Kommentarer?

Jag har tagit bort spärren på kommentarerna nu, på prov, för att se om det blir fler (trevliga) kommentarer. Anledningen till att jag la dit spärren var ju att min förra blogg blev fullständigt nerlusad av spam och jag fick sitta upp till en halvtimme varje dag och rensa bort irriterande inlägg. Men med tanke på att det varit så dåligt med kommentarer här på sista tiden tänkte jag göra ett försök. Märker jag att det blir mycket spam igen åker spärren tillbaka men så länge jag slipper sånt är det fritt fram att kommentera. Kommentarerna är ju liksom halva bloggen... Så kom igen nu....

Nu ska jag gå till köket och försöka mej på att baka en mjuk pepparkaka. Blev så vansinnigt sugen på det och iom att jag har alla ingredienser (utom gräddfil, som jag byter mot mellanmjölk istället) så ska jag passa på att baka en kaka.

Midsommarfirande

Idag fick jag reda på att hela spanska kolonin här i Tetuán är inbjudna till midsommarfirande på Spanska Konsulatet. Och givetvis ska vi gå på det! Om nu barn är inbjudna vill säga. Annars får jag väl fixa barnvakt till killarna. Jag måste ju ändå ha barnvakt åt dom, eftersom jag har kurs den dagen, så det blir visst en heldag inne i Tetuán. Men det ska bli kul! Fast jag misstänker att det blir ett modifierat firande, för jag kan inte tänka mej att dom tänder någon brasa inne på Konsulatet eller smäller smällare. Det skulle ju kunna bli roligt om dom gjorde det, för en del av spanjorerna här är lite högfärdiga så några smällare under deras stolar skulle nog kunna liva upp festen rejält. *s*

Less på att plugga

Körteorin står mej upp i halsen nu! Jag vill göra provet så snart som möjligt och bli av med eländet. Det finns så mycket annat jag vill göra. Som att scrappa och göra kort, läsa, sooooooova, gå och fika, laga god mat, äta glass, skriva brev....

Idag åt vi rester från igår. Makaroner och sojaköttfärssås. B var INTE glad. "Men mamma, vi åt ju det här i går..." Och nu när skolmatsalen stänger (sista dagen i morgon) så måste jag laga 2 ordentliga mål mat/dag. Mina barn accepterar inte fil & flingor, pannkakor eller halvfabrikat. Nope, det ska vara RIKTIG mat, minst 2 ggr/dag. Vissa dagar har jag t.o.m. lagat korv & potatismos till dom till frukost. Dom växer och äter hur mycket som helst. Och det är iof bra, för mätta barn är glada barn.

Jag kommer att ha fullt upp de närmaste veckorna, så någon couscous lär jag inte laga på länge. Det är annars en av mina favoriträtter, speciellt den som är på bilden - "Couscous 7 verduras" (= cous cous med 7 grönsaker). Köttet brukar jag försöka peta bort och knuffa över till nåon annans del av tallriken. Jag brukar försöka undvika att sätta mej brevid min svärmor när vi äter hemma hos dom, för hon knuffar alltid över kött till min del av tallriken (hon är ju så rädd att jag inte får i mej tillräckligt med kött, stackarn) och jag knuffar bitarna vidare till det av mina barn som råkar sitta närmast.

Att äta från gemensamt fat är inte så svårt som man kan tro. Oftast (men inte alltid) har var och en sin egen sked att äta med. Sedan får man försöka tänka sej att tallriken är indelad i lika många "tårtbitar" som det är folk som äter. "Tårtbiten" närmast en själv är den mat man kan äta. Man får alltså inte plocka godbitarna ur grannens "tårtbit" utan hålla sej inom din egen del. Kött och grönsaker läggs alltid i en hög mitt på tallriken så ibland kan man skrapa ner lite kött/grönsaker från högen så att det "ramlar ner" både i ens egen del och i grannarnas. Och om man fått något som man vet att någon annan verkligen gillar kan man lite diskret rulla över den biten till den personens "tårtbit". Man vänjer sej vid att äta så här efter ett tag.


Sugen på kakor är jag också! Kakorna på bilden är typiska bröllopskakor. Dom platta till vänster är maränger, som är hårda på utsidan och alldeles krämiga (som ogräddade) på insidan. Dom är supergoda och jag kan äta hur många som helst! Få se om jag kan vara med på kakbaket inför brorsonens bröllop, då ska jag försöka tjuva receptet och lägga det här.

Kakorna i korgen heter "fackasa" (ingen aning om hur det stavas på svenska) och smakar inte mycket. Dom är hårda och samtidigt lite sega. Goda att äta till frukost och att ha till myntate.

Kakorna på fatet är söööööta! Mycket mald mandel, socker och dadlar. Jag älskar såna kakor! Marockanska kakor är supergoda, men marockanska tårtor är i allmänhet tråkiga och smakar alla likadant, oavsett om det är choklad eller frukttårtor. Det märks att tårtor är en ny "uppfinning" i Marocko, det finns inte alls samma tradition som med kakorna. Många marockanska kakor har man tillverkat i flera hundra år och om man jämför spanska julkakor med dom marockanska bröllopskakorna så är det mycket som är likt. Skillnaden är väl att dom spanska kakorna i allmänhet görs med grisfett (fast jag har hittat en hel del som görs med vegetabiliskt fett nu istället). Förr i världen var det ju ett sätt att kolla religionstillhörighet. Under spanska inkvisitionen pågick en utrensning av oliktänkande och icke-katoliker. Ett sätt att kolla religionstillhörigheten var att dra ner byxorna på folk! Japp, du läste rätt! Den "religiösa polisen" gick runt och drog ner folks byxor för om en man var omskuren var han ju bevisligen inte katolik och åkte direkt i fängelse. Ett betydligt fredligare sätt var att bjuda folk på polvorones och annat julgott. Om någon vägrade äta kunde det ju bara betyda att han/hon var jude eller muslim och hamnade därför i fängelse.

Nä, nu ska jag göra ett sista ryck för idag och läsa ut kapitlet jag håller på med. I morgon är en ny dag, den sista dagendet här året barnen går heldag i skolan.

Jag lovar...

... att om jag klarar körkortet på första försöket så ska jag skriva in barnen och mej på Franska Institutet till hösten. B har sagt att han ska välja franska som första främmande språk i skolan så då passar det ju bra att gå på extra aktiviteter på franska utanför skoltid. Dom har tydligen ett stort bibliotek, biosalong och en massa andra saker, så det blir säkert roligt för killarna. Och ett språk till.

Jag har läst franska i 6 år. På högstadiet hade vi en underbar lärare som verkligen levde för att undervisa i sitt favoritspråk. Hon åkte till Frankrike flera gånger/år, hade alltid med franska tidningar till lektionerna och hennes lektioner var genomtänkta, omväxlande och roliga. Vi pratade franska jämt på lektionerna och det spelade inte så stor roll at det blev lite fel ibland.

På gymnasiet fick vi en riktigt torr gubbe som lärare. Om ni läst 91:an någon gång så kan ni tänka er den där furiren som alltid är sur och vresig. Ungefär så såg vår lärare ut, lite mer flintskallig bara. En riktig militärtyp. Hans lektioner var inte ett dugg roliga. Han tyckte inte att vi hade nått behov av att prata franska utan det enda viktiga var att kunna grammatiken bra. Helst skulle man kunna böja alla oregelbundna verb som ett rinnande vatten, då kunde man franska. Han var också snabb på att rätta till våra fel och dåliga uttal. Resultatet blev att vi alla fick total tunghäfta. Jag förstår nog en hel del franska, men jag kan absolut inte tala det. Jag har dessutom ett extremt spanskt uttal när jag försöker mej på att säga nått på franska, det blir spranska. *s* Min man, som är utbildad översättare i franska, får ryckningar i hela kroppen när jag pratar franska, så dålig är den. Men kanske, om jag skulle börja om från scratch och med en bra lärare, så skulle jag kunna lära mej franska jag med. För det är ju trots allt inget fel på språket eller dom som talar det, det är bara jag som blivit totalt anti pga en liten hårlös gubbe...

Hjälp med franskan igen

Nu har jag stött på patrull igen... Den här gången gäller det följande saker:

* Quand je stationne et que l'éclairage public est insuffisant, je laisse mes feux de position allumés.

* Véhicules des catégories A ou B, specialement aménagés pour infirme.

* la toile des pneus ne doit ëtre visible.

* essieu

* la tenue de route

* on entend des grincements, des crissements inhabituels quand on freine

* ebloissant

* puissante

Det kommer säkert fler ord och uttryck innan jag har körkortet i handen, men jag vore verkligen jättetacksam om jag kunde få lite hjälp med dessa ord till att börja med. Jag har läst igenom mina 2 (!) teoriböcker nu, så nu håller jag på att gå igenom den första igen samtidigt som jag antecknar det som är viktigt och det som jag inte förstår.

Hoppsan!

Jag har helt glömt bort att förnya G:s pass... Det gick ut i förra veckan. Så nu blir det inget Ceuta av för oss tre under en tid frammåt. :-( Inte tillsammans i alla fall. Spanska pass räcker bara i 2 år för småbarn. Men nu när han är över 6 får han ett 5-årspass och det han tycker är bäst av allt med sitt nya pass - han får skriva sin namnteckning i passet! Då är man STOOOR. *s* Så idag efter skolan ska vi gå och ta passfoto och på torsdag ska jag tillbringa hela dagen inne i Tetuán. Det blir killarnas första dag med nytt schema, 8 - 13 varje dag, så efter skolan ska vi åka direkt till Marjane och storhandla tänkte jag. Är det soligt och varmt blir det kanske en glass på La Glacial först. Eller så provar vi glassarna på Marjane för första gången. Det kan ju vara kul det med.

Mors Dag

Det är Mors dag idag i Sverige. Jag passar på att gratulera alla mammor världen över och hoppas ni alla får en riktigt mysig dag och blir ompysslade av era nära & kära.

Barnen och jag har firat Mors Dag genom att köpa goda bullar till frukost. Smaskigt och totalt onyttigt! *s* Men man måste vara onyttig ibland för att orka vara nyttig resten av tiden. G gav mej en grej han byggt av Lego, B gav mej 2 gamla batterier. Kanske inte så påkostade presenter, men det är tanken som räknas. *s*

En dag som idag tänker man gärna lite extra på ens egen mamma och mammorna som kom före henne: min mormor och min farmor.

Min mormor var min stora idol. När jag var riktigt liten bodde vi tillsammans med henne och andra släktingar i en stor lägenhet. Sedan flyttade mina föräldrar och jag till en egen lägenhet några portar bort. Min mormor var dagmamma så jag var hemma hos henne hela dagarna. När jag kom upp i skolåldern var det hon som skickade mej till skolan och hon som var hemma när jag kom hem på eftermiddagen. Jag har aldrig gått på dagis och fritids utan det var min mormor som tog hand om mej. Min mormor var min värld. Tyvärr gick hon bort i cancer straxt efter jag fyllt 20. Hon var en envis, beslutsam och stolt kvinna som gick sin egen väg och inte lät motgångar stå i vägen för henne. Hon gillade att spela kort och gå på bingo, men var nog världens sämsta förlorare.Förlorade hon flög korten all världens väg. Jag kan se var G har ärvt mycket av sin personlighet ifrån, han är en liten kopia av sin gammelmormor. Min mormor var jätteduktig på att virka och sticka, en riktig handarbetsnarkoman. *s*

Min farmor hade jag inte så mycket kontakt med eftersom hon bodde i Spanien och vi i Sverige. När jag var liten brukade vi åka ner minst en gång/år, fast när jag var 6 år köpte mina föräldrar sommarstuga istället och då blev det färre utlandsresor. Min farmor var också en väldigt envis kvinna med bestämda åsikter. Hade hon bestämt sej kunde inget rubba henne. Hon var inte speciellt trevlig mot sina andra barnbarn men mej var hon alltid jättesnäll emot. Kanske för att jag var första flickan av hennes barnbaarn och hon träffade mej så sällan. Jag har i alla fall bara glada minnen av henne. Även min farmor var pysslig av sej, fast hennes passion var att brodera. Min farmor gick bort när jag var 17 - 18 tror jag. Min farfar fick cancer och gick bort, året efter dog min farmor. Hon klarade helt enkelt inte av att leva ensam.

Min mamma är även hon en envis kvinna med bestämda åsikter och ett oerhört gott hjärta. Ingen lagar så god mat som min mamma! Hon kan verkligen konsten att trolla fram en festmåltid på ett ögonblick utav i princip inga råvaror alls. En matlagningens McGywer helt enkelt. *s* Jag saknar henne jättemycket och önskar att avstånden oss emellan inte vore så stora.
Älskar dej mamma!

Ha en jättemysig Mors dag allihopa och krama om era nära och kära lite extra mycket idag.

Har varit på kurs

Idag blev kursen ÄNTLIGEN av. Den har ju blivit uppskjuten flera gånger. Kursen jag går är alltså en kurs för lärare i spanska som främmande språk. Det är 4 kurstillfällen och olika föreläsare varje gång.

Dagens föreläsning handlade om att tillverka sitt eget undervisningsmaterial och hur man får eleverna att engagera sej på lektionerna. Superduperbra och intressant! Det känns som jag fått en massa kött på benen och nu ser jag verkligen fram emot att börja undervisa. Jag har alltid gillat att undervisa och jag tror att jag är en rätt hyfsad lärare. Steget från tolk till lärare är inte så stort, det känns som en rätt naturlig utveckling. Det handlar ju om kommunikation och förståelse mellan människor.

Nästa kurstillfälle blir om 2 veckor. Då handlar föreläsningen om metodik och analys av material. Det blir säkert intressant det med. Men jag undrar om föreläsaren kan vara lika bra som den vi hade idag, han hade en sådan otrolig energi. Det märks att han älskar att vara lärare!

Dom två sista kurstillfällena handlar om poesi och om att uttrycka sej skriftligt på spanska. Jag ser verkligen fram emot dessa kurstillfällen, för jag känner att jag har mycket kvar att lära.

Det var häftigt att tillbringa dagen på Instituto Cervantes, det är en sån oerhört spansk miljö. det kändes nästan som om vi inte var i Marocko utan i Spanien. Visst kan jag känna hemlängtan till Sverige men det är mest längtan efter vissa konkreta personer, platser och livsmedel. Hemlängtan till Spanien är däremot mer konstant och jag saknar själva känslan av att befinna mej i Spanien, höra spanska överallt, lyssna på spansk musik, höra spanska på TV (jag gillar dubbade filmer *s*), kunna äta tapas närhelst jag känner för det, kunna läsa tidningen... Egentligen borde det ju rent logiskt vara tvärtom, iom att jag är född och uppvuxen i Sverige. Jag vet inte hur jag har kunnat bli så här "tvärtom", men min bror och jag brukar skoja och säga att vi delat generna 100/100 - han fick 100% av dom skandinaviska generna och jag fick 100% av dom spanska generna. *s*

I sommar ska jag förbereda mina lektioner inför hösten. Än är det inte bestämt exakt vilka ämnen jag ska ha eller hur många grupper. Jag funderar på en grupp för nybörjare inom data med väldigt grundläggande grejer, t.ex. hur MSN funkar, hur man skickar e-mail, hur Word funkar, surfa på nätet och söka information. Sedan skulle det vara kul att ha en grupp i grundläggande HTML. Jag ska prata med "chefen" någon av de närmsta veckorna och höra vad han vill ha rent konkret. Och hur jag ska lägga upp det hela, för jag måste ju räkna med att det kan komma folk som knappt kan läsa eller skriva varken på spanska eller arabiska. Kyrkan har ju en massa kurser i grundläggande läsning/skrivning, för dom som aldrig fick en chans att gå klart skolan. Analfabetismen här är fortfarande stor, en bra bit över 50 % för män och runt 80% för kvinnor. Så vi har en viktig funktion att fylla.

Men nu ska jag inte gå händelserna i förväg. Än har jag några månader kvar innan jag förvandlas till superduperfröken.*s*

Mina kära böcker

I paketet som jag hämtade ut idag låg flera av mina favoritböcker. Dels en hel del databöcker som kommer at komma väl till pass i höst när jag ska börja undervisa. Och så 3 kokböcker.

Jag blev så glad när jag såg att en av kokböckerna var en av mina allra största favoriter - "Indisk mat" av Madhur Jaffrey. Vad jag har saknat indisk mat! Marockansk mat är jättegod, men inte så kryddstark. Ibland kan den t.o.m. vara lite menlös i smaken. Själv älskar jag kryddstark mat! Ett av mina favoritmatminnen är just från en indisk restaurang. Min lillebror och jag var i London och vi bestämde oss för att ha en tävling om vem som klarade av att äta starkast mat. Vi åt på en liten mysig restaurang och bad om att få den starkaste maten dom hade. Kyparen tittade lite frågande på oss, och frågade om vi inte skulle välja "Mediumhot" istället. Näää, vi ville ha "hotter than hot". Och nog blev det starkt alltid. *s* Tårarna sprutade medans vi åt, men oh, så gott det var! Och gissa vem som vann? Japp, undertecknad.*s*

Dom andra två receptböckerna är "Gryta & gratäng" från ICA Provkök och "Hälsokost" av Gun Skog. Gott gottigottgott! Nu ska här lagas kryddigt, nyttigt och gott!

Jag sitter här förresten och dricker ett stort glas vitt te. Min mamma skickade några påsar. Jag har aldrig druckit vitt te förrut och det får högsta betyg! Jättesmaskigt!!!

Nu ska jag rusa och hämta killarna i skolan. Det ska bli kul att se deras reaktion på paketets innehåll.

Posten, del 2

Jag åkte till Ceuta i morse, för att höra vad 17 som hänt med min post egentligen. Jag var arg som ett bi!

Vid gränsen hade jag jättetur. Jag tog tid. Det tog 8 minuter från det att jag kom till Marockanska gränsen till det att jag stod på busshållplatsen i Ceuta (promenaden över ingemansland inräknad). Det är nog mitt personbästa hitills. *s*

Väl uppe i centrum gick jag direkt till posten. Döm om min förvåning när det låg post i min box! Och det som jag blev mest förvånad över var en paketlapp. Japp, paketet som skickats tillbaka till Sverige har nu tydligen kommit tillbaka till Ceuta. Jag förstår inte hur det hela har gått till, men paketet låg där i allafall. Och jag som inte tagit med mej någon väska. Bara min vanliga väska med pass & pengar. Så det var bara att kånka iväg med mitt 11-kilo tunga paket under armen...

Förklaringen jag fick av postgubben (som mycket väl kom ihåg mej sedan sist) var att normalt sett tar det 3 dagar från det att man betalar en postbox tills den är fullt registrerad och fungerande. Men det hade varit nått tekniskt trassel med datorerna (vad annars? Är inte det standardsvaret nu för tiden?) så det hade tagit 10 dagar för min box att bli registrerad. Sedan hade en av postens gubbar kollat fel och avregistrerat min box av misstag (det var då låset byttes) och den post som kommit under dessa två perioder skickades tillbaka till avsändaren med motiveringen "Adressaten okänd". Men samma dag som jag var där sist (efter jag skällt och gnällt på gubbarna) aktiverades min box igen. Så nu ska allt funka som det är meningen... Så ni som fått adressen av mej, det ÄR rätt adress!

Jag lämnade tillbaka nyckeln till det gamla låset. Trodde jag... Först när jag kom hem upptäckte jag att det var fel nyckel! Jag har lämnat nyckeln till vår brevlåda!!!! *asg* Så nu måste jag åka upp i morgon igen, för att byta tillbaka. Så kan det gå när haspen är på....

Det första jag gjorde efter posten var att gå till min favoritbar, "El Conejo" för att äta frukost. Jag hade nämligen inte ätit nått hemma på morgonen, jag hann helt enkelt inte. G var på sitt bästa "Jag ska inte..."-humör och morgonen gick åt till att få upp honom ur sängen, få honom till frukostbordet och få på honom kläderna... På "El Conejo" öppnade jag paketet och insåg snabbt att det inte skulle räcka med att flytta över innehållet till en plastpåse eller två. Det var en massa böcker och mycket, mycket lakrits. Ägaren sa att jag kunde lämna paketet i deras kök och springa iväg till en affär runt hörnet och köpa en väska. Sagt och gjort! Jag köpte en strandväska som såg rätt stabil ut. Det fanns såna där pensionärstaxi också, men dom var lite dyrare och jag trodde att det skulle funka med väskan. Så här i efterhand ångrar jag att jag var så snål, för mina axlar VÄRKER nu.... Men men, paketet är hemma och det är det viktigaste.

Jag hade tänkt tillbringa dagen med att fönstershoppa. Jag har ett behov av det, efter allt pluggande på sista tiden, men med en proppfull väska på varje axel kändes det inte lika lockande längre att promenera runt i en massa affärer och trängas med folk. Men en sak skulle jag bara ha med mej hem, det hade jag bestämt mej för. Kartong till att göra kort!

Att hitta stadig kartong var inte det lättaste. Jag var inne på 4 - 5 affärer (så mycket för att inte gå i affärer... *s*) och frågade. Till slut hittade jag ett tryckeri som säljer kartong. Dom har bara vit kartong men jag fick ett stort ark för 1 euro. Det blir många kort av det arket. *s* Jag får väl färga kartongen med vattenfärg eller nått, så blir det lite roligare. Jag frågade killen som jobbade på tryckeriet om dom också sålde färgat papper. Det gjorde dom inte, men han förklarade vägen till en pysselaffär.

Jag säger bara "Oh, hjälp!". Så fort jag såg skyltfönstrena var jag helt såld. ÄNTLIGEN en affär i min smak! Kvinnan som äger affären är verkligen hur trevlig som helst. Jag var säkert i affären i närmare en timme. Ni som liksom jag är pysseltokiga förstår nog hur jag kände mej. Tänk er, 11 månader utan att pyssla och så kliver man in i en affär som säljer vellum, skärmaskiner, stämplar, dry embossing-grejer, färg, gips och en massa, massa annat.... Jag var verkligen i paradiset.... Hon berättade att scrappingen är väldigt ny i Spanien, det började komma för ungefär ett år sedan, så hon har inte så mycket grejer ännu, men om det är nått jag vill ha så tar hon hem. Jag köpte bara ett ark cardstock i storlek jumbo, helt enkelt för att jag redan hade alldeles för mycket grejer att släpa på, men nästa gång (i morgon redan) ska jag nog ta med mej lite mer grejer.

Vi kom in på det där med handgjorda kort och det märks att hon är intresserad. Jag ska göra en del kort så snart jag hinner och ta med till henne. Kanske vill hon sälja dom i sin affär. Och kanske är hon intresserad av att ha kurser i scrapbooking... Det verkar som jag gjort en väldigt bra bekantskap idag. *s*

Vägen hem gick ännu snabbare. Det tog bara 6 min över gränsen. Och preciiis när det var min tur att få passet stämplat gick axelremen på min nya väska sönder och väskan brakade i backen. Tyyyyyypiskt! Så sedan var det bara att släpa grejerna.... Men men, nu är vi hemma som sagt. Och jag har redan hunnit smälla i mej en påse Turkisk peppar - salmiakmix. Ooooh, vad bra jag mår nu!!! TACK MAMMA!

Nu ska jag gå och förbereda middagen och dricka några liter vatten. Man blir törstig av lakrits...

Dagen idag är Din

På en lista jag är med på fick vi denna dikt. Tyvärr vet jag inte vem som skrivit den, så om den är copyrightskyddad så får jag väl ta bort den.

Dagen i Dag

Dagen idag är en märklig dag
Den är Din

Dagen igår föll ur Dina händer
Den kan inte få något annat innehåll än Du redan gett den

Dagen i morgon har Du inte fått något löfte om

Men dagen idag har Du, det är det enda Du kan vara säker på
Den kan Du fylla med vad Du vill
Använd Dig av det

Idag kan Du glädja en människa
Idag kan Du hjälpa en annan
Idag kan Du leva så, att kanske en annan ikväll kan tacka Dig för att Du finns till

Dagen idag är en betydelsefull dag
Den är Din.

Postgången - hur funkar den egentligen?

Jag läste idag på Aftonbladet.se (http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,830234,00.html) om en brevbärare i Lund som stulit post i flera år. Jag börjar undra om det är samma sak som drabbat mej. För under våra 11 månader här är det MASSVIS med brev som aldrig kommit fram. Det konstiga är att vissa brev kommer fram och andra inte. Senast i går fick jag post från Sverige. Jag har fått 3 paket skickade hit och dom har kommit fram. Visserligen tog det ungefär dubbelt så lång tid som utlovat men dom kom fram och i fint skick. Ingenting var försvunnet eller skadat. Min mamma är den som skrivit flitigast, men det är nog bara ungefär 1/3 av hennes brev som kommit fram. Att så mycket post försvinner verkar vara typiskt för Tetuán-området, för kompisar med familj i andra delar av Marocko har inte alls varit med om samma massförsvinnande av post.

I april tröttnade jag på all post som försvann och skaffade mej en postbox i Ceuta. Dyyyyyyrt var det, det kostar nästan 49 euro första året. Men jag har ännu inte fått någon post till postboxen. Jag var uppe senast för 2 veckor sedan och döm om min förvåning när nyckeln helt plötsligt inte funkade i låset. Jag hade varit uppe 4 dagar tidigare och då hade det funkat hur bra som helst. Efter en del diskuterande med gubben i luckan kom dom fram till att en kollega hade bytt lås på vissa postboxar (en säkerhetsåtgärd tydligen, dom byts visst lite då och då) fast han skulle bara ha bytt som lås som hör till outhyrda boxar. Jag hade inte mitt kvitto med mej (varför skulle jag ha det, jag hade ju kollat posten en massa gånger innan utan problem) men dom hittade mej och min box i datorn och lovade att jag till veckan därpå skulle få rätt nyckel. Tyvärr kunde jag inte åka upp i förra veckan så jag har ännu inte fått min nya nyckel.

Men problemen slutar inte där.... Min mamma skickade ett paket till oss för några veckor sedan. Det kom till Ceuta - och skickades sedan tillbaka till Sverige! Motivering: det finns ingen sådan person på den adressen. Hm.... Nu fattar jag noll!!!! Jag har plockat fram kvittot och trots att jag egentligen inte har tid att åka till Ceuta i morgon måste jag åka. Nu ska jag ha rätsida på detta!!!! För hur kan dom skicka tillbaka ett paket som skickas till en postbox. Jag har betalt för boxen och då 17 ska dom leverera min post. Min mamma har också skickat vanliga brev, få se om dom åtminstone har kommit fram. Annars blir jag totalt skogstokig!

Men det hela är väldigt mystiskt... För jag har ju fått andra brev både hit och till Poste Restante i Ceuta och från en massa olika länder, så var ligger problemet egentligen? Nu vet ju inte jag om min mamma postar alla brev på samma brevlåda och det är där problemet ligger, eller om breven verkligen försvinner här i Marocko. Men då borde dom ju komma fram till Spanien och vice versa.... För vad jag vet är det bara min mammas brev som försvunnit. Ni andra som skrivit till mej, vet ni om nått av det ni skickat har försvunnit?

Nu har det gått så långt att min mamma trötnat på att skriva brev som aldrig kommer fram så hon tänker inte skicka någon mer post har hon sagt. Jag hoppas jag får en bra förklaring i morgon på posten i Ceuta, för någonstans ska jag väl ändå kunna ta emot min post utan problem...

Ni andra som bor utomlands - hur funkar posten där ni bor?

Jag är på väg...

.. på väg mot körkortet alltså! Idag hade jag min första körlektion på över 8 månader, lektion nr. 11. Huva, vad jag var nervös innan... Dagen började nämligen inte så bra. :-(

Vi vaknade tidigt, redan 5.45. Barnen vaknade för en gångs skull på egen hand. Det händer bara på helgerna, då hör dom t.o.m. min väckarklocka. På vardagarna ringer båda väckarklockorna och jag går och väcker dom - trots det sover dom som små stockar. *suckar* Att få upp dom i veckorna är en kamp, men på lördag och söndag när vi skulle kunna ha sovmorgon (eller åtminstone få sova till 8) är dom ofta uppe innan kl. 6.... Vad är det för konstig biologisk klocka barn har egentligen?

När jag kom ut i badrummet fick jag en smärre chock. Mitt vänstra öga var alldeles svullet, det gick inte ens att se ögonfransarna! Ont gjorde det också. Jag vet inte varför mitt öga var så svullet, om det är för att jag suttit i drag (det är alltid korsdrag i taxibilarna så här års, annars dör folk av värmeslag. Tänk er själva, 7 vuxna människor i en normalstor bil och över 30 grader varmt... ). Eller så är det ett myggbett, för mina armar och ben ser inte roliga ut idag. Fulla med stora, knallröda vulkaner som kliar så jag håller på att gå åt... Jag bara MÅSTE köpa en sån där apparat som man pluggar in i eluttaget och som skrämmer bort myggorna. Det blir ju rätt mycket mygg när man bor mitt emellan havet och en å. Dessutom har jag alltid varit en riktig "myggmagnet". Tur är det i alla fall att dom inte går på barnen. Dom blir bitna kanske 2 - 3 ggr på en hel sommar, jag har alltid fullt med myggbett, t.o.m. under fotsulorna... Svullnaden i ögat la sej efter någon timme, efter jag tagit aspirin och baddat ögat med kallt vatten. Jag var rädd att jag skulle behöva avboka min körlektion, för jag såg ju nästan ingenting med det ögat. Kanske inte så lämpligt att köra då.

Vi gjorde oss iordning, åt frukost och såg en film tillsammans. Vi hade ju gott om tid. Men sedan när det var dags att sätta igång och fixa oss klara för att åka in till sta'n blev G såååå seg och trött... Hm... Det slår aldrig fel. Så givetvis kom vi iväg mycket senare än planerat. Men solen sken och det var ordentligt varmt redan kl. 9 på morgonen - skönt! Det dåliga humöret rann bort direkt. I går natt var jag ute och kollade på termometern vid midnatt, då var det fortfarande 24 grader. Enligt taxichaffisen har det varit en bra bit över 30 grader de senaste dagarna. Det är jättekönt efter kylan vi hade hela förra veckan. Fast tyvärr ska det visst bli kyligare igen om några dagar. Jag undrar när sommaren kommer i år? I fjol var det en hel del som badade i havet vid den här tiden. Jag tror inte att det är många som vågar sej på det än i år. Förrutom tyskarna och fransmännen kanske, dom tycker säkert att vi har rena rama högsommarvärmen nu. *s* Så allt är ju relativt.

Vi kom in till Tetuán kring 9.45 och vi gick direkt till svärföräldrarna. Mina farhågor om att dom skulle ha glömt att dom lovat vara barnvakt visade sej stämma. Dom hade precis vaknat när vi kom dit... Men dom fann sej kvickt och tyckte att det skulle bli kul att få rå om killarna i några timmar. Kanske lite väl många timmar för att vara första gången dom var själva med killarna, men jag lugnade dom och sa att dom alltid kunde ringa mej om det var nått. B kan ju mitt mobilnummer. *s* Så killarna fick äta en andra frukost med farmor & farfar. Själv rusade jag iväg till biblioteket på Instituto Cervantes och hann plugga i en halvtimme. Jag hann dessutom in och titta på en konstutställning, akvarellmålningar av Mariano Bertuchi (1884 - 1955), som föddes i Granada men bodde i Tetuán i många, många år. En jättefin utställning! Det var såååå häftigt att titta på målningar av medinan i Tetuán och se att allt såg PRECIS likadant ut då och nu, t.o.m. folks klädstil. *s* Inte för inte är Tetuáns medina med på Världsarvslistan, för inte mycket har ändrat sej de senaste 500 åren. Om Bertuchi-utställningen kommer till ett Instituto Cervantes nära er, missa den inte!

Jag kom till bilskolan i god tid så jag hann prata lite med både körläraren och ägaren innan vi gick iväg för att ha lektion. Jag trodde jag skulle behöva en 5 lektioner till ungefär innan jag är redo för uppkörningen. Vi bestämde att jag ska betala för lektionerna en och en, så får vi se hur många fler jag behöver. Med tanke på att det ibland kan ta lite tid att få alla papper i ordning måste jag fixa foton och kopior på uppehållstillståndet så fort som möjligt. Körskoleägaren ville ha dom redan i morgon, för att börja med körmappen redan på måndag. Men det visade sej att baladia (kommunhuset) inte öppnar på helgen, så jag kan ändå inte fixa kopior förrän på måndag. Jag ska till bilskolan i morgon, då ska jag säga att jag kommer med fotona och kopiorna på måndag EM innan jag hämtar killarna i skolan. Huvva! Det känns lite småjobbigt att börja hela cirkusen med papper hit och dit nu igen... Been there, done that. För när kopiorna och fotona är på plats i mappen behöver jag köpa nått dokument som ska fyllas i och stämplas på bilskolan, baladia och nå'n myndighet. Dessutom måste jag träffa en läkare för synkontroll och hälsokontroll. Sedan ska mappen lämnas in hos någon annan myndighet, hämtas och så ska Marockos motsvarighet till Vägverket kontaktas för tid för teoriprov och uppkörning. Klarar jag teoriprovet gör jag uppkörningen samma dag. Kuggar jag på teoriprovet måste jag vänta x antal veckor innan jag kan göra det på nytt. Klarar jag teoriprovet men missar på uppkörningen så är det bara uppkörningen som ska göras om. Fast jag hoppas, hoppas, hoppas att jag klarar båda proven på första försöket och att jag kan få en tid rätt snabbt, kanske redan om 2 - 3 veckor.... Så jag har lite marginaler om jag skulle kugga.

Själva körningen gick JÄTTEBRA! Jag är verkligen hur förvånad som helst. Jag har ju faktiskt inte suttit bakom ratten på över 8 månader. Visst missade jag var högerblinkersen satt och satte på vindrutetorkarna istället, *asg*, men resten gick faktiskt bättre än någonsin. Och jag har fått köra ALLDELES SJÄLV, hela tiden! Marockanska körskolebilar är, precis som i Spanien (kanske i dom flesta europeiska länder förresten?), utrustade med dubbel uppsättning rattar och pedaler. Det gör ju att bilskoleläraren när som helst kan bromsa om det skulle behövas eller styra undan från en fara. Dom första 8 lektionerna lät han mej inte styra nått alls. Han litade nog inte riktigt på mej... Hm... Och så tyckte han att jag höll i ratten alldeles för krampaktigt. Så jag fick ägna mej åt att försöka få i rätt växel utan att slita sönder växellådan (han tyckte jag var lite hårdhänt...). Dom sista 2 lektionerna fick jag styra lite grann själv, för då var vi på banan och tränade inför uppkörningen. Men idag var han hur kolugn som helst och lät mej styra bäst jag ville.

Först körde vi en sväng inne i centrum (mycket bilar, folk som korsar körbanan hur som helst och en himla röra - business as usual), sedan nerförsbacke och så utanför sta'n. In på en bensinmack, parkera, backa, svänga. Sedan svänga ut från bensinmacken, kolla trafiken och så körde vi i full fart (nåja, "bara" 80 men med tanke på att nyblivna körkortsägare inte får köra över 90 under första året ligger 80 rätt nära ljusets fart för en nybörjare som mej) genom ett flertal rondeller, och svängde runt en hel del i ett kvarter jag inte varit i tidigare. Snart hittar jag i hela staden. Allt gick jättebra och jag slappnade av mer och mer. För första gången kände jag hur himla KUL det är att köra bil när det flyter. Jag har en känsla av att jag kommer att gilla att köra bil... Misstänker starkt att vi kommer att tillbringa en stor del av sommarlovet på vägarna omkring Tetuán. *s* Sista momentet i uppkörningen är att köra i uppförsbacke och stanna mitt i backen, göra u-sväng och köra ner igen. Dom 2 första gångerna jag skulle stanna mitt i backen hade jag lite svårt att få tekniken att klaffa, bilen började rulla bakåt, men sedan kom jag på hur man gör. Det är ju lätt som en plätt! Ner med kopplingen, bromsen i botten, inte släppa bromsen. När man ska köra igen släpper man kopplingen lite i taget tills bilen "skakar", släpper bromsen helt och hållet och väntar tills bilen börjar rulla av sej själv. Man måste ha lite tålamod bara så slipper man få motorstopp. Det är precis vad som händer en kompis till mej, hon får motorstopp hela tiden. Haha, nu har jag lärt mej nått som hon inte kan. *flinar* Nog ska jag fixa detta med körkortet! Kunde hon kan jag. *s* Det börjar kännas riktigt bra nu! Körläraren tycker att det räcker med 2 lektioner till, för enligt honom kan jag köra bil nu. Jag behöver bara öva lite och finslipa tekniken.

När jag gick för att hämta killarna ville dom absolut inte gå därifrån så vi stannade på lunch, trots att jag visste vad det betyder.... Äter vi lunch där så blir vi kvar över mellis, minst. Idag blev vi t.o.m. kvar till efter middagen för vi fick skjuss hem. Vi kom hem först efter 22... Och det var en himla tur att vi fick skjuss hem för dörr******* gick inte att öppna!!!!!!!! Ny dörr och den har krånglat sedan dag 1... En sak är i alla fall säker, jag kommer ALDRIG låta min svåger fixa nått här hemma nått mer. Han har ju inte lyckats fixa en endaste grej bra... *suckar* Nu är det jag som utrustar mej med blåställ och verktygslåda - och prenumeration på "Allt i hemmet" kanske...? *s* T.o.m. grannarna suckar över vår ytterdörr, för det är ju dom som måste öppna min dörr, jag fixar det inte själv.... Tänk att det aldrig blir bra.... Ja ja, nått ska man få grå hår av....

Nu ska jag logga ut och fixa iordning här hemma. Jag hann inte diska här i morse och i morgon bitti lär jag inte heller hinna, så jag måste diska nu i natt för annars kommer det lukta skunk i morgon kväll. Vi kommer ju att tillbringa i stort sätt hela dagen i morgon inne i Tetuán. Det blir helt klart inte mycket vila den här helgen.... Men men, vi behöver inte klaga över ett händelselöst liv i alla fall. *s*

Vattenmelon

Idag har vi köpt årets första vattenmelon. Den är STOOOR, över 10 kg. Mina armar hängde nere vid knäna när vi väl kom hem med melonen. För jag hade definitivt inte planerat att köpa en megamelon, utan vi skulle bara köpa ägg och någon frukt.Istället blev det 10 kg vattenmelon och 3 kg potatis. Summa: 48 DH, för potatisen var lite dyr, men jättefin.

Så idag har vi ätit potatissallad med egenodlad gräslök, sojaköttfärssås och vattenmelon till efterrätt. Gott gottigottgott! G åt vattenmelon till det nästan sprutade ut ur öronen... Han ÄLSKAR vattenmelon! Nu lär han få äta sej trött på melon, säsongen har ju knappt börjat. För här äter man mycket melon i olika former. Det är ju läskande och bra när temperaturen ligger konstant på över 30 grader, dag som natt.

Annars har det inte hänt så mycket nytt här de senaste dagarna. Jag har skrivit in mej på bilskolan igen och ska köra 1 timme i morgon. Nästa vecka tänkte jag "bosätta" mej på bilskolan, köra 1 timme/dag och plugga teori resten. Vi få väl leva på frukt och mackor nästa vecka. Jag tror nog att killarna överlever en vecka med snabbmat, trots att dom själva föredrar "riktig" mat, dvs hemlagad mat. Det är lustigt hur dom har ändrat sej, för i Sverige ville dom gå på McDonald's, Burger King och korvmojen på Ikea jämt och ständigt.

Om 2 veckor börjar barnen med sommarschema i skolan. Då har dom bara lektioner på morgonen och eftermiddagarna lediga. Ingen skolmatsal heller utan jag får hämta två jättehungriga killar varje dag och ha med frukt eller annat mellis i väskan så dom "överlever" vägen hem. Det ska bli skönt att få lite mer fritid. Det blir som lite "invänjning" inför sommarlovet. *s* Bara några få veckor kvar nu.... Fast nackdelen är att killarna börjar en intensiv period i skolan, med mycket prov och tester, fast också utflykter och fester. Så det blir säkert kul.

Jag är med på radion!

Jag har blivit intervjuad på spansk lokalradio! På svenska. Och intervjun finns på nätet så om någon är nyfiken på att veta hur jag låter så kan ni lyssna på mej. *s* Och om ni vill lära er mer om Tetuán och Marocko så passa på. ;-) Ni hittar intervjun på http://www.drsydeuropa.com/control/index.php?newlang=swedish Klicka på Lyssna på radio --> Tisdag. Den ligger ute i 1 vecka så ni får skynda er på. Först är det en del nyheter och reklam, sedan kommer jag!

Fyyyy, vad svårt det var att bli intervjuad! Jag hade inte en aning om att det var så komplicerat. Han som intervjuade mej ställde ju inte alls dom frågor jag ville så jag bara babblade på. Usch, jag låter som värsta besserwissern och hur "gå-påig" som helst.... Jag som inte alls är sån i vanliga fall... *skäms* Men jag ville få med så mycket som möjligt. För det vore skönt om Tetuáns negativa stämpel kunde försvinna en gång för alla. Visst är det en del saker som inte funkar perfekt ännu och kulturkrockarna är många, men utvecklingen går snabbt här. Om 10 år kommer det här att vara en väldigt modern del av världen. Jag hoppas bara att man inte förlorar sin kultur och särprägel i processen att modernisera landet.

Om någon skulle vara intresserad av att få veta mer om Tetuán så får ni väl pipa till så ska jag försöka hjälpa till. Jag håller på och filar på en Tetuán-guide med foton, kartor och en planerad rutt. Men den lär inte vara klar än på ett tag, för nu är det ju körkortet som gäller till 110%.

Det skulle va kul att veta vad ni tycker om intervjun, så skriv gärna en kommentar. Men var inte alltför elaka, jag var såååå nervös....

Körkortsteori & nattsvammel

Jag pluggar envist vidare. Det går så där, minst sagt... Jag börjar känna mej lite trött och sliten, för det är så mycket annat som ska fixas samtidigt så det går inte att satsa 100% på körteorin, men jag kämpar på.

Jag har fått låna 3 CD_skivor med 40 teorifrågor + förklaringar (på franska)/styck, dvs 120 frågor som kan komma på provet. Jag försöker översätta dom ord jag inte kan så jag ska fatta vad jag läser, men utan lexikon är jag inte säker på att jag fattat rätt. Någon som kan översätta brouillard, balais des essuie-glaces (gissar att det är vindrutetorkare), est en panne, je me rabats, route prioritaire och retrograder?

På samma skivor finns teoriprov. Det är exakt samma frågor som förklaras på skivan, men utan förklaring efteråt. Jag har gjort 2 test hitills och på båda har jag fått 34/40. Vet inte om det är bra eller dåligt... Vet faktiskt inte var gränsen för godkänd går här.En del av felen var slarvfel och andra för att jag helt enkelt inte fattat frågan. Jag ska göra det sista provet nu i natt innan jag släcker för idag och se hur jag ligger till där. Jag tror så här - om jag lär mej dessa 120 frågor utantill så borde jag nog ha en chans att klara provet. Någon av dessa frågor borde ju komma, annars har jag maximal otur. Jag har för mej att det totalt finns 10 skivor, dvs 400 frågor. Jag hoppas jag kan få låna fler skivor så teorin sitter som en smäck den dagen jag ska göra provet. I morgon ska jag till bilskolan och skriva in mej igen....

Min kurs som jag skulle gått på på lördag har blivit framflyttad ÄNNU en gång! Nu ska det förhoppningsvis bli av nästnästa lördag. Men jag ska vara lite fräck och lämna in barnen till farmor & farfar i alla fall på lördag och sätta mej på bibblan och plugga teori. Det GÅR bara inte att plugga med barnen hemma. På söndag ska vi springa maraton (nja, nästan iaf - 3½ km genom Tetuán. Jag tar med kameran!) och efter det hoppas jag att jag kan parkera barnen framför TV:n så jag kan läsa lite. Det börjar dra ihop sej!

Grannarna i huset brevid har visst vaknat... Jag tror att dom antingen är musiker eller frustrerade musiker wannabes, för på nätterna plockar dom fram sina trummor och kör konsert, live alltså. Dom spelar himla bra och han som sjunger har en härlig röst. Dom spelar någon sorts "söder om Sahara-liknande musik", vet faktiskt inte varifrån dom kommer. Det enda jobbiga är när dom sätter igång och dansar "träskodansen" mitt i natten, då skakar våra väggar... Tur att G, som delar vägg med grannarna, sover som en sten, han hör inte ett dugg oavsett hur mycket dom än trummar eller hoppar runt på styltor eller vad dom nu gör... Låter mycket gör det i alla fall. Tur nog låter det bra, så jag slipper ha radion på. *s*

Tjejsnack

Hoppsan! Missade visst att lägga in förra veckans Tjejsnack. *skäms* Läste frågorna och tänkte "Det där fixar jag ikväll". Och så kom det annat emellan... Så här kommer nu 2 veckors Tjejsnack.

Vecka 19 - Sant eller falskt?

1. Jag är alltid välorganiserad
Falskt! Men jag försöker bättra mej. Är ett taotalt fan av FLYLady, min organisationsguru. Skulle vara en total katastrof utan henne. *s*

2. Jag gör en budget för hushållsutgifterna och lyckas för det mesta hålla den.
Sant & falskt! Jag gör en budget men lyckas sällan hålla den riktigt. Tur nog så lägger jag alltid in posten "Oförutsedda utgifter" så jag klarar mej genom månaden, men det vore ju kul att fixa den perfekta budgeten någon gång. Fast ordet "perfekt" existerar inte i min värld längre... FLY Lady igen. *s*

3. Jag har gott lokalsinne
Sant! I alla fall i städer, i skogen är det lite värre. Har alltid lyckats komma vilse på varenda orienteringsdag i skolan och hamnat ett antal km utanför kartan...

4. Jag älskar måndagar.
Sant! Det är skönt att få lite rutiner i tillvaron. Och måndagar är min städdag och jag gillar att ha rent och städat omkring mej så tummen upp för måndagar!

5. Jag ljuger aldrig, inte ens en s.k. "vit lögn"
Falskt! För vem har aldrig ljugit i hela sitt liv? Måste vara någon som ljuger för sej själv i så fall... Men jag försöker undvika att ljuga, sanningen är (nästan) alltid bäst.


Vecka 20 - Gillar/gillar ej:

1. Favoritartist, kvinnlig
Oj, det var svårt... Jag gillar en massa men har ingen favorit direkt.

2. Favoritartist, manlig
Lätt som en plätt! Joaquín Sabina och Manolo García, 2 av Spaniens bästa artister genom tiderna.

3. Motiv på din musmatta
Har ingen, har en laptop.

4. Vilken startsida har du?
Ingen alls just nu, kan inte bestämma mej för vilken sida jag vill gå till först. *s*

5. Gillar du musik på hemsidor?
Oftast inte, för det brukar ta sån lång tid att ladda sidan då. Ska det va musik så ska det vara sån att man kan själv välja om man vill ha den på eller stänga av. Det är många sidor jag slutat besöka pga musiken, tyvärr.

Så, det var frågorna det! Ska försöka komma ihåg att lägga in frågorna i tid nästa vecka...

Senaste flugan, samlarbilder

Mina killar har fått en ny hobby, dom samlar på samlarbilder av spanska fotbollsspelare. Det hela började för 2 veckor sedan när killarna helt oplanerat sov över hos faster. Kusinerna hade köpt 2 pack samlarbilder till G och han tyckte att det var himla kul, men inte mer än så. I skolan är det en annan fluga som gäller, tazos. Det är runda tefatsliknande metallplattor som man ska kasta och så vinner man förlorarens plattor. Tyvärr dök dom upp på marknaden i Spanien för en 5 - 6 år sedan så dom säljs inte längre. Jag vet inte hur dom har kunnat bli högsta mode här i Tetuán, men just nu är det hårdvaluta bland barnen (både killar och tjejer) i killarnas skola. Samma tazos går runt bland barnen och den som för tillfället har mest är kung för en dag. Det kommer ju inte in några nya och det är faktiskt rätt skönt meden statusgrej som inte kostar pengar. *s*

I lördags kom en av killarnas kompisar hit. Med sej hade han sitt samlaralbum där han klistrar in samlarbilderna från spanska ligan. G plockade fram sina samlarkort och bytte några med kompisen. Och helt plötsligt föddes ett nytt intresse i familjen... Nu är det det enda killarna snackar om. I lördags kväll gick vi och köpte ett samlaralbum till G. Han betalade med egna pengar, för han har slaktat sin spargris och B har gjort detsamma. Nu har dom bestämt sej för att göra klart albumet innan säsongen är slut, så dom får skynda sej på. *s* Jag tycker att det känns rätt okey att dom fått samlardille, för hellre att dom samlar på fotbollsgubbar och lär sej lite mer om fotboll samtidigt än att dom köper godis för sina pengar - eller köper såna där fruktansvärda Yugi-Oh-kort... . För jag har sagt ifrån, vill dom samla så okey, men för deras egna pengar. Jag tror det kan vara en nyttig erfarenhet, att se vart deras pengar tar vägen. Tur nog är korten inte speciellt dyra, en packe kostar 1 DH och det är 6 kort i varje. Dessutom tar det en stund för dom att leta upp rätt spelare i albumet och klistra in honom på rätt plats, så det är ju en bra träning både intelektuellt och motoriskt. Så jag ser det som en väldigt pedagogisk hobby. *ler* Och vem vet, kanske sår det frön inför framtiden. Dom börjar kanske spela fotboll... Så får jag bli en fotbollsmamma och vara med på TV, precis som Ronaldinhos mamma som gör reklam för tvättmedel. *s* Det känns tryggt för framtiden...

G har tappat en tand!

Idag ramlade ÄNTLIGEN G:s första tand. Eller ramlade och ramlade. Farfar fick titta på tanden och såg att den bara satt fast med lite tandkött runt, så han vickade till på tanden och vips! hade han den i näsduken. Det hade inte gjort ett dugg ont sa G, som var överlycklig över att äntligen kunna visa upp en glugg i munnen. Nu ligger tanden under kudden i väntan på att tandfén ska komma med 10 DH. ;-)

Vi har tillbringat hela eftermiddagen och kvällen hemma hos farfar & farmor. Vi kom dit vid 1-tiden och åkte därifrån efter 8. Ett typiskt marockanskt besök med andra ord. *s* Vi åt couscous till lunch. Gott gottigottgott! Killarna deklarerade kavat att dom är stora nu så dom vill inte ha couscousen i en egen skål utan dom ska äta från samma fat som alla andra. Och det gick bra. Båda åt med god aptit. När vi flyttade hit tvärvägrade båda två att äta couscous, nu gillar dom det jättemycket. Jag får helt klart ta och investera i en couscouskastrull. Man kan ju använda den till annat med.

Min svärmor har en adoptivdotter från sitt första äktenskap. För oss i familjen är hon givetvis lika mycket familj som alla andra, men enligt islam kan man egentligen inte adoptera. Man kan ta fosterbarn, men barnet måste alltid behålla kontakten med den biologiska familjen och rent arvsmässigt ärver inte ett fosterbarn/adoptivbarn inte lika mycket som ett biologiskt, om man inte skriver ett testamente. Problemet med den här sortens adoptioner är att den biologiska familjen när som helst kan komma och kräva tillbaka sitt barn. Tur nog har min svägerska en bra biologisk familj som hon umgås med ibland, men för henne är min svärmor hennes riktiga mamma. Nu har hon själv blivit mamma och för min svärfar och svärmor är det deras gemensamma barnbarn. Hon är ett bortskämt litet charmtroll den tjejen. Hon fyllde 3 för någon vecka sedan och hon är en riktig liten tornado. Men mina killar leker relativt bra med henne, trots att dom är äldre. Dom gillar verkligen sin lilla kusin.

Jag är sååå trött i huvudet! Det blir ju intensivt när man umgås i så många timmar, speciellt när det växlas hej vilt mellan marockanska och spanska. Jag har märkt att jag uttrycker mej bättre nu på marockanska. Än blir det inte så många ord men med tanke på att jag tidigare var som en mussla så är jag på väg åt rätt håll. *s* Vad jag kommer att behöva i sommar är intensiv träning, fram tills dess behöver jag lära mej grunderna.

Här har vi det kallt, regnigt och blåsigt. Det har varit så hela veckan så nu måste det väl vända snart... Det är inte kul att behöva plocka fram tjocktröjorna igen, dom hade ju legat vikta i skåpen i några veckor redan. Men vädret här är sånt, tvära kast i programmet. Snart, snart blir det sommar och varmt.

Jag har kasserat mina jeans som jag hade ner hit. Dom är på tok för stora! Dom hänger nere på höfterna och håller på att ramla av, så det är läge att investera i nya kläder. Jag har blivit betydligt smalare sedan vi flyttade hit. Jag har inte bantat, svultit, följt nån diet eller tränat överdrivet mycket. Det enda jag har gjort är att lägga om kosten till mer grönsaker och mindre kött, inga halvfabrikat och sedan en tid tillbaka försöker jag köra 2 yogapass per vecka. Och jag mår bra, väldigt bra t.o.m. Nu har jag ju dessutom en ursäkt för att köpa nya kläder.*s* Fast jag har ingen koll på vad som är inne nu... Jag måste kanske surfa runt lite på modebloggarna så jag satsar på rätt sorts kläder. Fast utan märke, för sånt bryr jag mej inte om.

Nej, nu ska jag gå och sova och förhoppningsvis vakna upp till en klarblå himmel så jag kan köra några maskiner i morgon. Det har inte varit nån idé att tvätta den här veckan eftersom kläderna luktar skunk om det regnar på dom...

Röntgen och ECMO

Idag var vi och röntgade B:s lungor. Vi borde ju ha gjort det för nästan en månad sedan, men när jag frågade runt bland vänner & bekanta fick jag höra att en röntgenbild kunde kosta 1000 DH eller mer. Det är MYYYYCKET pengar... Så jag behövde spara ihop pengarna först innan jag kunde gå till sjukhuset.

Men i helgen frågade jag min svåger (som är sjuksyster) vad en röntgen egentligen ska kosta. Det finns fasta priser, så en röntgen ska kosta runt 100 - 150 DH. Liiite skillnad.... Han sa att vi kunde gå till en kompis till honom, det skulle bli billigare. Idag efter skolan följde min svägerska med som tolk eftersom den läkaren inte pratar så mycket spanska. Han kollade noga på B, ställde en massa frågor om B:s hälsa och tidigare sjukdom och så fick vi gå till ett annat rum. Han tog en bild och så fick vi vänta medan han framkallade. Jippie! Hurra! B:s lungor är NORMALA, friska! Det är helt otroligt! Och en annan sak som också är kul - vi slapp betala! Ibland är det bra att vara släkt med en i sjukvårdsbranschen. *s*

För er som halkat in på bloggen de senaste månaderna kanske en förklaring är på plats. B blev stressad i samband med förlossningen och bajsade i fostervattnet. När jag kom in till BB för igångsättning, en vecka efter beräknad förlossning, visade redan den första kurvan att babyn inte mådde riktigt, riktigt bra. Varken läkaren eller barnmorskan tyckte att det var nått att oroa sej över. Men för säkerhets skull fick jag vara kvar över natten för observation. Man körde några fler kurvor, alla gav samma svar - babyn sov djupt och vaknade inte ens fast dom knuffade och buffade på min enorma kamelpuckel till mage. Nästa morgon skickades jag på ultraljud och flödeskontroll och då upptäckte man att moderkakan i princip lagt av och babyn hade syrebrist. Då blev det bråttom! En timme senare var han född med akutsnitt. Läkarna sprang iväg med honom direkt, för han var alldeles blålila, svullen och andades inte. Han fick 1 på Apgar, tack vare att hans hjärta slog lite grann. Annars hade han blivit dödförklarad på förlossningsbordet. Barnläkaren ventilerade honom mycket hårt för att få igång hans andning. B drog ett andetag, ett enda, och lyckades dra ner en massa bajs (mekonium) i lungorna, vilket gjorde att lungorna kollapsade totalt. Han fick diagnosen mekoniumaspiration, som är en samlingsdiagnos för alla fall där babyn dragit ner mekonium. Dom allra flesta blir friska av att få lungorna sugda och en stund i kuvös. Väldigt få blir så sjuka som B blev. Han fick dubbelsidig lunginflammation, förstorad lever, njursvikt och blodförgiftning. Hans hjärta slog aldrig om till andningen man har utanför livmodern utan han behöll klaffen öppen. Han hade 0 % syresättning. Hade han fötts hemma eller på ett sjukhus med sämre utrustning hade han dött i samband med förlossningen. Under den första natten kämpade läkarna intensivt med att rädda honom och han fick prova på varenda behandling som fanns att tillgå i Sverige. Under den tiden var han aldrig riktigt syresatt utan syrebristen som började inne i livmodern fortsatte även utanför. Nästa morgon hade vi ett möte med ansvarige läkare på Neo. Han förklarade att det inte fanns något mer dom kunde göra för B, han var alldeles för sjuk. Men det fanns en behandling kvar, fast på ett annat sjukhus. Problemet var att den behandlingen var väldigt ny i Sverige då och riskerna oerhörda - många barn dog och ännu fler blev hjärnskadade eller fick någon annan allvarlig skada. En stund senare var han på väg! Min man åkte efter i taxi och själv fick jag stanna kvar på BB, för jag hade förlorat mycket blod i samband med förlossningen och var ordinerad vila.

1½ dygn gammal blev B sövd och opererad. Oddsen för överlevnad ökade då från 0 % innan operationen till 50 % efter. 3 oerhört långa dygn låg han i ECMO, innan hans lungor hade återhämtat sej så pass mycket att läkarna vågade lägga honom i vanlig respirator istället. Det blev totalt 10 dygn på BIVA, då vi visste att han när som helst kunde bli sämre och dö. Återhämtningen blev lång. På många sätt är den inte avslutad än och blir det kanske aldrig heller. Vi bodde 2½ månad på barnsjukhuset och sedan vårdade jag honom hemma. 3 år gammal blev han friskförklarad, hans lungor fungerade normalt. Sviterna av den långa syrebristen är svårare att bota. Men med tanke på att de första läkarna vi träffade sa att han 1) skulle dö inom några timmar; 2) skulle bli obotligt hjärnskadad; 3) aldrig skulle lära sej gå; och 4) inte skulle kunna lära sej att tala - så tycker jag att han gjort oerhörda framsteg. Han började prata vid 10 månaders ålder, ställa sej upp i spjälsängen runt året, att gå kring 1½-årsdagen och att läsa när han var 5 tack vare barnprogrammen. Idag ser han ut som vilken annan frisk unge som helst. Visserligen kortväxt och spinkig, men glad och sprallig och gillar att springa omkring och leka. Han pratar flytande svenska och spanska och hyfsad marockanska och klassisk arabiska. Han har bl.a. svårigheter med motoriken, koordinationen öga-hand speciellt, koncentrationen, humöret och har svårt att umgås med folk han inte känner väl. Men han LEVER! Och det är det viktigaste av allt. Och jag är oerhört stolt över min lille tiger som kämpat så tappert.

Behandlingen min son fick heter ECMO (Extra Corporeal Membrane Oxygenation). Det är som en by-pass-maskin fast för långvarigt bruk. Blodet leds ut ur kroppen, renas, syresätts och pumpas tillbaka in i kroppen. Man får blodförtunnande medel hela tiden för att undvika blodproppar. Minsta lilla misstag kan leda till döden. Den ges endast som allra sista utväg för folk som är så svårt lungsjuka att dom dör annars. Men inte alla sjuka kan behandlas i ECMO utan först måste man genomgå en massa tester, bl.a. ultraljud av hjärta, lungor och hjärna. I Sverige är kontrollen av ECMO-patienten väldigt nogrann. Det finns alltid minst 1 ECMO-personal inne i rummet, dygnet runt. Det är specialutbildade sjuksystrar och läkare. Tydligen är man inte lika noga överallt i världen. För bara någon vecka sedan läste jag på nätet om ett barn som dog i England pga att personalen inte visste hur ECMO-maskinen skulle skötas och läkaren tryckte på fel knapp. Sånt gör mej så ARG! Om man nu bemödar sej med att lägga ett barn i ECMO, är beredda på att betala hundratusentals kronor för behandlingen för att rädda liv - hur 17 kan man då strunta i att utbilda all personal på rätt sätt? Jag får nästan hjärnblödning varje gång jag tänker på det!

Men B har alltså 2 friska, normalt fungerande lungor som dessutom är syresatta hela vägen ner. Sist vi röntgade hans lungor var han ca 3 mån gammal och då hade han en halv lunga på den ena sidan och 2/3 lunga på den andra. Nu är hans lungor helt syresatta, så det betyder en sak mindre att oroa oss över. Livet leker!

Tittar in en snabbis

Tänkte bara avlägga en snabb rapport. Som det ser ut nu lär det inte bli några längre inlägg än på några dagar, för jag blir helt slut av att läsa körteori. FYYYYY, vad tråkigt det är! Och efter en stund håller jag på att somna med boken över ansiktet. Så jag försöker intensivläsa en stund, dricka te, läsa en stund till, göra nått annat en stund, läsa lite mer...

I helgen vart det väldigt lite pluggat, tyvärr. Dörren är på plats!!! HURRA, HURRA, HURRA....!!! Det tog "bara" 3 dagar.*ironisk* Och jag lyckades bli utstängd 2 gånger, för att låset var så fruktansvärt kärvt. Det är tur att vi bor på en gata med rätt mycket folk som går förbi så jag kunde be om hjälp med att öppna dörren. Och idag har jag köpt sån där dörrolja och sprutat in så nu är det lätt som en plätt. Jag är verkligen såååå otroligt glad över att ha en fungerande ytterdörr. Jag hoppas det håller i sej. Foton kommer kanske i morgon...

Jag har reagerat på en del saker nu när jag börjat läsa körteorin lite mer noggrant. Jag har tidigare försökt traggla mej igenom den svenska körkortsboken (som är som en spännande roman i jämförelse med det spanska sömnpillret) och jag har gjort en del försök att förstå den marockanska körkortsboken på franska. Det är en hel del saker som skiljer, om man säger så...

Som det här med att kommunicera med medtrafikanterna. I Sverige blinkar man, i Spanien ska man slänga ut armen och vinka. Det är t.o.m. så att vink med armen anses mer "bindande" än blinkande. Jag har lite svårt att se att den varianten skulle funka i Sverige. Tänk er en snöstorm i övre Norrland och så ska man ha öppen sidoruta och slänga ut med armen och vifta med den så fort man ska svänga, backa eller stanna. *brrrr* Fryser bara jag tänker på det. Men vift med armen får mej onekligen att tänka mer på cykling än bilkörning. Tur jag kan cykla, då ska jag nog också klara att köra bil. *s*

En annan sak som jag reagerat på är det där med tutan. I Sverige åker man på böter om man tutar, i Marocko står det i körkortsboken att man MÅSTE tuta för allt och alla. Och om jag inte var helt borta när jag läste i den spanska boken så får man tuta i Spanien, om det är nödvändigt (men ingen böter om man gör det) utom om man kommer inom en "tyst zon", t.ex. sjukhus, då SKA man tuta för att informera andra bilister om att man inte ska tuta.... Hm.... Låter helt uppåt väggarna... Misstänker starkt att jag halucinerade när jag läste det där avsnittet, måste nog läsa det en gång till. *s* När jag läst ut resten av boken... *snark*

Nej, nu är pausen slut och jag ska försöka ta mej igenom resten av kapitel 4, "Byta körriktning, backa, stanna, på-/avstigning och andra stopp". Väldigt spännande - NOT! Speciellt som man vet att inget av detta funkar i praktiken sedan, för här i Marocko kör man lite som man vill och stannar där man vill. För vad sägs om att parkera på övergångsstället (japp, har gjort det, efter körskolelärarens instruktioner), strunta i fartgränserna, köra om på båda sidorna precis framför mötande trafik... Att köra bil i Marocko är verkligen spännande! *s* Jag kommer att kunna köra inne i Stockholm i rusningstrafik med förbundna ögon sedan. Wow, jag kommer att bli en superduperförare... Eller så blir jag av med körkortet så snart jag kommer in på sveskt territorium för att jag bryter mot varenda regel som finns... *asg* Näää, nu kallar boken på mej igen....

Bloggpaus

Jag kommer inte att uppdatera bloggen så mycket under den kommande veckan, för jag har bestämt mej för att hårdplugga körkortsteorin. Jag ska snart göra teoriprovet (har inget datum än) och behöver satsa allt krut på att plugga. Så nästa vecka kommer jag bara att titta in som hastigast för att kolla mail och kila förbi mina favoritforum och publicera kommentarer här i bloggen (om det finns några), men i övrigt kommer tiden att tillbringas med näsan i böckerna.

Vi ses om en vecka!

Kursen uppskjuten

Det blev ingen kurs idag.:-( I går kväll gick vi till kyrkan för jag ville kolla en grej och då fick jag höra att kursen inte börjar förrän den 20:e. Det kändes ju lite snopet att få reda på det kvällen innan. Tänk om jag hade stressat iväg till Cervantes och så var det ingen kurs... Men nu finns det ett riktigt program med vad som ska gås igenom vid varje kurstillfälle och det ser väldigt intressant ut. Så det blir säkert en väldigt bra kurs.

Det var faktiskt riktigt bra att kursen är uppskjuten för idag monterar dom vår nya dörr och då kan jag ju kolla så det blir ordentligt gjort. Eller nä, inte står jag där och glor hela tiden men jag skickar ner barnen emellanåt så dom kan rapportera om hur arbetet fortgår. Och det går frammåt. Dörren är på plats. Nu håller dom visst på att förstärka dörrkarmen med cement, så att den ska stå stadigt och bra.

Foton kommer i morgon! Jag vill inte gå ner och störa "gubbarna" utan låter dom jobba klart, så får jag fota när dom är klara istället.

Ceuta

Ceuta, även kallad Afrikas Port, är en spansk enklav som ligger norr om Marocko. Administrativt hör Ceuta till Málaga-provinsen. Men kulturellt är det en hel del som skiljer Ceuta från resten av Spanien.

Ceuta är en gammal stad, tack vare dess geografiska läge där Atlanten och Medelhavet möts. Det är också en plats som nämns i både den grekiska och romerska mytologin.

Att ta sej till Ceuta från fastlandet är enkelt. Det går färjor från både Málaga och Algeciras (titta på http://www.trasmediterranea.es och http://www.buquebus.es) och det finns även en helikopterlinje mellan Málaga och Ceuta. Ceuta är väl värd ett besök och för att göra staden rättvisa bör man ägna åtminstone en hel dag i staden. Precis som i alla andra spanska städer funkar spanska bäst, men tack vare en stor andel indier borde engelska funka rätt bra. Arabiskan är gångbar över hela staden. Det finns t.o.m. områden där man kan handla med dirham, Marockos valuta, men i övrigt är det euro som gäller. Det finns gott om banker och bankomater ifall man behöver hämta ut pengar.

Ceuta har länge varit en stad för shopping. På 80-talet anordnades det resor från fastlandet till Ceuta för att köpa billiga elektronik och andra lyxvaror, för tack vare att Ceuta var ett Tax Free-område var det mycket billigare att köpa såna varor där. Nu är Ceuta inte längre något priviligierat område men stadens centrum bjuder ändå på ett stort antal elektronikaffärer, de flesta av dom ägda av indier.

I centrum ligger ett bilfritt shoppingstråk, som består av gatorna Paseo del Revellín och Calle Real. Här hittar man, förrutom elektronikaffärerna, Zara, Pull & Bear och andra kända märkesaffärer, en SuperSol, en välsorterad bokhandel (specialiserad på studielitteratur), flera guldsmedsaffärer, några kaféer och en del annat smått och gott. Det är ett mysigt shoppingstråk, väl värt ett besök. Även om man inte handlar själv är det trevligt att sätta sej på någon bänk och titta på folket som går förbi.

Detta är ett foto på Ceutas postkontor. Det är en gammal, pampig byggnad i 2 våningar. På torget framför posten är det gott om duvor och barnen brukar tycka att det är roligt att springa runt och jaga dom. Till höger på detta torg finns en liten bar, El Conejo, där man kan dricka kaffe och äta mackor för en relativt billig peng. Det är ett "stammisställe", man ser alltid samma damer sitta vid sitt hörnbord och ta en kopp kaffe, läsa tidningen och prata om ditt och datt innan dom beger sej iväg ut på dagens shoppingäventyr. Brevid El Conejo finns en gång som leder till en gata där man hittar bl.a. en affär som säljer marockanskt krimskrams (mycket dyrare än i Marocko), en hälsokostaffär och Rafa, en affär som säljer lite allt möjligt till bra pris plus en del inredningsartiklar. Nästan mitt emot Rafa ligger en tygaffär och om man följer backen ner (calle Delgado Serrano) kommer man till en stor "chino" (kinesägd krimskramsaffär) där man kan hitta en massa intressanta saker, bl.a. väskor, leksaker, garn, doftoljor och mycket, mycket mer. Gillar man krimskrams är detta den ideala affären. *s* Fortsätter man gatan ner kommer man till calle Daoiz och bokhandeln Africa Totem. Denna bokhandel har specialiserat sej på litteratur kring Nordafrika och Spaniens närvaro i denna del av världen.

Är man intresserad av kultur har Ceuta mycket att erbjuda! Ceuta har ända sedan början varit en smältdegel för olika kulturer. Historiskt sett har Ceuta tillhört både kristna och muslimer, men den kristna befolkningen har alltid varit i majoritet. Näst störst är den muslimska gruppen men det finns även en viktig mängd judar och hinduer. Alla dessa grupper har egna kyrkor, moskéer, synagogor, tempel och begravningsplatser. De senaste åren har även en grupp kineser hittat hit och öppnat krimskramsaffärer. Dessutom är Ceuta fullt med historiska lämningar och det finns ett flertal muséer och monument. Lite här och var i sta'n står skyltar som denna till höger, där man kan se var det finns intressanta platser att besöka. Det gör det enkelt att turista i Ceuta för det finns alltid nya saker att upptäcka.

Ceuta är också värt ett besök ur gastronomisk synpunkt. Tack vare sitt geografiska läge och de olika kulturerna som bor i staden är Ceuta ett eldorado för matintresserade. Det finns allt ifrån fina fiskrestauranger till McDonald's och andra snabbmatställen, så det finns alltid något som passar plånboken.

Reser man till Ceuta med barn så bör man inte missa ett besök på Parque del Mediterráneo, ett stort äventyrsbad. Mindre parker med rutchkanor och klätterställningar finns lite här och var, liksom torg där barnen kan springa av sej. I shoppingcentret Parque Ceuta finns ett lekcenter, med en massa videospel och ett lekrum där man kan låta barnen klättra, klänga och hoppa i bollhavet för 3 euro/30 minuter.

Soliga dagar ser man över till Spanska fastlandet och Gibraltar från någon av de högre platserna i sta'n. Fotot till höger tog jag en mulen och mycket blåsig dag så utsikten var inte speciellt klar men om ni tittar noga ser ni en lite ljusare fläck under namnet Gibraltar. Det är Gibraltarklippan. *s*

Vill man ta sej vidare till Marocko från Ceuta kan man antingen ta en taxi till gränsen eller ta lokalbussen linje 7 i riktning Frontera (gränsen). Det enklaste är att ta bussen vid Mercado Central, mitt i centrum. Den kostar 0,62 euros/person och från bussen ser man en stor del av Ceutas bostadskvarter. Jag tycker att det är intressant att se hur lokalbefolkningen bor så jag försöker så långt det är möjligt att åka lokalbuss när jag besöker en ny stad.

Jag hoppas att ni fått upp intresset lite för denna lite annorlunda spanska stad. Är det något specifikt ni vill veta mer om när det gäller Ceuta så säg bara till så ska jag försöka skaffa fram infon.

Sojaköttfärs och annat nyttigt

I går var barnen och jag i Ceuta tillsammans med en kompis och hennes 2 barn. Det var ruggigt och kallt, regnet låg i luften hela dagen och det blåste ordentligt. Det var inget roligt väder, men vi höll humöret uppe och hade en väldigt rolig dag i alla fall.

Jag hade kameran med så så snart jag bara hinner ska jag lägga upp lite bilder från Ceuta och skriva ner lite info om sta'n.

Som vanligt blev det ett besök på hälsokostaffären. Jag vet inte om det finns fler hälsokoster i Ceuta, det borde det ju finnas så populärt det är med hälsokost i Spanien, men den jag hittat har jag blivit stamkund på. Jag köpte en hel del gryn som jag ska använda till müsli.

Sedan jag gjorde mitt första försök för någon vecka sedan har vi ätit müsli till frukost i princip varje dag. Killarna älskar den hemgjorda müslin och har nästan helt slutat fråga efter köpta flingor. Det känns bra att veta vad dom stoppar i sej, och framför allt, att veta ungefär hur mycket socker dom får i sej. Jag har märkt att dom blir väldigt "speedade" när dom äter "köpeflingor". Speciellt B, han blir som ett skenande X2000-tåg. Dessutom blir dom sällan mätta på köpeflingorna, trots både 3 och 4 portioner. Dom kan äta upp ett helt flingpaket på bara 2 dagar - och trots det är dom hungriga igen innan dom ens hunnit hemifrån. B har blivit mycket lugnare i humöret sedan han började äta hemgjord müsli, så trots att det är lite omständigt att joxa med det ett par gånger i veckan och att släpa hem ingredienserna från Ceuta känns det som en bra investering av både tid och pengar.

I går köpte jag nått jag inte ätit på massvis med år - sojaköttfärs. Barnen och jag fixade det till lunch idag, i form av spagetti och "köttfärssås". Både barnen och jag tyckte att det var godare än med riktig köttfärs, så nu har vi hittat en ny favoritingrediens. Rent prismässigt ligger sojaköttfärsen nästan i nivå med den riktiga köttfärsen här, så det är ju ett extra plus. För tyvärr tycker jag att köttet som säljs här i sta'n i allmänhet är rätt läbbigt. Köttfärsen luktar konstigt och innehåller bitar av ben och brosk. Köttaffären som ligger närmast oss säljer bara färdigmald köttfärs, så vem vet egentligen hur gammal den är? Andra köttaffärer maler efter du valt ut vilken bit du vill ha och det känns ju mycket bättre. Men över lag tycker jag att det är bättre att köpa köttet inne i Tetuán eller på Marjane. När jag vet att jag ska handla kött har jag alltid en sån där frysväska med kylklampar med mej, för jag är så himla rädd för att det ska komma bakterier i maten. Här är folk i allmänhet inte så noga med kylvarorna som jag tror jag skrivit om tidigare (typ kokande yoghurt, rinnande margarin, osv). Så dom tycker nog att jag är helmysko som släpar runt på mina frysväskor. *s*

Mina barn var tidigare inte så förtjusta i grönsaker och den godaste maten på jorden var McDonalds. Men B:s favoriträtt numera är vita bönor i tomatsås och G:s är sallad (bara han slipper äta tomat, för det är den enda grönsak han inte gillar). B:s lärare är en riktig renlevnadsmänniska, han röker inte, han äter en massa grönsaker och han springer ett antal km varje dag. En ovanlig spanjor med andra ord. Han är över 60 men håller sej i bättre form än många jag känner som är runt 30. Det ingår i läroplanen att barnen ska lära sej om kost och hur kosten påverkar oss, hur man förebygger hål i tänderna osv. B:s lärare föregår med gott exempel och har fått B att bli väldigt intresserad av vad vi äter. B har blivit en riktig renlevnadsmänniska. Han håller noga koll på vad vi stoppar i oss, läser innehållsdeklarationer och skäller på mej om jag köper för mycket godis åt dom. Japp, det är helt sant! I går blev han riktigt, riktigt sur på mej när vi var i Ceuta, för jag ville köpa billiga chips som innehöll "normal" mängd med fett medans B ansåg att enda alternativet var dom nyttiga chipsen med mindre fett och salt, fast dubbelt så dyra. Jag fick min vilja igenom men B var så sur så han tvärvägrade att smaka på chipsen först. Han ansåg att jag skulle förstöra honom om jag lät honom äta så onyttiga saker. Men efter lite betänketid åt han glatt dom "hälsofarliga" chipsen, trots allt.

Jag tycker att det är bra att barnen blivit mer medvetna om vad dom äter och lär sej att ställa krav på bra och nyttig mat. Det är en utmaning för mej att hela tiden hitta bättre matvaror och kombinera det vi har till så bra mål som möjligt. Vi har hittat ett gemensamt intresse. B säger att han ska bli kock när han blir stor och det tycker jag låter toppen. Han har det ju i generna - hans mormor, morfar och morbror är alla utbildade kockar/kokerska. Det är bara jag som inte var ett dugg intresserad av matlagning när jag var yngre. När jag flyttade hemifrån kunde jag koka makaroner och mikrovärma färdigmat. Lite har jag ju lärt mej genom åren men någon gourmetkock lär jag aldrig bli. Men jag tycker att det är kul att laga mat, när jag har alla råvaror hemma och slipper känna mej stressad. Däremot älskar jag recept och kokböcker!

Nu håller jag på att samla på mej nya recept igen, för under åren mina barn var sojallergiker kunde jag inte laga mat med baljväxter och nu har jag glömt bort nästan allt jag brukade laga under mina år som vegetarian. Med sojaköttets intåg i vårt hushåll har jag ännu fler ingredienser att leka med. Det känns jättekul! Jag ska nog googla lite på soja och baljväxter och se om jag hittar nått kul. Jag väntar på att få en av mina favoritkokböcker nedskickad, en med indisk mat. *mums* Det finns en massa goda recept i den boken. Det ska bli spännande att se om mina barn blir lika förtjusta i mina favoriträtter som jag är. Jag får väl annars köra med att det är nyttigt, för då äter dom utan att knorra. *s*