *morr* Dom ska åka i malpåsen direkt tror jag, för inte tänker jag installera om dom inte! Fast skulle någon ha en dator med ett annat operativsystem så skulle jag gärna ge bort dom, för spelen är det inget fel på i sej. Dom funkar bara inte med XP. Så har någon en dator till barnen med ett gammalt operativsystem och vill ha några bra barnspel, hör av dej! Hellre att dom kommer till nytta någon annanstan ärn att dom hamnar i soporna.

Min bärbara är betydligt snabbare än den stationära. Min pappa hade skickat en hel del foton till mej. Det tog längre att ladda ner 2 foton på den stationära än det tog att ladda ner 25 foton på den bärbara. Nu är det riktigt roligt att jobba med datorn igen!

Jag har ännu inte fått upp Månadens Kedjeinlägg. Jag hoppas skriva det i morgon. Just nu står överflyttning av program och filer högst upp på prioriteringslistan.

Förkyld

I morse vaknade jag med en fruktansvärd värk i halsen och sedan har det bara rullat på - svullna och ömma ögon, snorig, nyser konstant, kli i näsan, ont i hela kroppen.... Jag har visst åkt på en ordentlig förkylning.

Barnen var pigga som lärkor igår men har också vaknat ordentligt förkylda. Så vi måste ha blivit kalla i går när vi var ute på lunch eller så är det nått skrutt som fanns i luften när det var sånt oväder i måndags kväll. Det var nog det värsta ovädret vi upplevt här, hitills. Det spöregnade i flera timmar, det åskade så väggarna skakade och det blixtrade så himlen var alldeles upplyst. Det var läskigt att vara mitt i ett sådant oväder. Jag packade en liten nödväska, ifall att vi skulle ha behövt ta skydd någon annanstans. Nu behövde vi inte det och troligtvis lär vi aldrig behöva det heller, men efter att ha läst på FLY Ladys sida i flera år om olika naturkatastrofer som drabbat folk så har jag lärt mej att den som är förberedd klarar sej bäst OM nått skulle hända.

B kräktes i morse så han ville inte ha någon frukost. Men till skolan skulle han! Jag hade tänkt han skulle vara hemma idag, ifall att men det ville han inte alls höra talas om. Han älskar verkligen skolan! Och inte blev det sämre av att vi var och pratade med hans SO-lärare igår. Det är samtidigt skolans rektor, så hans ord är liksom lag på skolan. Och han berömde B så det stod härliga till! Jag tror B växte flera decimeter av så mycket beröm. Men det är han värd, för han jobbar verkligen jättehårt. Nått jag gillar med deras skola är att det inte finns nått "tak" på hur mycket en elev får lära sej och att ligga före och plugga extra ses som nått positivt. Det är "fint" att vara plugghäst.

G gick här och muttrade i morse. "Jag vill också kräkas, för då får jag vara hemma idag och kan leka med mina Action Man hela dagen" gick han och muttrade. Men nä, han kräktes inte och inte hade han feber heller så han fick gå till skolan idag med. Gissa om han längtar till sommarlovet?

G:s arabiskalärare hade mycket beröm till honom med. G har blivit bättre på att läsa på arabiska. Det är inte så att han läser helt flytande ännu och han blandar fortfarande ihop en massa bokstäver, men numera är det fler som sitter och det gör att han inte fastnar vid varje stavelse. Dessutom, om han får chansen att läsa samma text två gånger så blir det väldigt bra andra gågen för han memorerar ljuden. Enligt läraren ligger G nu på 6,5 i betyg i jämförelse med 4,5 i mars. Om vi bara kan få honom till 7 innan det är dags för slutbetygen skulle jag vara överlycklig. Inte för min skull, utan för att underlätta för G inför 3:an. Den arabiskaläraren dom får då är tydligen jättesträng och krävande och delar in barnen i 2 grupper -dom som kan/vill och dom som inte kan. Dom som hamnar i "inte kan-gruppen" får sitta och rita på lektionerna och efter 1 år i den gruppen har dom halkat efter så mycket att dom knappast har någon chans att hinna ikapp sina klasskompisar inför 5:an och nytt lärarbyte. Jag vill INTE att G hamnar i den gruppen!

Nu har jag sovit i 1½ timme så nu ska jag försöka få nått gjort här hemma idag. Och jag som verkligen har hur mycket jobb som helst just nu, men absolut ingen ork till nått.... Det blir nog en "light" dag idag.På fredag har jag möte på jobbet (rätt viktigt) och på lördag har jag kurs (jätteviktigt) så tills dess måste jag ha hunnit klart med en del av det jag låter släpa efter idag. Jag hoppas jag kan jobba med dubbel hastighet i morgon.

Tillbaka på skolbänken

Jag går på kurs. Det är en kurs som vänder sej till lärare i spanska som andra språk och pågår under 4 lördagar. Det är en jätteintressant kurs! Jag gick en liknande kurs i fjol. Då handlade kursen om hur man motiverar eleverna att deltaga mer på lektionerna, hur man kan använda sej av poesi, filmer och musik i undervisningen och annat matnyttigt. I år handlar kursen mest om datastöd i undervisningen och olika resurser för att underlätta elevernas inlärning. Jag är jätteglad att jag har möjlighet att gå dessa kurser. Egentligen kostar varje kurs över 3000 kr men vi som går har fått kursen betald som en del i ett samarbete melan olika organisationer. Och det tackar jag för!

Jag har äntligen kommit på vad jag vill bli "när jag blir stor"! Lärare.... Och helst då lärare i spanska för utlänningar/spanska som andra språk. Om allt går som jag hoppas så skriver jag in mej på universitetet till hösten och påbörjar en 5-årig utbildning. Den går på distans, med vissa föreläsningar och några provdagar/år. Det är en utbildning som jag "alltid" har velat gå, t.o.m. när jag läste en annan utbildning på universitetet. I slutändan blir man språkvetare, för utbildningen innehåller en väldans massa lingvistik, gramatik, fonetik, litteraturhistoria.... Riktigt roliga grejer alltså! Tycker jag i alla fall, men jag är ju ett språkfreak och totalt allergisk mot siffror. ;-)

Jag kommer inte att ha sysselsättningsproblem på sommarlovet - jag måste plugga latin! Jag har bara läst lite latin på gymnasiet, jag läste klassisk grekiska och allmän språkkunskap (det var ett av dom roligaste ämnena jag någonsin läst) i stället. Första året på Filología Hispánica (utbildningen jag hoppas jag kan gå) ingår en kurs i latin, så för att inte stöta på patrull tänkte jag försöka läsa in grunderna i latin på egen hand i sommar.

Kort, kort, kort....

Jag har inte scrappat på evigheters evigheter! saknar det verkligen, men tiden och inspirationen räcker helt enkelt inte till. Jag kan inte scrappa i ett rörigt rum (fast nått rörigare än mitt scrapbord efter jag scrappat finns helt enkelt inte på denna jord! *s*) och just nu är min scraphörna (läs vardagsrumsbordet) knökfullt med kortgrejer, så det är bara att glömma att scrappa innan min korttillverkningsklåda gått över.


Här kommer några av de senaste dagarnas alster:

Spanska boktips

Jag har precis läst ut en bok som jag tänkte tipsa om. Den heter "Qué buscabais en Marrakech" och är skriven av Concha López Sarasúa. Det är en roman som fick Premio Café Gijón 1999.

Boken handlar om 4 kvinnor i 30-årsåldern som ger sej ut på en gemensam resa till södra Marocko. Ainalma drömmer om att besöka Al Mutamids grav i en liten by utanför Marrakesh och hennes vänner följer med för att göra henne sällskap. Al Mutamid var kung i Sevilla på 1000-talet men blev ivägkörd från sitt rike när berbiska trupper tog över kontrollen. Han var en känd poet och livsnjutare. Under resans gång avslöjar kvinnorna sina avsikter med resan och historien får ett oväntat slut.

Jag tycker att det var en intressant bok, för man lär sej mycket om Marocko, marockansk kultur och historia. Det är ingen enastående roman, men språket är enkelt och flyter på i långsam takt. Jag rekomenderar alla som är intresserade av Marocko att läsa den, för det märks att författarinnan har tillbringat mycket tid i Marocko och känner till både städerna och kulturen. För en gångs skull en roman som inte faller på sina stereotyper.

Jag håller också på att läsa en annan roman - "Mala gente que camina" av Benjamín Prado. Den handlar om en studierektor som ska föreläsa på en konferens och förbereder sitt föredrag om en spansk författarinna från Franco-tiden. Helt plötsligt kommer han en annan författarinna på spåren och han börjar nysta i diktaturens hemligheter. Denna författarinna finns inte i verkligheten men författaren beskriver henne med sån skicklighet att man lätt tror att hon verkligen existerat. I början läste jag fascinerat, för om man är intresserad av spanska inbördeskriget och diktaturen så kommer den med en massa detaljer. Men halvvägs in i boken började jag tvivla - hur mycket är sant av det som står i boken och hur mycket är påhitt? Jag skulle vilja läsa om den, denna gång med papper och penna till hands, så jag kan skria upp alla namn, årtal och händelser för att sedan kolla om det stämmer. Ibland blir de historiska referenserna lite väl långa och historien hakar upp sej men själva grundhistorien (den om föredraget) är bra. Jag har några sidor kvar innan jag läst ut boken, men jag vill ändå passa på att rekomnendera den här romanen till dom som är intresserade av att få mer kött på benen när det gäller efterkrigsåren.

Härliga temperaturer

Nu har värmen kommit. för att stanna hoppas jag, för jag gillar verkligen sommarvärmen. idag har temperaturen legat kring 30-strecket. Häääärligt!

I går kväll kl 21 hade vi 23 grader utomhus och 27 grader inomhus. Trots det drog jag på mej min fleecepyjamas. *s* Jag har inte hunnit plocka fram sommarkläderna ännu, för vädret har slagit om på några få dagar.

Nu kan barnen gå till skolan i tunna byxor/jeans, en långärmad t-shirt och sandaler. G har börjat tjata om att f gå med shorts till skolan nästa vecka, men jag är inte riktigt lika övertygad. Väldigt många människor blir förkylda så här dags, precis i skarven mellan kallt och varmt. Tid nog hinner dom g med shorts... och handen på hjärtat, shortsen ligger, tilsammans med resten av sommarkläderna, nerpackade i en stor väska som måste plockas ner och gås igenom. Efter tvätt och koll av sömmar, ev hål och påhälsning av insekter (jag hoppas vi klarat oss i år med!) kan dom få gå ut i shorts. Jag lär ha lite att pyssla med nästa vecka medan jag tvättar och kollar kläder.

Nu känner jag mina krafter återvända! Min favoritårstid har börjat och jag har mycket minde behov av sömn. Det passar bra för jag har 2 romaner som jag borde läsa ut ikväll, för i morgon ska dom tillbaka till biblioteket.

Varning för avocados!!!!

Ja, inte för själva avocadon alltså, men däremot för hur man hanterar frukten. Jag älskar avocados, tycker att det är en av de godaste frukterna (???) som finns. I går skulle lillen och jag njuta av smaskig avocado med salt, citronpeppar och lite olivolja... Sagt och gjort, jag sköljer av den första avocadon (här får allt som ligger framme ett lager med sand, oavsett hur mycket man än städar. Det är en av nackdelarna med att bo så nära Medelhavet), delar den i två. När jag ska peta ut kärnan med den mycket vassa kniven slinter avocadon iväg och kniven som skulle hamna mitt i kärnan far istället in i min handflata. AJ!!!! Det gjorde så ont så jag höll på att svimma och smärtan gick ända ut i armen..... Tur nog så har jag inte skurit av någon nerv och det blödde inte såååå mycket. Kniven gick inte heller igenom handen, men såret är djupt fast inte särskilt stort. Nu har jag ett megastort plåster över och det känns rätt bra idag, men jag har fortfarande ont i handen och försöker undvika att använda den så gott det går.

Jag har 2 avocados kvar på diskbänken... Har någon nått bättre tips på hur man säkert får bort kärnan - utan att köra in kniven i handen?

Snart börjar badsäsongen

Idag har mina barn sin sista lediga dag för den här gången. Vi passade på att gå en promenad längst med stranden. Vi har inte varit där nere på flera månader nu, för allt är stängt och igenbommat under lågsäsong och då är det inte så mycket liv & rörelse där. Men nu var vi nyfikna på vad dom sysslar med där nere egentligen, för hela gamla stranden ska få en ordentlig ansiktslyftning. Och oh boy! Nog blir det en ansiktslyftning alltid....

Det sitter såna här glassiga, enorma plakat med jämna mellanrum längst med gamla stranden. Det kommer att bli jättefint och fräscht när det är klart, men just nu ser hela området ut som en tornado dragit förbi. Flera gamla hus har försvunnit, den gamla campingplatsen är riven och det som brukade vara barnens favorittorg är en enda stor grop just nu... Jag såg inget om när det beräknas vara klart, men med tanke på att badsäsongen står för dörren kan jag tänka mej att det borde vara klart senast juli månad i alla fall, fast troligtvis blir det klart innan dess. Det jobbas på helt frenetiskt!


Här kommer lite fler bilder, så ni kan jämföra Före och Nu. Sedan när bygget är klart kommer jag att kunna visa Efter-bilder också.

Det här är vad som är kvar av campingen.... Inte speciellt mycket just nu, eller hur? I november när vi var ute på promenad en dag såg det ut så här:

Här brukade mina barn leka de första somrarna. Det är en samlingspunkt i Martil och ska visst byggas om helt och hållet och få en bro över den nya vägen som byggs där den gamla strandpromenaden gick. Torget som det såg ut i november i fjol.

Och torget som det ser ut idag. Inte riktigt lika inbjudande....

Jag ska leta upp lite gamla bilder sedan så ni kan se hur det brukade se ut här. Det här är alltså den gamla "Marchapies", den gamla strandpromenaden. Nu ska det alltså bli en bilväg med breda trottoarer på båda sidor. Det blir säkert väldigt fint och tanken är bra, för när allt är klart ska man kunna köra bil ända från Martils "början" och längst med stranden hela vägen tills man kör ut ur staden. Modernt och bra. Fast strandområdet blir ju bra mindre barnvänligt nu, för det kommer säkert att bli ännu mer trafik. Det är visst det priset vi får betala för att få en modernare strandpromenad. Jag önskar att dom hade byggt nått för barnen också, men det är väl ett önsketänkande.

För att kunna bygga en bilväg där det tidigare bara fanns ett promenadstråk har dom rivit ett helt kvarters trädgårdar. Det här huset hade tidigare en jättemysig liten trädgård med utedusch, några träd och en liten örtagård och en otrolig utsikt över stranden. När bråten är borta och trottoaren är klar blir det knappt någon trädgård alls kvar. Har dom tur kan dom sitta ute och dricka te och titta på bilarna, för nu har dom fått bilväg på båda sidor om huset.

Dammsugare

Idag har jag ÄNTLIGEN köpt en dammsugare! 2 års sopande är nu över - eller rättare sagt, nu kan jag kombinera sopandet med dammsugning. Det betyder att vi till nästa vinter kan ha mattor inomhus. B har astma och därför har jag inte velat köpa några mattor, för mattor är dammagneter och damm är inte bra för astmatiker. Vi har bara 2 mattor hemma, som egentligen är 2 stuvbitar heltäckningsmatta av tunn kvalitet. Dom är rätt lätta att hålla rena men trots allt samlas det en hel del damm i dom. Nu när vi har dammsugare kan vi satsa på en riktigt tjock och gosig matta till vardagsrummet och mattor till sovrummen. Vi kommer att få det så varmt och skönt nästa vinter! Mycket av kölden kommer just från golven och har man bara kala marmorgolv är det klart att det blir kallt inomhus. Nu är det nästan så jag ser fram emot nästa vinter, trots att jag egentligen avskyr den kalla perioden.

Jag har också köpt en ny mus till datorn. En liten optisk sak, som jag inte lärt mej kontrollera ännu, så den far fram hej vilt över skärmen. Men jag tror det är en vanesak och vi kommer säkert att bli vänner snart. Nya hörlurar har jag också, för mina gamla "gick bara sönder". Ingen här vet vad som hände, bara att en vacker dag ramlade mikrofonen av.... Tänk att den där Ingen kommer och förstör våra grejer, kan han inte hålla sej hemma hos sej? ;-)

Datafri dag

På ett forum jag är med på har vi fått en utmaning - att ha en datafri dag. Det passar mej perfekt för jag vet att jag vissa dagar tillbringar på tok för mycket tid här. Till stor del beror det på att nätet just nu är fruktansvärt segt. Jag har inte den långsammaste uppkopplingen, men jag har nog aldrig sett att jag kommit upp i den utlovade hastigheten, så ibland är det så segt att jag hinner gå och koka vatten till en kopp te medan en sida laddas.. Himla frustrerande faktiskt, för det är inte alltid jag har tålamod att sitta så länge. Den datafria dagen kommer att göra mej gott!!!!

Så på onsdag, 9:e maj, kommer ni inte att hitta mej här eller någon annanstans på nätet. Istället ska jag ägna dagen till att städa bokhyllan har jag tänkt, troligtvis köra ett extra långt yogapass och läsa en bra bok.

Någon annan som nappar på utmaningen om en datafri dag? Berätta det i kommentaren i så fall och hör av dej sedan och berätta om du klarade av att hålla dej ifrån datorn och vad du gjorde istället.

Trasig mus

Jag håller på att bli TOOOKIG! När jag köpte den här datorn kom så klart en mus och ett tangentbord med i paketet. Tangentbordets tryckta bokstäver håller på att suddas ut så ibland får man gissa sej till vilken bokstav det handlar om, om man inte lärt sej det utantill redan. Och nu har musen fått totalt spatt! Den var full med damm, så jag skulle rensa den - och vips så gick en liten plastbit av! Så nu går det bara att styra den i 3 riktningar, vilket då såklart försvårar surfandet rätt rejält... *morr* Made in China.... Jag misstänker att jag måste investera i en ny mus, för så här är det inte speciellt roligt att surfa.... Det tar en evinnerlig tid att komma någonstans på nätet för det är nästan lögn att komma åt vänstra övre hörnet på skärmen. Med lite tur kommer jag hem med en ny mus i morgon, förhoppningsvis en trådlös. Jag är lite less på sladdar så ju färre desto bättre. Är jag osynlig på nätet i morgon så har jag inte fått någon ny mus och tvärvägrar surfa.

"Den vita massajen"

Som några av er vet redan så är jag en bokmal av stora mått. Jag ÄLSKAR böcker! Jag har alltid minst 2 - 3 böcker på gång samtidigt. Eller ja, nästan... Under åren då barnen var små blev det inte mycket läst men nu har jag kommit igång igen och det känns verkligen jätteskönt. För har man bara en god bok som sällskap är man aldrig ensam och har man inte pengar till att utforska världen kan man alltid utforska den genom någon annans ögon. Jag har varit lite dålig med att ge boktips men tänkte ändra på det fr.o.m. nu.

I ett tidigare inlägg nämnde jag att jag sett "Den vita massajen" som film men ännu inte läst böckerna. Jag har fortfarande inte fått tag i böckerna men jag tänkte att ni som läst böckerna kanske ville diskutera dom med mej ändå. Nästa vecka ska jag till biblioteket igen och då ska jag se om jag kan få tag på dom. Jag hoppas det! För filmen gjorde ett stort intryck på mej. Men mitt första intryck är att dom hoppat över en massa detaljer i filmen, för ibland tycker jag att handlingen hoppar väldigt mycket och det är svårt att förstå sambandet mellan en scen och en annan. Iof såg jag filmen efter midnatt och jag höll på att nicka till flera gånger, så det kan ju ha bidragit till mitt hackiga intryck. Jag ska definitivt se om filmen snart igen.

En sak som jag saknade i filmen (vet inte om det tas upp i boken) är mer info om hur massajerna lever. Jag antar att dom som gjorde filmen utgick från att man redan vet det eller inte är så intresserad av den biten. Nyfiken som jag är på andra kulturer hade jag gärna sett lite mer fakta, men det bästa är kanske att googla själv och se vad jag kan hitta.

Jag har full förståelse för att hon tyckte att det var jobbigt att leva ute i buschen, det verkar ha varit gott om kulturkrockar. Vilken otrolig skillnad mot livet i Schweiz!!! Men varför lämnade hon honom? Det fick jag aldrig riktigt klart för mej... För att han blev tokig eller för att hon inte lyckades förvandla honom till en europé? Varför klippte han av sej håret? Och varför var hon så undergiven på slutet?

Hoppsan! Nu blev det här inte mycket till boktips och info om själva boken utan snarare mina egna frågor kring handlingen. Jag hoppas att ni som läst boken vill hjälpa mej att fylla i mina förståelseluckor och diskutera boken med mej. Jag tycker i alla fall att filmen/böckerna är värda att ses/läsas just för att det handlar om en kvinna som gjort ett så ovanligt val här i livet. Jag tycker att hon verkar ha varit en väldigt tuff kvinna. Lite tokig kanske.... Men ibland slår kärleken ner som en slägga i huvudet på en och då tänker man inte logiskt. *s*