Kalendertips

Jag skulle inte klara mej utan min kalender! Eller mina kalendrar är nog mer korrekt. Jag har dels en vanlig väggalmanacka och dels en sån där ringpärmskalender som jag alltid släpar med mej i väskan.

Min väggkalender hänger i köket där jag lätt kan se vad som är planerat för dagen/veckan/månaden. I början av varje år skriver jag in alla födelsedagar med rött och stryker under alla namnsdagar. I början av skolåret markerar jag alla lovdagar med en ruta kring datumet. När jag är riktigt organiserad och lyckas göra månadsmatsedlar skriver jag in varje dags middag i grönt och ringar in påminnelser om vad som ska plockas fram ur frysen och när. Möten och andra tider att passa skriver jag in med svart och vanliga anteckningar, t.ex. "utflykt, packa dubbel matsäck" skriver jag in med blått. De olika färgerna gör att jag redan på håll kan se om nått speciellt är inplanerat till en viss dag, redan innan jag kommit så nära att jag kan läsa vad som står. Det gör faktiskt min vardag enklare.

I min väskkalender gör jag ungefär likadant - rött för födelsedagar & namnsdagar, grönt för middagsmat, svart för möten och blått för vanliga anteckningar. Dessutom skriver jag upp alla utgifter jag haft under dagen. Jag brukar försöka föra kassabok över inkomster/utgifter men ibland glömmer jag att föra in allt i kassaboken. Men genom att jag skriver upp allt i min kalender är det lätt att gå tillbaka och se vart pengarna tog vägen och när jag betalade en viss räkning. Dessutom så är det lättare att komma ihåg småutgifter om man skriver upp allt senast samma kväll, fast helst borde jag ju skriva upp allt nästan direkt för jag är ju född med teflonminne.... Att skriva upp mina utgifter har faktiskt hjälpt mej att hålla koll på ekonomin och jag har lyckats undvika en och annan onödig utgift. En annan fördel med en kassabok är att jag kan se hur mycket jag gör av med på olika poster och på så sätt kan jag planera in större utgifter på ett smartare sätt.

Nu när barnen börjar bli lite större tror jag att jag snart måste skaffa mej en familjekalender istället för en vanlig gratisalmanacka från kommunen eller Systemet eller nått annat generöst företag. En familjekalender är som en vanlig kalender, fast med kolumner för varje familjemedlem. Det gör ju att man enkelt kan skriva in alla familjemedlemmarnas olika aktiviteter, t.ex. idrottsträning, dansuppvisningar, skoldisco, utflykter, jobba-extradagar, journätter eller vad det nu kan tänkas vara. Jag har hittat en almanacka som verkar smart. Den är från ExtraFilm, fast tyvärr hittar jag inget pris på den. Det är kanske fel säsong för almanackor nu. Men jag funderar på att köpa en sån till mej till nästa år. Och när jag ändå beställer blir det kanske några vanliga almanackor som julklappar till nära & kära. Digitalfoton har jag ju gott om.... Och det måste ju inte nödvändigtvis vara foton på barnen. En almanacka med fina landskapsbilder kan väl vara en rolig present att få? Kanske med bilder på stranden till vintermånaderna (så man har nått att se fram emot *s*) och bilder på vattenpölar och snötäckta berg till sommarmånaderna. Kan inte det vara en annorlunda present till folk man tycker om men ändå inte vill tvinga att titta på ens barn varje dag ett helt år? Jag ska definitivt spinna vidare på julklappstemat. Det är kanske lite tidigt ännu, men tänk vad skönt det är när alla julklappar är fixade redan lagom till första advent och man slipper stressa med den biten och istället kan njuta av pepparkakorna och julmusten. *s*

Vädertjejerna

Här kommer en fråga till er som liksom jag har såna där vädertjejer på era bloggar/hemsidor - visar dom rätt väder hos er? Jag är lite fundersam för vädertjejen för Tetuán har nämligen visat på regn hela dagen och åska hela kvällen. Här i Martil har vi haft sol hela dagen, efter 3 dagars intensivt regnande. I går kväll däremot så här dags hade vi ett fruktansvärt oväder, med storm, ihållande regn, åska och blixtar så det såg ut som fyrverkeri ute. Men idag har vi alltså haft fint väder.... Visserligen är det vanligt med lokalt väder här - det kan spöregna i Martil medan solen skiner för fullt i Cabo Negro (det är bara några få km emellan). Men nog tycker jag att vi borde märka här om det vräker ner och blixtrar i Sanya D'rmel (området där vädermätarna finns), det är ju bara 10 km härifrån... Det känns som vädertjejen visar GÅRDAGENS väder och inte dagens. Och så verkar det ha fastnat på precis samma väder, temperatur och allt... Men så ska det väl inte vara?

Läxläsning

Barnen fick terminsbetyg för 2 veckor sedan. B:s betyg har fortsatt att bli bättre. Dom var bra redan innan, men han gillar att studera och få beröm av sina lärare så han kämpar på med gott mod. Lillen däremot fick sänkt betyg i arabiska. Om han inte börjar anstränga sej lite mer så kommer han att få icke-godkänt i arabiska och det kan ställa till med en hel del problem för honom i framtiden. Han har ju dessutom minst 4 års arabiskastudier kvar, för på gymnasiet är det frivilligt att läsa arabiska eller inte. Men jag hoppas att både han och B kommer att fortsätta med arabiskan, för det är ett så pass svårt språk att det är bäst att lära sej det som liten, för sedan blir det bara allt svårare ju äldre man blir. Och arabiskan är ett stort språk som säkert kommer att bli ännu större i takt med att folk flyttar runt mer.

Jag har pratat med G:s arabiskalärare och vi har bestämt att vi ska sätta in en enad insats för att gemensamt hjälpa G att bli bättre på arabiska innan sommarlovet. Nästa år får G en ny lärare, en som kräver jättemycket av sina elever - eller sätter dom i "hopplösa gruppen" där dom i princip får sitta av tiden bara. Och jag vill inte att G hamnar i den gruppen!!! För mej är det jätteviktigt att båda mina barn lär sej bra arabiska. Det går att leva hela sitt liv i Marocko utan att kunna arabiska, men goda kunskaper både i klassisk arabiska och marockanska (darija) öppnar många dörrar. Dessutom är det en tillgång även om/när de flyttar utomlands för att studera vidare.

G:s problem med arabiskan är att han ännu inte lärt sej alla bokstäverna. Han blandar ihop dom, glömmer vilka som är vad och måste ständigt börja om från början. Det är himla frustrerande för honom. Han är van vid att ha det lätt för sej i skolan och den ansträngningen som det innebär att hela tiden stampa på samma fläck gör att han tycker att det är jättetrisst att läsa på arabiska. Och därför försöker han läsa så lite som möjligt. Det gör ju att han aldrig lär sej bokstäverna ordentligt, för han hinner glömma dom från en dag till en annan. Han vill heller inte prata arabiska inför sina klasskompisar, han skäms över att hela tiden staka sej och läsa fel. Han har helt enkelt hamnat i en ond cirkel som vi måste brytaq så snart som möjligt!

Innan lovet hade jag ett intressant samtal med G:s arabiskalärare. Vi har lagt upp en arbetsplan för att gemensamt få G att inte bara lära sej bokstäverna innan sommaren utan också träna upp hans läs- och skrivförmåga. Planen går ut på att han ska läsa för mej en stund varje dag. G och jag har bestämt att han ska läsa 2 sidor ur sin bok, 5 gånger varje sida. Läraren tyckte att han skulle läsa 10 gånger men det vet jag att G inte skulle klara, så jag föredrar att börja med 5 gånger. Det tar tillräckligt lång tid ändå. När G tränat upp sin läshastighet kan vi öka antalet läsningar om det behövs. Jag ska också träffa läraren varje vecka för att kolla upp om det blivit några förändringar och om vi behöver sätta in fler åtgärder. Det är ca 2½ månaders skolarbete kvar till sommarlovet, så nu gäller det att vi lägger på ett kol. I april tänker jag ägna mej åt att få honom att läsa bättre, i maj ska jag kombinera läsningen med skrivning. Jag tror att det blir lättare för honom att lära sej skriva bra när han är säker på alla bokstäverna.

Än så länge kan jag hjälpa G med arabiskan. Samtidigt som jag hjälper G får jag ju användning för mina slumrande kunskaper i arabiska, så det här blir säkert bra för oss båda. Jag kan ju både läsa och skriva på arabiska men jag gör det ju så sällan så numera hinner jag glömma bort en massa bokstäver mellan varje gång mina böcker plockas fram. Att hjälpa G med läxorna har också sporrat mej att ta tag i min marockanska på nytt. Marockanskan är nästan ett helt skilt språk som dessutom saknar skriftspråk, man använder alltid klassisk arabiska när man skriver trots att den klassiska arabiskan saknar många bokstäver som finns i marockanskan. Dessutom finns det inte en hundraprocentig grammatik, utan skillnaderna mellan olika delar av landet är stora. Jag pratar marockanska nästan varje dag, men jag pratar hellre än bra, om man säger så. *s* Jag ska se om jag får tag på en privatlärare snart, jag känner mej verkligen peppad att sätta igång igen.

I Sverige bl.a. har inte barnen så mycket läxor som här, men det skulle ändå vara intressant att veta hur många timmar/vecka era barn ägnar åt läxläsning? Hur mycket tid ägnar ni åt att hjälpa era barn med läxorna? var läser era barn sina läxor - inne på rummet eller vid köksbordet eller kanske framför TV:n? Har era barn läxor även på helgerna?

Biokväll

Nästsista kvällen på barnens lov brukar vi alltid fixa "biokväll". Då plockar vi fram nått gott att smaska på, lägger en massa filtar och kuddar på vardagsrumsgolvet och så ser vi på film, nerbäddade på golvet.. Vi börjar ha rätt många barnfilmer nu, tack vare de billiga filmerna i Bab Nouader (Tetuáns största zouk). Idag föll valet på en av våra absoluta favoritfilmer - "Cars". Jag har nog sett den närmare 20 gånger nu och den är väl kanske inte riktigt lika rolig som första gången men den är fortfarande helt okey. Barnen älskar den och kommer säkert att se den minst 20 gånger till. *s* Jag beundrar barns förmåga att se samma film om och om och om igen.

Idag hade vi mycket gott att smaska på! Mina föräldrar var på Mallorca för några veckor sedan och dom postade 3 stora paket till oss därifrån. Vi var i Ceuta och hämtade ut paketen i onsdags. Oh hjälp vad mycket roliga saker som vällde ut ur paketen när vi öppnade dom! Godis, kläder, sirap (den kom helt perfekt, vår sirap tog nämligen slut förra helgen), lösviktste (det finns inte att få tag på här), scrappapper, tidningar, leksaker, recept, foton... Killarna blev helt hysteriska av alla grejer, det var som julafton!

Analfabetism

Ni som läst på min blog ett tag vet säkert att jag arbetar som voluntär, dvs jag undervisar gratis på min fritid. Här i Tetuán-området är vi ett 30-tal voluntärer i min organisation. Många av voluntärerna samarbetar också med olika organisationer som kämpar för att förbättra villkoren för barn, ungdomar och outbildade kvinnor. Bl.a. finns ett nära samarbete med ett barnhem och med en organisation som hjälper gatubarn så dom istället får gå i skola eller bli lärlingar.

Analfabetismen är fortfande ett stort problem i Marocko. Enligt UNICEF:s statistik (som verkar vara från 2006) är endast 40 % av kvinnorna i Marocko läskunniga. Det påverkar också deras sätt att uppfostra sina barn, liksom deras möjligheter att försörja sej själva. De senaste åren har det satsats mycket från statens sida för att förbättra kvinnornas situation. Bl.a. gjordes en ändring i Familjerätten 2004 som gör kvinnan jämställd med mannen inför lagen. Det var en välbehövlig lagändring! Tidigare stod det i lagen: "Mannen är familjens försörjare och den som bestämmer, kvinnan ska lyda sin make". Numera står det ungefär så här: "Mannen och kvinnan är jämställda och båda har samma ansvar för familjens försörjning och skötsel". Det är ett väldigt stort steg för ett samhälle där mannens ställning alltid har varit väldigt stark. Men bara för att lagen säger att kvinnan är jämlik sin make så betyder det ju inte att det alltid fungerar så i praktiken. Det kommer nog att ta minst en generation innan den synen slagit igenom överallt. Det finns ju fortfarande många samhällen som ligger väldigt isolerade, där man inte har varken TV eller tidningar och dit det inte går att komma med bil.

Jag tror att det bästa sättet att förbättra kvinnornas situation i Marocko i det långa loppet är genom att satsa på utbildning. Den dagen analfabetismen är borta kommer många andra problem försvinna av sej själv.

UNICEF bl.a. har flera projekt i Marocko. Läs om Aicha som går i skolan mot alla odds. DU kan också hjälpa till! Om du blir Världsförälder ger du 100 kr/månad till att stödja barn i olika länder, med rent vatten, skolgång och tillgång till sjukvård. Det kan göra stor skillnad i varje individuellt barns liv. 100 kr är inte mycket i sverige, men i ett land som Marocko kan det betyda skillnaden mellan misär och ett drägligt liv.

Rädda Barnen finns också i Marocko, bl.a. här i Tetuán ( Läs mer, på spanska, om ett projekt för att hjälpa övergivna barn, ett projekt i området Jebel Dersa och Centro Hanan för funktionshindrade barn). Jag ska försöka skaffa fram lite mer information om deras konkreta arbete här i stan och förhoppningsvis kunna låta er följa deras arbete. Svenska Rädda barnen har en tidning som vänder sej till barn och ungdomar.

Få gratis godis!

En tjej på ett forum jag är med på tipsade oss om att man kan få gratis godis. Och det tackar jag ju inte nej till! *s* Det enda man behöver göra är att gå till GratisGodis.se och bli medlem. Det hela går ut på att man försöker få så många som möjligt att bli medlemmar och ju fler som reggar sej desto mer godis får man. Det kan ju vara värt ett klick, eller hur? Godis är gott!

Lika varmt här som där

Enligt väderflickorna här på sidan är det just nu 14 grader varmt i både Tetuán och i Stockholm. Det är rätt fantastiskt tycker jag, för det händer inte speciellt ofta.

Idag har vi en regnig dag. Det har varit mulet hela dagen och för en stund sedan fullkomligt VRÄKTE det ner! Det regnade så häftigt att vattnet t.o.m. trängde sej mellan träramarna i fönstren så det kom in vatten!!! Det ger en en idé om hur häftigt vädret kan vara här. I trappen rann en strid ström med vatten, så idag har trappan blivit självstädad. Det är en liten springa under dörren till takterassen och när det regnar mycket kommer det in vatten. Men idag var det alltså mycket vatten som rann i trappen. Om en stund ska jag gå med borsten och sopa undan vattnet så det inte blir kvar och tränger ner i golvet. Vi har redan haft tillräckligt med vattenskador tycker jag.

Det behövs mer regn, mycket mer regn. Det har inte alls regnat mycket i vinter. Fr.o.m. maj månad och fram till oktober regnar det inte mer än någon enstaka liten regnskur så det gäller att det kommer tillräckligt med nederbörd nu, annars blir det vattenbrist i sommar. Så förhoppningsvis får vi lite regnrusk de närmaste veckorna så vi kan njuta av sommarens värme utan problem i sommar.

Lovdagar = slappardagar?

Barnen har lov den här veckan så jag har minimalt med datatid. Antingen är vi inte hemma öht eller så lägger barnen beslag på datorn - och med all rätt, för det är egentligen deras dator. *s*

I vanliga fall på loven gör vi inte många knop. Bara att få med dom till bageriet brukar vara en pärs, för helst av allt vill dom ligga på filtar på vadagrumsgolvet och se på TV hela dagarna. Och det är ju helt okey,några dagar i alla fall. Men efter några dagar klättrar vi alla på väggarna, för våra rutiner går åt skogen och till slut orkar ingen av oss göra någonting. Men det här lovet tycker jag att vi varit rätt duktiga. Vi har kört med varannandags aktiviteter. En utflykt och en vilodag och så en ny utflykt... I söndags var vi i Zarqa, i måndags hemma och slappade. I tisdags var vi iof också hemma för då hade G feber och började må illa när vi nästan var klara för att ge oss iväg till taxin, så då fick vi ändra våra planer. Istället kom deras kompis hit och lekte så dom hade en rolig dag i alla fall. I går var vi i Ceuta, idag var vi hemma. Vi ska på utflykt i morgon med, men vi har ännu inte bestämt vart så det bestämmer vi i morgon bitti. Vi har en hel del utflyktsmål att välja mellan. Det känns faktiskt skönt att ha GJORT nått det här lovet.

Hur gör ni när era barn är lediga från skolan? Eller hur gör ni när ni är lediga från jobbet/skolan? Slappa dagarna i ända eller en massa aktiviteter? Hur ser era drömsemestrar ut?

Månadens inlägg - sjukvård

Två dagar för sent kommer här mitt bidrag till Månadens Inlägg. Den här månaden ska inlägget handla om sjukvård. Jag måste börja med att erkänna att jag har väldigt begränsad erfarenhet av sjukvård här i Marocko, för trots att jag har 2 barn och vi har bott här i över 1½ år har vi, *peppar peppar*, inte behövt söka vård för annat än en vikt- och längdkontroll.

Det pratas mycket om sjukvården i Marocko, speciellt utanför landet. Jag har fått höra värsta skräckhistorierna om långa köer, smutsiga sjukhus, inkompetenta läkare, sjuksystrar man måste muta för att dom ska ge patienterna den medicin man betalat för... Men jag har faktiskt inte sett något av detta med egna ögon.

I Marocko fungerar två sjukvårdssystem parallellt. Dels ett allmänt system med sjukhus och läkare som oftast är dåligt betalda, utarbetade och stressade. Hygienen är tydligen inte den bästa på dessa ställen och patientens släktingar måste finnas på sjukhuset dygnet runt för att patienten öht ska få någon vård. Sedan finns ett system med privatläkare som tar mellan 150 - 250 (125 - 200 kr, ungefär) DH per besök, vilket är väldigt mycket pengar för genomsnittsmarockanen. Dessa privatläkare kan sedan skicka dej vidare till andra specialistläkare och på undersökningar med apparater långt utöver den utrustningen som finns på de allmänna sjukhusen. Ibland blir man skickad till specialistläkare i andra städer, för att det helt enkelt inte finns tillräckligt stor privat marknad i de mindre städerna. Min svärfar t.ex. går hos en privatläkare i Casablanca, för att hålla koll på hans Alzheimer. Inför varje besök reser han och hans fru till Casablanca och stannar i en vecka, eftersom dom har turen att kunna bo hos barnbarnen när dom är där.

Mina personliga erfarenheter av sjukvården här är hitills faktiskt mycket bättre än av läkarvården i Stockholms landsting. När man vill träffa en läkare här går man till läkarens klinik, sätter sej i väntrummet tills läkaren kallar på en. Man får alltid träffa läkaren samma dag! Skulle läkaren inte ha all utrustning som behövs för en viss undersökning får man namnet på någon eller några läkare som kan utföra den undersökningen och så får man bege sej dit. Samma sak där, man sitter i väntrummet tills det är din tur. Man gör undersökningen och går sedan tillbaka till läkare nummer 1.

Jag tog barnen till en barnläkare i Tetuán en gång. Han undersökte barnen och tyckte sej höra ett blåsljud på B:s hjärta (han har varit hjärtsjuk), så han skickade oss till en kardiolog. Kardiologen gjorde alla möjliga undersökningar på B och skickade oss även till en röntgenklinik för att röntga hjärta och lungor. Det är nått jag velat göra länge men som svensk sjukvård inte tyckt varit nödvändigt och därför har inte hans hjärta följts upp med EKG och röntgen. Men nu fick vi det gjort här. Visserligen fick vi betala för undersökningarna, men det var det helt klart värt, för nu vet vi att hans hjärta är friskt!

Min svärfar är hjärtsjuk (hans Alzheimer kom tydligen som en effekt av en hjärtinfarkt han hade i höstas) och låg inne på sjukhus i ca 1 vecka i våras. Han hade eget rum, med TV, eget badrum och en bäddsoffa till den familjemedlem som tillbringade natten med honom. Behövde man nått behövde man bara ringa på klockan så kom sjuksystern inom någon minut. Städa gjorde dom flera gånger/dag. God mat fick han tydligen också, så det gick inte alls någon nöd på svärfar på sjukhuset. Faktum är att jag inte kunde låta bli att jämföra den behandlingen svärfar fick med hur det var när min B var sjuk och vi bodde på St Görans sjukhus i Stockholm. När han inte längre behövde ligga på IVA och slapp ifrån lättintensiven (5 barn på samma sal) fick vi "eget rum". Eller eget och eget... Vissa nätter var vi 2 mammor med barn inne på det rummet, ibland var vi 3 och på dagtid kunde det vara upp till 4 familjer som delade på samma rum. Det var inte lätt att ha något privatliv i den miljön, när det hela tiden kom och gick folk på rummet. Enda gången man fick vara någorlunda ifred var om man gick upp innan klockan 5 på morgonen och tog en dusch, för då kunde man slippa den långa duschkön och man kunde få några minuters ensamtid. Det fanns en enda dusch på över 20 familjer så ni kan ju tänka er vilka köer det blev... Efter 1½ månad på sjukhuset fick vi dagperm (vi fick åka hem över dagen men åka tillbaka för att sova på sjukhuset) och sedan 2-dagarns perm, för att åka tillbaka till sjukhuset var 3:e dag för vägning, kontroll och medicinering. Ibland var jag så trött av allt nattvak och behövde verkligen få sova en stund medan sjuksystrarna tog hand om B så jag visste att han var i goda händer - då fanns det inte ens ett rum med en säng där jag kunde få sova! Istället blev jag hänvisad till en stängd avdelning där dom lagt en madrass på golvet i ett av rummen. Där sov jag några gånger, men det kändes inte särskilt tryggt att sova på ett ställe där ingen skulle kunna höra mej om jag blev överfallen, så jag slutade sova där. Svärfars rum här i Marocko kändes ju som rena rama lyxsuiten i jämförelse!

Stormvarning!

Det var soligt och fint hela förmiddagen och jag passade på att tvätta kläder. Men sedan började det blåsa och just nu har vi enligt väderflickan 25 sekundmeter i Tetuán. Det är storm enligt Wikipedia. Himlen har mörknat på ordentligt och det blir bara mörkare för varje timme som går. Det var fullt dagsljus i går vid den här tiden, idag börjar det likna natt.

Vinden slet ner ännu en av mina tvättlinor! Så nu har jag bara 3 linor kvar. *morr* Nu är matrummet fullt med kläder som hänger på tork, det så ser inte speciellt fint ut hos oss just nu. Men vad gör man? rena kläder måste man ju ha!

Det känns som läge att förbereda här hemma ifall det blir riktigt dåligt väder i natt. Plantorna ska tas in i trappen, fönsterluckorna ska stängas, batterier till ficklamporna ska laddas, värmeljusen ska plockas fram. Bröd har vi inte hemma men däremot har vi tonfisk och en massa frukt och grönt. Det är viktigt att ha akutmat ifall det blir dåligt väder. Jag ska också packa en väska med kläder och medicin och annat som kan tänkas behövas ifall vi blir "instormade" i morgon. Fast till i morgon är det säkert lugnt igen, ovädren brukar inte vara så länge här.

Skulle jag inte dyka upp här på ett par dagar så kan det bero på att det är svårt att komma ut på nätet. Men det kan lika gärna bero på att solen skiner och vi stuckit iväg på utflykt. Killarna är ju lediga från skolan den här veckan.

Vårtecken

I morse upptäckte vi ett säkert vårtecken i köket. MYROR! Dom hade invaderat en skål med godis vi haft stående i köket och sockerpåsen. *suckar* Det var bara att sätta igång och slänga och städa. Nu är det slut med tiden då man kunde ha mat framme för minsta lilla smula drar till sej myror, flugor, myggor och kackerlackor. Och jag som inte är nått städfreak... Men det är bra att ha nått som tvingar en att städa lite noggrannare, för kryp är nått jag INTE gillar.

Annars ser vi inte så mycket av våren här. Här uppe i norr har vi ju grönt året runt. Det är lite mer fåglar nu också, och det har säkert med våren att göra det med. Flyttfåglarna börjar förbereda sej på att återvända till Sverige och andra kallare länder och då flyger dom förbi här. Det finns flera områden här i närheten där fåglarna mellanlandar, så om man är intresserad av fåglar tycker jag definitivt att man ska ta sej till sankmarkerna mellan Ceuta och Tetuán.

Zarqa

Idag har vi varit på utflykt till en liten pytteby i bergen som heter Zarqa. Vi var ett gäng på över 20 personer som tog bussen upp i morse. En av killarna hade tagit reda på att bussen skulle gå 8.30 från Chellal, men tror ni det kom någon buss då? Givetvis inte! Först runt 9.15 kom bussen och vi kom snabbt iväg. Bussen blev full och stannade knappt vid dess vanliga vändplats (alla bussarna kör till en viss rondell, stannar där i en kvart ungefär och kör sedan tillbaka samma väg för att komma ut ur sta'n på samma ställe som man kom in). Förrutom vårt gäng var det ett annat gäng med och så några bergskvinnor. Det blev allsång på bussen. Japp, ibland är det underbart att bo i Marocko.

Vägen upp till Zarqa är inte särskilt lång, men den är kringelikrokig. Samhällena man passerar igenom är så små att man knappt hinner in i ett samhälle innan man kört ut ur det. Husen står dessutom så tätt intill vägen att man emellanåt fick känslan av att bussen skulle köra rakt in i någons hus eller förråd. Det är bara en 10 km mellan Tetuán och Zarqa och man kan faktiskt gå hela vägen. Jag tänker faktiskt göra det så snart det blir lite varmare. Tänk vilken härlig början på utflykten! Jag som älskar att promenera!

Zarqa är känt för sitt vattenfall. Just idag var det inte sååå mycket vatten, det är vattenbrist, men det var ändå gott om vatten i den naturliga poolen som finns nedanför fallet. Det var gott om folk som BADADE! *brrrr*

Vi klättrade i bergen i över 4 timmar innan vi satte oss och åt vår medhavda mat. Det blev mackor och allmänt knytis, så jag blev så mätt efteråt att jag nästan inte kunde röra mej. Klockan 16 går bussen ner till stan igen så då åkte vi hem. 5 timmars frisk bergsluft är rätt lagom.

Nu har jag jätteont i hela kroppen, jag känner mej helt mörbultad. Jag undrar just hur vi ska må i morgon, när träningsvärken sätter in... Det är tur att killarna har ledigt från skolan så vi kan ta det lugnt.

Här kommer lite foton från Zarqa:

Idag gäller det!

Klockan är nu efter midnatt och jag ska gå och lägga mej. Om några få timmar ringer väckarklockorna igen, för nya utmaningar. ÄNTLIGEN börjar jag jobba!!! Det har varit en hektisk vecka, minst sagt. Jag har tillbringat varje tillgänglig stund med näsan i mina böcker, jag har sökt på nätet och jag har skrivit rent anteckningar. Det har definitivt inte blivit mycket sömn och det lär det inte bli i natt heller, men förhoppningsvis går det bra på jobbet ändå.

Det ska bli spännande att se hur det blir. Jag vet inte hur många elever jag får i morgon eller vilka förkunskaper dom har eller hur många datorer vi kommer att ha eller vilka operativsystem och program som är installerade på datorerna. Det kommer helt klart att bli en utmaning! Jag hoppas på 5 datorer i alla fall och inte fler än 20 elever. Helst skulle jag vilja ha 2 elever på varje dator, men det är helt klart en önskedröm. Vi får vara glada för det lilla vi har...

Det har varit mycket strul med den här kursen. Datumen har flyttats fram och tillbaka, önskemålen om kursens inriktning och nivå har ändrats varje vecka och antalet kurstillfällen likaså. Så det är egentligen först den här veckan som jag verligen har haft nått konkret att gå på och då blir det ju som det blir - stressigt värre! Ja ja, det får bli som det blir. Jag har iaf skrivit ihop 20 sidor anteckningar så material att arbeta med har jag. Vi får se om vi hinner igenom allt eller om jag varit alldeles för ambitiös. Jag har ju aldrig lagt upp endatakurs tidigare.

På söndag blir det ännu mindre vila! Då ska vi iväg på utflykt hela dagen och sticker hemifrån vid 7 på morgonen. Jag tror att vi är hemma igen kring 8-tiden på kvällen, så det blir en lång dag. Kameran kommer givetvis att packas ner och ett inlägg om utflykten kommer nog på måndag.

Ha en trevlig helg allihopa!

En specialhälsning : Lena - det var synd att vi inte kunde chatta men jag var tvungen att äta mat och sedan springa iväg på möte på jobbet.

Mitt liv i 2:or och 7:or

Har blivit utmanad av Anna. Ojojoj, mitt liv i 2:or och 7:or, dvs årtal som slutar på 2 och 7. Jag som har teflonminne....

1967: Jag föds! Jag blir alltså 40 år i år... Kul! Har faktiskt inte det minsta lilla ålderskomplex, måste man det?

1972:: Jag är 5 år och går på lekis. En riktig pojkflicka som gillar att cykla i kapp och sparka fotboll med killarna på gården, men som också kan leka i timtals med mina dockor.

1977: 10 år gammal. Livet leker. :-)

1982: 15 år gammal och jag drömmer om att bli journalist, skådespelare eller översättare. Jag tillbringade sommaren i Spanien och bestämmer mej för att flytta dit "när jag blir stor".

1987: Jag fyller 20 och flyttar till Spanien.

1992: Expo´92 i Sevilla. Mina föräldrar kommer och hälsar på oss i Granada. Min man och jag bor i en skruttig liten lägenhet i Albaicín, Granada. Året därpå lämnar vi "paradiset" och flyttar till Stockholm.

1997: Äldste sonen föds och jag blir MAMMA! Det bästa som hänt mej. Men första året blir jobbigt för sonen föds med en allvarlig lungsjukdom och syrebrist som fortfarande påverkar honom.

2002: Nu har vi 2 underbara barn! Även lillen har "speciella behov" och kräver extra omsorg. Jag har börjat plugga och är samtidigt hemma på deltid med barnen.

2007: Jag fyller 40 och B fyller 10. Hurra!!! Än en gång får vi visa läkarna att dom hade fel när dom sa att han bara skulle bli max 1 vecka gammal. *lycklig*

Stafettpinnen går vidare till Sofia, Thérèse, Annasv, Elisabeth och Pumans dotter. Fler får jättegärna hänga på!

Underligheter

Jag har blivit utmanad av Sofia

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Ok, den här utmaningen har gått runt ett tag nu och som vanligt är jag väl sist på att svara, så den som känner sej manad får anta utmaningen och meddela mej här i kommentarerna att ni antagit den. Ok?

1. Den tråkigaste hushållssysslan är att lappa kläder! Jag verkligen avskyr att sy! Jag har en stor säck med kläder som borde lappas, jag misstänker starkt att barnen hunnit växa ur en hel del av det som ligger i botten. *skäms* Jag får nog ta mej i kragen och gå igenom kläderna och ta dom till en skräddare/sömmerska istället. Att betala för att få jobbet gjort verkar vara enda lösningen.

2. Trots att jag avskyr att sy gillar jag, paradoxalt nog, att brodera. Jag tycker att det är jättekul att sy korsstygn och hoppas kunna ta upp den hobbyn igen inom en snart framtid. Korsstygnssömnad är ju en stor hobby i Spanien så jag kommer inte att ha några problem med att hitta material och mönster.

3. Mitt första heltidsjobb var en 6-månaders provanställning på Marabou. Tydligen åt jag alldeles för mycket choklad på rasterna för jag utvecklade en chokladallergi som fortfarande håller i sej och pga den fick jag sparken. Inte är jag speciellt ledsen äver det, om man säger så. En av tjejerna jag jobbade med hamnade på en maskin där alla, inklusive arbetsledaren, bara pratade finska och när hon klagade till ledningen fick hon höra att hon borde lära sej finska eller söka ett annat jobb!!!! Japp, det är helt sant! Sverige i slutet av 80-talet.

4. Jag har vunnit en inoficiell titel i potatisbulleätning! Min dåvarande bästis och jag gillade verkligen potatisbullar och en dag i matsalen fick vi för oss att vi skulle se vem som åt flest. Jag vann... Jag har för mej att det var 17 potatisbullar som jag lyckades klämma i mej... Jag gillar fortfarande potatisbullar men skulle nog aldrig klara av att äta så många igen. Det här var också på det glada 80-talet, på den tiden man fick äta så mycket mat man ville i skolmatsalen.

5. Jag har läst finska som hemspråk i ett år. Inte för att jag hann lära mej så mycket finska på det året men jag lärde mej iaf att läsa och få ett hyggligt uttal. Sedan tog dom bort möjligheten att läsa 2 hemspråk och jag valde att fortsätta med spanskan istället. Jag hoppas fortfarande att jag någon dag ska få möjligheten att fortsätta med finskan, jag tycker att det är ett "charmigt" språk. Det är mycket, mycket svårare än vad folk i allmänhet tror så en stor eloge till alla er som talar finska!

6. Jag har haft spanska som hemspråk sedan mellanstadiet. Innan visste varken mina föräldrar eller jag om att man kunde få hemspråk i skolan, och dessutom hade vi nog alla föredragit att jag skulle ha läst katalanska istället, men det är tydligen inte ett språk som ingår i modersmålsutbudet. En vacker dag stegade jag in till rektorn på min skola och krävde att få hemspråksundervisning i spanska - och då fick jag det! Trots att ingen pratade spanska i min omgivning. Det var inte så stora krav på den tiden. Idag är min spanska precis lika bra som min svenska. Katalanska kan jag däremot fortfarande inte, men jag har pratat med en kille här och han ska nog ge mej privatlektioner i sommar.

Jättestressig dag idag!

Idag har jag minst sagt fullt program. Om en liten liten stund ska jag iväg och äta frukost med min chef, vi ska diskutera jobb. Det måste bli en snabbfrukost för min del, för sedan ska jag rusa vidare. Ska kila förbi och betala el- och vattenräkningarna innan jag slänger mej iväg till skolan. Idag är en stor dag för mina barn - det är dags för betyg! Dom får betyg var 3:e månad. Det tycker jag är bra, för på så sätt har vi föräldrar hela tiden koll på hur det går för barnen och små förändringar, till det bättre eller sämre, märks snabbt. Det gör att man lättare kan sätta in insatser på de områden som eventuellt behöver mer stöd. Förhoppningsvis är betygen lika bra som förra gången, så i så fall ska vi fira under lovet. Är betygen bra brukar dom få en liten present eller en slant att spara till någon större grej. Det är bra med "morötter"!

Efter betygsutdelningen har jag ca 3 timmars "håltimme". Då tänkte jag skrutta runt lite i stan och kolla på presenter. Har en del paket som jag vill skicka inom den närmsta framtiden och till det behöver jag så klart nått att ha i paketen. ;-) Kanske hittar jag någon kompis som jag kan gå och fika med, det var länge sedan jag var social på café. Annars blir det nog en tur inne i medinan. Jag var i medinan med B i går EM, men vi hade lite ont om tid så vi tittade bara. Få se om det blir några affärer idag...

Ikväll ska vi sedan gå på kulturfestival. G har blivit utvald bland barnen i lågstadiet i deras skola att delta i ett kulturutbyte så han ska stå på scen och sjunga. Det ska bli kul! Jag fick reda på det igår. Ibland bara älskar jag deras skolas framförhållning - NOT! Så det blev en panikrusning till frisören. Himla tur att det var just G:s kläder jag tvättade igår så han har lite rena, fina kläder att sätta på sej. Jag misstänker att en del barn kommer att vara uppklädda till tänderna, Moroccan style. *s* Inte mina barn. Bara dom är hela och rena så är jag nöjd. Jag tar med dom rena kläderna på kvällen, för jag känner min G. Han är som Håkan Bråkan, ligger hellre i en lerpöl och kollar stenar eller sparkar fotboll än sitter snällt på en bänk och håller sej ren. Det är iof bra, barn ska leka! Fast det finns ju tillfällen och tillfällen...

Nu måste jag rusa, men jag ville ändå visa lite foton jag tog i fredags. Vi fick skjuss hem så jag passade på att ta en del foton på vägen, från bilen. Jag tycker att landskapet här är så vackert! Och nu är allt så grönt överallt. Visst är likheterna med Andalusien slående? Jag bara älskar våra berg! Jag tror att det är det som gör att jag trivs så här. Jag tröttnar aldrig på att titta på färgskiftningarna i bergen. Jag tror inte att jag skulle klara av att bo på en plats utan berg! Och här bor vi ju verkligen helt perfekt - berg på ena sidan och hav på andra.

Vardagsmotion

Det var länge sedan jag yogade. Alltid är det nått som kommer i vägen, som t.ex. mycket att göra eller att jag ätit/druckit för nära inpå mitt planerade träningspass. Men jag lyckas hålla mej i rätt bra form ändå och julhullet verkar vara på väg bort. Förklaringen heter vardagsmotion...

Jag går en promenad varje dag. Det brukar bli minst en halvtimme/dag, ofta mer. Jag gillar att promenera. En annan sak som jag har upptäckt är jättebra vardagsmotion är att gå i trappor. Det här är en av mina favorittrappor. Den har ca 90 trappsteg fördelade på "vanliga" trappsteg som dom ni ser på bilden, spiraltrappsteg och långa trappsteg som kräver 1½ vuxensteg mellan varje trappavsats. Trappan svänger, passerar framför det lilla huset och fortsätter sedan uppåt igen åt vänster. Man blir ordentligt varm av att gå upp för den, speciellt om man skyndar sej på. Jag blir alltid andfådd innan jag kommer hela vägen upp, så där har jag ett träningsmål - fixa att ta mej upp för hela trappan utan att bli andfådd. Det målet ska vara nått innan sommaren.

Det finns gott om trappor och backar i Tetuán. Hela staden är byggd på Dersas sluttning så nivåskillnaderna är rätt markanta. Busshållplatserna ligger i den nedre delen av stan medan medinan och city ligger en nivå högre upp. Sedan finns det bostadsområden också ännu en bra bit högre upp. Hållplatser för "grand taxi" finns det lite här och var. Varje "rutt" har sin egen hållplats. Några rutter börjar i city, andra i nedre delen. Det gäller att man vet vart man ska och var man ska ta taxin. Inne i staden kan man ta en "petit taxi". Den har inga förbestämda rutter utan den åker dit kunden vill. Taxameter finns inte så det gäller att göra upp om priset innan man kliver in i taxin.

En annan dag kommer jag att skriva om lokaltrafiken här och hur man tar sej runt i stan. Här ser ni i alla fall en bild från nedre delen av Chellal, området där en del av lokalbussarna stannar. Bussen längst till höger kör utåt Oued Laou-hållet om jag inte är helt ute och cyklar, de 2 grönaktiga bussarna i mitten kör rutten Martil - Tetuán och den blå längst fram går mellan Tetuán och Rincón, vissa turer ända till Castillejos. Jag åker ofta lokalbuss, jag tycker att det är rätt avstressande. Det tar den tid det tar liksom, inget jag kan göra åt saken... Det är perfekt för att meditera!

Gästbok på hemsidan igen?

Jag sitter och funderar på ifall jag skulle ta och lägga upp en gästbok på hemsidan igen. Jag hade en förrut, men det blev så vansinnigt mycket spam så jag tog bort den. Min blog låg ju också på hemsidan först, men av samma anledning flyttade jag den hit istället. Det skulle vara kul att kunna få lite kommentarer, speciellt kring EFIT, men jag vet inte.... Vad säger ni? Vill ni kunna kommentera innehållet på min hemsida? Har ni tips på någon bra (och gratis!) gästbokstjänst? Helst utan reklam för jag är såååå less på att behöva hitta reklam om saker jag inte vill ha, inte behöver och inte är intresserad av... Jag måste kanske ta och bygga en egen gästbok igen... Vad säger ni? Gästbok eller inte gästbok, det är frågan...

Det blååååååser!

Idag blåser det lite här i Martil. Ingen storm eller orkan eller nått sånt, bara lite vanlig blåst.... Men skulle det blåsa så här i Sverige skulle nog halva landet hamna ute i Atlanten, för "lite blåst" här är lika med "mycket, mycket blåst" i Sverige.

När mina föräldrar var här hjälpte dom mej att sätta upp nya tvättlinor. Dom hade med sej speciallinor som min morbror och andra fiskare använder i sina nät. "Omöjliga att få av" sa mina föräldrar. Ha, det märks att linorna inte är vana vid blåsten här, för inte pallade dom. :-( Två linor är av redan, en tredje är snart på väg... Och givetvis går dom förbenade linorna av när jag har taket fullt med tvätt! Så åter igen hamnade en hel lina med tvätt tillbaka i tvättkorgen. *suckar* Golvet på taket är målat med en speciell röd cement som gör så att vattnet och fukten inte kan tränga igenom. Toppen - men den eländiga cementen släpper färg. Så alla skor som varit på taket har rödfärgad sula och dom kläder som av misstag ramlar ner på golvet får röda fläckar som inte går bort med annat än ännu en vända i tvättmaskinen. Har totalt tappat räkningen på alla plagg som åkt ut och in i tvättmaskinen pga vårt röda golv... Och nu var det alltså dags igen...

Jag förstår varför alla grannar har tvättlinor av metalltråd. Det är det enda som står emot blåsten. Men istället får man räkna med rostfläckar på alla kläder och hur kul är det? Så trots allt föredrar jag nog de finska fiskelinorna. Jag får nog skriva ett brev till min morbror och fråga om dom har valfångstlinor, dom kanske pallar trycket...

Vindstyrkan här har en annan konsekvens också - sanden slås sönder och förvandlas till ett fint, fint damm som tränger sej in överallt. På somrarna när det blåser mer än på vintern har vi alltid hela lägenheten full med sanddamm. Vanligt damm har vci sällan, jag försöker hålla det i skick. Men sanddammet är omöjligt att få bort! Enda lösningen för ett dammfritt hem är att storstäda väggar, golv och möbler 2 gånger/dag så att dammet aldrig hinner lägga sej. Men vem har lust att storstäda 2 ggr/dag när det är över 30 grader varmt både ute och inne? Inte jag... Så jag har gett upp och fått lära mej leva med sand i sängen, sand på maten, vatten som smakar sand... Undrar om det finns några nyttiga mineraler? Kalk kanske? I så fall borde jag inte behöva oroa mej för benskörhet när jag blir äldre.

Idag är det EFIT förresten och jag har försökt hinna med att fota mellan mina turer till taket för att kolla att kläderna hänger kvar. Fotona kommer upp ikväll. 3 maskiner har jag hunnit med, men med linan som gick av och nerblåsta plagg så kan jag kanske räkna med motsvarande 2 maskiner ren tvätt som ska vikas ikväll. *suckar* En torktumlare känns plötsligt som en bra investering...

Edit.: Jag hittade lite info om vindstyrkor på Wikipeda. Dagens vind här skulle alltså räknas som Hård kuling: Bryter kvistar, besvärligt gå över öppna ytor, vågors höjd och längd betydande, skumstrimmorna tätnar.

Nyfiken...

Jag har länge gått och funderat på vilka ni är ni som läser här. Det skulle vara jätteroligt att få veta lite mer om er, veta vad ni är intresserade av och hur ni har hittat hit. På sista tiden är det många som hittar hit. Det var inte så länge sedan jag blev överlycklig om det någon enstaka gång kom 10 besökare på en dag, numera undrar jag om det blivit nått tekniskt fel om besöksvisaren står på under 60. Förväntningarna ändras rätt snabbt tydligen.

Det är visst fler än jag som klurat på samma saker, för jag har hittat liknande frågor hos Anna, Ulrica och Thérèse.

Så du som läser detta, oavsett om det är första gången du är här eller är stammis, lämna ett litet livstecken och berätta lite om dej själv. Gärna hur du hittade hit och vad du skulle vilja läsa om. Om du dessutom berättar vilken som är din favoriträtt, favoritdryck, önskesemester, fritidssysselsättningar och i vilket land du bor så får du pluspoäng i min bok. ;-)

En datafri dag

Idag har jag inte loggat in på hela dagen. Det händer ibland att jag bestämmer mej för att ta en datafri dag, antingen för att jag har för mycket att göra eller för att jag helt enkelt känner för att vila från datorn lite. Idag var en blandning av båda... Dels hade jag mycket att göra - jag har kört 3 maskiner med tvätt och städat hela lägenheten förrutom hallen och badrummet. Dels är jag antingen väldigt vårtrött eller så håller jag på att åka på någon förkylning, för jag skulle kunna somna stående. Jag somnade faktiskt i taxin idag! Jag vaknade av att jag satt med huvudet på en okänd kvinnas axel.... Piiiiinsamt!

Ikväll tänker jag krypa ner i sängen så tidigt som möjligt och försöka läsa ut en jättebra bok som jag hållit på med i 3 veckor nu. "El médico de Sefarad" av César Vidal. Den handlar om Maimónides, en välkänd judisk-spansk läkare och filosof som föddes i AlAndalus på 1100-talet. Jätteintressant läsningm så det här är en bok jag rekomenderar till alla som läse romaner på spanska.

I morgon ska jag fortsätta med mitt tvättande. Nu när jag målat G:s garderob vill jag inte lägga tillbaka kläderna utan att tvätta dom först. Dom är visserligen rena men alla kläder här luktar rätt mysko efter en hel vinter i garderoben så jag brukar köra en vårtvätt av alla kläder. Det är iof lite väl tidigt får vårtvätten ännu, maj är en bättre månad, men nu när jag ändå har rivit ut allt jag hade i garderoberna passar jag på att tvätta allt och låta det hänga ute och vädra i vårsolen. Jag ska också fortsätta med att rensa bland prylarna som vi förvarat i garderoben. Min svåger är en riktig samlare, han skötte om lägenheten innan vi flyttade hit och han hr verkligen sparat på de mest märkliga grejer - gamla använda elsladdar, återanvända skruvar, cementklumpar, rostiga spikar.... Nu är jag trött på att alla dessa grejer tar upp plats i garderoben så jag ska lägga allt i en kasse och lägga den i deras rum istället. Vill han ha kvar allt skrot får han förvara det själv, jag köper hellre nytt om jag behöver nått. Jag hoppas bli klar med rensningen i morgon....

Inte en endaste droppe vatten...

... kommer det ur våra kranar just nu. Nu är det andra gången idag som dom stängt av vattnet, åtminstone som jag märkt av.

Första gången var när jag var hemma en supersnabb vända efter jobbet och preciiiiis hade tid för att kasta mej in i duschen för en snabbdusch innan jag rusade iväg in till stan efter barnen. Att stå och montera ihop gamla smutsiga och dammiga datorer gör en inte direkt ren om man säger så. Dessutom började jag dagen med att måla inne i G:s garderob så jag sprang till jobbet med målarfärg i håret. Snyggt? NOT! Den där duschen hade suttit fint...

Andra gången kranarna var lika torra som en sommardag i Saharas öken var för en stund sedan när jag målat andra halvan av G:s garderob och var alldeles vitprickig om händerna. Inget vatten.... *morr* Så jag fick torka av mej så gott det gick med en tvättservett men håret är fortfarande randigt.... Hur kul är det på en skala från 1 - 10? Tänderna är oborstade också - och jag som suttit och smaskat på Turkisk peppar mellan färglagren.... *urk*

Det händer inte speciellt ofta så här års att dom stänger av vattnet. På sommaren händer det lite då och då, för stans ökade befolkning (den mer än tiodubblas på sommaren) kräver större vattenmängder och då pallar inte rören. Men så här års? Och så här dags? Visserligen gräver dom och lägger ner rör över hela Tetuán och nu har dom börjat här med. Dom har kanske grävt av nått rör eller nått... Jag hoppas att det är fixat till i morgon, för då ska jag äta lunch hos mina svärföräldrar (inte så poppis att komma dit vit-och svartrandig som en annan zebra) och förhoppningsvis täffa Imanol Arias (se tidigare inlägg). Inte kan jag se ut som en lopploella om jag ska träffa IMANOL, det funkar ju inte. *deppar* Så har vi inget vatten i morgon bitti får jag väl antingen gå till någon douche publique eller våldgästa någon kompis med badtofflorna och handduken under armen. *s*

Imanol Arias

I morgon kommer den spanske skådespelaren Imanol Arias till Tetuán!!!! Ni som har anknytning till Spanien vet säkert vem det är. Han är en av mina favoritskådisar och "El Lute" var min favoritfilm i flera år. Det skulle vara kul att se den igen, nu så här en 20 år efteråt. Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att gå och lyssna på hans föredrag om dens spansk-marockanska dokumentären Rif: 1921 - 1927 i morgon kväll. Undrans om jag vågar be om en autograf.... Känner mej som en fjortis... *s*