Kan resan i sej vara ett äventyr?

Jag har som jag skrev tidigare börjat kolla på lite olika alternativ för att resa hem över jul. Just nu har jag 2 alternativ, via Tanger eller via Málaga. Vilket som är bäst vet jag inte, för båda har sina för- och nackdelar. Så jag tänkte ställa upp dom olika alternativen här så får ni komma med kommentarer och hjälpa mej välja.

- TANGIER:
Det dyrare alternativet, nästan dubbelt så dyrt. Pris: ca 13.000 kr. Snabbaste alternativet med få byten: taxi till tetuán, taxi till Tangier, taxi till flygplatsen, flyg Tangier - Madrid, flyg Madrid - Sthlm. Eller så tar jag en taxi hela vägen hemifrån till flygplatsen i Tangier. *s* Restid: lite drygt 10 timmar.

- MÁLAGA:
Billigaste alternativet. Flyg: ca 5.000, hotell ca 1.000, båt: ca 1.500, buss: ca 1.000, taxi: ca 300 - Totalt: ca 9.000 kr. Lite ungefär så där alltså. Restid: På vägen dit ca 2 dagar och på vägen tillbaka kanske en 20 timmar. Nackdelen är givetvis den långa restiden med allt det innebär av trötta, hungriga barn och släpande av bagage. Fördelarna är å ena sidan det billigare priset och å andra sidan möjligheten att se lite mer av Spanien när vi ändå är ute och reser. Själva resan i sej blir ett äventyr. Jag tror att killarna kan uppskatta att få en dag i Málaga innan vi reser vidare. Och om vi har tur behöver inte hemresan bli så jobbig heller, bara vi packat smart och tar det lugnt.

Jag känner mej jättevelig över fördelarna med respektive resa. Att resa över Tangier känns dyrt och själva resan är bara en tråkig transportsträcka. Snabbt och enkelt att resa. Många timmar på flyget och stress på Barajas. Men helt klart ett sätt att få mer tid i Sverige, fast mindre pengar att handla för väl i Stockholm.

Resan över Málaga känns som ett äventyr. Både mina barn och jag gillar äventyr. Om vi åker hemifrån medan det fortfarande är natt i Marocko kan vi ta första båten till Algeciras och komma fram till hotellet i Málaga lagom till lunch på fredagen. Då har vi hela fredagskvällen för att shoppa och turista i Málaga. Förhoppningsvis träffa en kompis och hennes barn. Handla lite julklappar kanske. Sova på hotell. Killarna har inte sovit mer än kanske 2 nätter på hotell så det är nått som dom tycker känns spännande. Tidigt på lördag morgon tar vi en taxi till flygplatsen och så är vi hemma hos mommo & moffa lagom till en sen middag. Själva flygresan tar bara några få timmar, så dom hinner knappt bli rastlösa. Den här vägen känns Málagaresan som det roligaste alternativet. *s* Och det skulle kunna ge oss lite guldkant på tillvaron med lite större shoppingmån.

Men vägen tillbaka? Där vinner helt klart Tangier-alternativet. Flyget går från Arlanda vid 7 på morgonen och vi är framme i Tangier vid lunchtid. Tar vi en taxi direkt på flygplatsen hela vägen hem (det går på ca 300 DH, det är inte så farligt för en resa som tar närmare 2 timmar), kan vi äta en sen lunch hemma i Martil. Vi hinner knappt märka av att vi varit ute och rest. *s*

Málagavarianten är betydligt längre... Planet går också vid 7, direkt til Málaga. Framme vid tidig lunchtid. Taxi till busstationen, buss i 3 timmar till Algeciras. En kvällsbåt till Ceuta. Framme vid gränsen efter det blivit mörkt. Jobbigt, jobbigt! Sedan taxi hela vägen hem (ca 350 DH, för 1 timmes resa). Fast jag kan kanske få någon kompis att hämta oss i Ceuta, i så fall slipper vi en massa strul och att i värsta fall stå i en timme vid gränsen i spöregn (det regnar mycket i januari). Vi skulle vara hemma till middagstid. Trötta efter en lång dag med många byten. Men samtidigt en väldigt spännande dag med många nya upplevelser. Och förhoppningsvis har all info jag hittat på nätet varit rätt, så det har klaffat med buss och båt.

Så vad är bäst? I slutändan är det nog biljettillgången som avgör, för om jag inte bokar och betalar snart blir jag utan biljetter och får ta vad som finns kvar. Speciellt Tangierrutten tar slut snabbt, det går ju bara 1 plan/dag och det är en liten plutt.

Vad skulle ni ha valt? Och varför? Och varför skulle ni inte välja det andra alternativet?

Veckans glädjeämnen

Jag hittade en utmaning hos Sockergrynet (http://www.sockergrynet.se) :
För några veckor sedan startade jag en utmaning, som handlade om att sätta sig ner och fundera på över livets så ting. De som verkligen gör livet, som gör en glad och lycklig och som man ofta tar för givet. Tycker det är bra att fundera över just dem, dels för att man bli glad av det och för att man ska tänka efter vad man egentligen har.

Jag tycker att det är en toppenutmaning och jag tänker försöka haka på. För det är sällan man tar sej tid att stanna upp och tänka igenom vad det är som är viktigt i ens liv EGENTLIGEN. Jag försöker göra det lite ibland, speciellt när jag mediterar, för jag tycker att det är så lätt att tappa perspektivet. Så okey, pengarna räcker inte till att köpa den där senaste modeklänningen för 3000 spänn - men jag har hela och rena kläder på mej varje dag, det är inte så illa det heller. Det känns inte som någon bra idé att bryta ihop bara för att man inte kan unna sej allt man ser, men visst är det lätt att bli deppad när man ser hur bra andra verkar ha det. Jag menar, visst får man lätt intrycker att att dom rika, vackra, kända lever så mycket bättre liv? Dom går ju alltid omkring med ett stort leende på läpparna och verkar inte behöva bekymra sej varken om att betala räkningar, laga middag fast man är så trött att man håller på att somna stående, stressa till dagis/skolan i tid för att hämta barnen eler nått annat som hör vardagen till. Fast mycket av deras glittriga liv är bara en fasad, dom kan ju ha det precis lika jobbigt som vi andra, fast på ett annat sätt. Så det bästa vore ju om man kunde låta bli att jämföra sej med andra och istället försöka vara nöjda med våra egna liv.

Här kommer min Top 5-lista för veckan som gått:

1) Jag är tacksam för att vi alla har fått vara friska, utom B som hade lite feber i fredags.

2) Jag är tacksam för att mina barn är så roliga och lättsamma att umgås med. Vi står varandra väldigt nära och jag hoppas att vi skapat en bra grund för deras tonårstid. Inga större diskutioner den här veckan.

3) Jag är tacksam över att min man precis har varit här.

4) Jag är tacksam över att mina växter frodas, så jag har tillgång till färska örter till matlagningen.

5) Jag är tacksam över att vår utflykt till Ceuta blev bra och vi alla fick en väldigt rolig dag, trots att vi var och vinkade av pappa.

Jag hoppas att det blir bra flyt även i nästa vecka. Som det ser ut just nu kommer en kompis hit på tisdag och sover över. Möjligtvis följer vi med henne till Tangier på onsdag och på torsdag åker vi nog till Ceuta. Fredag tillbringar vi nog på stranden. Det verkar bli en rolig och aktiv vecka. Det ser jag fram emot!

Kollar biljetter

Jag har börjat kolla på flygbiljetter för att se om vi kan fira julen hemma i Sverige i år. Men huvva, vad dyrt det är! Jag har ju inte så många rutter att välja på.

Visst kan vi flyga från Málaga, för då har vi fler bolag att välja på. Men vi ska ju ta oss till & från Málaga också. På vägen dit är det väl inga problem, vi kommer ju knappt att ha med oss någon packning. Jag tänkte köra med minimal packning så vi kan ta med så mycket som möjligt tillbaka istället. Barnen lär ju vara mer sammarbetsvilliga också. Men vägen tillbaka lär bli tuff i så fall. För när vi kommit av flyget i Málaga blir det buss/tåg/taxi in till Málaga busstation och så långfärdsbuss några timmar till Algeciras. Bussen stannar en bit från hamnen så då blir det taxi till hamnen och så båt till Ceuta. Buss/taxi till gränsen. Promenad över ingenmansland. Och slutningen delad taxi till Rincón och därefter delad taxi till Martil (eller så betalar jag för hela taxin och tar den hela vägen hem, den varianten går ju också). Jag får nog lägga till minst 10 timmars resa + en väldans massa släpande på bagage och trötta barn. Det känns inte såååå lockande....

Så det enda alternativet verkar vara den gamla vanliga rutten - flyg Tangier - Madrid - Stockholm. På vägen till Sverige funkar det nog bra med delad taxi till Tangier, men på vägen hem till Martil känns det enklast med en taxi dörr till dörr.

Jag har inte bokat än, jag är lite osäker på datumen. Killarna har egentligen bara 2 veckors jullov, sedan går dom i skolan i 3 dagar och så är dom lediga i ytterligare 4. Jag tror faktiskt att jag ska be om ledigt för dom dagarna så kan vi vara i Sverige i 3 hela veckor. Det skulle vara rätt skönt, att slippa stressa och hinna njuta av vårt Sverigebesök. Korta resor blir bara stressande.

Om vi kommer iväg till Sverige i jul har jag en massa planer! Förrutom att umgås med familjen vill jag äta plockgodis tills jag storknar, scrapshoppa, träffa kompisar (bl.a. hälsa på min kompis E ute på landet), gå på nått museum med barnen, tillbringa en heldag på Ikea, gå på bio med maken, äta sill och lax, köpa med mej flera kilo saltlakrits, gå på yogalektion, tillbringa en dag på nått shoppingcenter, åka pulka, ha snöbollskrig med barnen... Långtråkigt lär jag inte ha, det har jag ju aldrig, så jag ska nog komma på nått att fylla dagarna med. *s*

Julkort

Japp, jag har satt igång tillerkningen av årets julkort. Julsäsongen är därmed officiellt inledd! *s* Målet är att tillverka minst 200 julkort i år, i varierande storlek, färgskala och svårighetsgrad.

Jag mjukstartade i går natt. Jag började med att plocka igenom mina lådor som kom ner från Sverige, för att se vad jag har för material hemma och vad som kan behövas kompletteras. Det är lite svårt att hitta material till kort här (fast inte lika svårt som till scrappingen), så jag får verkligen försöka hitta kreativa sätt att utnyttja det jag har och det som finns här. Det blev 5 kort. "Bara" 195 kort kvar innan 1:a november... Det svåraste är att komma på vilka olika modeller jag ska göra. Bara jag kommit på en design kan jag sätta igång med masstillverkningen.

Vi har en ny TV-kanal. "Create and Craft" heter den och visar reklam för olika pysselgrejer dygnet runt. Fast inte bara reklam, typ TV-shop, utan det är alltid olika artister inbjudna som visar hur man använder matrialet som säljs och ger en massa tips på hur man kan göra olika saker. Man MÅSTE ju inte ha en viss stämpel för att göra ett fint kort, man kan ju använda en annan stämpel och göra ett minst lika fint kort. Och hjälp vilka grejer dom gör på den kanalen! Jag blir alldeles matt.... Och jag sitter oftast i soffan och dregglar, för så där fina saker vill jag också kunna göra! Jag måste nog köpa några videoband och spela in mina favoritshower, så jag kan se dom om och om igen (på tider som passar mej) och lära mej alla tips & knep och få inspiration. För egentligen är det inte så svårt att göra fina kort. Man behöver bara en väldans massa inspiration och en del material...

Det kändes lite konstigt att sitta och göra julkort samtidigt som svetten rann ner i ögonen (det var riktigt, riktigt varmt i går natt!), men det känns bra att ha kommit igång lite smått.

Jag har insett att mina julstämplar är på tok för små! Det blir så plottrigt och så passar dom inte ihop. :-( Jag hoppas att jag hittar någon i Ceuta (får prata med kvinnan i min favvobutik och höra om hon kan ta in några julstämplar) lite närmare julen. Men jag har faktiskt hittat en pysselaffär i Tetuán också! Tyvärr hade den lunchstängt när jag gick förbi, så jag ska definitivt tillbaka i nästa vecka och se vad dom har. Kanske går det att få dom att ta in lite stämplar om dom inte har. Det såg ut som dom hade en del pappersgrejer. Det ser ut som det blir en bra pysselhöst i år!

Tillbaks till verkligheten

Nu har min man åkt tillbaka till Sverige. Det känns jättetomt här hemma nu, jag har kommit på mej flera gånger med att tänka "När A kommer hem ska vi göra det & det...". Problemet är att vi inte kommer att träffas på 5 - 6 månader nu, så det gäller att vänja sej vid att vara ensammamma igen - och det snabbt för annars blir vi alla tokiga.

I går var vi i Ceuta och vinkade av honom. Vi klev upp vid 2-tiden på natten för att åka hemifrån vid 3.30. Det var fortfarande bäcksvart och rätt kyligt. Gränsen var nästan tom på folk så det gick snabbt att komma över. Vi var framme i hamnen lite i 7 spansk/svensk tid och A:s båt gick 7.30. Ett snabbt "Hej då!" och så rusade han iväg... Killarna och jag stod kvar, för vi tänkte tillbringa dagen i Ceuta. Vi promenerade i sakta mak in till centrum och åt frukost på en bar. En dyyyr frukost, den gick på över 5 euro. Huvva! Jag är nog bortskämd med marockanska priser nu, jag svimmar väl nästa gång jag fikar på nått café i Stockholm. *s*

Sedan hade vi flera timmar på oss för fönstershopping innan affärerna började öppna vid 9 - 10. Killarna var trötta och tyckte att det var rätt trisst att behöva vänta så länge på att kunna köpa det dom ville. I julas fick dom 200 DH var av mobbo (min bror) och dom pengarna hade dom sparat för att köpa nått bra. I går var det så dags att bränna hela summan. Det blev faktiskt en hel del grejer - en varsin Action Man, en varsin Bionicle och en varsin serietidning. Dessutom åt vi lunch på McDonalds. En lyx numera, för jag tycker inte att maten på Donken är värd sitt pris, men okey, ibland måste man slösa. Jag tyckte att dom behövde avleda sina tankar på att pappa åkt, så det blev en heldag i deras smak. Jag tror att min idé funkade rätt bra för dom var rätt glada ändå, trots att dom saknade pappa. Det var alldeles dimmigt hela dagen, så temperaturen var rätt okey. Fast jag beslöt mej ändå för att åka hem innan det blev för varmt, för jag tycker att vi ändå fick se rätt mycket av Ceuta igår.

Dagen idag började på helt fel fot. Vi vara alla supertrötta igår kväll och gick och la oss utan middag, det märktes i morse. Så vi började dagen med ett megabråk, men sedan beslöt vi oss för att börja om på nytt. Så jag gick och la mej igen, dom kom och "väckte mej" och så åt vi frukost ihop. Det var riktigt mysigt! Det är ruskigt varmt och klibbigt nu och vi är alla som bakfulla idag pga vårt ständiga vridande på mat- och sovtider. Så idag kommer vi att tillbringa hela dagen inomhus. Det är såååå rörigt och stökigt här hemma nu! Jag vet knappt var jag ska börja någonstans. *suckar* Jag har tvättmaskinen igång med badkläder och lite annat. Det blir nog en till maskin idag, resten får vänta till i morgon. Snart blir det olidligt hett här inne (igår kväll hade vi 35 grader inomhus) så då tänker jag definitivt inte städa. Det blir nog till att läsa eller se på TV istället. Senare ikväll ska jag städa vardagsrummet och köket. Nått mer blir det inte idag.

Nu måste jag försöka få lite ordning på våra rutiner. Min tanke är att kliva upp vid 8 varje morgon och ha någon aktivitet på förmiddagen. Lunch vid 2-tiden och sedan siesta fram till 18-tiden. Någon sorts aktivitet på kvällen och mellis/middag vid 20-tiden och så läggdags för barnen vid 22-tiden. Själv ska jag ha midnatt som sovtid tänkte jag. Jag tror att det blir ett bra schema. Kanske inte så marockanska tider, men jag bara vägrar att sova bort hela FM, för då får jag inget gjort här hemma. Jag vill inte gå och handla mat mitt i natten och knappt se vad jag handlar. När man är två vuxna eller har större barn kan ju någon offra sej och kliva upp tidigt ibland och handla på morgonen, men den möjligheten har ju inte jag nu. Det gäller att anpassa sej efter omständigheterna. Dessutom är det bra att kliva upp tidigt, för då hinner vi till stranden medan det är i det närmaste folktomt och har badat klart innan det blir knökfullt. A har visat oss vägen till en jättebra del av stranden, där det är rent och väldigt långgrunt. Perfekt för barnen! Kruxet är att det tar närmare 1 timme för oss att gå dit, med packning och allt, så ju tidigare vi startar, desto bättre! Det blir till att packa matsäck kvällen innan och frysa en flaska vatten, så allt är packat och klart. Kliva upp, äta snabb frukost och iväg till stranden!

Nu börjar det bli dags att fixa lunch. G vill att vi ska leka med honom, han har visst byggt upp ett tivoli på sitt rum. Jag ska försöka skjuta på det så jag leker med honom efter maten istället, för det börjar kurra lite lätt i min mage.

De närmaste dagarna ska jag försöka uppdatera min hemsida (http://www.cml.nu/nejma) med en massa nytt material. Och mer kommer till hösten! Jag samlar på mej foton till en virtuell guide till Tetuán. Och jag funderar på att intervjua en del intressanta människor. Mycket planer, så lite tid...

Bloggerstrul

Jag har försökt uppdatera i flera timmar nu, men inte lyckats. *suckar* Blogger har visst problem idag. Ja ja, det är sånt som händer… Det är konstigt att det alltid händer när jag har mycket att skriva om. Eller så händer det kasnke annars också, men jag märker inget av det. I vilket fall som helst så får jag väl skriva in inläggen i Word så länge och kopiera in dom när allt funkar igen.

Scraptokig!

Min man hade med sej mina scrapsaker hit nu när han kom. Jippie! De här senaste dagarna har jag hunnit plocka upp en del av mina saker och bara njuutit av att ha mina grejer här. Jag känner hur min pysselenergi är på väg tillbaka (den har stått på sparlåga det senaste året) och jag känner på mej att det kommer att bli en positiv höst. Det riktigt kliar i mina scrapfingrar nu och jag längtar tills jag ska kunna sätta mej i lugn och ro och "leka". *s*

Helgen den 12 - 13:e augusti är det cybercrop på Scrappiz (http://www.scrappiz.se/) och då ska jag givetvis vara med! Det blir min första cybercrop på det forumet så det ser jag fram emot. Tills dess ska jag nog ha hunnit få lite ordning på mina scrapgrejer också.

Jag har fått ner över 1 flyttkartong med foton. Tyvärr ligger allt huller om buller, med foton allt ifrån mina föräldrars bröllop, foton från när jag var liten, min universitetstid i Granada, olika resor jag gjort och foton på mina barn. *phu* Det kommer att ta TID innan jag har fått ordning på den röran... Nu har jag ju ett toppenprojekt inför hösten, att sortera fotona. Men problemet är ju att jag vill börja scrappa redan nu, jag vill inte behöva vänta till i september... Så nu måste jag komma på nått bra system så jag kan scrappa och sortera samtidigt. Hitills har jag alltid scrappat mer eller mindre kronologiskt, så helst vill jag ju fortsätta på den vägen. Men för att göra det gäller det ju att jag har ordning på alla foton från en viss tid först innan jag kan börja scrappa den biten. Om någon har nått bra tips så skulle jag bli glad för det är verkligen ett mastodontjobb som väntar.

Jag har kollat igenom mina papper och dekorationer. Jag har inte köpt nått nytt på över 1 år. En del papper är redan flera år gamla. Det blir också en utmaning, att få gamla papper att passa in i min nya stil. Eller har jag någon ny stil...? Jag har inte scrappat på så länge att jag knappt ens vet vilken som är min stil just nu... Det känns lite som att börja om på nytt. Jag måste nog surfa runt lite mer så jag får ett hum om vad som är inne just nu och vad jag gillar av det nya, för annars blir det nog lätt att jag tuffar fram i min gamla stil, det som jag gillade för 2 år sedan, och det är kanske lite trisst att inte förnya sej.

Jag skulle behöva lite nya inspirationsböcker eller scraptidningar men nått sånt finns ju inte här, så jag får satsa på att söka på nätet och sedan gå till nått internetställe och skriva ut. Det blir nog bra det med!

Maken och barnen + barnens tjejkusin har åkt iväg en stund till stranden. Jag ska passa på att försöka sortera lite foton så länge...

Såå slö!

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om. Jag vet att det var flera dagar sedan jag uppdaterade senast, men jag har faktiskt inte gjort nått speciellt på sista tiden. Bara ätit, sovit, fixat hemma, städat, tvättat kläder och umgåtts med familjen. Vardagsliv med andra ord.

Det är sååå skönt att vara två vuxna i familjen igen, så vi kan turas om att ta hand om barnens utbrott. För sommarlov betyder barn som måste aktiveras hela tiden, annars blir dom uttråkade och slåss eller kastar grejer omkring sej. Dessutom klarar dom inte det rutinlösa livet så bra och blir rastlösa...

Nu när vi är två har jag fått sovmorgon nästan varje dag (jag är nästan i kapp med vårens förlorade sömntimmar nu. Jag börjar känna mej som en ny människa!) och vi har ätit ute i princip varje kväll. Lyx, lyx, lyx.... *s*

Nästa vecka åker maken tillbaka till Sverige. Det kommer att bli så tomt här hemma då, tills vi vant oss vid att bara vara 3 igen. På sätt och vis innebär det också en återgång till fastare ät-och sovrutiner för utan rutiner funkar det inte att vara ensammamma. Och en återgång till att äta alla mål hemma... *suckar* Definitivt slut på semestern alltså. Fast vi har fortfarande över 1 månad kvar på sommarlovet. Barnens skola börjar först i mitten av september. Vi hade tänkt göra en resa i södra Marocko nu i sommar, nu när maken var här, men tyvärr dök en del problem upp som har gjort oss tvugna att tillbringa semestern på hemmaplan. Jag tror vi får satsa på att upptäcka Ceuta och Tánger istället. Det är ju inte fy skam det heller.*s* Det gäller bara att stiga upp tidigt på morgonen och sticka iväg på dagsutflykter.

Det är varmt nu och ännu varmare blir det nästa månad. Sedan vänder det och i mitten av september börjar det bli svalare igen. Just nu känner jag mej såå slö! Skulle jag lägga mej ner skulle jag säkert somna, men nu är det inte tid för siesta för klockan är redan 19. A är på väg till TV-affären för att få digitalboxen inställd på dom betalkanaler vi vill se. För 30 DH kan man låsa upp en massa kanaler och så ser vi dom gratis i några månader. När dom kodar om kanalerna om några månader bär vi ner boxen till affären igen. TV-tittande Morocco style. *s*

Nästa vecka ska vi åka upp till Ceuta och beställa barnens skolböcker så vi har dom i god tid till skolan börjar. Det är mycket som ska köpas till skolan börjar. Stackars barn! Första skoldagen går dom dubbelvikta under sina överfulla ryggsäckar, för då ska dom ta med sej alla böcker, anteckningsblock, skrivpapper, pennor, linjaler, kritor, tuschpenor och allt annat som står på deras materiallistor. B ska ha med sej en flöjt, för i 3:an lär dom sej att spela blockflöjt. Och så ska han välja främmande språk - franska eller engelska. Han har redan besämt sej för franska och går inte att rubba. Nåja, engelskan kan jag hjälpa honom med, så det kommer han att lära sej i vilket fall som helst.

Nu håller jag på att smälta bort! Det är säkert runt 30 grader här inne i sovrummet just nu.... Jag ska gå upp på taket och hämta ner tvätten, där fläktar det lite grann och är riktigt skönt att vara! Och så luktar det så gott av alla mina plantor: salvia, basilika, gräslök, libbsticka, timjan, dill och smultron. Äntligen, äntligen, äntligen blommar mina smultronplantor, efter över 1 år.... Så håll tummarna för att vi åtminstone får ett varsitt smultron i år... *s* Och förhoppningsvis blir skörden större nästa år....

En dag på stranden

Idag har vi tillbringat nästan hela dagen på stranden. Några kompisar frågade oss om vi ville åka till stranden i Oued Lao och eftersom vi aldrig har varit på den stranden tidigare bestämde vi oss för att hänga med.

Vi kom iväg lite sent, klockan var närmare 11 innan vi körde ut från bensinmacken där vi hade bestämt träff. Vi var 3 familjer i 3 bilar som gav sej iväg på äventyr.

För vägen till den stranden är verkligen ett äventyr i sej. Dom första 20 minuterna är helt okey och går genom små samhällen längst vägen till Oued Lao. Ställena har inte ens några riktiga namn tydligen utan kallas bara "områdena kring vägen till Oued Lao". Det första lite större stället man kommer till heter Asla. Det är tydligen rätt känt även bland utlänningar och det finns 2 rätt stora campingplatser där. Vi stannade inte utan körde direkt vidare men jag kunde ändå se från bilfönstret att stranden var väldigt smutsig. *urk* Så här långt skulle t.o.m. jag kunna köra (fast jag inte har nått körkort ännu, men jag kör rätt bra ändå).

Nästa ställe vi körde igenom heter Amsa och har också en camping. Stranden där såg mycket finare ut än den i Asla. Vid det här laget var vägen riktigt, riktigt kurvig och så smal att det knappt fick plats 2 personbilar i bredd på sina håll. På ena sidan var det massivt berg och på den andra stup rätt ner... Huvva! Jag är glad att min man är en sån bra förare, för den där vägen är inget för en nybörjarförare.

Efter Ansa körde vi igenom ett samhälle till men efter det var det bara kringelikrokväg i över en halvtimme. Jag försökte ta kort, men det gick inget vidare att ta kort från bilen. Det är så oerhört vackert där uppe i bergen! Naturen är fortfarande nästan orörd. Visst finns det hus lite här och var, men inga direkta samhällen utan folk verkar färdas till fots eller ridandes på åsnor mellan gårdarna. Dett finns såklart också taxi (vi såg massvis med taxibilar som swischade förbi, betydligt fortare än oss!) och åtminstone 2 busslinjer som går dit upp den här vägen. Vägen vi valde är den snabbaste och bästa vägen till Oued Lao. Det finns en annan, som går från Chauen genom bergen, men den tvärvägrar jag åka igen. Jag blir sällan bilsjuk när jag åker bil och nästan aldrig rädd när jag åker med min man, men den dagen vi tog bergsvägen till Oued Lao trodde jag var min sista! När vi väl kom hem igen var jag så slut att jag svimmade!

Det här lilla samhället eller vad man ska kalla det för ligger mellan Amsa och Oued Lao. Jag tycker att det såg så fridfullt ut. Går man över vägen och ner för en liten stig kommer man ner till en jättefin strand, som var i det närmaste helt folktom när vi körde förbi idag. Det finns gott om folktomma stränder längst hela vägen fram till Oued Lao men det är svårt att komma dit om man inte känner till området. Efter Oued Lao kommer man till i princip "outforskat" område, i alla fall för turister, för vägen är så pass svår. Men jag känner flera som hyr lägenhet eller tar in på pensionat i någon av byarna bortom Oued Lao och stannar en 4 - 5 dagar. I så fall kan det vara värt att köra kanske 2 timmar eller mer på dessa kringelikrokvägar innan man kommer fram till stranden. Är man dessutom inte van vid att köra uppe i bergen bör man helst inte köra efter det blivit mörkt för det finns givetvis inga gatlyktor och knappt några vägräcken heller. Men det hindrar inte taxibilarna från att dundra fram i full fart och köra om i kurvorna. På vägen tillbaka idag såg vi 2 olyckor. Troligtvis handlar det om folk som kört på tok för fort och inte saktat ner i kurvorna så dom har mer eller mindre frontalkrockat. Huvva... Tur nog verkade ingen ha blivit skadad utan det såg ut att handla snarare om plåtskador.

Stranden vi var på var väl värd den långa resan! Visserligen var det en stenstrand och inte sand som stränderna kring Martil, men vattnet var så rent att man såg botten även när man simmade ut en bit. Jag var i vatnet en lång, lång stund och det var så oerhört skönt! Annars brukar det inte bli så mycket bad för min del, för när jag går själv med killarna till stranden måste jag hålla koll på dom hela tiden och då blir det aldrig någon egen badtid. Så idag passade jag på! Vågorna var rätt höga emellanåt så vi fick hålla oss nära stranden men det gick att simma riktigt bra ändå. Tyvärr var det en del maneter i vattnet så vi fick vara väldigt försiktiga. Trots det blev både min man och en liten kille stuckna. En av maneterna lyckades gubbarna fånga så den hade vi i en hink med vatten. Tanken var att vi skulle släppa den sedan när vi badat klart, men 3-åringen vi hade med oss släppte ner en stor sten i manetens hink och tog död på den. Mina killar blev tvärarga och tyckte så synd om den stackars lilla söta maneten. Hm... Jag vet inte riktigt om jag tycker att dom är så söta men jag tycker att det är bra att mina killar är djurvänner. Tyvärr är det inget man kan säga att marockanerna i allmänhet är. :-(

Familjerna vi åkte med idag ska hyra en lägenhet på det här lägenhetshotellet. Det ligger på promenadsavstånd från stranden vi var på idag och verkar väldigt fräscht. Männen i familjerna var och tittade på en lägenhet där idag och dom sa att det var rent och fint. Det syns lite dåligt på fotot men hotellet är alltså byggt längst bergssidan som en trappa ungefär. Varje våningsplan ligger några trappsteg högre än våningsplanet under, så dom som bor högst upp har en hel del trappsteg att gå för att komma in till sej. Men det är det säkert värt, för utsikten därifrån måste vara otrolig. Däremot tycker jag att hyran verkade lite dyr, 600 DH/dag för en hel lägenhet med sovrum (vet inte hur många), vardagsrum, kök och stor terass. Fast det är klart, här i Marocko gäller devisen "finns det hjärterum så finns det stjärterum" så om man delar hyran på 2 familjer blir det inte så mycket. Och som sagt var, den stranden är toppen! Vem vet, jag försöker kanske övertala A så vi också hyr en lägenhet där några dagar nästa sommar. *s*

Det har varit en minst sagt händelserik helg den här helgen! I fredags hade A:s äldste systerson sin bröllopsfest, så vi kom hem närmare 8 i lördags morse. Innan vi fått killarna att somna var klockan närmare 9, så vi sov i princip bort hela lördagen. Vi steg inte upp förrän runt 5-tiden på kvällen. Efter "frukost" och dusch gick vi ut på sta'n. B fyllde 9 år, så vi försökte fira lite, men vi var alla på tok för trötta för nått riktigt firande. Men det blev rätt bra ändå. Och idag var vi alltså på stranden och kom hem efter 8 på kvällen. Ut på sta'n för att äta snabb middag (det blev schawarma, min nya favvomat). Killarna somnade först närmare midnatt. Dom börjar bli riktiga nattugglor! *s* Tur att vi ännu har 2 månader sommarlov kvar, så vi hinner komma i normala banor innan skolan börjar igen i mitten av september.

Har fått en mp3-spelare!

Min man har precis gett mej sin mp3-spelare! Hurra! Jag har länge velat ha en sån, för jag tycker att dom verkar va så smarta. Och så väger dom ju knappt nått heller... Nu gäller det bara att jag klurar ut hur den funkar. *s* Jag är ju inte direkt världens mest tekniska person.

Jag har i alla fall lyckats klura ut hur jag fyller minnet med musik, så just nu lyssnar jag på "Barbi superestar" med en av mina favoritsångare - Joaquín Sabina. Wow! Vilket ljud!!! Om ni aldrig lyssnat på Sabina och är nyfikna så är det här hans officiella hemsida: http://www.jsabina.com/ För er som förstår spanska och gillar spansk musik måste ni bara lyssna på Sabina, för han är helt klart en av Spaniens viktigaste musiker. Han har hållit på länge nu och jag tror inte att spansk musik skulle se ut som den gör utan Sabina och en del andra musiker som banat väg för dagens musiker.

Jag upptäckte Sabina i mitten på 80-talet och har varit en total fan sedan dess. Jag upplevde ju 80-talets "movida" på plats i Granada, som är en viktig universitetsstad, så trots att det är en rätt liten stad så hade vi stenkoll på allt som hände på musikscenerna runt om i landet. Flera av mina kompisar var musiker (min A har varit med i en grupp och åkt på turné och spelat in några skivor) så musik var och är en viktig del av mitt liv. I mina studentlägenheter hade vi ofta improviserade konserter när kompisarna kom över och jammade ihop. Det blev en salig blandning av flamenco, arabisk pop, blues, punk och hårdrock. Jag gillar nästan all spansk musik, allt ifrån flamenco till spansk 80-tals punk och 70-talets politiska sånger. Men mina favoriter är alltså Sabina och El Último de la Fila/Manolo García.

Det är kul att många 80-talsgrupper har gett ut samlingsskivor nu. 80-talet verkar vara inne igen. Synd att nästan alla mina gamla kassettband från 80-talet har försvunnit, dom hade varit guld värda nu. Ana Torroja från Mecano ska spela i Ceuta nu i juli. Ana Belén och Victor Manuel spelar också i Ceuta och det är jättetrisst att jag inte kan gå på den konserten, för dom är helt klart några av Spaniens bästa musiker. Dessutom brukar dom alltid ha med sej så bra gästartister. Sabina har spelat in flera låtar tillsammans med Ana och Victor. I går kväll hörde jag en ny version av en gammal hit av Danza Invisible. Jag fick gåshud! Sååå mycket minnen... Och jag har kommit på mej med att nynna på en annan gammal goding i några dagar nu - "El calor del amor en un bar" av Gabinete Caligari. Jag tror jag måste leta upp någon online radiostation som sänder spansk 80-talsmusik, jag tror det skulle ge en energikick. *s*

Fixar hemma

Nu när min man är här får vi passa på att fixa så mycket som möjligt här hemma. I går hade vi storstädning av vardagsrummet och passade på att hänga upp lite tavlor.

Vi har fått 3 litografier av en av mina favoritmålare - Mariano Bertuchi. Jag har skrivit om honom i en annan post. Dom är jättefina! Det roligaste är att ställena här i Tetuán som han målade för över 50 år sedan ser EXAKT likadana ut idag!

Vi hängde också upp en litografi A tagit med sej från Sverige. Det är en stooor litografi från Ikea, på Don Quijote & Sancho Panza. Den är en av mina favoriter. Men ibland har vi inte turen på vår sida... Den tavlan har klarat 3 flyttar, en bilresa på över 400 mil - och så spräcker vi glaset precis när vi ska lyfta ut den ur kartongen i går!!! *dubbelsuck* Så i morse var A och lämnade in den hos en glasmästare. Han passade på att lämna in en annan tavla, som vi ska ha i sovrummet. Det ska bli skönt att få upp lite tavlor, jag tycker att vi har haft det så kalt på väggarna. Nu slipper vi kanske ekot vi har haft hitills, för det är klart - inga mattor på golven och inga tavlor, klart att det ekar då. *s*

Vi passade på att flytta undan alla möblerna i vardagsrummet, för att kunna städa under och bakom överallt. Oj, vad mycket grejer vi hittade där... Vi har en marockansk soffa, som består av ett underrede av trä, jättetjocka madrasser (ca 60 cm tjocka) och ovanpå madrasserna lägger vi stora tygbitar som täcker madrasserna. Och så ovanpå detta tjocka ryggstödskuddar. Det blir jättebekvämt att sitta på (när man väl har vant sej alltså) och perfekt som extrasängar när det kommer folk som ska sova över.

A håller på och hänger upp krokar i sovrummet nu. Han har också hängt upp en jättesmart tvättlinegrej på inneterassen (från Bauhaus *s* Det finns mycket grejer från Sverige här nu.). Det är som en liten låda som hänger på väggen. När man behöver hänga tvätt drar man ut linor ur lådan, hakar fast en grej på väggen mitt emot och så hänger man tvätten. Det är helt perfekt här på vintern när det regnar flera dagar i streck och jag inte har någonstans att hänga upp lakanen. Det regnar ju inte in på inneterassen så nu kan jag hänga tvätten där. Okey att det kommer i alla fall att ta dagar att få tvätten torr men den slipper åtminstone torka ihopklämd på en liten tvättställning. Så det lär bli lite enklare med den här grejen tror jag.

Nu ska jag fortsätta plocka iordning här hemma. det ser ut som en dumpningsplats, med så mycket grejer som ligger i högar överallt.... Det ska bli skönt att få plocka iordning här i lugn och ro sedan, men det blir ju först efter att A har åkt tillbaka, för fram till dess försöker vi utnyttja tiden till max. Städa kan jag göra sedan! *s*

Varmt och klibbigt...

Det här med värme är en konstig grej. För enligt "vädertjejen" på bloggen är det bara 25 grader just nu och det är ju inte speciellt mycket. Men huvva, vad jag svettas! Jag har tidigare bott i Granada och där kunde det mycket väl vara över 35 grader varmt flera veckor i sträck och jag svettades inte ens en bråkdel av det jag svettas här. Jag tror inte att det har med varken ålder eller vikt att göra, utan helt enkelt att det är så pass mycket fuktigare här. För direkt efter att man duschat klart är man lika klibbig igen...

Jag har hört att det är väldigt fuktigt i regnskogen i Amazonas och i vissa delar av Asien. Ni som bor/har varit där, förstår nog hur vi har det just nu. För det känns så himla ofräscht att se ut som en urvriden golvmopp i håret hela tiden, men jag får ju trösta mej med att vi alla ser ungefär lika ofräscha ut... *s* Fast Singapore verkar ändå ta priset, för där svettas man visst konstant, t.o.m. i duschen! Riktigt så illa är det inte här och har man tur hittar man nått ställe där det blåser lite så det svalkar. Men inomhus är det som en bakugn...

Fast det är bara vissa dagar som vi har det så här fuktigt. Det beror på ifall det blåser från eller mot havet. Levante/poniente på spanska. Så beroende på vindarna har vi det antingen fuktigt och med lägre temperaturer eller över 30 och torra vindar. Jag hoppas vindarna vänder snart, i alla fall i tid till bröllopet. För att gå i varma, fotsida sidenklänningar med tjocka skärp som sitter åt om magen blir det en plåga om det ska vara så här fuktigt. Hellre då kokhett och torrt, för då kan man dricka lite mer vatten och ändå känna sej fräsch.

Full rulle

Ja, nu är han här, min habibi. Han kom i torsdags morgon, t.o.m. tidigare än planerat. Det var tur att jag klev upp så pass tidigt (kl. 5) och lämnade killarna hos min svägerska redan vid 8-tiden. Jag hade tur med taxin och gränsen också, så jag var i Ceuta redan lite i 10. Jag hann bara av bussen och så kom SMS:et "Nu är jag framme, möt mej i hamnen".

Det var en väldigt trött A som jag mötte upp. Det visade sej att hans kompis var en sån usel förare att A inte vågade låta honom köra mer än några få km, så A körde nästan 400 mil på 5 dagar. Det tycker jag är imponerande!

Efter att ha tömt bilen, en duch och lite fika tog vi taxi upp till Tetuán för att hämta barnen. Bilen behövde vila lite, efter mastodontresan. Vi åt lunch hos min svägerska och sedan stannade vi kvar för att skala mandel till bröllopet. Min svägerska har köpt 20 kg sötmandel som ska skållas, skalas och malas till kakorna. Som mest var vi 10 peersoner som skalade mandel och en som sprang fram och tillbaka och fyllde på våra skålar med nyskållade mandlar. Vilket jobb det är att skala så mycket mandlar!

Sedan dess har vi hållit på och fixat en massa grejer här hemma. Bilen har varit på verksta'n för en genomgång efter resan (allt är okey, bilen mår bra!), vi har packat upp låda efter låda, möblerat om hemma, handlat grejer och träffat folk. Full rulle med andra ord!

Nästa vecka blir ännu värre! I morgon ska vi fixa papper (dags att förnya mitt uppehållstillstånd igen), på tisdag blir det en Ceutatrip, på onsdag ska vi nog handla lite mer och på torsdag börjar bröllopet. A:s systerson gifter sej med en tjej från Tanger, så på torsdag ska vi på möhippa i Tanger och sedan på natten tar vi med oss henne till Tetuán, så hon är på plats här på fredag när den stora bröllopsfesten ska vara. Hur man firar bröllop här varierar lite från familj till familj. Det här bröllopet ska firas i samma bröllopspalats men i olika avdelningar (bruden + familj och vänner firar i en del och brudgummen och familj + vänner + gemensamma vänner firar i en annan del). Det kommer minst sagt att bli en stor fest. Mer om den kommer någon gång efter bröllopet, när jag laddat ner alla bilderna. Ett vanligt brudgumsbröllop brukar börja vid 20-tiden eller så och kan mycket väl hålla på till 8 på morgonen eller ännu längre. *phu*

Som sagt var, just nu har jag det väldigt,väldigt bra! Jag får sovmorgon VARJE morgon (A är morgonpigg och stiger upp och tar hand om barnen, ger dom frukost, leker med dom så jag får sova ut) och sedan fixar A frukost åt mej. Kan det bli bättre än så? Jag känner att jag håller på och fyller på mina urladdade batterier, sakta men säkert, så jag ska orka ta nya tag inför hösten. Häääärligt! Men jag är ordentligt osynlig på nätet nu ett tag. Det finns liksom så mycket annat att göra. *s*

I morgon kommer han!

Ikväll kom SMS:et vi har väntat på. "Vi ses i morgon i Ceuta, kl 13 spansk tid" HJÄLP! Snart är han här! Och jag som inte gjort ens hälften av det som stod på min Att Göra-lista.... Hela dagen idag blev ju så fel iom att jag vände på dygnet, så när jag piggnade till nu på kvällskvisten hade jag en fruktansvärd huvudvärk. Jag verkar ha blivit förkyld ochkså, bara så där knall fall, för huvudet bultar och näsan rinner... en det är väl nån stressreaktion kan jag tänka.

Frissan, nya kläder och pynta hemma får jag skippa. Däremot får jag vara glad över att jag städade i måndags, så det är halvrent och inte såååå himla stökigt just nu. Fast ärligt talat tror jag inte att maken bryr sej så mycket om det. Han är nog mest bara glad över att vara hemma hos oss, att han kan få ta en lång dusch och slipper köra hela dagarna. det är ju en rätt maffig resa...

Så i morgon bitti blir det till att stiga upp tidigt, på tok för tidigt känns det som. Jag måste lämna killarna någon gång efter 8 i morgon bitti, för att komma iväg innan 9. Visserligen brukar det inte ta så lång tid att ta sej till gränsen men om det inte är många som åker upp just då blir man ju sittandes i taxin tills den är full och det kan ju ta tid om man har otur. Och det lär vara mer liv & rörelse vid gränsen just nu, det är ju semestertider. Så det är lika bra att vara ute i god tid. Hellre att jag kommer upp till Ceuta för tidigt och får slå ihjäl tiden med att shoppa än att komma för sent och behöva leta efter maken i Ceuta...

Så om jag inte uppdaterar på några dagar nu så vet ni varför. *s* Men den 14:e har vi megastort bröllop och den 15:e fyller B 9 år, så efter det kan ni räkna med att jag tittar in igen. Fast jag får kanske abstinens och tittar in tidigare, man vet aldrig...

Huvva, nu är jag nervös!!!

Barn är otroliga!

Natten igår var helt klart den djävulusiskaste natten jag upplevt på väldigt länge när det gäller sjuka barn. Stackarn.... Men han somnade till slut och sov resten av natten. Men jag hörde honom jämra sej i sömnen så han hade nog rätt ont i magen.

Själv slocknade jag, fullt påklädd, på soffan någongång efter 6 i morse. Det blev inte mycket sömn, för dels vaknade jag till så fort något av barnen rörde på sej och dels sken solen in genom fönstret. G vaknade rätt tidigt, men han tassade runt ett varv, såg mej på soffan och byttan i B:s rum och förstod vad som hade hänt, så han gick in på sitt rum och satte sej att läsa. Gullungen! Tänk att barn kan vara så förståndiga!

Jag vet inte när B steg upp, men det måste ha varit rätt sent. Jag klev upp jag med, stoppade huvudet under kallvattenkranen och gick ut för att köpa telefonkort till mobilen och köpa bröd & Cola. Hemma igen kokade jag blåbärssoppa åt B (G fick ett glas han med, i förebyggande syfte, som han sa *s*) och så åt G och jag frukost. Efter det la jag mej på soffan igen och där tillbringade jag nästan hela dagen. Det blev ju inte så mycket sammanhängande sömn, för killarna satt precis brevid och såg på TV och med jämna mellanrum var dom ju bara tvugna att ha lite sällskap. *s*

B har fått behålla allt han ätit & druckit idag, så faran är över för den här gången. Förrutom blåbärssoppan fick han i sej ett miniglas Coca Cola, lite mineralvatten, kokt ris och köttgryta (på sojakött). I morgon är han säkert pigg igen! *pustar ut*

Jag tror att det som fick honom på benen på allvar idag var att mommo ringde för att höra hur han mådde. Han blev verkligen jätteglad och kvittrade hela kvällen. G var inte lika samarbetsvillig, han "hade inte tid" till att prata med mommo först, men jag misstänker att det är för att han har det lite svårt med svenskan. Jag ska ta tag i svenskan igen, han behöver det. B:s svenska är fortfarande bra, men G, som har huvudet fullt av andra grejer just nu, har tappat en hel del.

Jag hoppas att B får sova gott i natt, för i morgon ska vi stiga upp tidigt. Väldigt tidigt.... Killarna ska tillbringa dagen hos sin faster. Mer om det i ett annat inlägg. *s*

Ibland blir det bara för mycket...

Detta inlägg är inget för kräsmagade så vet du med dej att du lätt blir illamående och inte är småbarnsmamma - sluta läs nu!

B är sjuk, magsjuk i kvadrat. Det kommer båda vägarna och inte lite heller... Stackarn! Just nu sover han i sin säng, ovanpå en massa handdukar och med en balja stående vid sängen. Tur nog hade jag sparat en blöja, så han känner sej nog inte som Tarzan just nu, när jag t.o.m. degraderat honom till liten blöjkille. Men vad gör man? För han är verkligen riktigt, riktigt dålig...

Jag har precis skurat klart badrummet - golv, toalett, väggar, duschkabinen. Ja, ni förstår säkert hur det såg ut innan saneringen. *urk* Jag var också tvungen att slänga på en maskin med hans sängkläder. Med förtvätt och klorin... Granntanten, som klagar bara vi går i lägenheten, lär väl få spader! Men vad gör man...? Jag har ingen möjlighet att handtvätta sängkläder (vi har varken badkar eller stor balja) och att lämna dom till i morgon bitti är helt omöjligt. Jag hoppas att jag får bort lukten bara, för just nu luktar det rätt äckligt här hemma.

Visst är det väl typiskt? Att han skulle gå och bli magsjuk just nu, när jag borde storstäda här hemma, gå till frissan och göra mej fin, köpa nya kläder... Och den dagen jag ska åka upp för att ta bilen över gränsen MÅSTE jag lämna barnen hos min svägerska, som inte kommer att ha tid med dom för hon är mitt uppe i fixandet av kakor till bröllopet den 14:e (till bröllopet i fjol då andra sonen gifte sej bakade hon över 8000 kakor! Det lär inte bli färre i år...), så då funkar det inte att någon av dom är magsjuk och smittar ner släktingarna som är där och lagar mat... Huvva! Det ser lite mörkt ut just nu... Jag hoppas att B hinner bli frisk i tid, A lär ju inte komma i morgon, så B har lite drygt 1 dygn på sej att krya på sej.... HÅLL TUMMARNA! Ja ja, livet SKA inte vara lätt... I så fall får man tråkigt och tråkigt, det har jag aldrig haft, någonsin... Så på sätt och vis ska jag kanske känna mej lycklig, för jag har hört att det är deprimerande att ha långtråkigt. *s* Själv är jag nog ständigt hög på stresshormon och endorfiner.

Nu måste jag gå och göra ett stort glas te, annars kommer jag aldrig att hålla mej vaken i nästan 2 timmar till innan jag kan kila upp på taket i mörkret och hänga upp tvätten... Nej, jag får nog se det som att jag kommer att ha förmånen att få se solen gå upp idag.*s* Det var ett tag sedan sist...

Undrar om det är nått bra på TV. Klockan är ju nästan 5 på morgonen i Spanien så morgonsändningen kommer kanske igång snart. Eller så får jag hoppas på att någon av filmkanalerna sänder någon (o)spännande svartvit stumfilm eller nått lika charmerande...

Tur att barn kryar på sej snabbare än vuxna, så förhoppningsvis är han på benen redan i morgon FM. Synd bara att han inte gillar varken kamomillte eller coca cola och risvatten kan jag nog drömma om att få i honom... Blåbärssoppa kanske? Jag hoppas att pulvret vi fick ner i februari fortfarande är okey, för i så fall har jag bästa medicinen där. Då blir det blåbärssoppa hela dagen för honom. Och så får vi hoppas att G och jag klarar oss från skrutt...

Ovälkomna gäster - igen!

Alltså, jag blir bara sååå trött! Jag hade en gästbok på min hemsida förrut, men efter ett tag tröttnade jag på att radera en 30 - 40 spaminlägg/dag så jag tog bort bloggen och flyttade hit istället. Och nu är det visst dags igen. 10 spaminlägg igår... Och jag är tydligen totalt blind - men var 17 raderar man kommentarer man inte vill ha kvar???? HJÄLP! Jag hittar inte.... :-( Så jag fick ställa in filtrering av kommentarerna igen, tills jag hittat radera-knappen. För jag vill ju ha kommentarer, men inte reklam för lyckopiller, klockor och träleksaker... Men et är ju inte så jag vill ha det egentligen... Jag vill att det ska vara lätt att kommentera, men samtidigt slippa robotinlägg... Går det...?

Svårt att somna...

Min man är på väg hit! Jippie, hurra!!!! I går morse startade han och en kompis resan från Stockholm. Dom ska bila ner för första gången. Igår skickade han SMS från Tyskland, nu ikväll fick vi en godnatthälsning från Belgien... Det är inte så lång väg kvar nu, "bara" Frankrike och Spanien. Så om 2 - 3 dagar är vi en fulltalig familj igen. *längtar*

Det har gått 4 månader sedan min man åkte härifrån sist. Det känns lite pirrigt att träffas igen, efter så många månader. Fast samtidigt härligt att bli nykär igen. Fördelen med distansförhållanden är att man aldrig hinner tröttna på varandra och så ger det en lite speciell kick att gå och sakna varandra mellan träffarna. Men jag hoppas att vi inte behöver ha det så här så länge till, för det är samtidigt väldigt slitsamt att inte kunna dela vardagen med den man älskar.

Thérèse frågade en gång hur det funkar att ha ett distansförhållande och jag lovade skriva om det. Så här kommer nu mina svar...

Hur går det för barnen att inte träffa sin pappa? Vilken realation får dom till honom?
Barnen är jättespända nu och räknar nästan timmarna tills pappa kommer. Pappa är givetvis deras största idol, t.o.m. större än Ronaldinho. Och det vill inte säga lite det inte... *s* När min man är här är han verkligen en superpappa, hittar alltid på en massa saker med barnen, pratar jättemycket med dom och försöker ta igen all förlorad tid. Jag tycker att dom har en bra relation trots allt. Vi har pratat jättemycket om varför pappa inte bor med oss just nu och att det är helt okey att sakna pappa. Och dom saknar honom jättemycket. Han finns nästan alltid med i våra samtal så han är en del av vår vardag fast han inte finns här rent fysiskt. Dessutom är dom inte dom enda barnen på deras skola som har pappa utomlands, så ingen här tycker att det är speciellt konstigt. Marocko är ju ett fattigt land så väldigt många män jobbar utomlands och har fru & barn kvar i Marocko. Jag tror att det hjälper mina barn att se att andra barn har det likadant.

Jag tror att alla barn, och speciellt små killar, har ett behov av manliga förebilder så jag har sett till så det finns andra killar/män i deras närhet som dom kan relatera till. Dom kan ju aldrig ta pappas plats men jag tror det enda kan hjälpa dom att ha män i sin närhet som dom kan se upp till, pappa eller någon annan. Så dom får lite balans i livet och inte blir alltför "mammainspirerade".

Hur håller ni förhållandet "i gång" ?
Vi gör väl inget speciellt... Vi försöker se till så vi får lite egen vuxentid när min man är här. *s* Det är väl också allt.... Man lär sej att stänga av vissa delar av sej själv och se frammåt mot nästa tillfälle vi får ha vardagsliv ihop. Visst finns risken för att vi växer ifrån varandra men den risken finns ju också i förhållanden där man lever tillsammans. Innan vi flyttade hit pratade vi väldigt mycket om hur vi skulle få det att funka, vi har ju ett gemensamt mål för vad vi vill med våra liv och vår särbotid är ju bara ett steg på vägen mot målet. Så förhoppningsvis, om några år, kan vi se tillbaka på den här tiden och se den som en parentes i vårt förhållande. Efter 18 år tillsammans har vi ett rätt starkt förhållande. Och det verkar klara att vara interkontinentala särbos...

Nu är kl 3 på morgonen här och det är dags att kliva upp och be. I vanliga fall hör jag nästan aldrig böneutroparna på nätterna, men nu när jag är vaken hör jag ju dom. Själv ska jag borsta tänderna och krypa i säng.... Om några få dagar är vi en riktig familj igen.

Har skaffat en matblog jag med!

Jag tänkte att jag ska ta mej i kragen på allvar nu och ta tag i matlagningen, mitt stora, svarta hål. Så för att komma igång och se mina egna framsteg har jag skaffat mej en matblog. I den ska jag lägga in recept på sånt jag lyckats med, mina veckomatsedlar, bra hjälpmedel jag hittat, spännande råvaror...

Bloggen hittar ni på: http://endoftavmynta.blogspot.com/

Kom gärna med förslag på vad ni vill se på en matblog från Marocko!

Grannarna har kommit!

Så, då var det slut på lugnet... Idag kom grannarna.:-( Det är en familj som bor i Fes resten av året och som bara tillbringar ungefär 3 månader här i Martil. Dom bor i lägenheten under oss. Det är en familj med 2 tonåringar och diverse andra släktingar som dyker upp av och till. På mornarna gillar dom att sova, så i fjol klagade dom på att mina barn vaknade för tidigt och satte igång med att springa runt i lägenheten, skrapa med stolar och stoja. Att deras barn sitter precis utanför porten fram till 3 varje natt och skriker på sina kompisar är helt okey, trots att mina barn knappt kan sova, men att mina barn rör sej i lägenheten är inte okey. *morr* Jag blev faktiskt rätt less på tanten i fjol, för hon satt ute med grannarna och klagade och kallade mej "hon med hästfötterna". Hur kul är det? Hon trodde väl att jag inte fattade vad hon sa, så det var okey att vräka ur sej vad som helst... Men det är det slut med nu. Om hon säger samma sak i år kan jag ge henne svar på tal, men jag hoppas att hon har lugnat ner sej lite. Hon kanske inte mådde så bra, vad vet jag. Vem vet, hon är kanske riktigt trevlig i år... *hoppas*

Det känns lite konstigt att ha grannar igen. Vi har ju varit ensamma i porten sedan i september, så det är klart att vi vant oss vid att ha allt för oss själva. Nu måste vi samsas om utrymmet igen... På tal om det ja, så måste jag nog gå och plocka in barnens leksaker som dräller i trappen... Det är lika bra att börja sommaren på god fot med grannarna. *s*

Sen frukost

Det märks att vi har sommarlov... I dag åt vi frukost först vid 12-tiden! Fast det berodde mest på att vi inte köpt bröd igår, inte på att vi sov länge. Först vid 11-tiden hann jag ut för att köpa bröd. Och flingor till killarna, en ovanlig lyx nu för tiden för flingorna här i Martil är verkligen ruggigt dyra...

G kom över till min säng någon gång under natten. Och frammåt morgontimmarna blev han kissnödig men vaknade inte, så när jag vaknade var det i en väldigt, väldigt blöt säng. *urk* Han hade lyckats kissa ner oss båda, täckena, lakanet, kudden, ett gosedjur och madrassen. Så det var bara att börja dagen med att stoppa honom i duschen och börja mata tvättmaskinen. Det blev 2 maskiner med sängkläder. Visst hade jag tänkt byta allt i sängen den här veckan men att behöva tvätta allt på en gång var kanske inte riktigt det jag planerat. Det blir ju så fullt på klädstrecken... Det är tur att solen skiner i alla fall, fast skulle det fläkta lite mer skulle det torka betydligt fortare. Och hade min man varit här hade jag kunnat ställa madrassen i solen så den fick vädra och torka ordentligt, men nu får jag nöja mej med att torka ut fläcken med potatismjöl och sedan gnugga lite med "lejía" (det är ett ord som helt enkelt inte fastnar på svenska, jag kommer aldrig ihåg vad det heter.... Kanske för att man så sällan använder det i Sverige. Här är det ju obligatoriskt, bakterierna frodas i värmen så man måste desinfektera hemma med jämna mellanrum).

Solen skiner och det är egentligen en perfekt dag för att gå till stranden. Men jag har så mycket jag måste göra här hemma så det blir nog en hemmadag idag med. :-( Jag måste ju göra plats för allt det som min man kommer med. Jag AVSKYR att ha grejer liggandes här och var, så jag behöver stuva om i skåpen. Vi går nog ut på långpromenad ikväll istället. Eller kanske inte. Det är ju match ikväll - Brasilien - Frankrike. Vi får se hur vi gör...

Tyvärr var vi inne i går också. Vi var i Ceuta i förrgår. Vi gick en hel del, för vi ska ju upptäcka hela stan nu i sommar har vi bestämt. Frammåt eftermiddagen svullnade mitt ena knä och när vi började dra oss hemmåt kunde jag knappt stödja på det benet. Jag har kronisk värk i lederna och är överrörlig. Oftast är det rätt okey men när jag går eller står mycket och inte har yogat på ett tag svullnar lederna upp och det kan ta flera dagar innan värken går över. Egentligen ska jag ta medicin för att påskynda det hela, men medicinen tog slut kort tid innan vi flyttade och jag hann inte gå till läkaren och få ny medicin utskriven. Jag tänker då och då att jag måste gå till någon läkare här, men det kommer alltid annat i vägen och så glömmer jag bort det, till nästa gång jag har ont. Fast faktum är att jag har mindre ont här än i Sverige så jag klarar mej nog ett tag till utan medicin. *s* Nu när vi har lov kan jag ju försöka vila lite mer. Och värken börjar släppa lite nu, så till i morgon kan jag nog röra mej rätt normalt igen.

Nu har maskin nr. 3 stannat så jag ska upp på taket och hänga mer tvätt. Det är lika bra att passa på att tvätta undan så mycket som möjligt nu när jag ändå är igång.