Tänkvärt

Jag hittade denna historia på ett forum och jag tycker att den är så bra att jag vill dela den med er.

En majonnäsburk och två koppar kaffe

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar.

Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna.

Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen.

Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt "ja".

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

"Nu", sa professorn medan skratten klingade ut, "vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.

"Om ni lägger sanden i burken först", fortsatte professorn, "går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet.
Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så... var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.
Ta hand om "golfbollarna" först - sakerna som verkligen betyder något.
Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand."

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log. "Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän."

En annorlunda dag, minst sagt

Idag har vi varit med om en MYCKET annorlunda dag. Först var det meningen att vi skulle ha åkt till Ceuta men när vi gick till kyrkan i går kväll för att se matchen bad P ("spindeln i nätet" i kyrkan) mej att jag skulle följa med M på en välgörenhetsgrej idag på kvällen. Det skulle vara en liten tävling och M och jag skulle ingå i en jury för att välja ut de bästa artisterna. Det skulle vara sånger och uppträdanden på både spanska och marockanska. Det skulle ta max 3 timmar och det var helt okey att ha med barnen. Det lät ju helt okey... Så vi sköt upp Ceutadagen till i morgon.

I morse steg vi upp tidigt för att åka till Marjane och handla. Vi kom iväg vid 10 och var framme vid 11. Det var SMOCKFULLT på bussen så jag var glad att vi fick en sittplats, men det blev trångt att sitta 3 personer på en plats. Marockaner har tydligen kortare ben än svenskar, eller så har man klämt in fler stolsrader i dom marockanska bussarna för avståndet mellan sätena är minimalt. Det var såååå skönt att få kliva av bussen!

Vi shoppade i lugn och ro på Marjane och hittade en hel del saker som killarna behöver till skolan. Så nu kan vi bocka av dom på inköpslistan. Varje barn får en lååååång lista på saker som ska tas med till skolan första skoldagen, bl.a. vilken sorts blyertspennor och hur många, antal suddigummin, hur många tuschpennor av vilket märke, osv. I år tänker jag köpa sakerna lite i taget, jag tror det blir betydligt billigare så än att panikköpa allt i sista stund som vi gjorde i fjol.

Att ta oss hem blev en pärs, för det verkar som dom allra flesta taxichaffisarna tar lunchrast vid den tiden vi ville åka hem, så vi fick stå en bra stund i solen innan det dök upp en taxi. Och när vi bytte taxi fick vi vänta ännu längre inne i taxi nr 2 innan den blev full, så det tog nästan 1 timme att komma hem. Och väl hemma upptäckte jag att jag missat att packa ner G:s yoghurt, den blev stående i affären... *grrrrr* Inte lätt alla gånger att hålla koll på växelpengar, barn som flyger och far, femtielva kassar och allt som ska i dom... Ja ja, detär sånt som händer... Det hade kunnat vara värre.

Väl hemma panikfixade jag lunch, vi åt, jag diskade och bytte om. Jag hade tänkt duscha men det hann jag ju inte. Så det blev rätt stressigt...

När vi kom fram till palatset tävlingen skulle hållas i höll jag på att få en chock! Det var ju inte alls någon liten välgörenhetsgrej utan en riktigt stor sak. Det enda som fattades var TV. *s* Det var hur mycket folk som helst, folk var uppklädda till tänderna (och där satt jag i t-shirt och sliten jeanskjol och kände mej som värsta lantlollan....) och folk var så allvarliga. Det visade sej vara en riktig casting för unga talanger. Och förrutom M och jag var dom andra jurymedlemmarna riktiga lokalkändisar, musiker, skådisar, osv. Jag blev presenterad för juryn och publiken som lärare och arabisktalande. Hm... Inte en stavelse rätt där inte. :-( Och inte blev det några 3 timmar inte... Och näää, ingen spanska... Jag var den enda utlänningen (förrutom mina barn alltså) och det var bara marockanska som gällde... Där skulle jag sitta och bedömma marockansk humor, rap (!) och klassiska arabiska sånger - och jag fattade inte ett ord. Jag hade med glädje sjunkit genom golvet... Överläggningarna med juryn var en riktig pärs för då kunde jag inte sitta och låtsas att jag fattade för vi skulle ju diskutera och komma fram till vinnarna i dom olika kategorierna. Det blev över 5 timmar med bara arabiska, förrutom ett och annat ord på spanska...
Jag är såååå trött i huvudet nu, jag tror det håller på att sprängas. Ibland undrar jag hur jag hamnar i såna här konstiga situationer, det var en totalt psykodelisk upplevelse... Jag hade ju lika gärna blivit inkastad i en kinesisk tävling, jag hade ju fattat lika mycket av vad som hände... För ju tröttare jag blev desto färre arabiska ord rymdes i min hjärna... Men det var en väldigt intressant kväll och jag är glad att vi gick. Killarna och jag fick en mycket annorlunda upplevelse. Det ska bli kul att se om dom tar upp den i sina dagböcker den här veckan.

Under terminen somnar mina killar kring 20, idag var vi hemma först efter 23. Och om vi ska komma iväg någorlunda bra till Ceuta i morgon borde vi stiga upp vid 6. Fast jag tror att det är en omöjlig ekvation. Så bara vi hinner till posten innan dom stänger så är det okey. McDonalds stänger ju inte för lunch och inte Hipersol heller. Så även fast vi kanske inte hinner gå i affärerna i centrum på FM så har vi ju möjligheten att ta en vända där när dom öppnar igen efter siestan. Vi har ju inga tider att passa, vi kan ju stanna i Ceuta så länge vi vill. Det känns bra att ha sommarlov! Men en ordentlig sovmorgon hade definitivt inte varit fel...

Sommarlovsminnesbok

Förra sommaren var nog inte speciellt rolig för killarna, för det var mycket som var nytt, en väldans massa papper som skulle fixas, vi sprang hit & dit som yra höns mest varje dag. Därför vill jag försöka ge killarna ett roligare lov i år. Men framför allt, ha mer tid för att umgås med dom.

Vi har påbörjat en sommarlovsminnesbok. Det är ett block där vi ska samla våra sommarminnen. Som en scrapbook men inte riktigt lika avancerad. Jag ska se om jag kan skriva ut lite foton och klistra in. Annars blir det bara text och killarnas teckningar, och det är ju inte fy skam det heller.

Både B och G behöver träna sin handstil, så vi har bestämt att dom varje vecka ska skriva en liten kort dagbok i minnesboken. Det kommer att bli jättekul att plocka fram den i vinter och läsa om vad vi gjorde, man glömmer ju så snabbt!

B är jätteduktig på att läsa och älskar det verkligen, när han väl kommer igång. G kan läsa bra men blir trött snabbt och behöver träna. Så vi har bestämt att dom får poäng för varje bok dom läser under lovet. Sedan räknar vi ihop poängen och så får dom motsvarande summa pengar. Jag hoppas att det kan vara en bra morot för att få dom att läsa mer.

En annan sak som vi ska göra är att utse sommarens glassmak. Det finns en glassbar här i stan som har supergod glass. I år har dom 18 smaker. Sommarlovet är 9 veckor långt. Så vi har bestämt att vi varje vecka ska prova 2 smaker och sedan poängsätta dom. I slutet av lovet räknar vi ihop poängen och utser sommarens smak. Det tror jag blir ett roligt projekt. Det är bra att ha ett projekt som spänner över en längre tid, det hjälper dom förhoppningsvis så dom får lite mer tålamod.

Förhoppningsvis ska vi resa lite i Marocko nu i sommar när min man kommer. Jag tänkte säga åt killarna att skriva dagbok på resan och samla på sej vykort, biljetter och annat vi kan klistra in när vi kommer hem igen.

Det finns säkert hur mycket saker som helst som man kan göra och spara i en minnesbok. Har ni fler förslag?

Betyg

Idag var vi i skolan och hämtade killarnas betyg. Det var två mycket nervösa killar som klev upp i morse, dom var helhispiga hela morgonen. Men dom hade inte behövt oroa sej, för båda blev godkända i alla ämnena.

Det spanska betygssystemet är lite komplicerat tycker jag, eller så är det för att jag är van vid ett annat system. Jag har läst in det spanska gymnasiet och har gjort Selectividad (ett nationellt avgångsprov) + gjort 2/3 av Översättarlinjen. På den tiden var betygsskalan Suspenso (Icke godkänd), Aprobado (godkänd), Notable (väl godkänd) och Sobresaliente (mycket väl godkänd) och man använde sej av en skala från 1 - 10. Enkelt, logiskt och bra. Det nya betygssystemet har 4 nivåer: NM = Necesita Mejorar (icke godkänd, man måste förbättra sina kunskaper i ämnet), C (godkänd med nöd och näppe), B (Behöver plugga mera) och A (goda kunskaper).

B fick 24 A, 5 B och 1 C (i Plástica, dvs ungefär som Bild-ämnet i Sverige. Inte så konstigt att han fick det betyget, han har fortfarande en del svårigheter med finmotoriken). Läraren rekomenderade att vi kämpar vidare med handstilen (han gav B några arbetsböcker i avskedspresent) och finmotoriken. Jag tror jag ska satsa på att köpa lite modellera, det ger bra träning. Jag måste klura lite på fler roliga aktiviteter, för sommarlovet är långt och en perfekt tid för att jobba med sånt vi inte orkar med under skolåret. Jag är väldigt, väldigt nöjd med B:s betyg. Det är så coolt att se att han bara har A i arabiska, han som i fjol alltid sa att han ALDRIG skulle lära sej att läsa såna där konstiga krumelurer (det arabiska alfabetet). Enligt arabiskaläraren är han bäst i klassen! Det ni...

G fick 13 A, 15 B och 2 C (i Plástica han med, det är jag faktiskt lite förvånad över). Så G och jag har en hel del saker vi ska jobba med nu i sommar.

Det hade blivit fel i tryckningen av barnens böcker. Dom hade lagt ett kapitel från 1:ans bok i 2:ans bok och tvärtom, så förlaget har bjudit alla barn i 1:an och 2:an på en varsin sommarlovsbok. Kul tycker jag! Jag hade iof redan köpt en varsin sommarlovsbok till barnen, så nu har dom två. Himla tur att dom böckerna dom redan hade hemma är från ett annat förlag, så dom slapp 2 likadana. Killarna älskar sina sommarlovsböcker och har redan jobbat en del i dom. Det är synd att man inte har såna böcker i Sverige, jag tror att det skulle höja kunskapsnivån rejält. Sommarlovsböckerna är en repetition av det barnen lärt sej under skolåret, men med roligare, klurigare uppgifter, så att barnen repeterar utan att egentligen märka det. Det blir som en lek. Det är mycket klipp & klistra, korsord, osv.

Efter skolan gick vi till ett av Tetuáns finaste bagerier, Rahmouni. Dom har jättegoda kakor och vilka tårtor! *mums* Killarna åt varsin glass först, sedan ville dom ha citronsaft och B åt också en kaka. Själv drack jag te och åt en borouka med ost (färskost och honung inbakat i nån sorts deg som sedan friteras och så häller man ännu mer honung på. Sött & väldigt gott!) och en bulle med konfiterad frukt. Jag trodde kalaset skulle gå på över 50 DH eller mer, så gissa om jag blev förvånad över att notan slutade på 33 DH! Jag frågade mannen bakom disken flera gånger om det verkligen var rätt och räknade upp allt vi ätit, men trots att han räknade om 2 gånger fick han samma summa. Så jag betalade och var glad. För det KAN helt enkelt inte stämma... Men men, inte gråter jag över det inte.

När vi kom hem var vi alla så trötta, så trötta... Vi gick iväg och köpte mackor. Sedan somnade jag på soffan och såg nog bara totalt max en kvart av Brasilien - Ghana. Jag var helt totalt slut.... Spanienmatchen såg vi i kyrkan och ja, den slutade inte speciellt bra. *deppig* Men men, nu har vi i alla fall SOMMARLOV på riktigt!

Deppig...

Ni som följt med i fotbollsVM vet säkert att Spanien åkte ut idag. Jag har gråtit en skvätt men känner mej fortfarande jättedeppig. Barnen och jag såg på matchen i kyrkan tillsammans med ett helt gäng med spanjorer, marockaner, ekvatorialguineaner, togoleser, franska nunnor och en massa barn.

Jag får trösta mej med att Brasilien gick vidare idag mot Ghana och möter Frankrike på lördag. VIVA BRASIL!!! Fransmän står inte särskilt högt i kurs hos mej just nu....

Hemmafru

Jag har suttit på tok för länge vid datorn ikväll. Jag borde ha sovit för flera timmar sedan. Men jag surfade runt lite och hamnade på http://www.bloggportalen.se, där jag reggade min blogg för några dagar sedan. Jag har tydligen fått bra recesioner och hamnat på toplistan. Nu finns det väl kanske inte fler än typ 7 bloggar i kategorin "Utlandssvenskar" så det är väl inte någon megastor merit att ha hamnat på deras Top 5, men roligt är det i alla fall! *s* Så länge det nu varar...

Jag fastnade på en blogg http://web.mac.com/megus/iWeb/Webbplats/Blogg/Blogg.html om en svensk familj i Kina. Jätteintressant att läsa men hjälp vad mammans liv känns olikt mitt! Vi är båda tvåbarnsmammor och hemmafruar, men där tar likheterna slut. Om jag fattat det hela rätt bor dom i nått slags "utlänningsområde" i närheten av Svenska Skolan, dom har hemhjälp, äter ofta ute eller tar hem färdiglagad mat, har chafförer som kör dom dit dom vill, umgås bara med svenska familjer och lever i princip på samma sätt som hemma i Sverige, fast med annat klimat. Absolut inget fel med det! Så är nog tillvaron för väldigt, väldigt många utlandssvenskar. Och det är nog så man i Sverige tror att man lever som svensk utomlands. Men jag tror inte att jag skulle klara av ett sånt liv...

Det här är mitt utlandsliv: Jag bor i en stad där det vad jag vet inte finns några andra skandinaver. Närmsta svenska som jag känner bor i Agadir med sin marockanske make och deras barn. Jag umgås mest med marockaner, spanjorer och blandpar. Jag försöker fira svenska högtider men den enda jag lyckats ordentligt med är julen, som för mej är årets höjdpunkt (jag har redan börjat planera för årets jul!). Jag lever rätt integrerad i det marockanska samhället och kämpar på med marockanskan. För mej är det en SJÄLVKLARHET att man ska lära sej språket i det land där man befinner sej, oavsett om man planerar att bo där resten av livet eller bara 1 år. Det spelar ingen roll om man är kurd i Sverige eller svensk i Spanien, det är den inflyttades skyldighet att lära sej kommunicera med lokalbefolkningen. Mina barn går visserligen på en privatskola med en annan inriktning än den vanliga här i Marocko, men dom allra flesta barnen på den skolan är faktiskt marockaner. Mina barn leker bara med marockaner eller andra blandbarn. Vill vi åka nånstans är det lokaltrafik som gäller, skumpabuss eller knökfull taxi.

Att vara hemmafru i Marocko verkar vara nått helt annat än att vara hemmafru i Kina eller andra länder där utlänningarna lever separerade från lokalbefolkningen. Jag har ingen hemhjälp, men jag är också rätt ovanlig på det sättet. Här är det väldigt vanligt att ha hemhjälp, åtminstone några dagar/vecka. Jag har en kvinna som kommer och städar trappan 1 gång/vecka, men det är också den enda hjälpen jag har. Jag skulle önska att jag hade någon som kunde handla på torget åt mej några ggr/vecka, för det är rätt tidskrävande. Öht är hemmafrulivet här rätt tidskrävande. Men samtidigt ger det en stor frihet att jobba åt sej själv. Jag har ingen chef som skäller på mej och jag kan lägga upp min arbetstid som jag vill. Bara jag ser till att barnen alltid är mätta och har hela, rena kläder och gör sina läxor är det lugnt. *s* Så om jag bodde i en större bostad skulle jag nog kunna tänka mej att ha hemhjälp. Men i vårt lilla dockhus skulle jag bli tokig om jag hade någon annan här hela dagarna.

Så här ser en vanlig dag ut i mitt liv (när killarna har skola alltså):
- Klockan ringer 5.30. Jag ligger kvar till 5.45 ungefär. Sedan går jag upp, tvättar mej och klär mej. Om jag kom upp på direkten kör jag lite yoga. Sedan sätter jag på tevatten.
- Klockan 6 ringer nästa klocka, då väcker jag barnen. Frukost, tandborstning, påklädning. Genomgång av barnens ryggsäckar. Jag fixar deras mellanmål och packar ner dom. Jag dricker te men äter sällan frukost med killarna. Vi planerar dagen och tar det lugnt. Jag HATAR att stressa på morgonen! Vi mjukstartar alltid, det brukar ge en bättre dag.
- Klockan 7.25 går vi hemifrån. Jag följer killarna till ett torg i närheten, där dom blir hämtade av en annan mamma som kör dom till skolan.
- Ca 7.45 är jag hemma igen. Ibland går jag förbi bageriet på vägen hem och ibland går jag en promenad. När jag kommer hem äter jag frukost i lugn och ro. Sedan följer morgonsysslorna - bädda sängarna, plocka upp från golven, diska, tvätta dagens första maskin. Ibland kopplar jag upp mej redan när jag kommer hem, andra dagar först senare. 3 dagar/vecka har jag arabiskalektion mellan 8+ - 9+, men oftast håller vi på i 1½ timme ungefär. Sedan beror det på vad jag har planerat för dagen: handla på torget (tar MINST 1 timme), handla hos slaktaren (väldigt sällan nu för tiden), gå till supermarket (en europainspirerad liten affär som har ett större urval varor än dom vanliga affärerna i zouken), städa, pyssla, sitta vid datorn, yoga, pyssla med växterna...
- Vid 12 börjar jag förbereda middagen. Jag gör klart allt så det bara är att plocka fram och värma när vi kommer hem. Sedan äter jag nått lätt till lunch.
- Senast 15.20 går jag hemifrån. Jag går en liten promenad innan jag stoppar en taxi, för vid mitt favvoställe brukar man inte behöva vänta många minuter på en taxi.
-Väl framme vid taxistoppet i Tetuán väntar en hiskelig trappa för att komma upp till den högre delen av staden. Promenaden upp till barnens skola (uppförsbacke hela vägen) brukar ta en kvart ungefär. Medan jag väntar på att det ringer ut pratar jag med en del kompisar.
- Oftast är barnen jättehungriga när dom kommer ut från skolan så vi brukar gå raka vägen ner till taxistoppet. Men ibland går vi en promenad och fönstershoppar.
- Vi brukar kliva ur taxi vid zouken och gå och handla bröd på vägen hem. Oftast kommer vi hem kring 17.15 och medan killarna börjar med läxorna värmer ag middagen.
- Kring 18 äter vi middag. Sedan fortsätter läxläsningen och jag hjälper dom med läxorna. Efter det brukar dom leka eller se på TV.
- 19.30 är det tandborstning och sedan läggdags för killarna. Jag brukar sitta vid datorn medan dom somnar.
- När dom somnat plockar jag fram våra kläder för nästa dag, diskar, plockar iordning i vardagsrummet, går igenom almanackan, kollar igenom killarnas ryggsäckar, pluggar/skriver rent anteckningar, läser körteori... Sedan sitter jag antingen en stund vid datorn eller så ser jag på TV. Och på nått mysko sätt har klockan blivit runt midnatt och det är dags att sova...

I morgon ska vi till skolan för att hämta ut killarnas betyg. Pirrigt värre! Killarna hade jättesvårt att somna idag, jag tror att dom är lite spända över morgondagen. Men jag förväntar mej inga större överraskningar utan betygen är nog rätt bra. Jag hoppas jag får rätt. I så fall ska vi fira lite i morgon. Det blir nog dubbel glassportion på La Glacial i så fall. Och i övermorgon ska vi fira ordentligt i Ceuta. Med lek i bollhav, lunch på McDonalds, lek i olika lekparker, köpa någon leksak... Det blir en dag som dom får bestämma. Det enda jag absolut ska fixa är besök på posten, hälsokosten och pysselaffären. Resten är upp till dom. *s* Så på onsdag kväll är vi nog rätt trötta och somnar ovaggade. Men först väntar alltså betygen i morgon...

Solsting

G väckte mej innan 5 i morse när han rusade till badrummet för att kräkas. Sedan somnade vi om i hans säng men fick rusa iväg till badrummet ytterligare några vändor. Vid 7 var det för ljust för att somna om i hans rum så vi klev upp och gick och la oss på vardagsrumsgolvet och slötittade på barnprogram istället. Det är tur att den spanska kanalen SuperÑ sänder nästan dygnet runt, det är barnprogram utan våld. Han kräktes rätt mycket och var blek, men annars mådde han bra. Jag tvingade i honom lite kamomillte och sedan gick jag till affären och köpte Coca Cola. Nu mår han bättre och orkar skrika att han vill ha sällskap och han börjar ha lite småtråkigt. Det är tecken på att han är på bättringsvägen. *s*

Egentligen skulle vi varit i "kyrkan" nästan hela dagen idag. Det är avslutningsfest ikväll och den katolske biskopen i Tanger kommer hit på besök. Vi hade lovat att hjälpa till att städa och dekorera kyrkan, duka och förbereda, men det blir inget av det. Synd, för det hade varit roligt att vara med på festen. Men men... Det går fler tåg. Nästa terminsavslutning kommer jag förhoppningsvis att dela ut diplom till mina elever. :-)

Jag tror att G har fått en släng av solsting. Jag lämnade killarna hos en kompis igår för att kunna gå på min kurs. Hon gick sedan med sina 3 barn + mina 2 till barnens skola. LEN, en organisation som driver ett barnhem här i Tetuán, hade ordnat en fest för barn på spanska skolans skolgård för att samla in pengar till barnhemmet. Festen började 10 och höll på till 18. Dom hade tydligen kommit till festen efter 11 någon gång och när jag var klar på Cervantes gick jag till skolan. Killarna ville inte gå därifrån, så det slutade med att vi var kvar nästan ända till dom stängde. Det blev rätt många timmar i solgasset. Killarna hade givetvis kepsar på sej, men värmen har ju kommit så plötsligt att vi helt enkelt inte hunnit vänja oss än. Men killarna hade väldigt, väldigt roligt. Det var en lyckad fest. Jag hoppas att LEN fick in mycket pengar, det behöver dom. En annan dag ska jag skriva mer om LEN och visa lite bilder från barnhemmet.

B mår bra men sov ovanligt länge i morse, ända till 9.30. När han varit ute länge i solen sover han länge dagen därpå så det passar bra att hålla oss inomhus idag. I morgon kan vi vara ute igen. Nu när värmen kommit lär vi ha sol och varmt nästan varje dag i ungefär 3 månader. En och annan regnskur kan komma, men det kan gå flera veckor mellan varje skur. Dessutom brukar sommarregnen sällan vara mer än en halvtimme.

G börjar piggna till rätt bra nu så han ska få smaka lite mat om han känner för det. Idag ska vi äta ris och sojakött i tomatsås. *mums* Tyvärr är frukten nästan slut och jag tar helt enkelt inte med mej G ända upp till torget så det blir ingen ny frukt förrän i morgon. Men då ska jag ta med mej shoppingvagnen och köpa några meloner, förrutom plommon, äpplen och persikor. Så här års känner man helt enkelt inte för att äta nått annat än frukt...

Trevlig midsommar allihopa!

Så var äntligen skolåret slut och sommarlovet har inletts. Det känns skönt men samtidigt lite stressande. Jag tror jag fått en släng av värmeslag, för helt plötsligt har vi fått högsommarvärme. I onsdags var det fortfarande så pass kyligt att jag skickade killarna till skolan med långbyxor, kortärmad t-shirt + långärmad t-shirt. Helt plötsligt, utan förvarning, slog vädret om och på eftermiddagen på onsdagen blev det helt plötsligt varmt, väldigt varmt. Säkert över 30 grader...

I vanliga fall brukar övergången mellan kyligare temperaturer och den tryckande värmen vara någon vecka i alla fall, så man hinner tvätta igenom vinterkläderna och stoppa undan dom till nästa säsong, men i år slog det om på bara några timmar. Fram till i onsdags regnade det VARENDA dag, så att tvätta kläder var ju nästan otänkbart. Därför har jag just nu hela vardagsrummet och sängen i sovrummet fullsmockade med filtar, täcken, kläder som ska tvättas eller förvaras + barnens skolböcker, teckningar, anteckningsböcker & annat skolmaterial... *blääää* Jag blir på så dåligt humör att se mitt hem så här, det ser ju ut som en loppmarknad... *urk* Och nu i helgen kommer vi knappt att vara hemma, så det kommer att få se ut på det här viset i ytterligare några dagar.

I morgon är det midsommarafton och vi kommer inte att fira nått speciellt. Det känns lite trisst för just midsommar tycker jag är en fin tradition att förmedla till sina barn. Finns det nått svenskare än midsommar?

Jag har sista kurstillfället på min kurs. Skönt för barnvaktsproblemet de här veckorna har gett mej ett antal grå hårstrån. Morgondagens lösning gillar jag INTE men jag har inget val. Jag ska lämna killarna hos en kompis, samma som förra lördagen, och sedan ska hon ta med sina egna 3 barn + mina 2 barn till skolan. En organisation som driver ett barnhem för övergivna barn har lånat skolgården för att ha en fest och på så sätt samla in lite pengar till barnhemmet. Så mina kompisar C och L kommer att vara där med sina barn + dela på ansvaret att hålla koll på mina barn (totalt 7 barn) samtidigt som dom ska hjälpa till med att göra iordning för festen. Jag avskyr att utnyttja mina kompisar på det här sättet men iom att jag inte har någon annan jag kan vända mej till (makens släktingar har alla så fullt upp med sina egna grejer) har jag helt enkelt inget val. Så fort kursen slutar ska jag rusa iväg och hämta mina barn. Det blir inget extra firande för min del. Vi hade nämligen planerat att ha någon sorts avslutningsfest på kursen men jag måste avstå, för jag kan inte gärna tvinga mina kompisar att ha ansvar för mina barn hur länge som helst heller. Och mina barn går givetvis alltid först.

Men som sagt var, idag började vi äntligen sommarlovet. Det känns helt enkelt UNDERBART och jag tänker verkligen anstränga mej för att ge killarna ett roligt lov. I fjol missade vi hela den första månaden pga allt pappersstrul med skolan, så i år måste jag försöka kompensera killarna för det. Och jag bara vägrar att tillbringa hela sommaren på stranden här i Martil, för jag är nog ingen vidare strandmänniska. Eller jo, jag gillar att vara på stranden. Jag gillar att ligga under parasollet och läsa, eller sitta och snacka med kompisar eller lyssna på musik - men jag avskyr att sola (finns det nått tråkigare än att ligga still i solen och svettas?) och jag blir stressad av att vara själv med killarna på stranden. Det är ju bara att glömma att läsa, slappa eller ta det lugnt när det inte finns fler vuxna som kan hålla ögonen på killarna. Och i juli - augusti är det så mycket folk på stranden i Martil att man omöjligt kan hålla koll på barn i deras ålder om man inte har åtminstone ett par ögon till. Punktmarkering är vad som gäller. *s* Fast jag har fått tips om några stränder i närheten som är i det närmaste folktomma och långgrunda, så där är det nog nått helt annat. Så i sommar ska vi upptäcka dom olika stränderna som finns här, för det finns ju massor med fina ställen. Martil är den största och mest kända stranden, dels för att det är lätt att ta sej hit från Tetuán och dels för att sta'n har satsat på turismen, speciellt för folk som inte har så mycket pengar. Men så länge mina barn är små föredrar jag lite lugnare stränder.

Förrutom strandliv vill jag försöka resa lite med barnen. Ett av mina mål är att upptäcka Ceuta ordentligt, verkligen lära känna stan och hitta alla smultronställen. Tanger är en annan stad som vi ska upptäcka i sommar har jag tänkt. Det går ju så bra förbindelser mellan Tetuán och Tanger - antingen tar man långfärdsbuss (ca 18 DH enkelresa, dvs 15 kr, beroende på vilket bussbolag man väljer) eller blå taxi (25 DH = 21 kr). Trots att det bara är lite drygt 55 km mellan Tetuán och Tanger tar resan ca 2 timmar med buss, för man ska över bergen och vägen är bitvis rätt smal och slingrig. Men det finns en ny väg som går från gränsen raka vägen till Tanger och följer kusten. Den vägen ska tydligen ska vara toppen - rak, bred och lättkörd. Jag har inte åkt den än. Det är kanske värt att köra omvägen upp mot gränsen innan man tar av mot Tanger bara för att slippa berg - & dalbanan på gamla vägen. Nästa vecka ska vi förbi Cervantes och låna lite böcker. Jag ska nog låna en turistguide om Tanger, för att planera nästa utflykt.

Nu måste jag göra ett sista ryck och plocka iordning lite i vardagsrummet. Kl är 22.30 och killarna sover sedan 1 timme. Jag har inte ätit middag än, för medan dom åt passade jag på att vika undan ett berg med tvätt. Det är definitivt dags för ett besök hos FLYlady! *s*

Förberedelser inför sommarlovet

*phu* Idag har jag varit flitig och än är dagen inte slut. Jag har kört och hängt en maskin (nu straxt ska jag gå och hämta ner tvätten, den bör vara torr sedan länge), sått och planterat om en hel del växter, sopat och skurat inneterassen (jag har använt den som förvaringsutrymme och växthus under vinern), sopat & skurat vardagsrummet, packat ner en hel del vinterkläder...

Jag har gått igenom grejerna vi har i hallen och plockat bort allt vinterrelaterat och börjat plocka fram sommarsakerna. Jag ska packa killarnas strandväskor med badhandduk och badbyxor, osv, så att dom är klara till första badet. Jag måste komma ihåg att köpa solkräm, det börjar bli dags för det nu! Och så måste jag köpa nya badtofflor till killarna, deras är på tok för små.

Nästa vecka måste jag plocka ner strandsakerna, dom står ovanpå garderoberna i G:s rum. Huvva! Det blir till att plocka fram stegen och jag som har en sån himla höjdskräck...

Sakta men säkert håller vi på att få ett sommarhem. Skönt! Jag är lite less på alla vintersakerna. Jag hoppas jag kan plocka bort vintertäckena ur sängarna snart. Jag kan inte tvätta dom i maskinen, jag tror inte att dom får plats, så jag ska köra den marockanska varianten - låta dom hänga ute i solen en hel dag så dom blir ordentligt vädrade. Jag ska nog satsa på några tunna sommartäcken, det kan ju faktiskt bli rätt kyligt på nätterna även på sommaren, speciellt när det regnar.

Sommarrean börjar snart i Ceuta. Perfekt! Killarna behöver lite nya kläder - och jag med. Få se om vi hittar nått snyggt. Fast min man har köpt en hel del kläder till killarna. Han kommer ju om mindre än 3 veckor. *längtar*

Önskeinlägg

Jag har fått en del önskemål om olika inlägg, bl.a. bad Thérèse mej för ett tag sedan att skriva om gränsövergången vid Ceuta och Anna har bett mej skriva om vårt 1-årsjubileum. Dom inläggen kommer, snart... Men det finns kanske fler som har nått inlägg ni skulle vilja läsa här på min blog? I så fall kan ni ju passa på att önska nu så lovar jag klura lite på ämnet. :-) Jag har ju ett helt sommarlov framför mej snart och jag behöver sysselsätta mej med nått när det är så varmt mitt på dagen att man inte kan gå ut.

Önskelådan är härmed invigd!

Fruktfrossa

Jag tror vi har fått fruktfrossa mina killar och jag. Värmen har kommit nu och mitt på dagen känner vi helt enkelt inte för att äta så mycket. Det kommer nog att bli en hel del gazpacho den här sommaren känner jag, nu när G kan äta alla grönsaker. Och mycket, mycket frukt...

Den här veckan har jag köpt 1 kg gröna äpplen (urgoda, hårda och syrliga, min favoritsort), 2½ kg plommon och 2½ kg persikor. Och allt kostade bara runt 40 DH (lite drygt 33 kr).

Idag gjorde jag en fruktpaj med alla 3 sorterna, den blev ljuvligt god! Rätt nyttig också eftersom jag gjorde den på råsocker, lite honung, rätt lite margarin, kornflingor, mjöl och havregryn, men oj oj oj vad gott! Och killarna har ätit en massa plommon så jag misstänker att vi är utan frukt innan helgen. Men det gör inget för frukt är nyttig mat och renar kroppen.

Hinner jag ska jag köpa några meloner och ännu mer plommon i morgon. Päronen såg rätt fina ut också. Det blir nog fruktsallad i helgen. *s*

Ingen väckarklocka!

Det känns som jag håller på och sabbar alla elektroniska apparater vi har här hemma. Först la' en av väckarklockorna av, sedan TV:n och nu ikväll ramlade vår sista väckarklocka i golvet. Hur ska vi nu vakna i tid...? Tur i oturen att jag har väckarklockan i mobilen, men kommer jag att höra den? *tveksam* Jag tror jag får bädda åt mej på golvet i vardagsrummet och lägga mobilen brevid, då borde jag vakna. Solen lyser ju in i vardagsrummet och då vaknar jag lättare. I sovrummet är det mörkt och jag måste ha fönsterluckorna stängda för annars har grannarna snett över fri insyn i sovrummet och det känns inte så trevligt. Så snart vi har bytt ut fönstren ska jag köpa gardinstänger och gardiner. Det har inte kännts som läge för det så länge fönstrena inte är fixade.

Det märks att sommarlovet börjat för många nu, för det är fullt med folk ute på gatan fast kl. är över 22 och det är tisdagskväll. Nu börjar nattlivet! Först frammåt 2 -3 på morgonen kommer det att bli tyst ute. Jag hoppas att dom inte bygger upp tivolit på fotbollsplanen som i fjol, för då var det omöjligt att sova innan 3 och det gick inte att ha fönstrena öppna, för musiken (samma låtar kväll efter kväll) var så hög att fönstrena skallrade emellanåt. Och så hade vi det i nästan 2 månader i fjol... Huvva! Jag hoppas att vi slipper tivolit i år. Men det är nog ett önsketänkande för det gav visst mycket klirr i kommunalkassan och det kan behövas.

Nu ska jag förbereda allt inför i morgon och bädda åt mej på golvet. *s* Undrar om det är så man sover i Japan förresten? Visst sover man väl på en hoprullbar madrass direkt på golvet eller på såna där hopfällbara futonger? I alla fall så har jag vant mej vid att sova på hårt underlag nu. Jag skulle bergis tycka att svenska sängar är fruktansvärt obekväma och lägga mej på golvet istället. *s*

G har tappat tand nr. 2

G har nu tappat sin andra tand. Den har varit ordentligt lös i några dagar nu, men idag när killarna kom hem från skolan satt G:s tand knappt fast längre. Så till lunch fick han en megastor morot att tugga på och som efterrätt efter middagen ett äpple. *s* Och det gjorde susen. Tanden satt knappt fast och han vickade hej vilt på den. jag fick rysningar i hela kroppen, jag klarar bara inte av att se sånt. Är jag blödig och fjollig eller är jag bara larvig? Till slut sa G "Mamma, nu tar jag loss tanden", gick och hämtade en näsduk, vippade till på tanden och den lossnade! Bara så där. Min lille store G är en riktig tuffing! *stolt* Så i natt får vi påhälsning av Tandfén (Ratoncito Pérez har inte hittat hit än, vi får fortfarande besök av den svenska fén *s*) och G blir 10 DH rikare. ;-)

Sovit bort dagen :-(

Jag kunde inte sova igår natt. Det är sällan nu för tiden som jag har sömnproblem, oftast är jag så trött att jag somnar innan jag hunnit få huvudet på kudden. *s* Men inte i går... Jag var övertrött och kände för att gå och lägga mej "tidigt", så 23 var jag redan i säng. Men jag somnade inte... Och så var G kissnödig och vi rusade på toa. Efter det var det totalt kört. G somnade om i min säng och jag klev upp. Men han kände på sej att jag var vaken så han kom och hämtade mej och jag nattade om honom. Jag var klarvaken... Så jag klev upp igen... Och klockan blev 1.30 och jag var fortfarande vaken... Jag skrev några brev, gjorde ett kort till min moster och gjorde ett kuvert. Hur pigg som helst... Efter det gav jag definitivt upp och satte mej och såg "Hajar som hajar" på engelska. G kom upp han med (fy farao vilken mammadetektor han har!), men somnade om brevid mej på vardagsrumsmattan. Jag vet inte hur länge jag blev sittande där, men jag måste ha somnat innan filmen var slut för när jag vaknade till var den slut. Jag var en total zombie när det var dags att väcka barnen.

Efter jag lämnat barnen gick jag direkt hem och la mej på vardagsrumsmattan. Och somnade... Och där tillbringade jag hela morgonen. Jag sov som en sten! Jag la ut en tjock filt på golvet så det blev rätt mjukt. Efter 1 år i en marockansk säng är jag van att sova på hårt underlag för här tror man att ju hårdare säng desto hälsosammare. Någon gång under morgonen ringde dom från Konsulaet för att berätta att G:s pass var klart och jag har ett vagt minne av att vi pratade en stund, men jag var definitivt inte speciellt vaken. Mannen på konsulatet måste nog ha undrat vad det var för fel på mej. *s*

Först efter 12 klarade jag av att kliva upp. Så jag tog en låååååång dusch och åt lite frukost. Bäddade sängarna och kollade igenom innehållet i kylen. Perfekt! Det fanns pintobönor i tomatsås, så barnens lunch var fixad. *s* Jag började städa ur kylskåpet och vips var barnen hemma! Och då var min lugna dag definitivt slut.

B har chattat med mormor och sin kusin en stund nu på EM. Det är tur att det går att chatta, för då känns inte avstånden så långa. B är lika duktig på svenska som innan flytten, han behöver bara träna lite mer. Jag hoppas han kan börja brevväxla lite mer med sin kompis V eller skaffa sej en brevvän. Kanske kan Ann hjälpa V så B och han kan bli chatkompisar. *blink blink* Ann - ska jag skriva ihop en snabbguide och skicka till din mailadress? Logga in annars, jag tror att MSN skickat en liten guide till dej.

Jag har inte ätit lunch än, men nu börjar det kurra lite i magen. Jag tror jag ska fixa till min favvosnabbrätt - stekta paprikor med vinägrettdressing. *mums* Sedan ska jag nog ta med killarna på en liten prommis till zouken. Om nu G sätter igång och röjer på sitt rum. Han var på lite dåligt humör så han roade sej med att riva ut VARENDA pryl han har på rummet. Det blir en rätt stor hög med grejer... Så nu är han sysselsatt en stund...

Kanske tar vi en tur upp till torget också och ser om dom har nån fin frukt kvar. Jag köpte ½ kilo plommon igår. Det tog slut på 5 min, killarna blev överlyckliga. Själv lyckades jag svälja en plommonkärna, det kändes inte kul i magen... Men men, den lär ju komma ut den naturliga vägen förr eller senare... Jag har hittat ett recept som såg så smarrigt ut - engelsk crumble med plommon och mandlar. Det är som en sorts äppelpaj men med plommon istället. Jag tror jag ska försöka mej på det i morgon. Till middag blir det ännu mer rester till killarna - dom ska få grönsakspuré och skinka. Bra mat så här års. *s* Jag behöver frigöra lite plats i kylen och frysen, för i morgon åker vi nog till Marjane och nästa vecka ska vi upp till Ceuta.

Jag lyckades inte SE matchen igår, men jag följde den på nätet. Det var en riktig rysare! jag satt och zappade mellan 2 sportsidor på nätet, en svensk (Sportbladet) och en spansk. Jag var helt slut när matchen var över. Men åååååååh, vad skönt det var med en vinst!!!! 3 - 1. Nu är det åttondelsfinal som gäller, efter matchen mot Saudiarabien. Ikväll ska jag zappa Sveriges match, och GIVETVIS vinner vi mot England. *s*

B spelar Playstation, FIFA nånting... Det är varmt idag, så det är bra att han kan sysselsätta sej med nått relativt lugnt nu under dom varmaste timmarna. Snart har vi sommarlov och då kan vi vända lite på dygnet, så vi är ute och leker mer på kvällstid när det blivit svalare. Men den här veckan ut är vi fortfarande styrda av skolans tider.

Ingen TV!

Ve och fasa, vår TV funkar inte.... De vanliga, analoga kanalerna la' av för flera månader sedan. Jag tror inte att det är nått större fel, säkert bara en sladd som sitter löst eller så. Min svåger lovade komma förbi och fixa felet men ja... han lyser med sin frånvaro. Hitills har jag inte saknat dom kanalerna så mycket, vi har ju över 500 parabolkanaler. Men i går la även parabollådan av. Eller rättare sagt, sladden som ska skruvas fast i parabollådan har lossnat och jag får inte dit eländet igen. *grrrr* Den var nämligen fixad med tejp och när jag försökte peta in sladden igen släppte en annan grunka (utan tejp) och nu vill den inte sitta kvar trots att jag tejpat runt alltihopa. Och det är ju säkert inte så lyckat att tappa bort en sån där liten metallbricka som visst ska sitta fast någonstans (fast var vet jag inte), så det ser ut som vi blir utan TV tills min man kommer.

Och ikväll spelar Spanien... Ska jag överleva? Det vete fåglarna... Inte kan vi gå iväg till kyrkan och se matchen heller, för killarna har privatlektin i arabiska ikväll. Jag kan ju inte gärna lämna dom här hemma med läraren medan jag springer iväg och ser på fotboll. Det känns inte vidare snällt... Så jag får helt enkelt acceptera faktumet att det inte blir någn match för mej ikväll. *buhuu*

I morgon ska jag försöka få hit en TV-gubbe. Jag hade tänkt vänta tills A kommer (om ca 3 veckor) men jag tror inte att vi klarar oss så länge utan TV. Sommarlov, killarna hemma och ingen TV. Näää, det är ingen bra kombination! Så jag ska prata med killen i TV-butiken om hörnet och höra om han kan komma hem till oss och fixa både vanliga TV:n och parabolen. Slå två flugor i en smäll på direkten. Japp, det är vad jag ska göra!

Det stora lämmeltåget

Varje år återvänder nästan 2 miljoner marockaner från sina bostadsorter ute i Europa. Väldigt många stuvar in sina familjer & allehanda bagage i bilen och kör Non-stop ner till hamnarna i södra Spanien för att ta färjan över till norra Marocko. Detta fenomen kallas för "Operación Paso del Estrecho" i Spanien. Det inleds oficiellt den 15/6 och avslutas 15/9.

Hamnarna som påverkas är Algeciras, Almería, Málaga, Alicante och Tarifa. Givetvis påverkas också gränserna vid Ceuta och Melilla. Färjorna går i skyttetrafik över Sundet, t.o.m. på natten!, för att minska köerna i hamnarna. Ändå måste man räkna med att tillbringa många, många timmar i bilköer för att få plats på färjan. Tidigare år kunde man sitta i kö i upp till 3 dygn innan man kom ombord på färjan. Tänk er, att sitta instängd i en kokhet bil i flera dygn, i gassande sol, utan möjlighet att laga mat, gå på toaletten, duscha, köpa mat eller vatten... Men när en liten flicka avled i hamnen i Algeciras för några år sedan pga att hennes föräldrar inte hade vatten att ge henne fick myndigheterna på båda sidor gränsen upp ögonen för problemet och sedan dess satsas stora resurser på att underlätta för resenärerna. Röda Korset/Gröna Halvmånen har satt upp tält och små hus längst med vägen och dom delar ut vattenflaskor och även matpaket till dom mest behövande.

Även här i Martil märker vi av Operación Paso del Estrecho, för staden har börjat fyllas med folk. Vintertid bor här bara ca 30.000 invånare men under sommarmånaderna kan det vara så många som 500.000 (inoficiella siffror) som övernattar här. Vår gata är i vanliga fall väldigt lugn men nu i helgen har antalet bilar fördubblats och jag har sett en massa nya barn. Ännu värre blir det i slutet av juli och hela augusti. Då är det kö på trottoarerna för att ta sej ner till Corniche. Tänk er Drottninggatan i Stockholm i rusningstid x 2 så har ni en rätt bra bild över hur det ser ut här då. Sommaren har oficiellt inletts....

Getingar & mathygien

Det verkar bli ett "bra" getingår i år. Det finns gott om getingar redan. Och dom finns överallt...

Jag är överkänslig mot insektsgift så jag blir rätt skakig när jag kommer i närheten av getingar speciellt. I fjol var det en geting som stack mej i min vänstra hand. Inom några minuter var handen dubbelt så stor. Dum som jag var rusade jag inte hem och tog antihistamin. Jag VET ju att jag måste ta det, för annars blir det bara värre. 3 veckor senare hade svullnaden lagt sej någorlunda men så fort jag ansträngde handen det minsta, som att diska eller så, svullnade handen upp igen och värkte som bara den. Det slutade med att min svåger (som är sjuksyrra) fick ge mej dubbel dos med nått starkt antihistamin i 3 veckor. Först då var min hand normal igen. Nu har jag lärt mej min läxa. Blir jag stucken igen tar jag antihistamin på direkten. För säkerhets skull har jag alltid tabletter med mej i väskan. Man vet ju aldrig när man kan bli stucken.

"Vårt" bageri är rena rama himmelriket för getingar. Ibland är det svårt att se bakelsedelen för luften där är alldeles svart av getingar. Eller det kanske inte är getingar som är svarta? Getingar är kanske dom gulsvarta? Vad heter då dom helsvarta insekterna som flyger och sticks? I alla fall, det är fullt med "getingar" där hos bagaren och jag blir lika rädd varje gång. Men det är mitt favoritbageri för dels har dom det godaste brödet & bakelserna i zouken och dels ligger det nära, så jag vill ju inte sluta handla där. Dessutom har dom all yoghurt, mjölk, juice och ost i kylskåp/kyldisk. Det är bara bakelserna som dom låter stå kvar på bakplåtarna som dom ställer ovanför kyldisken. Det är stor omsättning på bakverken på det bageriet så inget hinner bli gammalt eller dåligt, men den stund grejerna står där hinner många "getingar" promenera på dom. Ibland tycker jag att det känns lite obehagligt att äta en bakelse/bulle som en massa insekter promenerat runt på, men jag köper ändå. Det är endå ett av de mest moderna och hygieniska ställena här i vår lilla stad. Inne i Tetuán finns det gott om ställen som har allt i kyldisk/stängda skåp, men Martil har inte hunnit dit än. Är det någon som vet hur pass farligt det är? Kan man bli smittad av någon sjukdom? Eller är det helt okey att fortsätta äta av godsakerna? Hur skulle ni göra?

Avslutningslunch

B slutar 2:an nästa vecka. Det betyder också att han slutar "1:a stadiet" av grundskolan. Den spanska grundskolan består av 3 stadier på vardera 2 år, totalt 6 år. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla de olika stadierna för, lågstadium, mellanstadium och högstadium låter så fel. Som svensk tänker man ju direkt på den svenska skolindelningen och det är inte riktigt samma system. På spanska heter dom "Primer Ciclo" (Första stadiet, dvs 1:an och 2:an), "Segundo ciclo" (3:an och 4:an) och "Tercer ciclo" (5:an och 6:an).

Till hösten börjar han 3:an och får då också nya lärare. Lärarna arbetar oftast bara inom samma stadium, så vartannat år byter dom klass och börjar om med den nya klassen. Det har väl sina för- och nackdelar.

B:s lärare nu i 2:an är helt underbar och jag är säker på att en stor del av B:s framgångar på alla plan (inte minst det sociala) är tack vare denna lärare. Så det känns vansinnigt trisst att behöva säga "hej då" till honom. Det känns svårt att få en lika bra eller ännu bättre lärare, så det känns lite läskigt att han ska byta stadium. Men tur nog har denna lärare 2 år kvar till pensionen så han ska vara kvar på skolan och kan följa B på avstånd och säkert komma med råd om det skulle behövas. Det är en trygghet.

Idag hade dom avslutningslunch. Barnen har själva samlat ihop pengar till klasskassan, 15 DH/vecka. B slog sönder sin spargris, för läraren var noga med att det var BARNEN som skulle betala, med sina egna pengar. Och om dom behövde pengar av sina föräldrar skulle dom göra någon sorts motprestation, t.ex. slänga soporna eller liknande. Det tycker jag är bra! Den här läraren är väldigt noga med etik och moral och jag är säker på att B kommer att bära med sej det han lärt sej i år under många år frammöver.

Först hade dom planerat att äta lunchen på det nyöppnade Pizza Hut. Japp, vi börjar bli riktigt moderna här i Tetuán, nu har vi vårt egna Pizza Hut! Men McDonald's klarar vi oss bra utan så det vill vi inte ha hit! *s* Vi har McDonald's på lagom avstånd, i Tanger och i Ceuta. Fast mina barn är inte längre så intresserade av McDonald's, dom har visst lyckats bli "avprogrammerade" under vårt år här. Dom har ju sett att det går att överleva utan McDonald's och annan fast food.

Efter mycket diskuterande hit och dit bestämde dom sej till slut för att äta lunchen på Yachting Club i Rincón/M'diq. Det är en privat klubb (som jag skrivit om i ett inlägg längre ner) som ligger i hamnen i Rincón. Det finns en småbåtshamn (med allt ifrån skruttiga fiskeekor till kustbevakningens snabba båtar) precis brevid klubben. Dom har tydligen en massa vattenrelaterade aktiviteter, typ kurser i optimistjollesegling, olika båtrace och jag vet inte allt. Fint var det där i alla fall! Jag har åkt förbi klubben några gånger på väg till en stor vågbrytare där man kan se fiskebåtarna ge sej iväg ut i skymningen (har skrivit om detta i ett tidigare inlägg) och stranden där man äter världens godaste grillade sardiner, men aldrig varit inne på klubben.

När vi kom till klubben fanns det inga andra gäster där, så barnen fick härja som dom ville. Vädret var så där. I Martil var det kallt och regnigt hela förmiddagen. Det regnade när jag gick hemifrån så jag tog på mej jeans, jympadojor och en långärmad tröja. Inne i Tetuán hade det regnat rejält i ett område men där skolan ligger hade det inte regnat en droppe. Vädret här är väldigt lokalt och dessutom växlar det snabbt. Jag tror att termometern har hoppat mellan 17 - 30 grader idag...


Trots att det var mulet och lite småkallt ville alla barnen bada i poolen. Givetvis! *s* Det är en pool med havsvatten (fast med lite klor i för säkerhets skull) som inte är uppvärmt, så det var nog rätt kallt i vattnet. Vi har ju inte haft någon riktig sommar ännu. Det var mina barns första bad i pool sedan vi kom hit och dom njöt för fullt! Den runda poolen har lite grundare vatten, till midjan ungefär på G, och i den större poolen tror jag vattnet gick till hans axlar. Nu fick han iof inte vara i den större poolen - för säkerhets skull eftersom han inte kan simma - men han var lika glad för det. Totalt var dom lite drygt 20 barn som hoppade, plaskade och lekte för fullt i vattnet. En hel del föräldrar hade följt med, för att köra sina barn, men dom allra flesta gick upp till restaurangen och satt där medan barnen badade och åt.

När barnen började bli kalla och trötta var det dags för mat. För enkelhetens skull hade dom fått en färdig meny som dom hade fått välja från, så maten var förberedd. G var inte det enda syskonet som följt med, så vi fick lägga till våra beställningar i efterhand. Dom kunde välja mellan spagetti & köttfärssås, hamburgare och chips, panerad kalkon och chips eller stekt fisk. Både B och G valde spagettin. Och vilka portioner! Tänk er en vanlig djup tallrik, riktigt rågad med spagetti och till det en redig skål med köttfärssås och en massa riven ost + en asiett med tomatsallad. Det var ju vuxenportioner! Men mina killar åt upp all sin mat. *imponerad* Det vete fåglarna om jag hade klarat av det.... Och till efterrätt fick dom en rejäl portion med glass. Allt detta för 50 DH/barn. Jag vet inte om dom fick nått specialpris, mängdrabatt eller nått, för det priset tycker jag var helt okey. Lite dyrt för att vara Marocko kanske men med dom megaportionerna så var det verkligen prisvärt.

Efter maten drog poolen igen, men för säkerhets skull fick dom gå och gunga en stund först innan dom fick slänga sej i vattnet igen. Det var kul att se att det var sand under lekgrejerna i den här parken, för annars är det vanliga här att det är cement. Fast för att hålla sanden på plats hade dom strött snäckor över sanden. Jag vet inte om det är så skönt att ramla på snackskal, men säkert betydligt skönare än att ramla på cement. Dessutom var det väldigt fint att se alla snäckorna, det såg väldigt rent och prydligt ut. Dom som byggde den här klubben har nog tänkt till ett extra varv, för det var både fräscht och bra planerat för barnen. Det fanns t.o.m. en badvakt! När barnen tröttnat på att gunga var det poolen som hägrade igen. Givetvis! Och dom hade oerhört roligt ihop. Det var en fröjd att se. För annars har jag hört så mycket negativt om B:s klass, för det finns några väldigt stökiga killar som inte blev uppflyttade till 3:an utan fick gå om 2:an och därför hamnade i den här klassen. Av dom kommer tydligen minst 2 att bli utkastade från skolan (relegerade heter det väl?) , så förhoppningsvis blir klassen lugnare till hösten. Hoppas, hoppas, hoppas att dom får en bra lärare!

Det blev verkligen en mysig dag, trots det dåliga vädret på förmiddagen. Det regnade inget mer men det var molningt hela tiden. Vi fick skjuss hem men vi var ändå inte hemma förrän efter 19. Och killarna som brukar sova vid 20-tiden... Dom kommer säkert att vara trötta i morgon. Tyvärr har B 2 prov i morgon, men han hade redan förberett proven innan så han läste igenom kapitlet lite grann medan jag sprang om hörnet och fixade parabolkanalen (se inlägget om Sverigematchen jag skrev tidigare ikväll) och köpte en ny gasflaska. För tajmingen var inte den bästa - gasen tog slut i går kväll så i morse fick jag duscha och tvätta håret i iskallt vatten. Hur kul är det? Men jag kan bara inte med att duscha killarna med kallt vatten så för att vinna tid lät jag dom vara hemma själva medan jag sprang mer till vår "alltiallo-affär" och betalade en flaska butangas. En stund senare kom budkillen och levererade & installerade den åt mej. Det är toppen att ha en sån affär så nära. Och snäll som han är vår M så tar han hem det vi vill ha. Den här månaden har jag köpt 2 förpackningar med lätt- & mellanmjölk (dvs 24 liter mjölk totalt) hos honom, för ingen annan affär i Martil tar hem sån mjölk regelbundet. Det är tur att mjölken håller länge (den jag köpte igår går ut först i december har jag för mej). Och om jag behöver nått och inte har pengar på mej får jag handla på krita. *s* Perfekt i krissituationer när jag kommer på att jag behöver nått i sista sekunden och virriga jag springer hemifrån utan pengar (har hänt... *skäms*). Vi hör ju till kvarteret nu.

Killarna somnade först 21.30 så dom lär likna zombies i morgon bitti. Vilken tur att det är fredag! Fast på lördag blir det tidig väckning igen, jag har ju kurs... Nu håller jag på och somnar här framför datorn så jag ska logga ut och plocka iordning inför i morgon. Jag har arabiskalektion kl 8 och efter det ska jag fixa här hemma. Jag har smutstvätt och disk i travar. Idag struntade jag faktiskt i allt hushållsarbete och körde 1½ timme yoga istället. Preciiiis vad jag behövde! Förhoppningsvis regnar det inte i morgon så tvätten från igår och idag torkar. Jag behöver köra mer tvätt men med det här plaskandet tar det flera dagar innan tvätten torkar. När ska vi få sommar???

Bravo Sverige!

Grattis Sverige! Nu är det full fart frammåt som gäller, eller hur? Få se om folk kan sluta gnälla så förbenat och lämna dom stackars spelarna i fred lite grann. Jag såg inte Sveriges första match men jag har har hört att den var rätt trisst. OK, sånt händer, men inte blir det väl bättre av att folk gnäller som om det vore jordens undergång? Nu har Sverige 4 poäng, det är väl helt okey?

Jag såg faktiskt en del av kvällens Sverigematch - hemma! Jag upptäckte att alla affärerna här i kvarteret hade Sverigematchen så vi sprang till vår "fixa kanaler-butik" och frågade. Det är en schweizisk kanal som sänder alla matcher (på franska! Jag ger upp! Jag får bita i det sura äpplet och acceptera faktum - franskan har kommit in i mitt liv för att stanna så det är lika bra att jag tar upp franskan igen. Bon jour mademoiselle! Ja veux aller à Paris. Och ja, där tar mina franskakunskaper slut....) så jag rusade hem för att hämta parabollådan. För 20 DH kommer jag nu att kunna se resten av VM hemma i lugn och ro och slippa försöka hålla mej uppdaterad på nätet. Hurra!!! Så gissa vad jag kommer att syssla med dom närmsta 3 veckorna? *s* Vem veet , jag blir kanske riktigt duktig på franska på kuppen. 2 flugor i en smäll, ni vet... *s*

En bra början på VM!

Det är väl ingen som missat att jag håller på Spanien nu i VM? Idag spelade vi vår första match. Jag har inte hittat någon kanal som visar matcherna så jag var inte sen att tacka ja när jag fick frågan om jag ville se på matchen med "spanska kolonin" i kyrkan. Vi var 5 spanjorer, 2 senegaleses, 3 marockaner och 1 ryss + mina barn. Internationella klubben! *s* Dom hade fixat "storbildsTV" (kopplat in TV:n till en projektor så vi såg matchen på en filmduk). Jättecoolt! När barnen kom hem från skolan sprang vi iväg till kyrkan och hann se de sista 10 min av första halvlek.

Under pausen var vi i köket där några av killarna hade dukat upp potatisomelett, oliver, anchovismackor, tomatsallad, läsk och öl. Dagen till ära drack jag 2 cañas (en caña är ett litet ölglas), det har jag inte gjort på säkert 5 år. Jag behöver bara titta på en ginflaska nu för tiden så blir jag på örat. Snacka om att vara billig i drift! Men idag kände jag verkligen för att dricka öl i trevligt sällskap. Och matchen var ju bara såååå bra!!! *glad* I år kommer vi att gå långt!

Om en stund ska vi till kyrkan igen. Det blir 3:e gången jag går dit idag, för i morse hade jag lektion i arabiska och nu ikväll ska vi ha möte om skolårets avslutningsfest. Jag är ju inte riktigt med i lärargruppen än, men nästan så... Jag börjar lära känna dom andra lärarna och dom är jättetrevliga. Det kommer att bli en rolig höst!

Döden i Marocko

Barnen var lediga från skolan idag. I går kväll avled en lärare i 4:an och det bestämdes att skolan skulle hållas stängd idag. Tydligen var det så att han hade säckat ihop mitt under en lektion igår. Hjärtinfarkt. Han avled senare på kvällen. Personalen på expeditionen satt i går kväll och ringde runt till alla föräldrar för att berätta att skolan var stängd och varför.

Mina barn delar skjuss med en flicka som går i den klassen. Jag undrar hur hon mår idag, efter att först ha sett sin lärare falla ihop och sedan få beskedet att han avlidit. Jag tror inte att det finns något kristeam på skolan och jag misstänker att barnen inte kommer att få någon professionell hjälp, utan nu är det upp till alla vi vuxna att stötta barnen i den klassen så dom kommer igenom detta på bästa sätt. Jag har pratat med mina barn och sagt att dom måste vara extra snälla mot den flickan nu, för hon är kanske väldigt ledsen. Det är bara 1½ vecka kvar av terminen, den jobbigaste tiden pga slutproven, så det är i sej en tuff period, men att behöva förlora sin lärare som dom haft i 2 år och på ett sånt sätt måste göra det hela ännu värre. Ett trauma. Fast ändå, kanske inte...

Islam har en annan syn på döden än vad vi har i väst. Här är döden mer accepterad och ses som en naturlig del av livet. Man föds och man dör, så är det för alla. Det är inget folk går och grubblar över, för det ÄR ju bara så. Vi kommer alla att gå igenom det samma, förr eller senare. Dessutom anses det oislamiskt att visa sin sorg för mycket. Jag tycker att man har ett rätt bra sätt att hantera döden. För det första sker själva jordfästningen så snart som möjligt. I dom flesta muslimska länderna är det väldigt varmt och det saknas kylrum att förvara de avlidna i så det är nödvändigt att begrava kropparna så fort som möjligt. Vid själva begravningen närvarar bara män. Den avlidnes kista bärs från hemmet till begravningsplatsen och dom som följer med den avlidne läser Koranverser. Eller skriker Koranverser skulle jag snarare säga, för det brukar höras på långt håll när ett begravningsfölje kommer. Alla förbipasserande måste stanna upp tills dess att hela begravningsföljet har gått förbi. Det tycker jag är fint, som ett sätt att skänka den avlidne en sista tanke. Jordfästningen sker på en muslimsk begravningsplats (givetvis!) och en imam leder bönen. Den avlidne läggs på sidan, med ansiktet vänt mot Mecka. Det brukar inte finnas några gångar mellan gravarna utan man bygger en liten mur av kakelplattor kring graven, för att man på så sätt ska kunna se var de begravda ligger. Ibland, men inte alltid, finns en liten namnskylt som berättar vem den avlidne är. Något som chockerade mej första gången jag besökte en muslimsk begravningsplats var just detta med att man var tvungen att kliva över andra avlidnas gravar för att komma fram till den graven man ville besöka. För mej kändes det fruktansvärt att behöva göra så, men jag hade ju inget val. Kulturkrock helt enkelt.

Efter jordfästningen samlas man hemma hos den avlidnes familj. Kvinnorna samlas i ett rum och männen i ett annat. Männen brukar läsa högt ur Koranen eller så har dom en bandspelare med Koranverser på i bakgrunden. Egentligen gör man ingenting när man går till någon för att beklaga sorgen. Men man finns där, man håller sällskap, man lyssnar om de anhöriga behöver prata eller gråta. I en hel månad kommer folk hem till den avlidnes familj för att hålla sällskap. Många tar med mat till familjen, så att mamman/frun ska slippa behöva tänka på praktiska saker och bara få vara och bearbeta sorgen. I hallen står alltid en korg med bröd och torkade fikon, för den muslimska gästfriheten säger att man måste bjuda på något när någon kommer på besök. Men under sorgetiden ska mamman/frun inte behöva syssla med praktiska saker och därför bjuder man på bröd och fikon som den besökande tar med sej när han/hon går.

Den oficiella sorgetiden är 3 månader och under den tiden ska familjen klä sej i traditionella kläder utan utsmyckning och kvinnorna har slöja, även dom som i vanliga fall inte bär det. Under den tiden får man inte hålla bröllop i familjen och ingen får heller gå på någon annans bröllop. Man ska vistas ute så lite som möjligt. När sorgetiden är slut är det helt okey att gifta om sej, om man önskar det.

Jag antar att dom kommer att prata en hel del om döden i barnens skola i morgon. Killarna har tagit det hela bra, inga mardrömmar eller speciellt många frågor. Jag tror att dom accepterat att döden helt enkelt är en del av livet. Vi har försökt förmedla en bild av döden som nått naturligt, nått man inte behöver vara rädd för. Min man och jag har ju inte samma religion (han är muslim, jag är kristen) så vi har inte riktigt samma syn på döden och livet efter, men det har vi alltid varit noga med att förklara för barnen: "Jag tror så här men mamma/pappa tror så här..." och det tycker dom inte är nått konstigt. Deras biologiska farmor dog många år innan dom föddes, min mormor (som var min stora ledstjärna när jag var liten) dog också innan dom föddes men både min mormor och deras farmor dyker ofta upp i våra samtal. Bara för att dom inte längre finns med oss, rent fysiskt, så betyder det ju inte att dom försvunnit. Och jag tror att den vetskapen har gett killarna en syn på döden som en del av livet.

Läraren var spanjor så jag antar att hans kropp redan har förts till Spanien och att begravningen kommer att ske i hans hemstad. Kanske följer skolan den muslimska seden och ställer ut stolar så att föräldrarna kan sitta ner en stund och visa sin respekt för den avlidne. Vi får se... På torsdag ska jag upp till Tetuán för att hämta killarna, eftersom vi ska till Yachting Club efteråt. Men jag åker nog upp redan på morgonen så jag hinner förbi kyrkan så jag kan tända ett ljus för läraren. Han verkade vara en bra lärare! Jag såg honom så sent som i fredags, då såg han hur frisk ut som helst... Livet kan vara oberäknerligt ibland....

Åska - tror jag...

Det är några konstiga ljusfenomen utanför fönstret. Det vete fåglarna om det blixtrar eller bara är gatubelysningen som fått lite frispel. För några blixtar syns inte till... Däremot har jag hört lite muller en stund nu, men det behöver inte heller betyda nått för det kan lika gärna vara någon som river ett hus här i närheten. *s* Det pågår en febril aktivitet här i Martil nu, alla vill få sina bostäder redo för sommarsäsongen. Huset dom rev idag kommer säkert att vara fullt beboligt inom någon vecka för när dom väl jobbar här så jobbar dom ordentligt. Problemet är bara att få hantverkarna att börja.... Fast så här års jobbar alla som kan - alla hus måste målas om både utvändigt och invändigt (saltet i luften och fukten "äter upp" kalken), gatorna fixas, ytterdörrar hängs om och trädörrar slipas, trottoarer fixas till, träd planteras... Och det rivs och byggs nytt. Hela sta'n får en ansiktslyftning. Jag måste nog fundera på att anlita en målare jag med.

Killarna har lektion fortfarande men jag hör hur dom gäspar... G är totalt okoncentrerad och promenerar mest bara runt. Stackarn! Tur att det inte är så många gånger kvar. :-)

Dom ringde från skolan för en stund sedan. Det blir ingen skola i morgon, en lärare har dött. En lärare i 4:an... Undrar om det kan vara kompisens sons lärare, han som är så himla bra och som jag hoppas att B får nästa år? Hoppas inte det! Jättetråkigt vem det nu än är. Fast skönt för killarna att få sovmorgon efter den här sena kvällen.

Det mullrar fortfarande, men inget regn än. Blåser gör det, som bara den. Inte roligt att cykla i motvind just nu. Tur nog blåser det MOT straden, inte IFRÅN stranden, för annars skulle vi ha drivor med sand på balkongerna i morgon... Men det som mullrar KAN ju vara åska så jag ska logga ut om en liten stund.

Väntan

Mina barn har privatlektioner i klassisk arabiska varje måndagskväll. Läraren kommer hem till oss, så vi behöver inte åka iväg någonstans. Det är ju jätteskönt! Läraren är bra och har stor erfarenhet av att undervisa privat. Enda problemet är att han är totalt oförmögen att hålla tiden!

Inför första lektionen hade vi bestämt att lektionen skulle börja 17.30 och sluta 19.00, dvs 1½ timme. Fast det visade sej att den tiden var tight för oss alla, för oftast kommer vi inte hem förrän 17.15 och då skulle vi knappt hinna innanför dörren innan det var dags för lektion. Så veckan efter skulle dom börja 18.00 - 19.30. Lite dum tid för killarna iom att dom behöver ligga i sina sängar 20.00 för att orka upp i tid dagen därpå. Jag förklarade femtielva gånger för läraren att det var viktigt att han kom i tid, för killarnas skull och för att dom öht skulle lära sej nått. Tror ni han kommit i tid någon gång? Nope! Som bäst har han kommit 18.20 och som värst 19.30... Fast den gången somnade G faktiskt vid bordet innan dom var klara så jag tror han insåg själv att det inte funkar att komma så sent.

Nu är kl 18.15 och han har inte dykt upp än. Killarna slutar skolan redan 13.00 de här sista veckorna i skolan, så dom har i princip väntat sedan 15-tiden på att lektionen ska börja. Det blir en lång väntan!

Jag gillar läraren, jag har ju sett att killarna gjort stora framsteg sedan dom började med privatlektionerna, men att börja veckan med att somna på tok för sent är ingen bra början. Så jag har bestämt mej att dom ska ha lektioner juni månad ut och sedan har dom sommarlov. Till nästa termin ska jag leta upp en annan lärare, någon som inte tvingar mina barn att hålla sej vakna mer än dom klarar av. Jag har redan pratat med min lärare i marockanska och hon är beredd att göra ett försök. I så fall skulle dom kunna ha lektion i kyrkan (om han som driver kyrkan tycker att det är okey och det finns lediga rum) och kanske ha 2 gånger i veckan à 45 minuter istället. Jag tror det skulle passa killarna bättre. Men vi får se...

Läraren kom 19.05, dvs lite drygt 1 timme för sent. Så nu ska dom sluta ca 20.30... Vi får se om G klarar att hålla sej vaken.

Hur man river hus

Marocko är ett land med mycket och billig arbetskraft och brist på tekniska hjälpmedel. Här finns inga bulldozers eller grävskopor när man ska riva hus. Så hur gör man då? Enkelt... Man ger 2 arbetslösa gubbar en varsin slägga och ett järnspett och låter dom gå lös på huset 8 - 10 timmar/dag. Efter en 10 dagar eller så är en tvåvåningsbyggnad förvandlad till en hög med stenbumlingar. Till detta får man lägga en hel hög med åskådare som kommenterar rivningen och peppar dom som dunkar på väggar och golv. Skyddsutrustning..? Arbetshandskar..? Nä, sånt behövs inte. Och inte sätter man upp skyddsnät eller annat kring huset heller, på sin höjd lägger man lite stenbumlingar mitt i gatan så att bilarna inte ska kunna köra förbi där och få en bumling över sej...

Sista Tjejsnack innan sommarlovet!

Annette tar sommarledigt från Tjejsnack över sommaren. Trevlig semester Annette!!!! Jag hoppas du får en supermysig sommar med mycket sol & bad & långa grillkvällar.


Vecka 24 - Somriga frågor:

1. Är fotbolls-VM sommarens höjdpunkt för dig?
Ja, absolut! Tyvärr har jag inte hunnit se någon match än, men på onsdag ska jag träffa ett helt gäng spanjorer och se matchen ihop. Det ska bli kul!

2. Kolgrill, el eller gasol?
Egentligen gillar jag kolgrill bäst men läste i senaste numret av "Yoga Journal" att det visst inte alls är särskilt bra för luften, att elgrill är mycket bättre ur natursynpunkt. Så just nu vet jag faktiskt inte vad jag ska välja, jag har ingen grill än men ska köpa en nu till sommaren.

3. Bikini eller baddräkt?
Badräkt! Fast jag kan lika gärna bada i t-shirt och shorts eller långklänning och tights som en hel del badar här. Jag anstränger mej inte för att bli brun så jag bryr mej faktiskt inte. men badar jag i pool är det baddräkt som gäller för jag älskar att simma längder.

4. Jordgubbar eller smultron? Om man nu måste välja;)
Smultron, för jag är allergisk mot jordgubbar. Men jag äter jordgubbar ibland i alla fall. *s* Fast smultron kan jag äta hur mycket som helst av. Så jag är lite deppad över att mina smultronplantor inte ger någon frukt. :-(

5. Badar du helst i sjö eller hav?
Allra, allra helst badar jag i bassäng. *s*

Växelkursen

Jag letar fortfarande med ljus och lykta efter nått ställe där man kan kolla växelkursen på dirham, men har inte hittat nått än. Så har ni nått tips så hör av er!

Jag har bara växlat mellan euro och dirham en enda gång och då, vid jul i fjol, gick 1 euro på 11 dirham. Vet inte om det fortfarande stämmer men någonstans därikring bör kursen ligga.

Jag kollade kursen på euro på http://www.forex.se och fick fram följande:


1 Euro = 9,42 svenska Kronor
5 Euro = 47,11 svenska Kronor
10 Euro = 94,22 svenska Kronor
25 Euro = 235,56 svenska Kronor
50 Euro = 471,12 svenska Kronor
100 Euro = 942,24 svenska Kronor


1 svenska Kronor = 0,11 Euro
5 svenska Kronor = 0,53 Euro
10 svenska Kronor = 1,06 Euro
25 svenska Kronor = 2,65 Euro
50 svenska Kronor = 5,31 Euro
100 svenska Kronor = 10,61 Euro

Himla synd att man inte kan växla dirham i Sverige. :-(

*** Tillägg 1:
Någon timme senare har jag faktiskt hittat en valutaomvandlare på http://www.oanda.com/cgi/convert/cheatsheet Kursen gäller idag.


1 DH = 0.80 kr
5 DH = 3.99 kr
10 DH = 7.99 kr
50 DH = 39.95 kr
100 DH = 80 kr
500 DH = 399 kr

** Tillägg 2:
Pistache tipsade mej om http://www.valuta.se/
Enkelt och bra! Deras kurs verkar lite mer exakt än Oandas, för på Valuta.se blev kursen 0,84 kr för 1 DM, medan den blev 0,80 på Oanda.

Toppen! Nu kan jag börja skriva ut svenska motsvarigheten också, så hänger ni kanske med lite bättre i vad saker och ting kostar här.

Privatklubbar

Här i Marocko finns det gott om privata klubbar. Det är inhängnade områden dit endast medlemmarna har tillgång och det är oftast väldigt strikt kontroll vid in- & utresa till området.

Jag känner till två privata klubbar här i Tetuán-området, men det finns betydligt fler. Jag är inte medlem i någon klubb än men jag funderar allvarligt på att gå med i någon klubb. Jag har inte bestämt mej riktigt än, för det handlar ändå om en hel del pengar.

Den dyraste klubben jag känner till heter "Yachting Club" och ligger i Rincón. Medlemsavgiften per familj ligger visst på över 3000 DH/år (vilket motsvarar en månadslön för många arbetare) och då ingår inget annat än tillträde till området. Jag har inte varit där än, men barnen och jag ska dit på torsdag. B:s klass ska ha avslutningsmiddag där och tack vare att en av klasspapporna är ordförande i klubben får alla klassens barn, syskon och föräldrar tillträde till klubben den dagen. Jag har hört att det finns en fin havsvattenbassäng, en lekpark med gungor och rutschkana och en bra restaurang (troligtvis inte speciellt billig) där. Jag tar med kameran på torsdag så får ni se sedan!

Den andra klubben jag känner till är militärklubben. Medlemsavgiften är 60 eller 600 DH/år (är lite osäker, har nämligen hört båda siffrorna) för hela familjen. Det är en stor klubb, som varje år besöks av Kungen, och där det hålls nationella dressyrtävlingar. Inom området finns 2 tennisbanor (minst 2 tennislärare arbetar där och lektionerna är inte speciellt dyra), en barnpool, en olympisk pool, en restaurang som har öppet under sommarmånaderna, ett hotell för militärer, stora ytor så barnen kan springa runt och ett enormt stall med säkert bortåt en 50 hästar. Allt är rent och välskött. Alla medlemmar har möjlighet att ta ridlektioner, det kostar (enligt en kompis) bara runt 20 DH/timme. Rena drömriket m.a.o. för en hästtokig mamma med en hästtokig son och en son som är nyfiken på att lära sej spela tennis. Vem som helst får inte bli medlem utan man måste bli rekommenderad av någon som redan är medlem. Det är en himla tur att vi känner 2 familjer som är medlemmar! Så nu ska jag fundera lite...

Folkomröstning

Dom av er som läst kommentarerna till mitt inlägg "En paketlapp" (http://nejmaimarocko.blogspot.com/2006/06/en-paketlapp.html#link) vet redan att det inte var något spännande som väntade på posten. Eller jo, det är väl trevligt att bli ihågkommen men det är ju lite pinsamt när man själv glömt bort att man har rätt att rösta...

Jag har alltså fått röstkort för att rösta i en folkomröstning som rör Kataloniens grundlag. Som "utlandskatalan" (jag är inskriven i röstlängden i min pappas kommun, mina barn likaså) har jag rätt att rösta inte bara i nationella val utan även i val som enbart rör Katalonien. Och jag hade helt och hållet glömt bort att det var dags att rösta. *skäms*

Jag får väl skylla på att vi inte har haft några markbundna kanaler på flera månader och därför bara sett på parabolkanalerna. Dessutom har barnen i stort sett ockuperat TV:n så det enda vi ser här är SuperÑ (= spansk barnkanal) och det finns inte så mycket nyheter där inte. *s*

Jag vet faktiskt inte om jag ska rösta eller inte... Om jag hade varit lite mer insatt hade jag inte tvekat, för jag tycker att det är viktigt att rösta och åtminstone visa vad jag tycker. Blir det sedan inte som jag ville så har jag iaf gjort något... Jag är så less på folk som klagar på än det ena, än det andra och sedan inte gör något för att förändra det dom klagar på. Men som sagt var, den här gången har jag faktiskt inte någon aning om vad hela frågan om Kataloniens "estatut" går ut på så det känns svårt att veta vad jag ska tycka om saken.

Och nu har jag dessutom så ont om tid.... 11 juni är sista dag för att rösta på Konsulatet - få se om jag hinner....

Stipendieansökningstiden har börjat!

Nu är jag inne i ytterligare en kamp mot klockan. Denna gång gäller det ett stipendium för barnen för att köpa skolmaterial. Jag har EN HEL VECKA på mej att få min man att fixa en hel del papper och få hit dom till Marocko, ta en himla massa kopior och fylla i en hel hög med papper + fixa ett nytt ID-kort i Ceuta... Som om jag inte redan hade fullt upp... *suckar* Men om jag vinner kapplöpningen och får ihop allt i tid så får vi en liten trevlig summa (inte så många euro men ändå, alla bidrag är välkomna *s*) någon gång frammåt nästa sommar. Japp, den spanska administrationens kvarnar maler rätt långsamt emellanåt...

Bloggerstrul

Sedan i går kväll har Blogger strulat. Det har gjort att jag inte har kunnat uppdatera, vilket känns rätt retligt när jag nu för en gångs skull haft en massa saker att skriva om. Hur kommer det sej att inspirationen kommer som bäst när man inte kan få utlopp för den? Det konstiga är att några av mina favoritbloggare har kunnat uppdatera, men inte jag… *suckar* Men det lossnar väl, förr eller senare…

***
Några timmar senare:
Nu har det släppt och jag har uppdaterat. Det lustiga är att det blev 2 likadana inlägg... *s* Men men, det verkar funka igen i alla fall.

Var i Ceuta idag - dödstrött!

Ojojojoj, vad jag är trött idag! Skulle klockan inte vara bara 17 skulle jag gärna krypa ner och sova till i morgon. Fast jag misstänker att mina barn inte skulle uppskatta att behöva gå och sova 3 timmar innan läggdags...

Jag var i Ceuta idag. Jag har ju en postbox där och jag ville kolla om det fanns någon post. Det är ju en del brev på väg ner hit så jag hade hoppats på en full postbox. Icke! Men det fanns åtminstone ett brev, från min mamma, med strumpor till killarna. Toppen! För deras fötter har växt en hel del under våren och det är snart dags att kassera alla deras strumpor för dom är så små... Killarna växer som ogräs! *s*

Jag följde barnen till bilen kl. 7.30 och sedan gick jag direkt till taxihållplatsen för taxibilarna till Rincón. Jag hade väldigt ont om tid för jag var tvungen att vara hemma allra senast 13.30 för då kommer barnen hem från skolan. Så det blev en stressig dag.

Att åka kommunalt här i Marocko är lite speciellt eftersom det vanligaste färdsättet är med taxi. Det finns 2 sorters taxibilar. Dom blå Mercedesbilarna går på längre bestämda rutter mellan olika städer/byar och har fast pris. Man klämmer in sej 4 personer i baksätet och 2 personer på framsätet och så chaffisen. På vintern är det rätt bra, man sitter varmt och ombonat men på sommaren kan det jobbigt - för det blir kokhett och kvavt. Dom gula taxibilarna får bara köra inom staden och man måste förhandla om priset. Man sitter 2 personer i baksätet och 1 i framsätet.

Det finns ingen direktlinje mellan Martil och gränsen, så först tar man en taxi till Rincón och där byter man till en annan taxi som går ända fram till gränsen. Har man tur tar det 1 timme mellan Martil och gränsen men har man otur kan det ta dubbelt så lång tid. Taxibilen kör inte förrän det är fullsatt. Det är tur att det är billigt. Mellan Martil och Rincón tar det ungefär 15 min och det kostar 5 DH, mellan Rincón och gränsen tar det ungefär en halvtimme och det kostar 10 DH. Så tur och retur kostar utflykten 30 DH.

Jag hade 2½ timme på mej i Ceuta så det blev en kapplöpning mot klockan. Jag hann med två "krimskramsaffärer", posten, hälsokostaffären (nu har vi sojaköttfärs i minst en månad frammåt), pysselaffären (nu har jag köpt papper till att starta masstillverkning av julkort), en tidningsaffär och en lååååång promenad i värmen till ett snabbköp som ligger nere i hamnen. Det var molnigt och riktigt kyligt i Martil i morse så jag räknade med svalt väder också i Ceuta, men så fort jag klev av bussen slog värmen emot mej. Det visade sej vara väldigt, väldigt varmt och klibbigt i Ceuta idag. En sån dag så man skulle behöva gå runt med en vattenflaska i handen hela tiden. Eller ännu hellre, tillbringa dagen i skuggan på någon bar med en iskall mosto (alkoholfri vindruvsjuice) eller caña (litet glas öl). Jag hade inte tänkt köpa speciellt mycket på Supersol (snabbköpet) men på något konstigt sätt blir korgen alltid full... Undrar om det finns några tomtar där som plockar ner grejer i folks korgar när man tittar på nått annat... *s* Jag tänkte jag skulle vara smart och kunna gena upp till busshållplatsen från Supersol men jag måste ha missat nått för det slutade med att jag gick en omväg på en halvtimme istället. Jag var såååå varm och trött när jag väl kom fram till hållplatsen. Jag missade precis en buss till gränsen, nästa buss var så knökfull att dom inte lät någon kliva på så det slutade med att jag fick sitta en halvtimme i solgasset på hållplatsen. Och jag som absolut inte hade tid med sånt.... Stress, stress, stress.... Tur att tullgubben kände igen mej (samma kille 4 gånger i rad nu) så det var bara "Hej och hej då!" och jag var över på andra sidan på under 10 min. *hurra!!!* Kylklamparna i frysväskan hade tinat så jag hörde hur det kluckade inne i väskan för varje steg och jag blev bara törstigare... Jag hade iof en vattenflaska men jag kom inte ihåg i vilen av alla kassar jag hade den och jag kände inte för att börja rota i kassarna, jag hade ju inte tid!

Jag kom hem 13.15 och killarna kom 13.30. *phu* På håret! Men jag var såååå trött... Och yr i huvudet... Så jag var bara tvungen att få i mej nått salt för att kunna dricka tillräckligt med vatten. Det blev en påse chips och nästan en liter vatten... Killarna var lite småsugna på nått gott så jag lät dom äta varsin bulle och lite godis jag köpt åt dom i Ceuta, sedan var dom inte hungriga nått mer... G ville se på "Stuart Little 2" så jag lovade se den med honom, men några minuter in i filmen somnade jag! Dom lät mej sova till filmen var slut, men jag var trött i alla fall... Så idag blev det lunch-middag vid 16.30: kokt potatis, bacon och en jättegod löksås. Smaskigt värre! Jag är inte så vidare förtjust i kött och undviker det så gott jag kan men bacon och jamón serrano hör till dom få kötträtter som jag verkligen gillar. Vi åt så vi rullade fram.... Och nu väntar jag bara på att klockan blir tillräckligt mycket så vi kan gå och sova...

I morgon väntar en heldag i Tetuán igen... Har absolut ingen lust! Men vad gör man? Jag måste upp och ansöka om ett stipendium till killarna. Det är tur att spanska staten är så generös med stipendium till oss utlandsspanjorer för det är dyrt att ha barnen på spansk skola i utlandet. Den här gången är det ett stipendium för att köpa nästa års skolböcker. Jag måste plocka ihop alla dokument vi behöver och förhoppningsvis kan jag lämna in ansökan redan i morgon. Stipendiet täcker inte den faktiska kostnaden av böcker och material men jag tror man får runt en 90 euro/barn och den faktiska kostnaden är över 200 euro/skolår. Till detta kommer skolavgiften på över 6000 kr för mina två barn, så totalt kostar barnens skola ca 10.000 kr/år för 2 barn. Och det är ändå "lite" iom att spanska medborgare bara betalar en del av den faktiska kostnaden för skolan. Alla andra nationaliteter betalar runt 8.000 kr per läsår för första barnet och 4.000 per barn för syskonen. Mina barns skola än en av dom dyraste men inte den dyraste i sta'n. Det är kanske därför som de privata skolorna här har rykte om sej att vara tuffa. Föräldrarna lägger ner så mycket pengar på barnens undervisning att dom kräver resultat. Jag är i alla fall väldigt, väldigt nöjd med mina barns skola.

Hur svensk är du?

Nationaldagen till ära måste jag ju göra ett test och se hur svensk jag är, egentligen... *s* Testet finns här: http://www.expressen.se/index.jsp?d=728&a=603676&d=728&qindex=0&a=603676&qstate=0 och mitt resultat blev:

Resultat:
5 av 10 - Jo, du kan i alla fall passera som svensk i olika sammanhang om det skulle behövas.

Inte så där superdupersvensk med andra ord... Inte för att jag har nått emot att vara svensk, jag är ju uppväxt i Sverige, men på nått konstigt sätt är det ju "inne" att vara osvensk... Konstigt egentligen, för jag kan inte komma på nått annat land i världen där det är bättre att inte vara "som alla andra" och inte vara stolt över sitt ursprung. Kanske är det en förklaring till svenskarnas rotlöshet och stress?

Här har det inte blivit nått firande. Jag hade faktiskt glömt bort att det var nationaldagen idag. Jag såg det i almanackan för några dagar sedan och tänkte jag skulle baka en tårta till idag men sedan rann allt ut i sanden. Och nu känner jag helt enkelt inte för att baka... Vi får fira på Midsommarafton istället - fast då ska jag ju ev. till Spanska Konsulatet... Jag får kanske göra en tårta med ena delen blå & gul och den andra delen röd& gul - hur jag nu ska fixa det... Jag har inte hittat karamellfärg ännu... Nåja, den dagen den sorgen....

En paketlapp?

Jag har precis fått en lapp från posten att jag måste gå dit och hämta ut något. Det står inte vad det är, om det är ett paket eller ett brev och inte heller vem detär ifrån... Och det kostigaste av allt är att det står att jag måste hämta ut det inom 20 timmar, annars skickas det tillbaka till avsändaren. Mysko... Så nu drar jag till posten för att se vad det kan tänkas vara för nått! Hoppas det är nått roligt!

Översvämning

Ja, det har vi här hemma. Fast inte vatten utan lillens eviga kissande på natten. Han går i sömnen och då brukar han gå omkring och kissa där han TROR att toaletten är, dv.s. i duschen (ok, det är åt rätt håll i alla fall), soptunnan i köket (definitivt fel), precis brevid toalettstolen eller det vanligaste - i toaletten fast utan att dra ner kalsongerna... Summan av kardemumman är att pyjamasen åker i tvättkorgen, halva killen ska torkas av med tvättlapp, tröstas (för oftast vaknar han just då, i badrummet, och fattar inte hur han hamnat där och blir jätterädd), bäras tillbaka till hans rum, nya kläder ska kläs på, lägga i sängen och stoppa om... Det kan bli både 2 och 3 gånger på en natt. Kring jul hade vi en period när han gick i sömnen VARJE natt, så jag la om min dygnsrytm något och var uppe till 1 varje natt och sov en stund på dagen i stället. Sömngångare går nämligen oftast i sömnen under den första 1/3 av natten, i G:s fall fram till 12-tiden ungefär. En period i våras fick han sova med såna där Up & Go-blöjor, för då gjorde det ingenting att han glömde dra ner kalsongerna, kisset hamnade bara i blöjan. Men nu tvärvägrar han att ha blöja och jag kan förstå honom. När man är nästan 7 år "ska" man inte ha blöja längre...

De senaste 2 veckorna ungefär har G kissat på sej varje natt igen. Vissa nätter upp till 3 gånger. Tvättkorgen svämmar över för det har varit riktigt regnigt, kallt och mulet de senaste veckorna så jag har inte kunnat tvätta och dom få dagar vädret har varit OK har jag haft annat inplanerat och inte kunnat tvätta. Jag hoppas att det fina vädret vi haft idag håller i sej i morgon med så jag kan köra några maskiner. Det är skönt att det blivit varmare nu, för det betyder att G inte behöver ha lika mycket kläder på sej när han sover = mindre tvätt. Det går ju inte att göra nått åt G:s kissande utan det är ju bara att vänta ut honom. Förr eller senare slutar han kissa så mycket på nätterna. Vi har redan försökt det mesta i "husmorstipsväg" - han dricker t.ex. inget den närmsta timmen (oftast 2 timmar) innan läggdags, jag försöker undvika att få honom övertrött (för då går han garanterat i sömnen) och vi pratar mycket om det som händer på nätterna. Han minns ju aldrig nått av det som hänt när vi pratar om det dagen därpå. Och han är varken orolig för nått eller rädd, han bara går i sömnen ändå...

Jag har läst någonstans att sömngång brukar växa bort någon gång mellan 7 - 10-årsåldern, så det betyder att vi förhoppningsvis har den jobbigaste tiden bakom oss. Skönt, för det sliter att tvinga sej själv att vara vaken varje natt när man är så trött att ögonen går i kors. Men om jag är vaken och på språng när jag hör honom leta efter tofflorna kan jag plocka upp honom på vägen och leda honom rätt så han kommer direkt till badrummet (ibland går han runt och letar innan han kommer rätt, då hinner han kissa på sej innan han hunnit fram) och då slipper han kissa på sej och jag kan leda honom tillbaka till hans rum utan att han behöver vakna. Det gör honom också mer utsövd och på trevligare humör dagen därpå och förhindrar att han blir övertrött. Det ena påverkar ju så klart det andra.

Nu verkar det som han har en intensiv nattvandringsperiod igen, så jag får ställa in mej på att hålla mej vaken ett antal nätter framöver. Det rimmar dåligt med att plugga och greja, så vi får se hur jag ska kunna klämma in sömnen. För jag klarar mej inte i längden på att bara sova mellan 1 - 5.30 utan jag behöver åtminstone 7 timmars någorlunda ostörd sömn. Det blir till att sova & laga mat på dagtid och plugga på natten när jag ändå måste vara vaken. Tur att det bara är 3 veckor kvar till sommarlov! Då slipper jag stiga upp 5.30 varje morgon - hurra! Och vem vet, till hösten har han kanske slutat gå i sömnen....

Fy Faraoh!

Jag har blivit totalt beroende av ett dataspel - Faraoh. Det är gammalt som gatan, måste vara ifrån slutet av 90-talet eller så, för jag hade det på en gammal dator jag hade för flera år sedan. Jag älskade det spelet men det blev nått fel på CD:n så jag var tvungen att sluta spela det. :-( Gissa om jag blev glad när jag för 1½ år sedan hittade spelet på rea i spelbutiken. Det var ett "Köpp 3 betala för 2"-erbjudande. egentligen var jag inte ett dugg intresserad av dom andra två spelen, det var bara Faraoh jag ville ha. *s*

Men nu blir jag vaaaaaansinnig på spelet! Jag har kommit till en nivå som jag klarat flera gånger på den gamla datorn, så det är ingen omöjlighet att komma vidare men jag kommer helt enkelt inte igenom nivån. Efter cirkus en timmes spelande kommer faraohs armé och förstör hela min stad, gång efter gång. Jag tror jag har spelat den här nivån över 30 gånger nu och det är alltid samma visa. Och inte kan jag sluta spela det eländiga spelet heller... Fast jag har faktiskt haft det undangömt i flera veckor nu, just för att jag vet att jag inte klarar av att spela "bara 5 min". Jag bara MÅSTE knäcka den här nivån! Så ikväll spelar jag dataspel och i morgon "försvinner" spelet igen, tills jag har mer fritid. Men det är en bra avkoppling och ett sätt för dom små grå att få tampas lite med varandra.

För er som inte vet vad Faraoh är för spel (och det är det väl knappt någon som vet) så är det ett strategispel. Man ska bygga upp Egypten från det att dom första människorna kom dit och genom historien. Varje nivå är en ny stad, lite längre fram i historien, med nya utmaningar.

Om någon känner till spelet och har lite tips på hur jag ska komma vidare så hör av er! Jag håller på att bli totalt GAAAAAALEN på att inte komma vidare! *längtar till sommarlovet så jag kan hinna spela mer*

Tjejsnack v. 22 & 23

Missade ju Tjejsnack i förra veckan - igen! Så det blir en dubbel omgång den här veckan igen.

Vecka 22. ~ I köket:
1. Vem är det som lagar maten hemma hos dig?
Jag, det finns ju ingen annan. *s*

2. Har du någon särskild strategi för att bestämma vardagsmat?
Jag försöker göra en veckomatsedel och hålla mej till den, men har varit lite dålig med det de senaste veckorna. Men nu är jag på G igen, så du får gärna komma med tips på rätter så jag kan fylla min veckomatsedel för juni.

3. Vad åt du till middag igår?
Makaroner med tonfisk i tomatsås.

4. Ditt bästa tips på snabb/enkel/god/billig vardagsmat?
Ja, det var en bra fråga... Potatismos och korv kanske? Eller yoghurt och müsli? Tar gärna emot fler tips!

5. Favoriträtt?
Just nu är jag sugen på nått riktigt kryddstarkt, så jag vet faktiskt inte vad jag ska svara... favoriträtten brukar variera men är nästan alltid något spanskt, marockanskt eller indiskt - fast kinesiskt kan ju vara gott det med. Kyckling med cashernötter kanske? Det är vansinnigt gott!


Vecka 23 ~ Våra fem sinnen:
1. Vad är det finaste du sett?
Mina barn när dom sover...

2. Vad är det vackraste du hört?
B:s första skrik när han var 5 dagar gammal och sluppit ifrån alla slangar ner i halsen och precis lärt sej skrika. Det ger mej fortfarande gåshud när jag tänker på det.

3. Vad är det skönaste du känt på?
Mina barns örsnibbar när dom var nyfödda. *s*

4. Vad är det godaste du smakat?
Vet inte. Kulfi (indisk glass) kanske?

5. Vad luktar godast?
Nyfödda bebisar så klart! Och så min man. *kär*

Har pysslat!

I går kväll satte jag mej och pysslade. Barnen och jag såg på "Peter Pan" och samtidigt satt jag och stämplade. När barnen gick och la sej fortsatte jag stämpla, det var ju så himla svårt att sluta! Jag har ju inte pysslat nästan nått alls på ett år, så jag har en pysselabstinens som heter duga. det blev 7 kort och 2 tags. Fast tagsen är inte riktigt klara, för jag kunde ju inte sätta igång och dunka i öljetter mitt i natten.*s* Så det får jag göra idag.

Det här är resultatet:
Nu syns det inte så där jättebra för jag klämde ihop alltihopa på en liten yta, men jag ska försöka beskriva en del av grejerna. Alla stämplarna kommer från Inkywings ( http://www.inkywings.com ).

Dom svarta korten är stämplade med bambukvistar i bambugrönt och en japansk solfjäder i mörkrött.

Det röda kortet brevid är jag inte riktigt klar med än, jag tycker det ser så kalt ut... Det är i alla fall ett månansikte högst upp till höger, en fjäder längst ner till vänster och brevid står det "Tusen tack!". Jag är inte riktigt klar med det kortet än, jag tycker att det fattas nått högst upp till vänster. En rosett kanske? Eller öljetter? Vi får se, jag måste klura lite vidare på detta kort.

Under dom svarta korten ligger 2 tags. Det är samma månansikte som på tack-kortet och så har jag stämplat lite mönster i guld och mörkrött längst upp. Tyvärr blev fotot väldigt suddigt, för blixten reflekterades av den blå lådan. Förresten är det min ScrapBoss, som jag använder till mycket just nu. Och så är den så himla bra att förvara mina pysselprojekt i! *s* I alla fall så ska jag sätta i guldöljetter och guldband på tagsen, sedan är dom nog klara. Jag tänkte man kan ha dom som bokmärken.

Jag gjorde flera sådana där månansikten när jag ändå var igång och därför blev det också ett rött kort och tre vaniljfärgade.

Högst upp till höger på det andra fotot ligger några tags som jag inte är klar med. Den högst upp ska föreställa en häst som drar timmerstockar men det var första gången jag använde den stämpeln så trycket blev inte perfekt. Jag ville bara testa lite. Jag gillar den stämpeln, jag kommer nog att använda den en hel del kan jag tänka mej. Tagen under är bara lite planlöst stämplande, vi får se hur den blir när jag är klar. Resultatet kan bli totalt annorlunda när jag lekt klart. *s*

Dom blå-vita korten syns tyvärr knappt alls på fotot. Det är en jättesöt ängel stämplad i ljusblått och så står det "Kram" under. Jag ska färglägga ängeln så det blir lite mer färg på det hela och så funderar jag på att knyta ett ljusblått sidenband runt om. Ett foto kommer när jag är klar. Det är så himla kul att skapa och vara mitt uppe i processen, för stress och alla bekymmer liksom rinner av en när man är mitt uppe i skapandet. Det är konstigt att läkarna inte ordinerar pyssel till utbrända patienter, för mej har det hjälpt jättemycket i alla fall. Pyssel och yoga, mina två stora passioner. *s*

Veckomatsedel

Jag gillar att veta i förväg vad jag ska laga för mat, det blir ju så mycket enklare då. Specielt nu när barnen äter både lunch och middag hemma, det innebär ju 2 lagade mål mat/dag. Och här finns det inte så mycket halvfabrikat så det är inte lätt att fuska. Maten blir ju nyttigare på så sätt, för jag vet ju exakt vad vi stoppar i oss, men det tar ju mycket längre tid att laga mat. Och just nu är ju tid lite av en bristvara....

Jag behöver lite hjälp med att göra en veckomatsedel. Jag tänkte köra med samma matsedel nu fram till skolavslutningen, dvs i 3 veckor. Så kom med förslag på rätter som är snabba att laga (eller som kan puttra på spisen utan alltför mycket övervakning) och inte har några konstiga ingredienser. Kött är också uteslutet pga att jag inte gillar köttet som säljs här i Martil och jag knappast kommer att hinna upp till Ceuta för att storhandla nästa vecka. Så det närmaste vi kommer till kött är sojaköttfärs. *s* Jag har iof 2 paket korv i frysen, så två dagar kan vi äta korv och potatismos.

Veckomatsedeln som den ser ut just nu (jag fyller på den när jag får förslag på mat):

MÅNDAG
Lunch: Makaroner och tonfisksås/köttfärssås
Middag:

TISDAG
Lunch: Potatismos och korv (2 veckor, vad ska jag hitta på v.3?)
Middag: Kikärtssoppa i tomatsås

ONSDAG
Lunch: Vita bönor i tomatsås
Middag: Potatisgratäng

TORSDAG
Lunch: Jättesallad (med ris/kokt potatis, tonfisk och en massa grönsaker)
Middag:

FREDAG
Lunch: Kikärtsmoussaka/Potatismoussaka + sallad
Middag: Gazpacho eller annan grönsakssoppa

LÖRDAG
Lunch: Äts troligtvis hemma hos svärmor iom att jag är på kurs nu varje lördag
Middag: Harira hos svärmor om vi är kvar så länge

SÖNDAG
Lunch:
Middag:

Brukar ni göra veckomatsedel? Eller kanske månadsmatsedel? Jag har gjort det tidigare och det har alltid funkat jättebra, men just nu känner jag mej helt tom på idér...